Det var då fasligt vad slö jag har blivit på den här kommunikationsstationen.... Antingen har jag fullt upp med att sy, eller så gör jag något annat, som jag tycker är viktigare för tillfället. Så ska jag nog erkänna, att Facebook har tagit över min uppmärksamhet till stor del. Där kan jag snappa upp vad mina barn, barnbarn och vänner har för sig - det blir liksom lite snabbare kommunikation där. Sen finns det ju massor av "snälla" spel, som jag roar mig med emellanåt :-)

Den här ljuvliga vårbuketten hade min vän Annsan med sig till mig härom dagen!! VÅREN är på väg!!! Två eftermiddagar har jag kunnat sitta på balkongen och njuta av solen!! Helt fantasatiskt underbart!! Tänk att den här tiden till slut kom ändå, efter denna gräsliga vargavinter!! Som jag har väntat och längtat.....

Förra söndagen var jag till Gävle och firade Majas 11-årsdag. I år firades den hemma hos Majas mamma. Av farmor fick hon ett lite för mig ovanligt halsband. En kedja där det fanns diverse pryttler fastsatta med små karbidhakar - bl a några små hästar och en bricka, som det stod "Allting är möjligt" på. Sen fick hon en bok med stickning av Linnea. Lilla damen har börjat sticka minsann! Sen hade hon själv betalat 3000:- och mamma, morfar, mormor och pappa betalade resten till önskepresenten - en digital systemkanera!! Och lycklig var hon förstås!!

Så var det ju trevligt att träffa sonen med hans fru Linnea oxå!! Preben har numera lite hår på knoppen - snyggt tyckte mor - även om det inte längre är rött. Maja däremot har riktigt rött hår - en mycket vacker färg, tycker farmor. Skulle gärna velat ha det håret själv.....

Så har jag experimenterat lite med rostiga spikar ;-) Men det blev inte nå´t bra :-( Fick liksom inte till nå´n bra "händelse" i tavlan och figurerna blev rätt misslyckade.... Men ändå - här är "Gammal kärlek rostar", som jag kallar den

Sen blev det en liten spishanduk till Heffa. Eftersom jag såg att hennes gamla såg rätt sliten ut....

Igår blev jag däremot klar med en tavla, som jag faktiskt är NÖJD med!! Jag började med att sy ihop olika nyanser blått tyg + en bit rött. Sen skar jag itu det stycket lite kors och tvärs och sydde ihop igen. Sen quiltade och quiltade jag med olika mönster och olika tråd över alltihop. Sen blev det lite hjätan och pärlor.... "Reproduktion" var "arbets"namnet men sen blev  det "Hjärtebarn" - och då tänker jag på mina tre barn....

Lite närdetaljer först på ett "barnhjärta"....

.... sen på "mammahjärtat".....  

.... sen på kärlekens spjutspetsar, som är quiltade med guldtråd.... 

Sen har jag lite fler idéer i huvet, men jag tänker skynda långsamt och njuta av solen så mycket jag kan :-))

Det verkar som om jag har kommit in i en sovrytm nu, som passar mig. Jag kan sova till ca 10, så läser jag tidningen i sängen och slumrar till lite efter det. Och då klarar jag mig utan sängläge ända tills kvällen!! När jag är hemma vill säga.... Om jag är iväg nå´nstans blir jag fortfarande dundertrött och behöver en dags återhämtning efter det. Som när jag var till Gävle t ex eller till Västerås på mammografi och inköpsresa. Men det kan jag väl acceptera. Undrar om det verkligen är ommöbleringen av vissa meduxiner, som har satt sina spår?? Plus en avsevärd minskning av de vattendrivande pillerna - från sex per dag till två!! Och inte har jag fått några akuta andningsproblem efter det heller!! Kroppen har kanske anpassat sig...? Skit samma - rätt skönt är det i alla fall!! 

Men visst är det skit att bli gammal. T ex när jag skulle fylla på vatten till vindrutetorkarna på bilen - Jag tog en pet-flaska med vatten med mig inifrån för att blanda i den koncentrerade blandningen. Så råkade jag tappa pet-flaskan, så den rullade ner under bilen. Så jag gick ner på knä, för att få fatt i den. Sen kunde jag inte resa mig!!! Jag försökte på alla vis ta sats, spänna alla de få muskler som finns i skånkerna, men inte!!! Smått panik - vad skulle jag göra?? Till slut lyckades jag flytta mig i sidled, så jag kunde grabba tag i motorhuven på bilen och dra mig upp!! Det var en lättnad att stå upp igen vill jag säga!! Undrar hur länge jag hade fått stå där på knä, innan någon hade kommit till min hjälp?? Huvvaligen.... Men visst måste det ha sett lite komiskt ut, när jag stod där på knä och försökte ta mig upp gång på gång ;-)