Idag kände jag, att det var läge att hålla mig hemma. Dels väldigt trött, men oxå röda rosor på kinderna.... Erik frågade mig en gång, VAD det är som gör mig så trött. Då svarade jag, att det är nog, att vara hemifrån. Och i och för sig är det väl så. Men jag har fundrat på det - och jag tror att det är alla intryck runt omkring mig, som gör mig så trött. T ex när det är många människor runt omkring mig. Det är som att jag inte har nå´t filter, som kan stänga ute alla oväsentliga rörelser, händelser och ljud.

 Men här hemma går jag ju helt i min egen takt med mina egna invanda rutiner. Oftast har jag heller inga ljud på - t ex radion eller TV:n. Inte ens på datorn har jag ljudet på. Om det inte är nå´t speciellt jag vill höra.

Idag då jag har setat lite ute på balkongen, har det däremot hörts ljud! Två förb.....e fiskmåsar sitter alldeles utanför på gräsmattan och SKRIKER!!

Och visst är dom rätt fina, att se på (även om inte kvalitén på fotona är den bästa) Men med jämna mellanrum gastar dom till - låter som en blandning mellan en mars-katt och en rysligt osmord dörr! Gräsligt att lyssna på timme efter timme. Det är så, att några "snälla" grannar har matat dom, så dom väntar bara att få sig en gobit. Hade jag småsten, skulle jag kasta på dom - så dom blev "avvanda". Jag försökte slänga vatten på dom nu och då. Då flaxade dom iväg - en bit. Så kom dom knallande igen.... Dom har hoppet om gratis käk kvar....

Egentligen borde jag ju börja förbereda för nästa projekt här hemma. Jag har ju köpt tapeter för en fondvägg på "baksidan" av valvet. En lite mörkare blå färg, som går ihop med halltapeten. Tror det blir snyggt, samtidigt som den skulle "mörka ner" lite i min sovhörna. Det är ju skit, att jag inte klarar, att klättra på stege. Och inte lär man väl få använda Fixar-Malte till tapetsering.... Kanske vore något att önska till min kommande födelsedag?? Men ungarna har ju minsann häcken full ändå. I Bennarby har dom nu satt igång med höskörden t ex....

Men det var allt tur ändå, att jag sa ifrån till att ta emot Maja här hemma. Jag hade banne mig inte klarat, att ge henne några roligheter och upplevelser. Men nog hade det varit rysligt roligt, att ha henne för mig själv och lära känna henne bättre.  Tyvärr har jag ju missat hennes uppväxt mer eller mindre. På grund av diverse sjukdomar och elände.....

På balkongen växer det så det knakar nu! Hängpetuniorna har börjat "välla" nu, precis som jag önskade! Egentligen skulle jag ta bort penseérna från ampeln nu och planta något mer hängande där oxå. Men jag har inte hjärta, att kasta de gula och blå små "ansiktena", som lyser upp så fint! Även om dom börjar bli "långbenta".

Som väl alla har förstått, så har min förkylning börjat ge sig - jag har ju slutat gnälla ;) Lite svag heshet kvar och lite hackhosta. Men det står jag ut med. Sover som en stock på nätterna gör jag oxå.

Apropå det så drömde jag nå´t äckligt inatt : jag var hemma hos någon med heltäckningsmatta och skulle testa min nya kamera. Man kunde nämnligen "stoppa in" små, små föremål i en liten, liten öppningsbar "ask" i kameran. Och då kunde man knäppa riktigat ordentliga närbilder! Så jag kröp omkring på denna matta och tänkte - nu ska dom få se vad mycket små kryp, som finns i deras matta. Hittade en liten, liten skalbagge, som jag fick in i asken i kameran. Men den blev bara större och större där inne och till slut sprack den och det vällde en gulaktig smörja ut från kameran.... Blää!! Förstår inte varifrån min hjärna får fantasin....

TACK så mycket för kommentarer!! Det verkar som jag har fått tillbaka min skrivarlust - har rent av svårt att sluta.... Däremot är jag fortfarande dålig på att kommentera hos andra. Men jag läser alla de bloggar kontinuerligt, som jag har på min medvetet magra länklista....

Ååå vicken ljuvlig sommardag jag fick idag - än en gång!! Vaknade vid 10-tiden och funderade lite fram och tillbaka - orkar jag fara till sjön eller inte idag?? Men sen såg jag, att Gunilla hade ringt på sin mobil. Och det avgjorde saken - för då förstod jag, att hon var vid sjön.

Så det blev massäck gjord och den vanliga utrustningen kom med mig ut i bilen. Jag har blivit lite kinkig av mig, så numera tar jag oxå med en kudde ;) Sen låg vi där och stekte och pratade lite "skit". Och NJÖÖT i fulla drag!! Vinden fläktade lite lagom, vattnet skvalpade och fåglarna kvittrade sommarsång. Tänk vicken skillnad mot den kalla, snöiga vintern, då man fryser bara av att sticka ut näsan.....

Jag försökte ta mig ner i sjön, men jag kom inte längre än till att doppa benen. För visst var det kallt i sjön - i alla fall med mina mått mätt! Det får bli en annan gång. Det går ju bra, att ösa på sig lite vatten, när man tycker det blir för varmt.

Sen skulle jag gå och kissilera en bit bort. Knatade på en bit och sen upp för en liten, liten slänt, där jag såg ett lämpligt träd att hålla mig i. Vid min ålder med alla åkommor, så hukar man sig inte bara ner - för det GÅR inte! Så skulle jag med byxorna nere ta tag i trädet. Men jag missade och föll huvudstupa framåt/neråt!! Pladask!! Började kolla mig och såg, att en pinne hade gått rakt in i magen!! Tänkte att den måste jag bryta av, innan ambulansen kommer. Man ska ju inte dra ut nå´t själv. Många tankar flyger snabbt....

Men vid närmare undersökning visade det sig, att jag kunde dra ut pinnen från Behån!! Den hade skrapat i magen och sen stoppat inuti Behån!! Sen fick jag väl lite skrubbsår här och där, men det är ju helt överkomligt. Så hädanefter ska jag ta med mobiltelefonen även när jag går på "toan"!!

På väg hem sen köpte jag två liter jordgubbar!! Jag skulle kunna leva på jordgubbar!! Nu var dom förhållandevis billiga - 40 kronor för två liter tyska gubbar. Och så länge jag inte behöver prata med dom, är dom lika bra som svenska. Det har jag testat. Jag brukar skära itu dom och sen sockra lite grand över dom. Så har jag avslutat denna ljuvliga dag med att äta jordgubbar med grädde på en varm balkong kl 9 på kvällen!! Kan det bli bättre??

Och så behövdes ju ingen ambulans till tanten idag heller ;)

TACK alla ni för vänliga kommentarer både i gårdagens och föregående inlägg! Det var skönt att höra, att det är fler, som tycker det där med pension är krångligt! Och visst Ann-Louise ska jag ha en frågestund med Dr Ola den 7 juli! Ävenså stort tack för ert frikostiga beröm - jag suger åt mig som dasspapper ;)

Det här har jag hållits med den senaste veckan. Först sydde jag den "milda" sidan i blockhus - i färgerna ganska lika de stolsdynor, som nu befinner sig inuti de nya. Med två sidor sydda, återstod ju två.... Men då var jag tämligen less på allt vad stolsdynor hette och började ångra att jag givit mig in på detta projekt....

Men jag måste faktiskt berömma mig själv, att jag fortsatte med den "tuffare" sidan och sydde klart! Men då blev det bara fyrkanter. Varje sida sydde jag med vadd + ett tund baksidestyg. Och med de gamla dynorna inuti oxå, blev det ju rätt mjukt för rumpan ;) Väldigt skönt att projektet är avslutat dock....

Igår blev jag bjuden på miiddag hos Annsan med famillj. Massor med god mat och sen jordgubbstårta på havrecrispbotten. Rysligt gott!! Och det är alltid så avslappnad och mysig stämning i det hemmet. Sen satt vi och tittade igenom några av Annsans otroligt fina fotoalbum - och snackade lite "skit".

Sen det där läkarbesöket i Fagersta ja.... En orginell läkare kan man väl säga. Han såg ut och betedde sig som en gammaldags lektor, tycker jag. Och han ändrade ganska ordentlig i medicinlistan. Han fyrdubblade dosen med Spironolakton, Ramilpril dubblade han och så tog han bort två av sex Furixtabletter. BNP- värdet  (som visar på hjärtats pumpförmåga) låg på mer än 3500! Det normala är ca 100.... Jag frågade vad Spironolakton hade för effekt. "Ja det är ingen idé att jag försöker förklara" - han hade ju en dum kvinna i stolen mitt emot.... Jag frågade efter biverkningar - han bara log och svarade inte.

Jag är ju en lydig kvinna, så jag åkte hem och förändrade mitt medicinintag. Men inte känner jag nå´n skillnad.... Möjligtvis lite mer yr i kolan.... Men, men - kanske värdena blir lite bättre - det får väl tiden utvisa. Det är ju kalium o natrium och alla möjliga prover, som ska vara bra. Tycker dock att JAG borde få reda på hur värdena ligger. Men som sagt - dum kvinna..... Ska på återbesök den 30 juli.

Jag har OXÅ fått kallelse till Dr Ola den 7 juli!! Vad jag ska dit och göra begriper jag inte - men jag ska väl snällt gå dit, när dom är så snälla och kallar mig. Sjukvårdens vägar äro outgrundliga.....

En kväll satt jag här och försökte rensa upp och få nå´n ordning bland alla mina pensionspapper. Det är inkomstpension och premiepension, tjänstepension eget val och annan tjänstepension + privat pension. Det är Pensionsmyndigheten och PPM och jösses vad knöligt att lista ut vad jag EGENTLIGEN får för inkomst efter 65!! Att försöka räkna ut det själv, har jag definitivt lagt på hyllan. Här gäller det att lita på att de kära myndigheterna räknar rätt!! Rysligt svårt för en så´n kontrollfreak som jag.... Dessutom gäller det ändå, att veta VAD jag har rätt till - för alla olika delar måste man själv ansöka om!! Halleluja!! Ibland har minsann myndigheterna koll på en. Men ibland "finns" man inte, förrän man talar om det själv....

I och med att min livförsäkring (som jag haft sen 70-talet) upphör att gälla, när jag fyller 65, så fick jag ett papper med besked om detta. Där stod det en liten rad "Om försäkringen har ett värde...." Så stod det ju ett tel-nr längre ner på sidan. Jag gick och grunnade på detta nå´n vecka. Dom borde väl ha kunnat skriva på en gång, vilket värde min försäkring i så fall hade. Till slut ringde jag upp. Och javisst - dom skulle skicka en blankett för ansökan om att få ut värdet!!

Det var ju ingen förmögenhet, jag hade att hämta - men i alla fall mer än 3000 pengar! Om jag inte hade ringt upp, så hade väl dessa tusenlappar tyst försvunnit i försäkringsbolagets stora ficka..... Det gäller att vara om sig och kring sig minsann!

Hög tid att peta ner några rader....

Igår tog jag mig i kragen, packade massäck och for ner till sjön. Bäst att njuta medan det går var tanken. Och visst är det ljuvligt, att ligga där i värmen och känna vindarna alldeles lagom - med en bok i öronen och en kopp te i handen.... DET är sommar för mig.

Så fiskade jag fram kameran ur väskan och fotade lite runt omkring. Utan att resa mig ens fångade jag dessa små, små blommor. Den vit-blå är i verkligheten inte mer än ett par millimeter och den gula i mitten ca en centimeter! Klicka på bilden för större foto.

Skräddarna är många, men väldigt svåra att få med på bild. Det tar ju en liten stund, att zooma in och få in skärpan och dom är snabba dom små liven. Konstiga djur i vår herres hage - tänk att kunna springa PÅ vattnet!

Det blå"randiga" djuret var ca tre centimeter stort och kunde flyga! Fast jag kunde inte se några vingar!! Men de förhållandevis stora ögonen syns....

Det är svårt, att låta bli att fota spegelmotiven över vattnet - sååå vackert! Kanske lite uttjatat motiv, men jag njuter av att se detta skådespel varje gång.  

När jag ändå tyckte jag hade fått nog av sommar denna dag, packade jag ihop och började gå den lilla stigen mot bilen. Till saken hör, att det är svagt uppåtlut där och det är den värsta tänkbara prövningen för min hjärtsvikt. Då går jag som en lus på en tjärad sticka. Gråten stod i halsen. Men till slut blev jag riktigt förbannad - ska 17 sega mig fram här som den värsta 90-åring!! "Nu jäklar ska du få smaka på, ditt beläte till hjärta" tänkte jag. Och satte fart som ett bättre begagnat ånglok. Tyvärr GICK det inte särskilt länge, jag flåsade som en varm hund i bastun och fick ändå inte luft så det räckte, snubblade fram och jag blev svag och skakig i benen. Så den sista biten fick 90-åringen gå.... 

Efter vägen hem stannade jag och plockade blåklockor (eller om dom heter ängsklockor) - det fanns hur mycket som helst!! Tydligen ett blåklocksår i år ;) Prästkragar likaså. Gick ut i havet av lupiner oxå och plockade mig en rejäl bukett!!

Visst har vi lärt oss att tistlar är ett ogräs. Men ett väldans vackert ogräs tycker jag!! Kolla in nyckelpigan på den vänstra bilden och flugan på den högra!! Dessa kryp såg jag inte, förrän hemma i datorn!! 

Sen blev det ett stopp till på väg hem. Såg små vita änglar stå i gräset i trädgården till ett hyreshus!! Krypkörde fram med bilen så sakta, så jag fick mororstopp. Sen tänkte jag - fota.... Så jag parkerade och klev ur. En kvinna satt på yttertrappen och rökte och jag frågade, om hon gjort statyerna. Javisst!! Hon visade och berättade - hon var från Malmö, men hade bott i Skbg i sju år! Gått tre år på Skbg:s folkhögskola. Änglarna hörde ihop i par - dom hade en vinge var!! Så bjöd hon mig in i sin ateljé, som hon hade i källaren. Oj, oj, oj!! Vackertarmen skrek - KÖÖÖP!! Men jag nöjde mig till slut med den lilla vätten med stora fötterna!! Såå kul!! Den har personlighet!!!

Änglarna är ca två decimeter höga och vätten (som här fått posera en stund i mitt älvlandskap) drygt 15 centimeter hög. Så hade hon placerat ut några vättar i träden, som växte intill!

Hennes hemsida är www.capeunique.se - värt ett besök!

Läkarbesöket får jag ta en annan gång....

Lika bra att säga från början - det här blir ett gnäll-inlägg. Så orkar du inte med gnäll, så tryck bort min blogg på en gång....

Undrar om livet bara ska bestå av sjukdom?? Det är såå tråååkigt, att alltid måsta vara begränsad. Har i princip inte talat med nå´n sen i torsdax - för det har inte GÅTT att tala!! Försökte ringa Annsan härom dan - hon förstod till slut vem det var, men vi fick lov att bryta samtalet. Och då TRODDE jag, att jag skulle kuna tala!! Blev så förvånad, när det inte GICK!!

Så slog jag på stort och ringde min äldsta dotter ikväll - hon hade fortfarande problem med sin skadade hand - läste jag på Facebook. Så då ville jag höra, hur det hade gått för henne hos den knäpp-läkare hon varit till i Uppsala. Det är ruter i den tjejen - hon hade resolut klampat ut från läkaren och bett honom att stoppa upp sin piller nå´nstans.... Det är vidrigt med läkare som är översittare. Sen fortsatte hon till Tierp, där hon i alla fall blev röntgad - turlig nog inget brutet. Men hon är svullen och har ONT. Så blev hon ändå sjukskriven i två veckor. Till saken hör, att hon förökte jobba igår - men det funkade inte. Hon måste ju använda sin hand i jobbet som biomedicinsk analytiker....

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - tänk om läkare BEGREP hur utsatt man är som patient. Vilket underläge man har - även utan att vara utsatt för översitteri....

För övrigt har jag inte kunnat sova flera nätter i rad p g a en så´n där förb----d hosta. Jag har försökt med det mesta. Igår kväll tog jag t o m ett ordentligt glas Baileys, men det hjälpte inte. Käkar Fischermans Friend på löpande band, sitter i sängen med fyra kuddar bakom mig.  Dricker hett te, tar varmt bad o s v. Visst sover jag väl lite emellan hostattackerna, men inte alls som jag skulle behöva. Det KÄNNS som om jag är vaken  oavbrutet. Cyniskt nog så har jag en flaska Coccilana i kylen - den enda hostmedicinen som egentligen hjälper. Men den tål jag inte längre - får kramp i gallvägarna..... och det gör ONT!! Ja, ja det visste vi ju förut - det är bara skrutt med tanten.....

Och imorr´n ska jag till en ny hjärtläkare i Fagersta!! Dr Ola skickade ju remiss förut. Hoppas det är nå´n vettig sak. Men att han ska kunna reparera tanten - njäää det vågar jag inte tro. Det vore ett underverk i så fall.... 

Gör dock små försök - har klippt av lite penseér och syrénblad till en liten skål på köksbordet. Och javisst - jag går en sväng ut på balkongen emellanåt och gör som tjuren Ferdinand - luktar på blommorna. Idag sken faktisk solen några timmar, så jag satt och njöt av värmen med en bok i öronen. Och jag har ätit jordgubbar - gott och nyttigt. Men inte har jag nå´n gnista. Kanske det kommer..... Nu har jag i alla fall skrivit av mig lite  elände.....

TACK förresten för era av mig uppskattade kommentarer!!

I torsdax åkte jag då iväg till Glädjen, för att fira Pontus, som gick ut 9:an. "Lilla" Pontus - som redan blivit en reslig karl! De är konsigt, att dom där småknytten, så snabbt har vuxit upp....

Och i Björklinge gör man så, att man hänger en blomma och något gosedjur runt halsen även på 9:orna. Och "utsläpp" har man oxå. Och vem kom springande allra först ut, om inte våran Pontus! Och tur med vädret hade vi oxå denna dag!

Här med en stolt och nöjd mamma!

Sen blev det fika och tårta i Gädjen, innan "lille herrn" bar iväg på fest med klasskompisar. Men före det hade jag en intressant diskussion med brorsan Dennis om invandrarpolitik och vårt s k "försvar". Riktigt roligt att bryta åsikter med honom! Den killen KAN snacka - blivande försäljare ??

Tyvärr hade jag tagit med mig nå´t virus fån Bennarby, så jag lät nog som om jag var i målbrottet. Och kände mig lite mer risig än vanligt. Det var nog tur, att jag tog mig hem redan på fredagen. Ankie och Stefan jobbade ju och pojkarna sov ut.  Men det blev ju verkligen en snabbvisit. Kanske är det så, att jag (och dom) får vänja sig vid det....

I Västerås stannade jag och bunkrade lite på Coop i Stenby. Vid ett tillfälle skulle jag fråga var krabburkarna fanns. Till min fasa kom det inte fram några ord! Rösten fanns helt enkelt inte!! Lyckades mima fram ordet "krabba" så hon till slut förstod mig. Lite läskigt att helt plötsligt vara STUM!!

Sen var det min tur att sova ut! Det gör jag ju gärna och länge.... Och idag sydde jag färdigt en kameraväska till Annsan, som jag påbörjat tidigare. Hon har köpt en ny kamera och det var ingen skyddande väska med.

Det är ju inte precis nå´t storverk, men lite tänk och pillande gick det allt åt, för att få det rätt. Den är ju vadderad och har alltså dubbelt tyg. Hoppas hon blir nöjd med den.... 

Så skulle jag ringa till henne, för att tala om, att den var klar. Visserligen hade jag inte pratat med någon på hela da´n, men det kändes som om det gick bra. Förkylningen hade förändrats från dagen innan. Nu har jag som taggtråd i halsen istället. Men det gick ta mig 17 inte att prata idag heller! Jag blev så förvånad, när jag inte kunde få orden att låta!! Lyckades väsa fram vem jag var och Annsan skrattade gott, när hon hörde mina försök att prata. Så vi fick prata över mejlen istället....

Klockan 22 var jag så trött och sömnig så jag la mig tillrätta i min sköna säng - och kunde INTE somna!! Lögn i hellskotta!! Hjärnan ville inte lägga av. Och hostan har börjat! Så vid 1.30 gav jag upp och sitter nu här och ser, att det är ljust som på da´n ute!! Tur att jag kan lägga mig, när jag vill imorr´n - inget jobb som väntar..... 

Avslutningsvis vill jag verkligen skicka ett stort TACK till Ruth, Annsan och Anita för era kommentarer!! Anita jag minns de där cellouiddockorna - jag hade oxå en! Och visst vore det praktiskt och eftersträvansvärt, om jag kunde lämnas in för "lagning"!! Kanske kommer det en dag, då det går. Jag såg på "Vetenskapens värld", att dom nu kan få stamceller att växa till vilka organ som helst. Men det blir nog inte aktuellt under min livstid.... Det jag kan hoppas på, är en mer verkningsfull medicinering.

Idag var jag på "vernissage" på biblioteket. Ingen hit precis.... Visst är det BRA att både barn och ungdomar får ställa ut alster, som dom gjort i förskolan och skolan. Det stärker självkänslan och dom blir sedda. Det tycker jag verkligen. Men om att blanda hej vilt - det tycker jag inte. Blev faktiskt lite besviken. Det var ingen "riktig" konstutställning. Sen kan man ju naturligtvis diskutera vad "konst" ÄR egentligen....

Själv har jag med stor tvekan kallat det jag sytt för "konst"hantverk. Om mina tavlor är "konst" det vete 17.... Men det är väl kanske nå´t ditåt i alla fall. Är teckningar av en 6-åring konst?? Det kanske det är..... oxå.... Nu var det ju så oxå, att vi var bara några få "konstnärer" som lämnat in våra alster. Så visst behövdes det mer, för att täcka väggarna på bibblan. Men jag tycker inte det var snyggt - rörigt och "oprofessionellt". Kanske skulle ha varit lite annorlunda, om man hade gjort passpartoer och bearbetat bilderna lite mer....

Ja, ja - skit samma, mina tavlor får väl hänga där under sommarens "sommarsalong". Sen kanske personalen hade lite tankar i samma banor, för dom tyckte ABSOLUT, att jag skulle ställa ut mina grejer där själv i höst. Dom ville, att jag skulle höra av mig så snart jag ansåg mig mogen.... Får väl se....

Här hemma har jag haft min egen "sommarsalong". Jag har följt en knopp på min Praktklematis "Köningskind" på balkongen med kameran, tills den slog ut helt. Det tog ungefär två dygn.

Klicka på bilderna, om du vill se dem större. 

Jag tycker blomman är så otroligt vacker! Där kan man snacka om KONST!!

Sen har jag tidigare planterat Penseér i en ampel. Försöker gå och nypa av dom lite då och då, så dom inte ska växa iväg och bli så skrångliga....

Tyvärr insåg jag efter Uppsalafärden, att jag klarar inte, att ta emot Maja, som jag hade tänkt. Lilla prinsessan - som är 10 år - vad mycket kul vi hade kunnat göra tillsammans, om hennes farmor hade haft en friskare kropp.  Jag hade tänkt, att hon skulle fått sy nå´nting på symaskin, vi skulle ha packat massäck och åka och bada, vi skulle ha färgat tyg, bakat och lagat mat tillsammans..... Jä--a, förb----de skit rent ut sagt. Men det är bara, att se sanningen i vitögat - jag klarar det inte :( Försöker intala mig själv, att det vore inget kul för henne heller, med en farmor som måste lägga sig och vila både nu och då....

Fortfarande har jag ett litet, litet hopp, om att nästa läkare ska kunna hitta på nå´t, som gör mig lite mer alert. Dr Ola blev nog lite fundersam, när han såg i vilket skick jag var, sist vi sågs. Så han skickade en akutremiss till Köping och dom i sin tur har tydligen skickat mig vidare till Fagersta....?? Så den 16 juni ska jag dit. Men det ska nog till en väldigt engagerad läkare, om han ska hitta på nå´t andvänbart till den här skruttanten..... Jag är ju egentligen "bara" 65 år - om drygt en månad. Men jag tror, att min kropp säkert är 85 år.

Men det är ju ingen idé, att gräma sig för spilld mjölk.... Det gäller att göra det bästa av skiten..... Eller egentligen : göra det bästa av livet, som är NU.....

Det är väl lika bra, att gå på i ullstrumporna - nu när jag äntligen kom igång att skriva....

Fredag den fjärde var det då den stora dagen!! De tre äldsta av mina barnbarn skulle ta studenten!! Ida och Johanna klockan 12 och Dennis klockan 13. Tanten sov som en stock med hjälp av insomningstablett. Och vaknade helt "självmant" redan vid 6-tiden!! Flickorna "fixade sig" och drack även bubbel"vatten" med jordgubbar på altanen, innan dom blev skjudsade till tåget. För att för sista gången åka till skolan!

Ann-Louise och Erik hade redan bestämt, att jag skulle sitta på passagerarsätet i min bil. Och det kändes skönt! Jag kunde faktiskt "lämna över" allt ansvar till dom och bara "hänga med". Sen kunde jag inte låta bli, att bli stressad i alla fall. Passa ett klockslag då vi måste vara på plats. Svårt, svårt att släppa ALLT ansvar. Men vi var framme i tid. och fick t o m vänta ett tag....

Så kom då de nybakade ut under tjo och tjim! Båda har gått en gymnasielinje med hästinriktning. Den första kullen på REALgymnasiet i Uppsala. Ingen skola att rekommendera tyvärr - mycket dålig planering och dåligt kunnig personal. Bara tjejer i klassen - så klart - och dom var allt lyckliga, att äntligen få avsluta skolan! Egentligen är det inte klokt att ungarna numera mer eller mindre måste gå 12 år i skolan!

Lyckliga var tjejerna så klart och även mormor, som fick vara med och vara stolt över härliga barnbarn!!

Och föräldrarna kan VERKLIGEN vara stolta över sina två goa, fina hästtjejer!!!

Moster Ankie kom stormandeför att fira systerdöttrarna, efter att ha varit i Tierp och tagit emot sin bonusdotter, som oxå tog studenten denna dag!! Verkligen en komprimerad firardag!! 

Sen for tjejerna iväg för att åka lastbilsflak runt stan undet sång, skrål och tjo och tjim. Och Erik grabbade svärmors rullstol och vi for iväg till bilparkeringen, in med rullstolen i bilen och vidare till Celciusskolan, där Dennis skulle flyga ut. Dom hittade parkeringsplats, ut med rullstolen, i med svärmor och iväg. Vid denna tidpunkt var jag nog rätt så kring-kring om man säger så. Jag BARA hängde med, kände mig som en bättre begagnad 90-åring.....

Dennis gick ut samhällslinjen med inriktning ??? och idrott i tillval tror jag det var. Och det var MÅNGA klasser som gick ut samtidigt!! MASSOR med folk och jag blev ännu mer rörig i roten. Men vi hann ta emot Dennis i alla fall - lillpöjken, som blivit så lång!! Och visst ser han nöjd ut, efter att ha släppts ut från skolvärlden! Även en nöjd och stolt mamma vid sin sida en stund, innan det bar iväg med traktor och vagn ut på stan. Med alla de andra tusentals ? studenterna.

Nästa punkt var Odinsborg i Gamla Uppsala. Dit tog sig alla vi anhörigfirare och väntade på, att våra tre studenter skulle höra av sig för hämtning. Tack och lov för mobiltelefoner!! Alla var vrålhungriga vid det här laget, t o m min mage sa till på skarpen. Och vid 16-tiden var vi alla samlade och kunde bänka oss vid ett långbord. Visst smakade det bra med buffén, även om jag hellre hade valt en säng ändå....

Men väl hemma i Bennarby parkerade jag i sängen och t o m slumrade till en stund. Johanna var bara hem och vände, innan hon for tillbaka till Uppsala för fortsatt firande. Ida stannade dock hemma. Och klockan FEM morgonen efter var Ann-Louise och Ida iväg med hästen Julia i hästtransport till Töreboda!! För att lämna henne för betäckning. Banne mig att man måste vara hästtokig, som tar sig till med såná "utflykter".... 

Tanten tog sig hem till Skinnsberg och som en urvriden disktrasa plakat i sängen. Jag klarade det hela - med nöd och näppe!! Sen sov jag tolv (12) timmar.... och dagen idag har jag gjort absolut ingenting.....