Måste väl bara gå hit och tala om, att nu är tanten nöjd och glad igen!!  Det ordnade sig med utställningen! Staffan tog tag i det på ett biblioteksmöte och efter det kom dom fram till, att det går bra, att använda nålar. Vilket fick mig att återfå entusiasmen för utställningen. Satte igång att sy en jullöpare - men hur den blir - det är jag tveksam till... Jag skulle inte ha gjort si och inte så. Och jag har inte bestämt mig ännu, hur jag ska quilta den. Men den får "ligga till" sig lite....

Så har jag en annan idé i huvét på en tavla i maskinbroderi.... Och ännu en idé på en annan tavla.... Tänk om jag inte var tvungen att ligga i sängen flera timmar om da´n - vad mycket det skulle kunna bli gjort!! Men idag har jag i alla fall bytt färgpatron i skrivaren och sen skrivit ut foton. Foton på sån´t jag har sytt. Dotra min var så klok och uppmanade mig förut, att fota allt jag sydde. Så nu har jag två fulla album med så´na foton!

Och imorr´n ska jag fara till Norberg och träffa "min" Anita. Det känns bra - det var så länge sen vi sågs.... Tänkte att jag skulle åka in och tvätta bilen sen på väg hem. Men jag får väl se hur det blir med orken....

Jag har ett annat projekt på gång : att jag ska försöka ta bort så många mediciner som möjligt. Nej inte hjärtmedicinerna, men jag äter ju en del annat skit oxå. Lite piller för att sova (EJ vanebildande!) och rätt hög dos antidepressiva bl a. Tänkte att jag försöker ta bort en halv till en tablett i månaden. KANSKE tröttheten kan ge sig lite..... "Min" läkare - den skojfriske Ola har flytt Skinnsberg tyvärr!! Ska nu jobba "tillfälligt" i Norberg?? Synd - för han har ju hela min sjukdomsbakgrund och känner mig rätt bra. Återstår att se, om han återvänder till Skbg....

Avslutar med att peta in några bilder, som jag tog före frosten. På buskar alldeles utanför min port. Och färgerna är faktiskt alldeles autentiska!

Och en endaste liten blomma fanns det kvar...

Ja nog är det lite talande och typiskt mig - antingen svart eller vitt!! = Uställningen skiter jag i - dom kan minsann stå där med sin fräscha utställningsvägg - TOM!!    -- Eller så kan vi tillsammans försöka lösa det hela, så det blir möjligt med både foton, teckningar och textil på denna kommunala vägg.....

Dom här kuddarna kallar jag "Fyrvägskorsning" hi, hi   Och där står jag mitt i korsningen och måste välja vilken väg jag ska ta!!!

Igår kväll bestämde jag mig - så gott som - att det blir ingen utställning för min del. Var så besviken och såg ingen lösning alls. Kändes som att sticka hål (med en knappnål ;-) på en uppblåst ballong. Jag som var så taggad och förberedd på, att hänga upp mina alster på den där härliga utställningsväggen!! Lotta skulle hjälpa mig, eftersom jag inte orkar själv. Hon hade visat mig hur jag ska göra snygga lappar med ram på, där namnet på vad alstret heter + pris. Detta eftersom jag inte gillar de där listorna, som man ska kolla på, när man går runt på en utställning. Såg framför mig hur jag börjar med allt rött längst till vänster, för att sen övergå till blåa grejer o s v. På tvären med något ibland, men se till, att det blir balans - att det stämmer tillsammans....

Idag hade jag fått ett mail från Staffan - kulturchefen - före detta kollega till mig. En väldigt varm och go människa, som jag alltid har gillat. Och han ville, att vi skulle höras på telefon, för att lösa det här. "Det var ju meningen, att ni som ställer ut, skulle få det enklare".... Och eftersom jag litar på Staffan, så tror jag, att det kanske går att lösa på nå´t vis. HUR vet jag inte, men det tål att diskuteras i alla fall....

Så för närvarande har jag låtit den där Lillstina hålla inne med sin ilska och sina förbannelser. Den vuxna tant Blå har tagit herraväldet igen och inser, att man kan tro på, att andra människor faktiskt kan se lösningar, som jag inte ser..... Vuxenpoäng -eller??  

För den som inte känner mig, kan det kanske se ut, som om mitt liv hänger på denna utställning. Men det gör det så klart inte!! Jag gillar ju att sy - om nu nå´n skulle ha missat det! Och jag har väldigt ofta KUL, när jag syr! Det är spännande och intressant och ger mig en riktig kick, när det blir precis som jag ville. Vilket händer!! Och det som inte blev bra, ser jag som, att jag lärt mig nå´t. Jag har alltid gillat, att sätta samman färger och oxå att hitta lösningar på de "problem" som uppstår i syendet emellanåt.

Sen är det en annan sak, som jag gärna kan "erkänna" - jag VILL faktiskt sy-nas!! ;-) Jag blev nog chef av den anledningen bland annat + att jag ville kunna påverka. Och jag behöver så klart, som de allra flesta av oss, bekräftelse utifrån ibland. 

Nu måste jag allt se till, att få nå´t i magen...   

Jag har med flit hållit mig undan både blogg och Facebook ett bra tag nu. Jag tycker livet är så eländigt. Och ingen blir väl glad över att läsa en massa negativa tankar. Men nu tänker jag - det är ju MIN blogg och jag behöver allt skriva av mig en del nu. Den som inte vill läsa, kan ju bara trycka bort mig.... Min bror ringde idag och undrade vart jag hade blivit av. Eftersom jag inte syntes nå´nstans på internet. Så det kan ju fylla den funktionen oxå - hej, hej - jodå jag lever!!

I förrgår natt vaknade jag av, att det gjorde så in i bäng ont i halsen! Inte inne i halsen, utan "utanpå". Från öra till öra under käken. Säkert lymfkörtlarna som spökar. Därtill sjukdomskänsla i hela kroppen - fryser i HELA kroppen och sen svettas jag. Och hjärnan har blivit för stor för skallen.... Och sen tröttheten därtill.... Käkar "konstgjorda" C-mitaviner + apelsiner och mandariner på löpande band.... Sover som en kratta på nätterna - vaken stup i kvarten....

Idag var jag iväg till bibblan, eftersom jag ändå hade en tid, att lämna lilla "Pippi" på verkstan för byte av ett "stabiliseringsstag" (873:-!!) På bibblan hade dom spacklat och målat hela den stora utställningsväggen - snyggt och fräscht! Men - nu får man inte ens använda små, tunna nålar, för att sätta upp saker på väggen!! Utan dom har köpt in stänger, som ska sitta uppe vid taket. Och därifrån ska det hänga "snören" med små krokar på, där man ska hänga tavlorna. Och det är inga tunna nylonlinor, utan inplastade saker, som var vridna som en korkskruv, efter att ha legat ihoprullade....

Och det är väl bra - OM man har tavlor med tyngd - typ träram!! Men skolorna och förskolorna, som brukar ställa ut varje år?? Ska dom bli tvugna, att köpa in träramar och montera alla barns alster?? Och fotoutställningar går ju inte alla att ha med detta systemet. PLUS - hur 17 ska JAG få upp mina tavlor, dukar, väskor och spishanddukar?? Dom är ju gjorda av tyg - och är lätta! Ska dom hänga och fladdra i dom där plastlinorna?? Och hur ska man få fast en duk på små krokar?? Och om man nu mot förmodan skulle lyckas lösa det - då måste ju allt hänga rakt uppifrån och ner. Jag som vill ha saker lite kors och tvärs

Och jag fick minsann höra, att på "riktiga" gallerier, fick utställaren själv betala ommålning av utställningsväggen. Så nu vete 17, om jag alls vill ha nå´n utställning. Känner mig riktigt elak - dom kan stå där med sin snygga, KALA vägg utan nå´n som helst "utsmyckning" och lång näsa.... Och slippa "förstöra" väggen med små nålstick..... Ogenomtänkt - det är vad det är.....

Jag har i alla fall sytt en liten väska till min nya kamera. Men jag hade tänkt mig den helt annorlunda än den blev.... Inte nöjd....

Jag har ännu inte lärt mig kamerans alla finesser ordentligt. Men det kommer väl tid till det så småningom. Jag går ogärna ut i kylan.....

Så har jag oxå sytt några kuddar - i svart och vitt. Blev klar med dom idag - skönt - för jag var tämligen less på dom mot slutet....

Och så vill jag TACKA för er goa kommentarer!!!    

För några veckor sedan köpte jag en begagnad Husqvarna symaskin. Det var en försäljare från Örebro, som höll till inne på syaffär´n här i Skbg. Jag föll pladask för skönheten - en gammal grön maskin, tillverkad 1958 - en så´n som håller i flera generationer. Min äldsta dotter har en så´n och den går som tåget - nej inte som tåget - dom går ju lite hipp som happ nu för tiden.

Jag provkörde den och den lät som ljuv musik - mjuk och tyst med perfekta stygn - 1000 kronor. Nej jag behöver inte fler symaskiner, men den här kunde jag bara inte motstå.

Dagen efter satte jag mig vid den - med ett nytt projekt - nu skulle här sys minsann!! Första sömmen gick väl bra. Men sen började den skramla!! Och sen gick det inte ens att få ner nålen!! Tjohej leverpastej - lång näsa :-( Ringde försäljaren och han skulle komma - så småningom... Guskelov tre månaders garanti....

Och idag kom han hit. Han provsydde - "det här ska vi nog fixa". Skakade sen på huvét, skruvade lite här och där, bytte nål, skruvade i princip loss nålstången och sa sen, att han måste ta den hem till Örebro där han har fler grejer att laga med..... Så var det med den symaskinen. Får väl se när - om - han ringer..... Så kan det gå med impulsköp.....

Men på min gamla vanliga, hederliga, invanda maskin, har jag sytt några nya saker - bokomslag:

Dom är sydda, för att passa en pocketbok och har ett fastsytt bokmärke. Så kan man bära sin bok i handtagen, om man är på resa t ex....  Så är dom "märkta" med stjärnan och fisken, så man kan se vilken sida som är framsidan.

Ingegerd undrade hur jag syr med silvertråden. Jag har den som övertråd och den är så pass tunn, att den lätt går att få genom nålsögat. Till undertråd har jag vanlig tråd. Sen är det ju ingen riktig SILVERtråd jag syr med förstås, utan nå´n blank metalltråd som är snodd kring en tunn, tunn innertråd i polyamid (står det). En stor rulle på 1000 meter kostar runt 100 kronor.  

Härom dagen pratade jag med "min" Anita i telefon. Hon hade varit iväg på både det ena och det andra - bokklubb, bio, körsång m m. Och så skulle hon resa hit och resa dit med kompisar och svägerska. Då dök den där "lilla Stina" upp och jag kände mig helt plötsligt såå ENSAM! Anita kan ju verkligen få mig att känna alla känslor.... Men ensamhet är en ganska ny känsla för mig - väldigt konstig i min värld. Och inte trevlig....

Nästan alltid är jag nöjd med mitt eget sällskap - trivs numera faktiskt rätt bra med mig själv :-) Och vill jag prata med nå´n, så har jag ju telefon. Eller så tar jag mig iväg och hälsar på nå´n. Och jag har ju varit själv av och till rätt mycket i min dag. Speciellt när jag var liten. Det var ett naturligt tillstånd för mig - inget konstigt med det. Och nu har jag ju varit singel i mer än 13 år. Och jag tycker uppriktigt och ärligt, att det är skönt! Ingen jag behöver ta hänsyn till, ingen att reta mig på - jag har tyst när jag själv vill och sover och äter när jag vill.

Den där ensamhetskänslan gick ju snart över. Men jag blir så förvånad, när den nå´n gång överfaller mig. Och då känner jag mig så rysligt ensam - längtar efter barn och barnbarn så det värker i mig. Och känner mig ensammast i hela världen!! Precis som jag antagligen borde ha känt mig, när jag var liten - jag är ju medveten om, att det är en "gammla" känsla.

För övrigt har jag varit duktig och tvättat fönstrena - ett fönster om dagen, så inte axelvärken tar fart. Sen har jag ju gått och "studerat" fönstrena, för att se om jag har missat nå´nstans.  Och på balkongfönstret var det så illa, att jag fick lov att tvätta om. Naturligtvis satt det smutsiga emellan oxå!!  När det var fixat, skulle jag klämma ihop ytter- och innerfönster. Men se då hade det inre fönstret fastnat i karmen!! Jag hittade en metallkrok och försökte och försökte dra ut fönstret. Höll på i säkert en halvtimme.

Vad gör man - utestängd på sin egen balkong?? En bil passerade och jag vinkade hej vilt - ingen reaktion. Nästa bil - då såg dom mig och - vinkade tillbaka!! Sen kom det en dam gående från ICA och jag vinkade och ropade "jag behöver hjälp"!! Hon hörsammade mig och ringde sen på hos vice värden, som sen gick in med huvudnyckeln och släppte in mig. Snacka om att jag kände mig glad och tacksam    

TACKAR även er som skrivit kommentarer hos mig! Ni är allt bra snälla   

Usch - idag är ingen bra dag alls :-( Har mått illa hela da´n - inte spyfärdig. Men nästan så jag önskar jag kunde spy, så det gick över. Ett tag fundrade jag på, om det var dax för tarmvred igen. Ont i magen längst ner i vänstra "hörnet". Men jag har ätit och det gick bra. Inga försämringar.... Ja, ja - det går säkert över så småningom. Jag lär inte vara döfärdig än i alla fall ;-)

För att fortsätta gnälla - så har inspirationen lämnat mig. Känner inte för att sy nå´nting längre. Sydde i alla fall färdigt älvnessesären idag. Jag ramlade ju över ett rosa/lilatyg med älvor på förut. Med glitter på och allmänt tjejigt. Kunde inte hitta på nå´t annat att sy av det än en nessesär.

Det blålila tyget på bilden är i verkligheten lika som det mörklila på älvtyget!! Jag har maskinquiltat med silvertråd oxå - som sagt - tjejigt....Lite tjatigt med alla nessesärer - men det här vara allt den sista. Vad det blir sen - det vete 17. Jag har lagt fram lite olika jultyger - men nää - vill inte.....

Och kallt och gräsligt är det ute. Och kallara och vintrigt lär det snart bli oxå.....

Hur kan nå´n normalt funtad människa längta till det här!!! Men det är klart - visst vore det trevligare, att KUNNA se fram emot vinter och snö!! Jag kanske ska försöka bearbeta min inställning.... Eftersom jag inte kan påverka årstiderna - den enda jag kan påverka, är mig själv..... 

Och nu får det vara färdiggnällt. Punkt.

Såå skönt att sitta vid min elkamin och värma fossarna!! Och vetekuddar kan jag värma och lägga i sängen! Eftersom jag inte har nå´n karl, att lägga dit ;-) Och vetekuddar är mer lätthanterliga dessutom!!

Förra helgen var Annsan och jag på utflykt. Det var meningen, att vi skulle åka på hantverksutställning i Virsbo. Men när vi kom dit, satt det en lapp på dörren "Inställt p g a för få anmälningar"!! Så då for vi vidare - först till "Stenhuset" i Surahammar. Där fanns det en hel del smått och gott. Men inget som fick mig att hoppa högt....

Sen bar det av till "Åsby trädgård" utanför Hallstahammar. Och jösses vad med orkideér!! Massor!! Och såå vackra! Som tur var, hade jag kameran med mig. Men skulle jag ta med alla skönheter jag knäppte på, bleve det inget utrymmer för text ;-)

Klickbilder:

Ja den här blå skönheten är så klart min favorit!! Men ska jag ha en så´n, lär jag nog vinna på Triss först - 699 kronor!! Fast idag läste jag i bladet, att dom sålde ut alla orkideér för halva priset nu i helgen!! För att göra plats för julblommor!!! Ja det gäller att vara förutseénde som handlare..... Pengar, pengar, pengar - är det väl aldrig nå´n som säger nej till.....

Det var faktiskt bra, att Tom hjäpte mig, att få högre hastighet på internetet! Märks verkligen skillnad, när jag ska ladda upp foton! Och nu finns ju oxå alla foton kopierade på en extern hårddisk. Det har blivit några under åren!! Fast på ett sätt var det roligare förr, när fotona ramlade ner i brevlådan! Och man öppnade fotokuvertet, innan man fick av sig ytterkläderna - av pur nyfikenhet!! Det var oxå kul, att klistra in fotona i album och skriva bredvid. Fast det kan man ju i och för sig göra nu oxå. ....

Men det är faktiskt ännu roligare, att knäppa hur många kort man vill, utan att det kostar extra!! Prova olika vinklar och olika ljus och sen bara skicka de dåliga korten i papperskorgen!! Beskära fotona själv och förstora och kanske förbättra färgerna ibland. Men jag skulle behöva lära mig mycket, mycket mer....

TACK så mycket för kommentarer förresten!!  Några av er är verkligen ihärdiga och tålmodiga!! Och jag som numera är såå lat?? och ogin, att jag numera knappt orkar skriva på min egen blogg.....  

I nattens mörker satt jag här och knappade och testade. Och med en enkel knapptryckning hade jag sabbat den topp, som Ruth så snällt hade gjort till mig....:-( Och nu ska jag alltså ta itu med att försöka göra en ny själv.... Hur det går - ja det får väl visa sig....

En osovbar natt.... Lika bra att gå upp från sängen och skriva av mig lite tankar. Varför ligga och vrida och vända och låta tankarna fara i huvét. Då kan dom lika gärna få skrivas ner, så kanske dom kan lämna mig ifred sen..... Ja d v s alla tankar tåls ju inte att skrivas heller. Med tanke på "tredje man" s a s....

Tänk när man var ung och så ovetande om vad livet EGENTLIGEN innebar! Glömmer aldrig hur lycklig jag var, när jag blev mamma!! Och lika lycklig alla tre gångerna! Dom fick plats i min kärlek alla tre!! Sen blev det barnbarna - fem stycken - som oxå fick plats allihopa!! Nog är det förunderligt...  Vad rik jag är!!

Och jag ville jämna vägen för dom - både då och nu!! Ge dom allt gott jag bara kunde!! Och ändå blev det så fel många gånger. När jag inte orkade, när jag inte förstod, när jag inte kunde.... Så dumt att jag inte hade den ev klokskap jag nu har - DÅ - då när jag verkligen hade behövt kunskaperna om både mig själv och barnen. Så mycket besvärligheter, som då inte hade behövts föras över till nästa generation....

Men gjort är gjort och lort är lort.... Jag gjorde så gott jag kunde - efter MINA förutsättningar. Och jag tror ju ändå, att jag faktiskt gav dem en del positva saker oxå!! Annars hade dom ju inte blivit så fina människor, som dom är nu!! Jag är verkligen STOLT över dom!! Både barna och barnbarna!!

Sen fundrar jag ju vidare - vad ska jag mer sy till utställningen..... Jag har haft en väldig motivation nu ett tag - jag vill försöka få med ett brett "sortiment"....

Klickbilder :

En vetekudde..........   En tavla i frihansbroderi.... Grytlappar (till Ankie)

En nessesär.....           En nessesär till.....  Och babytäcke med kudde 

Och nattens tankar gav mig tipset, att sy några bokomslag/bokväskor.... Men egentligen har motivationen runnit av mig lite. Nu har det blivit två dagars paus. Och jag tror, att det blir flera vilodagar. Jag skulle VERKLIGEN behöva tvätta fönstrena oxå. Jag ser londondimman varje gång jag tittar ut..... Och känner ett stort BORDE.... Men jag vet ju, att visst finns det viktigare saker här i världen - än skitiga fönster..... och dom springer ju inte bort minsann.....

Fortfarande har jag mina trötthets"anfall". Och jag har verkligen försökt att "kartlägga" tröttheten för mig själv. Kommer den när jag äter fel, när jag har glömt att äta, när jag har druckit för lite/för mycket, när jag har varit iväg på nå´t o s v....  Det jag kommit fram till är först och främst sömn. Efter en natt när jag har sovit LÄNGE - typ 10 - 11 timmar, kommer inte tröttheten förrän på kvällen. Likaså om jag lyckas sova en stund på da´n.  Sen blir jag så där onormalt trött, efter att ha varit bland många människor på ett eller annat sätt....

Så - slutsatsen är : jag ska hålla mig för mig själv och SOVA; SOVA, SOVA.....!!! Och ALLTID ta med i beräkningen, att efter ett konsertbesök eller annan utflykt, ska jag boka dagen efter för sängen.... Tråkigt :-( Men - jag KAN ju faktisk sy ännu och jag KAN ta mig ut med bilen!! :-) Det som känns VÄLDIGT motigt och lessamt är, att jag inte orkar hälsa på barn och barnbarn. Det finns dagar då jag saknar dom med gråten som en klump i halsen....   Men till en del kan jag ändå följa deras liv lite grand på Facebook. Där håller jag faktiskt till i princip varje dag numera. Visserligen rätt svårt att skriva kortfattat. Men jag lär mig ;-)