Igår hände det mig nå´t konstigt. Jag satt och slöade och spelade ett spel på Fb. Rätt som det var kände jag hur det snurrade runt i huvét!! Äh det går väl över. Ändrade blickfånget till nå´t som var alldeles stilla. Satt en stund, men det gick inte över. Tänkte att jag får väl gå runt lite, så försvinner det säkert. Men när jag reste mig från stolen var jag sååå nära att trilla omkull!! Hela havet stormar.... Så jag satte mig igen. Det dröjde ungefär en halvtimme, innan jag var så pass, så jag kunde resa mig.

En TIA??? (Liten stroke) Det verkade ju faktiskt så. Men jag äter ju Waran (blodförtunnande) för 17 gubbar!! Då kan man väl inte få nå´n stroke??? Ja skit samma - det gick över....

Ja så här blev min senaste tavla - "Utslängda i kosmos".... Drygt 35 x 40 cm stor. Tråden som jag har sytt "krumelurerna" med är en och samma tråd, som växlar i nyanser.

Klickbilder

Den vita mor/barn-figuren är först "krumelur"sydd med vit tråd. Sen har jag sytt på små, vita pärlor runt om i ytterkant. Och likadana pärlor inuti figuren. Det strålande ljuset är sytt med silvertråd.  

Den nästsista tavlan tror jag heller inte, att jag har dokumenterat...

"Vintern möter våren" tror jag att jag döpte den till. Den är drygt 50 x 60 cm. Den ramen som syns på detta foto sprättade jag bort. Och sydde istället dit en lite mörkare blå.

Tavlan innehåller 285 små lappar *pust*!! Och hela tavlan är "krumelur"sydd i olika nyanser blått. Men denna blev jag ändå rätt nöjd med. Trädet gick väldigt snabbt att få till. Jag ritade på fri hand med vit sömnadskrita direkt på tyget. Och klippte sen ut - inga ändringar!! Sen har jag oxå sytt några strålande "solar" i silvertråd + några "vissna" löv på marken.

Idag var jag tvungen och ut och handla. Men när jag klev upp ur goa sängen, var grusgången utanför porten ett enda stort dike!! Uppgrävd med grävare.... Och min väg ut med bilen var alltså omöjlig att köra :-( Denna för.... fiberkabel, som skulle ner i jorden. Men jag gick ut och pratade med gubbsen och dom fyllde igen diket ganska snabbt. "Tack för det Televerket". Fast Telia har ju lämnat ut jobbet till underleverantörer. Ja huvudsaken var ju att jag kom mig iväg till affär´n i alla fall.

Så var jag iväg en sväng ut i skogen oxå och hämtade ny mossa till mitt älvlandskap. Den jag hade tagit in förut, var inte den rätta. Och när jag så gick ut på balkongen kom den goa solen fram och värmde upp mig, när jag stod och möblade om i min "lekskog"!!

I år har några små troll oxå kommit till... Och jag blir så glad varje gång jag kollar ;-))

Tidigare plantade jag penseér oxå.

I balkonglådorna:

....och i ampeln. Där även en påsklilja fick sin plats. Tyvärr har den redan blommat över

Före påsk satte jag oxå påskris i några korgar. Men nu är det ju dax att ta bort det igen. Tiden springer fort!! Nu är alla björkarna riktigt gröna redan och det växer så det knakar överallt!! Härligt!! Men på dan idag var det bara 13,5 gradet ute. Men det får man väl ändå vara nöjd med. Dagarna i påskas var välan bara en försmak på sommaren....    

Eftersom gårdagen i solen på balkongen faktiskt !!! blev för varm t o m för mig, tog jag mig iväg till "min" sjö idag!! Full pott!! Jösses vad härligt!! Där låg jag på min ny- och omsydda strandmadrass och njööt!!

Klarblå himmel hela dan - inte en endaste liten molntapp!!

Massäck i ryggan och en bok i örat - bättre än så kan det inte bli!! Det blåste lagom svalkande. Men förstås var det iskallt i vattnet!! Det var ju alldeles nyss, som isen smälte....Så nå´t premiärdopp var det inte frågan om ;-)

Björkarna stod i sin skiraste grönska. Och från tvärs över sjön hördes testeronstinna grodor kvacka och försöka imponera på fröknarna groda ;-) Somliga fåglar sjöng sin vackraste sång, canadagässen hördes inte fullt lika vackert.... Några änder flaxade upp emellanåt och jag tror det var en lom, som klagade emellanåt.... Sen var det vattnets kluckande och skvalpande - och SOLEN!!

Här har hela släkten vitsippa träffats, för att vända sitt ansikte mot den sköna solen....

... ....och familjen blåsippa likaså.... 

Och när jag så småningom drog mig hemöver, välkomnade de här blomstrena vid porten!!

Tänk att vintern tog slut ändå!! Och idag har det ju varit rena sommardagen!! Såå skönt oxå för alla som jobbar på vardagarna, att få en injektion med sol och värme!!         

Igår var jag upp till Riddarhyttan och hälsade på hos Annsan med familj. Och Annsan vet vad hon gör :-) Den grå filten har lättat och humöret känns lättare! Sååå skönt!!

Ankie skrev i en kommentar på Facebooki förrgår "du kanske längtar efter dina barn". Och det var ju precis mitt i prick!! Att jag inte hade kommit fram till det själv.... Fast visst känns det lite, som om jag får skylla mig själv. Jag har ju gjort valet att bo kvar i Skinnsberg. Med skogarna och sjöarna och vännerna.... Men det gör ont att längta.... Och det är väl som "min" Anita säger - när man lever singel, så fastnar man i sina tankar och känslor. Man får liksom inget bryt eller input. Men det fick jag alltså igår :-)

Vi satt i den underbara solen och fikade först - en fantastisk god "godis"paj med dumlekola och nå´n mer choklad ;-) Och så vispad grädde till det - mums fillibabba!! Så tillbringade vi eftermiddagen i solens ljuva värme och gjorde oxå en vårinspektion i trädgården..

Många knoppar är på bristningsgränsen - månne dom har öppnat ut sina blad idag.....?

Sen är ju både Harry och Annsan vänner av naturen och ser alla former som naturen skapat i pinnar, stockar och rötter! Därav en liten samling på tomten : 

Detta skulle man ju kunna tro är ett navigeringsmärke ute på havet;-) Men det är stötta för vildvinet att klättra uppför.... Han är ju liasom lite händig - han Harry ;-) och Annsan har många ideér och uppslag.... 

Det känns så fantastiskt med alla blommor, som finns bäde här och där i dessa vårtider :-) Här en liten viva, som har vågat sig fram!!

Det här ser ut som förgätmigej - men det är nå´t annat - minns inte vad. Men jag minns så vacker den var!!

Sen alla vitsippor förstås!! Tyvärr tycker jag inte, att dom gör sig så bra på foto, när man fotar många. Men vi kom överens om, att en vitsippsbacke bland björkar är det svenskaste som finns :-)

Sen några "upplysande" minipåskliljor som Annsan plantat ut....

Men även förra årets gamla blomställningar är vackra på sitt sätt, tycker jag..... 

Och inomhus fanns det oxå blomster minsann! Fantstiska dubbla tulpaner i färger som jag aldrig sett tidigare!!

För att inte tala om denna "Svärmors tunga", som jag inte visste, att den KUNDE blomma!!! Det har jag aldrig sett vare sig på bild eller i verkligheten tidigare!!

Ja sen har jag gräsliga foton på Annsans ryggsäck!!! :-( Hu jedane mig så den ser ut!! Jag får ju skämmas över att tillstå, att jag har sytt den en gång.... Urblekt och trasig har den blitt. Men Annsan har gillat den och använt den länge och mycket... Och det är ju bra i och för sig. Men tant Blå har ju vissa funderingar hur en nyare variant skulle kunna se ut.... En får väl se, när andan faller på.... Men enligt fotona så brådskar det, innan Annsan får bära sina pryttler i famnen....      

Jag begriper inte riktigt vad det är med mig. Våren är här och solen skiner och det är helt underbart!! Äntligen!!! Ändå har en grå filt svept in mig och jag känner mig riktigt deppad.... Jag känner igen sättet jag beter mig på - drar mig undan - gör ingenting. Saknar att prata med folk, men eftersom jag är så tråkig, tar jag inte kontakt. Den kontakt jag vet att jag egentligen skulle behöva. Ja, ja det löser väl sig - sa han som sket i vasken.....

Bara härom dagen tog jag mig en tur ut i skogen. Nästa ALL snö är helt plötsligt borta!! Både tussilago, blåsippor och vitsippor blommar!! Jag gick genom skogen ner till "min" sjö. Och jag bara förundrades över vad allt var vackert!! Isen var på gång att gå på sjön, det var en murken issörja kvar. Men det var vackert!!

Det gnistrade i isen, när solen lyste. Och det lät om den - liksom knastrade och sprakade!! Och emellanåt hördes det som en sorgesång... Isen var tvungen att ge upp för den här säsongen....

Och bara på den korta biten jag gick, hittade jag allt möjligt vackert!

  Nå´n sorts små, små svampar, som växte vid ett murket träd nere i en grop.

En gren som var full med lav - förunderligt mönster!

  En liten röaktig växt, som jag inte vet vad det var...

  ...och förra årets blomster, som har blivit en så vacker stjärna med sina spröt.... Egentligen utgår allt det vackra från naturen. Och människan försöker på alla möjliga och omöjliga sätt att återge i foto, målningar, sömnader och diverse skulpturer. Minns att när jag gick där i skogen, kände jag mig så förundrad. Tänk att varenda vår återkommer livet till växterna och naturen!! Jag VET ju att det ÄR så. Men ändå är det liksom en överraskning varje vår!! Och det känns, som det blir en större och större märkvärdighet för varje år som går!!

Och ändå har deppigheten överfallit mig.....