stinalill

Senaste inläggen

Av Stina - 31 december 2015 16:29

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många avåkningar och krockar runt omkring....


På kvällen den 22 satte jag mig i den bergefurska bilen och blev forslad till Gävle. Preben fyllde 41 år!!! Och jag fick träffa lilla M och stora M + sonen förstås och sonhustru!! En riktigt god smörgåstårta tog jag oxå del av   Det var en överraskning även för mig, att få träffa Gävleborna   


Den 23 blev en vilodag - herrskapet jobbade precis som en vanlig dag. Och julaftonen tog vi oss igenom med god mat förstås och några paket. Skönt att det inte var travar med paket!! På kvällen spelade vi kort och jag var faktisk med oxå!! Men mitt dåliga minne och min brist på strategiskt tänkade, gjorde naturligtvis att jag förlorade   Men det gjorde inget - jag kunde i alla fall vara MED.   


 

Det här är Ann-Louise`pepparkaksby!! Hon är en fena på, att få tillét. Så vackert, när lamporna tändes och man såg alla detaljer.


                                                   


 


På juldagen var vi bjudna på mat hos Ankie o Stefan - alla tre familjerna fick jag träffa!! Go mat och en himmelsk hemgjord after-eight-glasstårta  


                                                  
   

Samling i det lilla köket med en slurk glögg.....


                                                

Och lilla M visade farmor det fina halsbandet hon hade fått av stora M!!! Den ongen gör mig så glad   Dom andra oxå förstås - jag fick träffa Dennis, som nyligen kommit hem från Mali och Pontus med sitt vackra röda hår - dessutom omtänksamma Johanna med sitt stora hjärta - hemkommen från London. Tänk att alla får en egen plats i mitt hjärta!!   


På kvällen  sen, blev det sällskapsspel. Tre lag som skulle svara på frågor. Det var riktigt roligt att se herrarna resonera kring svaren - lite på snusen båda två   


                         


På annandagen var vi bjudna hem till Ida och Adam, som hade kommit från Östersund under dagen. Det var första gången som inte Ida firade jul hemma!! utan med Adams mamma och familj. Ida hade kört hela vägen själv samma dag - utan rast. Så fick jag se deras nya lägenhet - två rum o kök - med ganska små rum, men väldigt mysig.


                            

Innan jag åkte hem den 27 tog jag en liten promenad  i kylan. Men jag skulle nog ha behövt köra ett låångt träningspass - vågen stod på plus 1,5 kilo, när jag kom hem - på 5 dagar   Ingen cykling - en massa god mat o tänk vad gott det är med praliner!!!  

ANNONS
Av Stina - 31 december 2015 12:45

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av. Men måånga gånger har jag tänkt - det måste jag dokumentera på bloggen. Dagarna har gått - så har det blivit så länge sen jag skrev, så det kändes rätt omöjligt att överbrygga. Fast så - den sista dagen på 2015 - blir det då ett ryck!!!


Först tar jag och klämmer in lite bilder på sån´t jag sytt sen sist. Eftersom Lotta var så snäll och tog hem en säck med vetekorn till mig, så blev det några vetekuddar

                            


Senare blev det två annorlunda vetekudde"ormar" att värma hals o nacke med till två av mina vänner

                                            

Och tre småtavlor med pepparkaks"gubbar" på, som tack vare sin kärlek fick en liten pepparkaksunge, som dom höjer till skyarna    

                                               

 

.....och två hängande vägg"tavlor", som man även kan hänga i fönstret.

                                               


Efter att ha kollat på nätet lite, fick jag inspiration till dom här. Men så inspirerande tycker jag inte att dom blev - men dom blev ju i alla fall....


                                           


En tavla med himmel och hav..... "Kontraster" heter den. Och en väska av jeanstyger till julklapp åt Maja (med lite prassliga pengar inuti) Den var faktiskt rätt knepig att sy och jag har ingen aning, om hon gillade den.... På baksidan strök jag fast ett ansikte av Maja som baby och ramade in det med ett blixtlås....

                                       

 

..... så en speciell kudde till Milou i julklapp - bak- och framsida. Den var rolig att sy, även om den inte blev som jag hade tänkt från början. Jag hade tänkt, att jag skulle sy in Milous ansikte, när hon lekte med de olika grejerna i trädgården. Men jag kan inte Photoshop tillräckligt bra, för att klara det.....

                                      


                                 

                                

 

Det har blivit en liten, liten tavla, som jag försökte mig på att brodera på. Men brodera hör inte till mina starka sidor precis    Ramen har jag målat genom att "dutta" med vit färg på den blå ramen.

                                                  

         

Sen till slut kommer den senaste tavlan, som jag blev färdig med igår. "Vägval" tror jag den heter.....

                                                  

                              

ANNONS
Av Stina - 21 oktober 2015 01:14

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställa de frågor jag så lätt glömmer att ställa. Och - kaske framför allt - komma ihåg vad som egentligen sas.....


Han tog sig verkligen tid med mig - kände mig inte stressad alls. Och när jag gick därifrån, satte jag mig och skrev ner det jag kom ihåg just då. T ex förmaksflimret gör, att hjärtat inte kan pumpa optimalt - det försämrar syresättningen då hjärtat inte får ut blodet så mycket och så snabbt som behövs.


Eftersom jag har nedsatt lungfunktion, måste jag andas snabbare och oftare än normalt vid ansträngning. Så har lungorna oxå blivit lite "stela" efter lungembolin jag hade förut. Han blev glatt överraskad, då jag berättade, att jag fortfarande cyklar en halvtimme varje morgon ;-) Fast nu med mindre motstånd än tidigare. Och han slog fast, att det är perfekt att cykla, men att jag INTE får överanstränga mig. Lite svårt dock, att veta var gränsen går mellan ansträngning och överansträngning, tycker jag.....


Sen är hjärtat inte i "ursprungligt" skick, även om jag har blivit opererad, menade han. Men han betonade, att jag har blivit bättre - jag kan gå på plan mark och oxå prata samtidigt. Och - försämringen av hjärtat har avstannat. Jag är inte döende längre, utan tanten kan hänga med ett tag till   


Han satt och kollade lite i min journal och "upptäckte" att jag har haft lågt blodvärde under en längre tid. Min trötthet kan delvis komma från det. "Du behöver en påse blod" !! Men det ger man inte, utan att först ha kontrollerat, att jag inte blöder från mage eller tarm. Så det blir en gastroskopi och en coloskopi (fel?) Uschanimej - vidrigt.... Men visst vore det ju bra i förlängningen om man kunde få bort lite trötthet.


Ja inte är tant Blå en frisk tant precis..... som jag trodde jag skulle bli.... Allt jag tänkte att jag skulle kunna göra - leka med Milou, åka och hälsa på ungarna nu och då, gå i skogen, bada på sommaren, tvätta bilen ordentligt, tvätta mattorna i tvättstugan - kanske t o m åka o hälsa på Johanna i London..... Nej det blir inget av med det. Så beklagade doktoren att jag blivit besviken, att jag hade haft lite för stora förväntningar. Men som han sa, du får titta på det halvfulla glaset - inte det halvtomma....  Det tycker jag mig ha hört nå´n gång tidigare   Den svarta gardinen som dras ner lite då och då.....


Och sy kan jag faktiskt fortfarande!! Även om min deppighet har minimerat engagemanget en del.


   

"Motsatser" d v s himmel och hav, dag och natt.... och kanske den mörka gardinen i mitten   

 

Denna sydde jag efter ett mönster - och tänk så svårt det då blir   


 

Dessa två sydde jag paralellt. Tänkte först sy en stor, men ångrade mig och klippte isär tyget till två tavlor istället. Sen växte det fram vartefter.... Ingen höjdare i mina ögon, men ett test 

Av Stina - 9 oktober 2015 01:20

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skulle kunna åka på en sol o badresa, när kylan överfaller   


Men, men så blev det inte.... Jag har ju cyklat på en motionscykel, för att träna flåset. Började så försiktigt med streck 1 (av 8) Sen ökade jag lite vartefter. Veckan innan jag åkte till Ankie o Stefan, blev det alldeles galet. Jag hade cyklat först 5 minuter på 5:an, så 20 min på 4:an och de sista 5 minutrarna på 5an. Jag var svettig, jätteflåsig och hela kroppen blev alldeles matt och skakig.


Ja, ja men det kanske bara var tillfälligt..... Så dagen efter tog jag samma cykeltur. Och det blev likadant   Matt i kroppen som om jag gick runt med 40 graders feber, spagetti i bena - och det höll i sig hela dan.....


Hade glatt planerat, att jag skulle följa med Ankie o Stefan, när dom gick ut på promenad med hundarna. Men det vågade jag inte nu. Jag var inte precis nå´n muntergök under det efterlängtade besöket. Och jag kände mig så jäkla deppig. Hade jag pajat nå´t i hjärtat?? Var det förmaksflimret som hade stegrats?? Eller vad inni helsike hade hänt?? Är hela denna jävliga operation bortkastad?? Veckan därpå ringde jag medicinmottagningen i Köping och fick så småningom en telefontid till Dr Amin. Han frågade och frågade och jag berättade så gott jag kunde om förloppet. Men han ville, att jag skulle ta det lite lugnare - "du behöver inte ha så bråttom".


Han trodde inte jag hade gjort nå´t fel. Och han trodde inte att jag hade haft sönder nå´t. Men han föreslog en dubblering av en medicin. Så fick jag en tid hos honom den 20 oktober. Och mina tankar snurrar bakom den där svarta gardinen..... Med huvét begriper jag mycket väl, att ingenting blir bättre av att tänka svarta tankar. Fast dom går ju inte att stoppa - tänk om jag kommer att fortsätta må så här pestigt - igen!! Allt det där jag ville och trodde att jag skulle kunna göra - åka till Gävle och leka med Milou å prata lite med Maja   gå på konserter, kolla marknader o loppisar, kunna kliva runt ute i skogen m m.....


Men visst VET jag - jag ska inne kasta ut barnet med badvattnet. Ändå har jag åkt ner i en så´n där jäkla svacka igen. Då jag inte orkar prata med folk, vill inte visa mig ute, känner mig värdelös och hopplös.... Och jag tror oxå att mag-gitarren har gjort sig påmind igen. I alla fall kan jag viska liiite försiktigt - jag tror jag är på väg uppåt lite grand - hoppas det......



Av Stina - 29 september 2015 19:51

Inte har jag då sytt så mycket precis under denna sommar och höst.... Men lite har det ändå blivit. Tänkte mig, att jag skulle ha en ny väska - sommarväskan har blivit lite sliten under åren som gått. Så dom här tavlorna sydde jag först med tanke på väska. Men det stämde inte, tyckte jag, Så småningom blev det alltså två tavlor istället.....  


Efter besöket på Perssons Magasin knyckte jag idén att sy hjärtan på tråd  som en mobil! Roliga att sy och dessutom gick det rätt snabbt   Och mellan varje hjärta sitter det olika pärlor och knappar... Och rätt nyligen träffades vi i "gänget" igen för att fira Ainas 85-årsdag. Vi hade bestämt, att som present till henne, hade var och en med en flaska vin. Och då sydde jag en höstig vinväska till den flaskan jag hade med mig....


                                                         


Jag bad Lotta tidigare, att hon skulle köpa en säck vetekorn till mig, om dom hade vägarna förbi Granngården nå´n gång. Och så hade hon gjort det och kom kämpandes in till mig med den tunga säcken..... Då fick tanten inspiration till att sy vetekuddar!! Jag har en back med tyger, som jag sällan använder, eftersom det är så stormönstrade tyger. Men nu tog jag och använde en del av dom tygerna på olika sätt.....


                             


Och där emellan tog jag itu med att sy en väska igen - och denna gång blev det verkligen en väska!!! Egentligen är jag rätt nöjd med den. MEN - den blev liiite för hög och facken inuti hamnade för långt ner. Så när jag ska leta efter ajfånen i sitt fack t ex, så finns den på samma nivå som börsen och allt annat som ligger i botten på väskan..... Men, men det får välan gå ändå.....


     

Idag hade jag då tänkt mig, att sätta igång att sy en tavla. Och jag försökte och försökte - men jag fick inte till det   Får se om det blir nå´n annan tavla imorr´n kanske


Ajfånen har jag verkligen användning för faktiskt!! Det köpet ångrar jag inte   Jag lyssnar på den ena boken efter den andra. Nu sist blev det "Mig äger ingen" - tror jag har lyssnat på den tidigare på CD, så jag visste ju ungefär hur den var.


Men en sak på ajfånen är inte 100% och det är kameran. Visst är den bra att ta foton med rakt upp och ner. Men sen lär man ju redigera efteråt och man kommer inte riktig nära. Så igår tog jag steget och beställde en ny digitalkamera med Toms hjälp. Den gamla digitalen fick ju en repa på linsen, så det blev en grå fläck mitt på fotot. Det blir spännande att se, om jag kan lära mig funktionerna på den.....


Tyvärr fick vi lite ont om tid, när Tom var här. Men jag hann ändå få den nya Hemsidan påbörjad i alla fall. Men jag behöver allt en lektion till, för att få till den som jag vill.....

Textilhantverk.se - välommen att titta in!!

Av Stina - 29 september 2015 16:46

Äntligen går det nu att komma in och skriva lite. Tom var här igår och fixade det nödvändigaste....  Jag hade blivit kapad!! Därför kom det upp reklamrutor oavbrutet....


Den 18 september åkte jag med min Pippi-bil till Ankie och Stefan över helgen!! Det var läänge sen sist minsann!! Såå kul att se dom   Synd att inte sommaren var kvar, så jag hade fått ta del av alla blomsterarrangemang i trädgården. Hon är allt en fena på att fixa till det snyggt lillflickan min - trädgårdsarkitekt som hon är  Och vackert solväder var det, så vi kunde sitta ute å värma upp oss lite.   Och lagad gomat föll förstås tanten på läppen oxå. Dessutom hade jag även turen att få träffa yngste sonen Pontus till söndaxmiddagen!!!   Denna trevliga, omtänksamma grabb med så vackert rött hår!!


 När värdparet gick på långpromenad med hundarna, gick tanten runt och fotade. Dom har byggt till en stor altan på huset och så ska det bli en nergrävd pool nedanför huset. Nästa sommar måste jag se till, att komma dit i sommarvärme   


 

Den här lååånga buketten hittade mamma/svärmor i Västerås. Tror aldrig jag har sett så höga gladiolus tidigare....


                        


Ankie hade köpt tagetesfrön utrikes tidigare - och det blev måånga så´na blomster av dom fröna!!!

                                 


Och en och annan blomma hittade jag även kvar utomhus. För att inte tala om så måånga svampar som växte på deras stora gräsmatta!!!


           


  Dr första två är bläcksvampar - en delikatessvamp sägs det....


            


 

Javisst bor dom vackert i Björklinge Nylunda!!!


På lördagen var vi bjudna på Johannas avskedskalas i Bennarby. Dagen efter flög hon till London, där hon ska tillbringa minst ett år och studera på Bimms musikskola. Om hon inte vantrivs blir det kanske tre år till!! Och gillar man att baka som Johanna, blir det en så´n här jättesmaskig tårta till efterrätt med nya hemlandets flagga på!!


 


Sen satt systrarna tillsammans med respektive och planerade en resa till Amerikat nästa år!!! New York och Florida ska besökas under 14 dagar!!!


                                                



 

Men storasyster Ida och hennes sambo Adam får allt stanna hemma och se efter de tre hästarna - Julia, Moa och Ettan - som fortfarande finns kvar hemma....







Av Stina - 2 september 2015 16:57

Lördag den 29 augusti var det så dax för tanten att fylla år - igen!!! Tjejerna från gamla Björktrastengänget ringde på dörren å grattade med blommor och en flaska gott alkholfritt vin, som vi skålade i   Sen bar det av i två bilar till Kopparberg (Tyvärr hade Annsan fått magsjuka, så hon uteblev och Eira hade annat inbokat.)


I Kopparberg gick vi på ett café kombinerat med en prylbod, som ett par holländare hade öppnat. Och i den boden fanns det MYCKET!!!


                   

Man blev nästan snurrig i bollen av alla pryttler, men visst kunde man göra sina fynd... Här sträcker sig Birgitta efter något intressant och Aina hittade en söt top....


                                          


Medan 70-åringen dreglade över så´na här smarriga kulor     


 


Sen satte vi oss till bords för fika med smörgås. För de gäster som kom, bryggdes alltid färskt kaffe och smörgåsarna gjordes medan vi gick runt i prylbutiken.


 


Sen gick färden vidare mot Lindesbergshållet till "Löa" där "Perssons" har en välfylld hantverksbutik kombinerat med loppis, konstutställning och ett fik. Innan vi gick in, samlade sig tjejerna till en sång speciellt riktad till 70-åringen!! Uppskattat!!   


I denna butik var det lätt att göra av med lite slantar!!! Det var många hantverkare som hade sina alster till försäljning. Allt från kläder till kuddar, mobiler och smycken och mycket mer......


         


"Brickorna" på mittenfotot var fyllda med svarta tavlor, så man kunde skriva meddelande eller minneslistor på. Och de flesta av hängsmyckena var gjorda av omgjorda silverskedar...


 

Den här lampan fastnade både Aina och jag för..... sååå vacker!!! Lampskärmen ligger bakom lampan....

.                                        

Och den här keramiken av samma konstnär gick inte heller av för hackor..... Jag kallas väl inte tant Blå för skojs skull    Så modellar Lena med ett förkläde, som man bara trädde över huvét och fäste med kardborreknäppning uner armarna


                          

Den blå klänningen i linne med en silkesschal gjorde sig fint i ett rum med väggar av sten. Så fanns det en hel del foton utställda och inne på toan fanns ett vackert fönsterglas.....


Efter att ha fikat ute i solen hos "Perssons", återvände vi sen till Skinnskatteberg. Stort TACK till allihopa, som gav mig en dag alldeles i min smak!!! Bubbel å babbel å en massa vackerheter   


                                 


Väl hemma beundrade jag mina fynd - ett hängsmycke gjort av en liten sked, en häftig mobil (som jag kan tänka mig att sy själv oxå!) och en liten keramikkruka för 5:- på loppisen. Plus att det blev lite tyger oxå för små pengar..... 


Och det vackra blomsterarrangemanget a la Birgitta kunde jag gotta mig med oxå....


  

 

Av Stina - 17 augusti 2015 18:25

Så har jag då varit ner till Köping för slutbesiktning hos Dr Jalal Amin!!! Det var alltså tack vare denna människa, som läkarna i Uppsala så småningom ändrade sig och ställde upp på att hjärtoperera mig. Det var HAN som talade med läkaren som operreade mig, så att dom ändrade sig. Som Jalal sa idag "annars hade det varit kört". Jag tackade honom verkligen ordentligt å han fick sig även en kram..... Såná läkare växer inte på trä´n minsann   


En ros till Jalal Amin....


Jag frågade och frågade under besöket. Och han menade, att jag kan betrakta mig som FRISK från hjärtsvikten    Men ju äldre jag blir, desto tröttare blir jag ju = helt normalt. Hjärtsvikten kommer däremot inte tillbaka!! Fast förmaksflimret är dock kvar - därför måste jag fortsätta med meduxinerna. Men det står jag väl ut med..... 


Minns när jag besökte honom sista gången före operationen. Jag hade rullatorn och gick genom den långa, långa korridoren - flåsade som en utsliten hund, blev som kokt spagetti i knäna, kunde inte prata med Jalal, som gick bredvid mig och sa "ta det lugnt, ta det lugnt". NU kunde jag gå hela den långa korridoren på en gång med raska steg utan det minsta snedsteg...... Livet e fantastiskt!!! En gul glädjeros till mig med, som nu idag klarat mig igenom 12 veckor efter operationen....


Och en riktig sommarbukett till var och en av er alla som hjälpt, stöttat och peppat mig hela tiden!!! Jag behöver väl inte säga, att jag verkligen uppskattat det....

 


Dr Jalal trodde liksom jag, att jag har B12 brist, eftersom jag tappar så mycket hår och naglarna går sönder hela tiden. Så han skrev ut ett piller om dagen för den skull. Däremot ville han INTE, att jag skulle äta Diklofenak för min onda axel. Några dagar, när det blir alltför besvärligt, kan jag göra det. Men inte kontinuerligt, eftersom den meduxinen spär på den blodförtunnande effekten av Waranet. Så det rådet får jag väl lyda.


Att jag blev psykotisk efter operationen, sa han oxå, att det berodde nog på syrebristen, som jag fick, när dom kopplade in hjärt-lungmaskinen. Likaså trodde han det var orsaken till, att jag fick flimmermigrän gång på gång efteråt. Och han menade oxå, att jag fick bättre tillförsel av syre till hjärnan efter operationen - därför försvann min dåliga balans. (inte att jag tappat känsel under fötterna som Dr G sa, att min obalans berodde på ..... ) Att jag sväller i benen och fötterna - mest i vänstra delen - har inte så stor betydelse, sa han. Jag ska tänka på, att sätta upp fötterna högt, när jag kan. Och ta xtra Furix, när jag bedömer att det behövs. Ooch så träna upp konditionen förstås - inte att förglömma.....


Så nu är det "bara" att fortsätta leva det liv som återstår. Jag blev ju 70 år - det trodde jag faktiskt inte före operationen...... Nu kanske jag kan bli 80 oxå   Och njuta av dagarna som kommer..... Bl a vid mina tre favoritsjöar   Och NU ska jag äta upp resten av krabban + lite kex å go ost   

                            


Presentation


Fundringar från Tant Blå

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ stinalill med Blogkeen
Följ stinalill med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se