Nog är det väl för jävligt.... Sitter är med tarmvred igan - det var i och för sig väldigt länge sen sist. Mår pest och pyton och lite till. Har spytt två gånger och jag hoppas fortfarande, att det ska ge sig. Magen är som en spärrballong och jag mår illa hela tiden. Så kommer det körare emellanåt.... Åååå fy fan va eländig jag känner mig. Nu ÄR det faktiskt synd om mig.

Många tankar hinner fara genom huvét. OM jag måste opereras - kommer jag att fixa det med hjärtsvikten och allt?? Ska jag packa ryggan än?? När ska jag ringa?? Visst kommer det att släppa snart?? Jag har ju inte spytt avföring än.... Så´na här gånger önskar jag faktiskt, att jag bodde ihop med nå´n. För att få stöd och inte vara ensam om besluten.

Usch jag minns ju hur dålig jag var vid den sista operationen. Både före och efter. Jag fick lungemboli efter. Och jag grät krokodiltårar och BAD att få stanna längre på sjukan, när dom ville skjudsa hem mig. Det är faktiskt snart tre år sen! Efter det har jag haft tarmvred två gånger, men då har det gått över av sig själv. Ja och det gör de säkert nu oxå.... Hoppas, hoppas....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...