Om jag hade gått upp, då jag vaknade i torsdax och kvickat på lite - så hade jag hunnit vara med!! Men, som sagt, jag kom till Bennarby tre timmar efteråt..... Johanna hade "vakten" i torsdax och ringde mamma Ann-Louise på jobbet ca kl 9, när hon hade observerat att det snart var dax för fölning för stoet Moa. Mamma hade jättemycket att göra på jobbet, men pappa Erik och syster Ida snabbade sig hem. När dom kom, var frambenen ute och Moa reste sig upp. Johanna höll i frambenen och Ida försökte hålla i resten som kom ut. Men det GÅR ju inte att hålla en hal nykomling till föl, så den for ju i backen. Och navelsträngen brast i fallet och blodet, som skulle ha gått in i fölisen, hamnade på Ida. Hon var blodigt från topp till tå - bokstavligen!!

När jag sen kom vid tretiden, hade dom tagit in både fölet och hans mamma i stallet. Ja det var en liten hingst!! Mycket välkommen förstås, men det hade nog varit en ännu gladare ägare, om det hade varit ett sto! Ida vill ju ha ett sto att avla på. Men, men - man får ta det man får.... "Angelous Rockie Ray" blev - i alla fall det första - namnförslaget och visst är han söt!!

Obegripligt hur ett nyfött föl kan ställa sig upp så snabbt - med dom långa, skrangliga benen ;-) även om det naturligtvis var lite vingligt i början....

Eftersom lilla Rockie inte förstod, att han skulle suga på mamman för att få i sig mat, fick flickorna mjölka mamman och ge honom mjölken i en nappflaska. Det var ju viktigt, att han fick i sig råmjölken, som ger honom ett skydd mot infektioner. Och under de 12 första timmarna måste han få i sig två och en halv liter, tror jag det var!! Så hästägarna var tvungen att gå ner varannan timme till stallet för urmjölkning och matning. Och oxå göra försök att visa grabben var mjölken fanns.... Inte mycket sova precis....

Men morgonen därpå kom han på, var matserveringen fanns!!  Och det var välan tur det!! Hela hästfamiljen var utvakade - inklusive mormor.... Och före nedkomsten hade ju dessutom Ida och Johanna haft fölvakt i flera veckor!! Dom hade införskaffat en "Horse cam", som dom placerat i stallet och kunde se bilden av Moa antingen på en liten display eller på vanliga storTV:n!! Ja jösses vad det finns grejer....

När de skulle ut eller in i stallet, måste han bli påputtad, för att lära sig att följa efter sin mamma....

Sen måste jag ju inspektera en annan nykomling i familjen "Mormors lilla kråka", som hon heter!! Allmänt kallad Kråkan eller framför allt Lillan av ägaren Johanna! Lillan är sällskapsdam åt minishettisen Valle. För han kan inte gå med dom andra hästarna i hagen, eftersom han lätt får fång. Och fång är en farlig sjukdom, som dom kan få, om dom äter för mycket gräs!!! Så shettisarna får gå i en alldeles egen hage med vindskydd i - så dom kan sova ute på nätterna....

Puss på dig min snälla matte Johanna - och Lillan vill oxå vara med.....

Jaa det där med hästar är en hel vetenskap!! Men jag lär mig lite då och då - även om jag vägrar gå i "närkamp" med dom. Jag tycker dom är oberäkneliga och föör stora. Och det visar sig ju oxå på diverse häststeg på människofötter, hästbett och ikullknuffningar...  Men ett stort intresse är det hos Bennarbyborna...

Sen finns det oxå ett annat oberäkneligt djur i Bennarby - voffsingen Eddie - en Howawart - med energi för många. Men han är snäll, glad och charmig!! och ibland sitter han så här snällt i knä på husse Erik!!

På fredagen fyllde så Ida 23 år!! Hur 17 det nu har gått till.... Hon var ju nyss en liten bebis den ungen!! Lilla Ida Pidan - mitt första barnbarn..... I samma veva grattade jag Ann-Louise oxå, eftersom hon fyller år den 28 juni. Mitt första barn, som nu blivit 47 år!! Det är inte klokt!! Men så säger ju "alla" gamlingar ;-)

Några blomsterkort till dom:

På midsommardagen drog sig tanten hemåt. Dotter och svärson ifrågasatte, att jag skulle köra hem!! Dom SÅG hur trött jag var!! Jag som försökte vara så pigg jag bara kunde. På väg hemåt chansade jag och åkte förbi Stefan och Ankies nya hus - dom håller på att flytta in i sitt första riktigt gemensamma hus!! Och jag ville ställa dit några blommor vid deras ingång och gratta dom till nyförvärvet! Turligt nog var dom hemma och jag fick mig en liten guidning och en pratstund. Men jag ville inte hindra dom i deras arbete med flyttningen, så jag gav mig snart iväg. Tyvärr kan jag ju inte vara till nå´n hjälp. Hade det varit nå´t krut i mig, så hade jag väl stannat och hjälpt till med flyttstäd i alla fall. Men nå´t krut har jag inte längre... Och dom SÅG oxå, att jag var trött!!

Inatt sov jag djupt 12 timmar minsann och var bara upp en gång och kissilerade. Men ta mig 17 - jag har varit lika trött idag oxå!! Legat i sängen och lyssnat på bok, setat i solen på balkongen ett tag och inte ens orkat laga mat.....

Ett vackert hus har dom köpt minsann!! Som ligger jättefint mitt ute på landet!!

Och oxå en stor lokal till Stefans företag "Glas och garden". För närvarande ryms där en massa möbler - som liksom blivit "över", när två hushåll slogs ihop till ett....                   

Ännu ett migränanfall med flimmer!! Alltså - man kan ju undra vad det är som händer?? Jag har inte haft flimmermigrän på år och dag, Och nu händer det två gånger på två da´r! Med en jäkla huvudvärk till på köpet.  Har hormonerna fått fnatt eller har mitt oreglbundna ätande och sovande påverkat.... Nu har jag knaprat Anervan i flera dagar - hur månne det påverka Waranvärdet?? Ska iväg och ta PK imorr´n - jag får väl informera om sakernas tillstånd..... Men jag överlever säkert ;-)

Jag har länge tänkt skriva om den härliga utflykt som Annsan och jag gjorde den 27 maj!! Till det fantastiska kalkbrottet med det blågröna "medelhavsvattnet". Det var den senaste sommardagen (obs - inte den sista!!) med sol från en klarblå himmel och riktigt varmt och skönt till på köpet.... Detta fotot tog jag förra gången vi var dit - för tre år sen...

I år gick det inte att få samma toppenbilder, eftersom det var dykarskola där!! Dykare både från Fagersta och Örebro!! Det sas, att det var ett av Sveriges bästa dykvatten - klart vatten och ca 10 meter djupt.... Och visst önskade tanten, att jag kunde få dyka oxå.... Vad nu hjärtat skulle ha sagt om det....

Men jag fick nöja mig med att ta en annan tur till himmelriket ;-)

Och där uppe väntade ett helt hav av liljekonvaljer!! Ljuvligt härligt!! Doften förgyllde hela himmelriket!!! Och utsikten var inte fy skam heller!!

Sen parkerade vi på en äng en bit ifrån och stoppade in lite i ansiktet. Och njöt av den goa solen!! Till slut drog sig t o m tanten in lite i skuggan  - det VAR varmt!! Vi hade en riktigt vacker utsikt från vårt matrum och om vi vände oss mot andra hållet kunde vi se en gammal ståtlig masugn....

Sen skulle Annsan visa mig ett annat kalkbrott, men det visade sig, att dom hade stängt för med en bom :-( Kanske hade det inträffat något tillbud...? Men när vi körde därifrån såg vi  en svensk variant av Angkor Wat ;-) Häftigt!! Och visst kom fantasin igång - en lång trappa upp till varje torn, då man fick möjlighet att tänka efter. Väl uppe kunde den som inte uppskattade livet längre,  ta sig av daga med talja och rep.....  Ja skoja kan man ju även om så´na tabubelagda saker ;-) ... Men så´na här dagar älskar jag livet!! Faktiskt även migrändagar - även om dom inte ligger lika högt på skalan....

Naturligtvis finns det mycket, som jag inte kan skriva om här i bloggen. Sån´t som t ex rör mina barn och barnbarn. Det jag egentligen kan skriva om, är mig själv och vad jag gör och tänker. Ibland kan det ju verka rätt självcentrerat.... Men det är ju enbart MITT skrivande här. Men tankarna har jag - om både stort och smått....

Härom dagen lyssnade jag färdigt på en roman, som fängslade mig. "Flyga drake" heter den av Khaled Hosseini. Den handlar om två pojkar från Afghanistan. Jag vet ju inte riktigt hur mycket som var verklighetsförankrat, Men lite förståelse för kulturen och människorna, tror jag att jag fick. Att ändra på sättet att tänka, är ju inte gjort på en pisskvart precis. Och man kan ju fundera - vad har vi för rätt att försöka få dom, att se världen, som vi gör?? Är vårt sätt att se det enda rätta?? Är talibanernas sätt och se på kvinnors liv och männens makt alldeles bort i tok??

Visst tycker JAG, att dom är alldeles ute och cyklar och inte har rätt syn på mänskliga rättigheter och allas lika värde. Men ÄR alla människor lika värda??  ÄR verkligen jag lika mycket värd som Fredrik Reinfeldt t ex?? Han har ju fått 4000 i löneökning per månad - helt enligt ett demokratiskt beslut. Medan jag får tacka och buga för några 100-lappar till. Är ett svältande barn i Afghanistan lika mycket värt, som ett friskt och vackert barn i Sverige?? Vad har det afghanska barnet för framtid?? Till skillnad mot det svanska??

Ja visst tycker jag, att man ska försöka se allas lika värde. Men verkligheten ser ju faktiskt inte ut så. Naturligtvis är oxå varje människa värd oerhört mycket för de närmaste - föräldrar, barn, barnbarn, vänner o s v. Men de som inte har några nära relationer då?? Är dom icke-värda??

Ja ibland har jag mina funderingar.... Men detta är inget jag grubblar över på nätterna precis ;-) Fast emellanåt diskuterar jag med mig själv. Och för det mesta får jag faktiskt rätt tillfredsställande svar!!!  

Så var då körstämman över för detta år. Inte för att jag har deltagit nå´nting - utom att varit på två konserter. Flera gånger har jag tänkt, att jag skulle gå och höra "Skinner mountain boys", men jag har aldrig kommit till skott. Men nu blev det av!! Skinnsbergskillar, som har vunnit SM i country & western - bluegrass. Och jag blev inte besviken!! I och för sig fanns det flera konserter jag hade velat ta del av, men det gäller att sortera, så jag orkar med.

Staffan häsade välkommen till publiken i Korpen - fullsatt hus!! Sen tror jag dom hade varit på min balkong och knyckt mitt hjul ;-) - lite bonnarekvisita.... Plus att den äldra "herrn" hade bonnaklär,  var barfota och hade avklippta byxor på sig ;-) Och de övriga var oxå lite "utklädda". Och dom sjöng och spelade, så det stod härliga till! En hel del om sviken kärlek, men oxå gospelinspirerat och country. Helt klart var det svårt, att sitta still! Och tanten blev allt glad och upplyft :-)

Sen kom Annsan inom - och hade en så väldoftande rosenkvist med sig till mig. Och som vanligt kunde jag inte låta bli kameran förstås....

Så småningom bar det iväg på nästa konsert - denna gången i körka. En upplevelse som var väsensskilt från country!! "Erik Van Nevel & Currende" - renässansmusik - dom var från Belgien. Har aldrig hört talas om dom, men jag litade på Staffans omdöme..... Och det var inte fel!!  Otroligt vackra rena röster och ljuvliga instrument. En kille hade fyra olika flöjter, som han alternerade mellan!! Emmellanåt var det som att lyssna på en katolsk mässa, men för det mesta var det verkligen bara skönsång. I över en timme höll dom på - och jag blundade och sjönk in i musiken. Och som både jag och Annsan tyckte, skulle det ha varit ljuvligt med en madrasskonsert ;-) D v s att publiken fick lov att ligga på golvet på madrasser och njuta musiken!!!

Efter detta for vi ner till Folkets park här i Skbg. Det var alldeles vindstilla, om än kyligt. Både Annsan och jag "samlar" ju på foton och detta var en fotokväll ;-) Nere vid vattnet kändes det som när man vaknar kl 04 i tältet under en paddelsemester i augusti - rånne och kyligt, frys om fötterna - men man måste upp och kissa.

T o m sågen såg vacker ut från sjösidan med sina lampor!! Speglingarna i vattnet var så vackra - bilderna i mitten, visar den ö som jag brukade paddla ut till på den tiden det begav sig.... Och på sista bilden, tycker jag det ser ut som, om man skulle kunna kliva in i det blå till ett annat land....

Jag kom nog inte i säng förrän efter ett och somnade kanske nå´n timme senare. Och idag fick jag flimmerMIGRÄN!! Det har jag inte haft på år och dag, men nu fick jag så jag teg. Fy vad obehagligt det var med flimret - jag hade nästan glömt bort hur det var. Och sen vrålhuvudvärk. Visst tog jag mina piller för ändamålet, men jag fick ändå lov att gå och lägga mig några timmar. Nu är det under kontroll, men det får nog bli ett piller till snart. Och i övermorgon är det helt säkert okej igen.... 

I lördax var Lotta hit - jag hade bett henne om hjälp med att sätta upp balkonglådorna. Hon hade maffiga räkmackor med sig, som vi började med att festa på - mums! Tyvärr kom jag inte ihåg kameran, förrän dom redan var uppätna.... Men sen fortsatte vi med jordgubbar med grädde - vaddå Viktväktarna ;-) I och för sig har det blivit rätt mycket undantag från dieten på sista tiden. Så jag har gått upp lite då och då - men sen ner igen. Så jag får väl vara nöjd med att stå på + - 0....

Sen gjorde vi väl av med en och annan kalori, innan balkonglådorna till slut var på plats. Det är så, att vi inte får ha våra balkonglådor utanpå balkongen längre - en försäkringsfråga.... Och jag har köpt blommor, nya balkonglådor - och fler blommor... Sen funderade jag och funderade - och kom fram till, att lådorna ska stå på fönsterbrädorna istället!! Då är dom inte i vägen liksom, men finns ändå där. Jag la pannan i djupa veck igen, provade med olika krokar och band och försökte få dom på plats. Icke sa Nicke....

Så tänkte jag igen och kom fram till, att om jag tog bort alla krukväxter från fönsterbrädorna inomhus, öppnade fönsterna och knöt fast ett band i två fästen på insidan - kanske skulle det gå. Och Lotta och jag slet - innan vi med ännu ett band, som höll bandet på plats och en träbit under blomlådan, så den inte lutade allt för mycket - så gick det!!!

Jaaa - stahackars Lotta var alldeles svettig och slut efter den pärsen - och jag oxå ;-) Tack Lotta för det jobbet!! Jag är såå nöjd och bara väntar nu på, att Husarknapparna och den blå hänglobelian ska börja "välla"....

Jag är förresten nöjd över huvud taget med min balkong! Det få ju onekligen plats med rätt mycket - men alldeles lagom - i min lilla "trädgård" numera :-)

Stolen blev ju till slut vit i alla fall - med lite avskavt här och där - så den inte skulle se ny ut ;-) Och i den växer blå hängpetunia och Snöflinga, som jag inte har haft tidigare. Den hör till den "vällande" sorten och man behöver inte knipsa av vissna blommor. I ställningen med tre krukor har jag satt gul småblommig hängpetunia + Snöflinga. Tyvärr ser Snöflingan ut, att ta överhanden. Sen har jag "tjuvat" vildvinskvistar från kommunhuset, som jag satt i den blå krukan. Hoppas den vill växa sig stor och kraftig uppför spaljen.... Sen blev det ju en vas med lupiner oxå härom dagen ;-) - fast dom lär ju trilla av pinn rätt snart. Så har jag oxå två hängamplar med blå hängpetunior i....  

Igår var jag ut i skogen en sväng. Och tänk - jag blir såå lycklig över att se allt vackert!! Vad det växer och lever!! glad är jag oxå, för min kamera - jag kan ta foton av allt det vackra. I och för sig är det allt vackrare i verkligheten, men jag har fotona kvar liksom. Jag har ju alltid varit glad i bilder - och i fotona har jag minsann bilder - mååånga!! Jag vet att jag har knäppt foton på t ex lupiner tidigare, men ändå måste jag fota just de här!! 

Klickbilder:

Tyvärr blir det blåa lite mindre blått på fotona - blackt liksom. Vet inte varför, men det finns säkert nå´t jag kan ändra på i inställningen på kameran....

Sen gick jag en stig ner mot sjön och fotade allt det somrigt vackra som växer.... 

Så såg jag ett träd som någon har kedjat fast ;-) I och för sig inte så roligt för trädet, att vara fängslad i kedjan, som hade bäddats in lite i trädet.....

Tänk vad härligt det är med sommar!! Även om det gärna kunde vara lite varmare och soligare för min del. Men så skönt, att kunna gå ut utan att pälsa på sig allt för mycket. Tror jag njuter mer och mer av vår och sommar för varje år som går - om det nu är möjligt - all vackerhet, all den krispiga (Therese´uttryck) grönskan.... Varje morr´on (nåja förmiddag...) går jag ut på min fina balkong - går runt och pratar med blommorna och insuper lukten av sommaren. Sen kan jag sätta mig ner en stund och bara kolla in mina blomster, som har fått sin plats hos mig..... "Tjurinnan Fernando" ;-)    

Nu har oron, spänningen och väntan släppt :-) Barnbarnet är hemma från Afghanistan levande och oskadd :-D Skönt är bara förnamnet.... Den 28 maj landade dom i Karlsborg, sen har dom haft lite för sig där, innan vi åkte ner dit. Jag åkte tåg från Skinnsberg !! 16.16 i torsdax till Örebro. Där hämtade Ankie och Stefan upp mig för vidare färd till Karlsborg. Och dit anslöt även Erik och Ann-Louise....

Vi åt gemensam middag på en resturang i Karlsborg. Trevligt att umgås en stund med döttrar och svärsöner   Dom är verkligen fina och goa :-) Och god mat blev det oxå minsann. Sen sussade vi på hotell - så gott det gick.... Och tanten gick upp vid 6.30 Före larmet från mobilen..... Gissa om jag var groggy..... Men frukost fick vi i oss och sen iväg till förläggningen, regementet eller vad det nu heter. Det var ett jättestort område med massor av hus - både riktigt gamla och lite nyare.

Dagen till ära var det ett ordentligt regnande och - kyligt :-( Jag skulle ha behövt vinterjacka, långkalsonger, vinterkängor med raggsockor och tjockvantar..... Men - det hade jag ju inte.  Vi väntade och väntade på soldaterna, som skulle marschera förbi på paradgatan inför alla anhöriga...

Många paraplyer minsann....

Men kommer inte sonen snart - lååång väntan.... Tre månader av ängslan och oro och ska äntligen få SE honom hel och oskadd efter att han oxå varit inblandad i eldstrider.... huvvaligen.... 

Mååånga soldater var det, som sen marscherade förbi oss i hällande regn. Dom hade inga paraplyer förstås :-( Men jag fick lära mig, att deras uniform kallas "sanduniform"!! Till skillnad mot de gröna, som väl var infanterister, tror jag. Dom hade även olika färg på baskrarna. Tror att de som bar gröna baskrar var jägarsoldater. Sen var det svarta, röda och oxå EN blå basker. Någon permissionsuniform existerar inte längre verkar det som. Det minns jag, att Prebens pappa hade på sig, när han hade permission. Det var ju rätt snyggt..... tyckte jag på den tiden..... förälskad som jag var.... 

Därefter gick alla vi anhöriga genom en lång, lång gång och kom ut på en stoor grusplan. Där hann jag träffa på och få en kram av soldatens lillebror - fina Pontus    Goa Stefan bar med sig en hopfällbar stol åt mig, där jag blev placerad i första ledet bland åskådarna.... alldeles bredvid medaljbordet. Och flottans musikkår spelade och stod i - man får väl anta att dom var vana vid väta ;-)

Sen kom dom..... Först en grupp, som ställde sig i perfekt gruppering....

Sen en grupp till, där jag så småningom lyckades upptäcka barnbarnet ganska långt bak....

....sen ännu en grupp....!!!  En och annan kvinnlig soldat skymtade oxå här och där.....  

Så var det lite tal av försvarsministern och nå´n överbefälhavare tror jag. Guskelov inte så långrandiga.

 Några rekryter bar snällt ut brickor till medaljutdelarna, som satte en medalj på varenda soldat - 22 sekunder var vikt till var och en ;-) Honnör och handskakning till varje soldat.... Militär uträkning, exakthet och organisation..... Och ALLA fick sin medalj. Även killen, som hade fått benen bortskjutna och satt i rullstol... :-( han fick visst en speciell medalj..... Och bombsökarhunden..... med hundföraren. 

Och ALLA frös.... och det regnade oavbrutet.... Det kunde inte ens försvarsMAKTEN mäkta att ändra på ;-)

Så fick sig mormor en snabb kram och ett snabbt foto av soldaten. Liksom snabbkram till mamsingen, Stefan, pappa, lillebror, moster, morbror, farfar och farmor.....   Pöjken frös, så han skakade och så hastade han iväg för att byta om till civila kläder och lämna in resterande militära persedlar. Det skulle serveras fika nå´nstans, men jag parkerade mig i Erik och Ann-Louise´bil, så pöjken fick sitta i mammas bil hem. Väl hemma väntade kompisar med välkomstfest..... Och om två dagar ska han iväg och ta jägarexamen . ( Inte så´n jägarexamen, så han får skjuta älgar typ, utan militär jägarexamen....) Verkligen intensivt liv....

Men mormor lutade sig tillbaka i baksätet och kunde äntligen slappna av och så småningom tina upp ;-) Och jag blev skjutsad ända fram till porten - tack för det Erik och Ann-Louise!!

Och nu får jag väl återhämta mig från denna upplevelse - och grunna lite på rätt och fel..... Det är ju en ganska intressant bekantskap med försvarsmakten - om jag säger så.... Ingen platt organisation precis - men organisation finns det helt klart.

Så småningom får jag gå tillbaka och skriva om min senaste utflykt med Annsan och mitt pysslande på balkongen. Men nu ska tantens huvud få vila mot kudden....