Idag tog jag mig en liten tur ut i naturen. Tänk vad det växer - vilken kraft det finns!! Och vad mycket som är vackert! Jag kommer nog aldrig att sluta att förundras över naturens underverk....

T ex granens nya ljusgröna skott....

Skogsstjärnans söta, späda små blommor....

"Plocka vill jag skogsviol och binda till en krans" - en så perfekt blå färg!

Maskrosen som är så vacker in i minsta detalj - och det ÄR en ros!

Den härliga doften av häggen, som jag tog med hem....

För att inte tala om liljekonvaljen - den vackraste blomman av alla med den vackraste doften....

En av alla sjöar, som finns i Skinnsbergs kommun - den här hör till Tonsjöarna - och är ett populärt fiskeställe....

Och vid Övre Vättern finns helt tydligt bäver!! Men jag har aldrig sett nå´n där.....

Nå´n har tydligen satt upp en minnesplakett över året då jag föddes ;)

Många bilder blev det och fler ändå i min fotomapp..... En njutbar dag, då jag har känt mig tacksam, att jag fortfarande kan ta mig ut lite sakta och försiktigt i naturen. Här i arbetsrummet luktar det hägg och i köket liljekonvalj.

Efter min lilla naturstund slog jag mig ner i en ytterst avslappnad ställning på balkongen. Men kudde bakom huvét, en bok i öronen och solen i ansiktet - så ljuvligt! När sen solen gömde sig, pysslade jag lite i mitt älvlandskap och bytte ut lite mossa. Jag har plantat penseér i en hängande korg och röda hängpetunior + marguriter i balkonglådorna. Jag har även införskaffat en klematis - blå förstås - som ska få klättra på nätet uppefter ena väggen. Den här tiden på året älskar jag och njuter oavbrutet. Fast lite varmare kan det gärna få bli för min del.....

En natt i veckan vaknade jag och skulle gå upp och kissilera. Men jag höll knappt på att ta mig till toan! En så´n där plötslig otroolig värk i höger ben/höft!! Lika som jag hade för drygt ett och ett halvt år sen, då jag for med ambulans till Västerås. Det var nog inte lika jäkligt denna gång, men det räckte gott ändå. Turligt nog har jag Nobligan och Alvedon Forte hemma, så det har jag knaprat några dagar nu. Men jag tycker det är så mystiskt - få så där ont, när man ligger i sängen och sover!! Om jag åtminstone hade kört ett träningspass eller nå´t. Säger då det - gamla tanter med skröpliga kroppar...... Bunt ihop dom, vänd dom opponer å använd dom som sparbössa......

Så var det då ett bra tag sen sist igen.... På lördag är det tre år sedan jag startade min blogg!! Tänk så snabbt tre år har gått!! Och jag har i alla fall inte lagt ner bloggen - jag vill kuna skriva av mig, när jag känner för det. Men jag märker ju, att inte blir det nå´t skrivet varje dag precis....

Den här tavlan heter "Brevet från mamma" eller "Starstream"....

När jag var hos Dr Ola härom sistens, kom han in i rummet och sa "Nej men se fru Starstream - det var länge sen sist!" Jag heter alltså Stjernström i efternamn och det är min mammas flicknamn. Men Starstream lät väldig annorlunda, tyckte jag. Och jag såg tavlan framför mig på en gång!!

Jag har alltså några brev i min ägo, som min mamma har skrivit. Och även några foton på henne och på mig vid späd ålder. Så jag har scannat, beskurit, förstorat och spegelvänt både foton och brev. Och skrivit ut på ett sorts papper, som man stryker över på tyg. 

På det nedersta fotot t ex sitter jag i snön med vit päls, pälsmössa, vita tossor och vita vantar. Och denna päls skriver mamma om i sitt brev till min faster Judith. Hon tackar för den - tydligen fick jag den i julklapp av faster.

Jag kände mig glad, när jag sydde den här tavlan! Det har gått mer än 60 år sedan mamma dog. Men något slags band mellan oss finns ändå kvar fortfarande, känns det som. Jag kände ju inte alls min mamma förstås. Men jag tror hon gav mig fyra trygga år som grund i mitt liv. Jag vet ju, att det är lätt, att "helgonförklara" en död mamma. Men medan jag har sytt, funderade jag över vad hon kunde ha haft för värderingar, tankar, drömmar.....

Egentligen ska man väl inte skriva ut sitt fullständiga namn på bloggen. Men anonym är man ju ändå inte. Det är ju bara att googla på "Stinalill", så får vem som helst reda på vem jag är. Vad det nu skulle vara för intressant med det.

Min mamma hette alltså Stjernström som flicka. Och i början på 2000-talet var det dax att förnya mitt körkort. Hade väl tidigare fundrat på, att byta efternamn. Varför skulle jag ha ett efternamn, som egentligen hörde till en man, som jag hade skiljt mig från...? Så på det nya körkortet står det alltså Stjernström. När jag sen blev kallad för fru Starstream, tyckte jag det lät rysligt tjusigt!! En ström full med stjärnor!!

Igår var jag till bibblan och lämnade in denna tavla + tavlorna "Vinter" och "Vår". (Dom är i samma storlek alla tre.) Den 9 juni är det sen vernissage - en samlingsutställning där varje "konstnär" får ställa ut tre verk var. Det var väldigt länge sen jag ställde ut nå´nting.

Det verkar som om, nu när jag väl skriver, blir det rysligt mycket skrivet. Jag får väl försöka skriva lite oftare istället.....

Gårdagen var allt en dag för sig. Det var dax för PK-prov och diverse andra blodprover. En vik labsköterska gjorde ett försök - fick inte nå´t blod från mig. Så kom en sköterska till och provade - inte nå´t nu heller. Så kom Ola - doktorn - och provade - nej. Han hade oxå nå´n läkar"praktikant" med sig. Sen hissade dom upp mig i stolen, så jag satt och tittade ner på allihopa!! Tog av mig strumpor och skor och Ola satte en nål i foten - och dom FICK blod!!!

Samtidigt satt jag där uppe i höjden och försökte förklara för Ola hur min  "brist på luft" - mitt flåsande - kändes - att jag är uppblåst i diafragman liksom. Inälvorna får inte plats. Och jag var ju inte svullen i anklarna eller händerna och inget bubbel i lungorna. Försökte förklara, att jag  inte KAN fortsätta så här - jag har tre barnbarn som tar studenten och ett som går ut 9:an. Och jag SKA iväg och fira dom!! Och så började jag gråta - sällsynt - för att vara jag..... men det gick inte att hejda.

Sen "chansade" Ola och sprutade Furix intravenöst. Jag hissades ner och fick sitta i väntrummet sen, för att invänta eventuell kissning. Och visst kissade jag - ordentligt flera gånger efter varann och det värsta flåset gick över!! - Jag ska nog bli läkare i mitt nästa liv.... Det måste ju varit levern, som dragit i sig för mycket vätska.....

Så här efteråt, kan jag skratta lite åt scenen där inne i labrummet!! Där satt jag som på en hööög tron och tittade ner på mina "undersåtar", som försökte fixa till mig. Doktorn satt och höll min fot, en sköterska assisterade med nålar och provrör, en sköterska assisterade med administration och en läkare tittade på och pekade. Jag satt och grinade och nästan skrek åt Ola "måste du alltid skoja om allting". Tyckte ju själv, att det inte var det minsta roligt. Och han är alltid skojfrisk. Men jag fixade inte hans skämt just då.

Idag var jag med Annsan till Lindesberg. Var in i en rolig tygaffär - konstigt va ;) Sen var vi på en handelsträdgård och gick sakta runt och fikade gott oxå. Så mycket vackert det finns!! Tyvärr för tidigt och kallt för att ta hem petunior och andra balkongväxter. Åkte förbi en så´n där rolig affär sen, där det finns allt mellan himmel och jord. Men Annsan sa ifrån - "det orkar inte du nu". Och det hade hon ju väldigt rätt i faktiskt....

Detta är en framodlad vitsippa!! Ser faktiskt inte riktigt "normal" ut, men rätt häftig! Men vem 17 är normal.... ;)

En annan vacker sippa -  nå´n sorts backsippa tror jag. 

Så en backsippa så som dom "ska" se ut. Synd att dom blommar över så snabbt! Men det är härligt att se alla vitsippsbackar nu med sitt överflöd på vita stjärnor!! Och björkarna har börjat skifta i grönt!! Ljuvligt!! Fast inte för Annsan - hon får svid i ögona av dom tyvärr. Och visst saknar jag den riktiga vårvärmen ännu, men den kanske kommer....

TACK så mycket även idag för kommentarer!! Tyvärr Ruth klarar jag inte några långpromenade längre - p g a min hjärtsvikt.... Men snart har jag ett sömnadsprojekt på gång igen!! Ideérna sitter i huvét än så länge.....

Jösses vad segt det var att komma in på Bloggplatsen idag då! Lika seg som jag.... Och igår var det värre ändå - då gick det bara inte att komma in. Men, men - alla har vi väl våra downperioder ;)

Lena, Lena - om du visste vad ofta jag tänker på dig!! Även om vi inte har samma sjukdom, så är flåset "ur funktion". Du har KOL och jag har hjärtsvikt.... Och precis som du skriver - så brukar jag säga med andra ord:  "man får väl göra det bästa av skiten".  

Och Lambergsfrua - jag är nog lite av den depressiva sorten - har ätit antidepressiva piller i flera år. Men inte är det våren som påverkar mig negativt! Tvärsom - är det nå´t roligt, så är det att våren är här. Även om jag tycker den är lite trög just nu i alla fall. Kanhända brås mitt upp- och nerhumör på min pappa - han var inte nå´n lustigkurre, om jag säger så. Eller är det konsnärssjälen som lever vidare mån tro....

TACK alla ni för era kommentarer - de värmer gott!! Och Anita - jag vet - med huvét - att jag är värdefull.... kanske... Men det KÄNNS inte så ibland..... Tack för att ni finns!!!

I förmiddax, när jag låg i min säng och tänkte slumra lite, så gick det bara inte. Jag fick inte nog med luft - fick flåsa xtra djupa andetag hela tiden. Då härsknade jag till och gick upp o ringde läkarstation. Och jag fick komma ner på en gång och fick Ola som läkare till på köpet. "Vi blir ju oroliga för vår Stina"... Och Ola klev sen in i rummet "Det var länge sen Madame Starstream" !! Ekg hade inte förändrats sen tidigare, syresättningen låg på 99 % !! och inte skvalpade det nå´t i lungorna!! Imorr´n när jag ändå skulle dit och ta PK-prov, ska dom ta lite andra prover oxå. Men jag är väl så frisk jag kan bli, antar jag.....

Igår var jag i alla fall ut i skogen en liten, liten sväng. Det här är alltså Scillan som blommar för fullt alldeles bredvid min parkeringsplats. Tog ett flertal andra foton, men det var hart när omöjligt, att få in dom i bloggen idag. Tog med några kvistar från äppelträdet här utanför. Väntar ivrigt på, att de ska slå ut med blommor och blad.... 

Mitt huvudsakliga mål var, att ta med mossa från skogen till mitt älvlandskap. Så på eftermidda´n "lekte" jag lite på balkongen, när solen sken så skönt en stund.

Fy Fabian vad jobbigt det är att andas! Känns som om lungorna är för små - jag får inte tillräckligt med luft. Men jag får väl skylla mig själv. Det är nog för mycket fett där inne, så lungorna får nog inte plats ;(  Stoppar i mig allt fettbildande som finns .... Är det nå´n som har smakat GB:S nya glass "Magnum Gold" förresten - den har bara en liten bit kvar till himmelriket.....

Om jag nu ändå är igång med att gnälla, så kan jag lika bra fortsätta gnälla av mig. Känner mig deppig, Hittar inte riktigt meningen med livet.  Dag efter dag, vecka efter vecka försvinner bakom mig - till vilken nytta då..... Känns som om jag bara fördriver tiden - fram till avslutet, som kommer sen nå´n gång. Hoppas det går snabbt förresten - ingen långdragen pina..... Och framför allt, måtte jag inte bli en börda för omgivningen..... barn, barnbarn och vänner.....

Kanske är det så, att jag befinner mig mellan "projekten" - då brukar det ju kännas visset. Ända till jag har hittat nästa projekt och börjar spåna. Apropå spåna, så började mitt senaste projekt så här

Inte mycket för världen minsann - ska det där BLI nå´t??

Jo så här blev det så småningom

"Botten" i tavlan är ett lite randigt bomullstyg, som jag har knölat ner i ett blått färgbad. Sen har jag sytt på diverse skiftningar, fåglar och segelbåt. Ett ganska naivt motiv, men det jag sökte var de rätta färgnyanserna. För den skulle passa i min milda, blå hall. Sen målade jag ramen, som tidigare var träfärgad. Det blev lager på lager ända tills jag var nöjd med nyansen - blandade färger hej vilt.

Hallen ja - nu är den HELT avslutad. Fixar-Malte/Tom var hit och skruvade upp hyllan rakt. (Tyvärr blev den ju lite sned, när vicevärden tidigare skruvade upp den...) Telesladden är målad och uppsatt som den ska. Krokarna sitter där jag ville och ja - det projektet är slutfört! Till slut..... Och jag är så nöjd med hatthyllan - enkel och stilren! Tavlan ovanför kallar jag för "Mymlarna" - de är ett verk av min pappa. Den är gjord i mörkblå plast med silverfärgade mymlar från yttre rymden ;) Väggen ser nästan vit ut på fotot, men är milt gråblå i verkligheten.

Så väntar jag på den riktiga, VARMA våren. Den kom ju av sig lite. Jag såg i bloggen, att för ett år sen så här dax, var björkarna gröna, syrénen hade knoppar på gång och de var varmt ordentligt. Men nu är i alla fall all snö borta!! Och resten kommer väl..... Förresten för ett år sen idag, föddes lilla fölet Oki Doki i Bennarby.....

För att "skynda på" våren sydde jag några flygande, svarta fåglar, som kom upp på min balkongvägg. Det var lite trixande, för att få dom att sitta still på väggen. Jag har sytt fast blompinnar bakpå, för att hålla vingarna utbredda. Så har jag hängt dom med sytråd i de krokar som redan fanns där. Och näst fast dem lite med dubbelhäftande teip. Får väl de hur länge dom sitter kvar.....

Annsan ringde idag och frågade om jag skulle med på opera ikväll! Och det blir kanske ett lyft ur meningslösheten ..... Det är så´n där direktsändning från Metropolitan i vårt kulturhus Korpen. Det är gott med vänner, som drar lite i mig, så jag kommer ut lite bland folk.....

Så ska jag sist, men inte minst, TACKA alla er som har varit så snälla och skrivit kommentarer hos mig!! Stor kram till er!! Och till Lena vill jag bara säga, att visst syr jag emellanåt beställningar. Men utan tidspress och med önskemål typ "en duk ca 100 x 50 cm, som går i grönt". Jag måste ha lite "fria" händer liksom......