Nu är då äntligen utställningen hängd på sin plats på bibblan. Och det var då verkligen tur, att Annsan var med!! Hon är en handlingens kvinna - medan jag bara snurrade runt som en trött vilsenpanna.

Vi började med att lägga ut alla tavlorna på golvet!! För att få en översikt och för att kunna se vilka tavlor som kunde gå ihop med varandra. Sen satt vi och tittade och tog ett litet beslut då och då....

Och Annsan hade fika med, så vi kunde stärka oss med på vägen!! Jag hade tänkt ta med fika, men inte kommit till handling.... Men jag hade inte glömt mig själv hemma i alla fall   

Så småningom kom då tavlorna upp en efter en "lite högre upp" - "lite mer till vänster" o s v. Och Annsans stackars finger blev misshandlat av alla nålar, som hon tryckte dit i väggen  

 Nålar ja - Anders bara skakade på huvét, när han fick reda på, att vi inte skulle sätta upp tavlorna med de "förträffliga" snörena, som hängde ner på väggen!! Tyvärr - man fick inte använda nålar, för det blir märken på väggen!! Och jag såg framför mig samma vända som förra gången, när jag var på vippen att avstyra utställningen p g a detta dilemma. Berättade för Anders hur diskussionen hade gått då, så till slut vågade han ge sitt medgivande till våra nålar!

Och Anders var så positiv och ändrade möblemanget efter våra ideér. Och till slut hamnade duken för bildspelet på en jättebra plats!! Där man kunde sitta vid bordet och kolla på bilderna. Tyvärr kunde inte projektorn stå kvar, annat än på vernissagen, eftersom den används i skolundervisningen. Men i ett hörn stod ju mina album, så om man är intresserad av vad jag mera gjort, så kan man ju kolla där. Och oxå skriva några rader i boken som oxå ligger där. 

Sen räckte faktiskt inte den stora väggen riktigt till!! Så Anders hämtade en skärm, där vi fick upp två tavlor till. Och två tavlor blev diskvalificerade, så jag tog hen dem igen   

Nå´n dag före hängningen sydde jag två värme"ljushållare", som gick lite i höstens färger. Och Annsan tog med en pidestal med en vas med vackra kvistar, som gjorde sig bra mot väggen. Och en höstfärgad duk + några fina stenar.....

Så i förrgår var det då dax för vernissage!! Kl 15.00 var den trötta tanten där och tog emot pressuppbådet - hi hi   vilket bestod av en ung Linus från Fagerstaposten!! Jag pratade och han skrev, så pennan glödde. Och han ställde faktiskt flera bra frågor - även en ung kille kan ha huvét med sig.... Jag bad att få läsa artikeln, innan den publicerades, men - "dom jobbade inte så"!! Idag ringde han mig och läste upp tre citat, som jag hade förmedlat.... Ska bli intressant att se, vad han har kokat ihop i morgondagens tidning!!

Så var min goda vän Lotta där med en stor vacker blombukett och diverse kompletteringar till bordet. Sen satte jag mig i en stol och tog emot folkets jubel hi hl   Ett tag fick jag en släng av panik - tänk som jag skulle bli sittandes där i tre timmar och inte en kotte kom!! Men turligt nog droppade det in en och annan i ett stadigt tempo. Och fyra tavlor har faktiskt fått en röd lapp bredvid sig!!

Sen följde Anita och hennes vän Lena med hem till mig och jag fick bjuda dom på en liten smörgåstårta + kladdkaka m grädde. Lena var allt en riktigt trevlig prick!! Hon har jobbat som textillärare och hon väver underbara mattor. Det märktes att hon var lite insatt, för hon frågade och undrade om både det ena och andra. Så gick hon oxå runt och kollade på både farmors och pappas verk. Och jag var så glad, att min goa Anita kom till mig oxå  

Men jag kan tala om, att trött bara har varit förnamnet dessa dagar!!   Jag har känt mig vinglig och liksom utanför mig själv, blytyngder i ögonlocken och inget tänk kvar i huvét.... Det är svårt att beskriva. Men om man tänker sig, att jag har haft en riktigt TRÅNG kroppsstrumpa på hela mig från topp till tå, som gjort mig begränsad i hela mitt varande - både psykiskt och fysiskt. Och igår kunde jag slita av mig denna kroppsstrumpa och bara släppa spänningen!!! Och SOVA, SOVA och SOVA!! Idag var jag iväg och handlade lite och jag var lika trött idag, kände jag. Så jag har sovit ett par timmar idag oxå på eftermiddán.

Jag hade tänkt ringa och höra om det passade, om jag hälsade på i Gävle i helgen. Men jag vet inte ännu, om jag orkar faktiskt. Får se hur det känns imorr´n..... Jag har nog tänkt, att detta var den sista utställningen jag haft. Det är inte värt all spänning.... även om det är kul....           

Nu har väl tanten blivit knäpp - bloggar två dar på raken!!! Jag har ju ingen lust, att sätta igång och sy så här nära utställningen. Och inte lust att sätta igång nå´t annat projekt heller. Sysslolös helt enkelt ;-) Även om det naturligvis finns saker att göra....

Javisst är hösten vacker - det ska jag inte förneka.... Och det var en strålande vacker höstdag, när jag träffade min stora kärlek - Henry. Fast då kallades han för Atte - han heter Atterdag i andranamn - liksom både Preben och Prebens farfar gör och gjorde.

Hur som helst hade vi följt med Kalle Ty i hans ruffade motorbåt till Strömsholm. Och jag kommer ihåg känslan, när Henry och jag gick hand i hand och sparkade på löven i parken. Jag befann mig nog mer eller mindre i sjunde himlen - ett stort lyckorus inom mig.    Tänk att det verkade, som om han tyckte om mig!!!! Han höll t o m min hand - senare kramade han om mig!! Det kändes nästan för bra, för att vara sant!! Jag var 16 år, han var tre år äldre och väldigt eftertrakdad - kallad tjejtjusare på den tiden ;-)

Då bodde jag i ett möblerat rum i Kungsör. Och dit kom han då och då, när andan föll på. Men det var helt och hållet han som dikterade, när vi skulle träffas. Jag vågade knappt gå ut, om det var möjligt, att han skulle komma. Hela mitt liv kretsade kring Atte - jag var som besatt. Jag tog mig in i hans familj i hopp om att få "höra till" där. Attes pappa hade nyss dött och jag ville inget hellre än trösta i Attes sorg. Jag blev vän med hans yngre syskon - tyckte mycket om hans lillebror.... 

Ja det här var inte tanken, att jag skulle skriva om. Tänk att minnet om höstlöv fick mig att fara iväg i minnena om ungdomens dar ;-) Det tog sen flera, flera år, innan vi sen blev ett par på riktigt. Han förlovade sig med en annan, hon gjorde slut o han gick sen på sjön. Och jag fick två underbara flickor och ett sprucket äktenskap, innan vi träffades igen. Vi flyttade då ihop i Västerås, utbildade oss, gifte oss och fick barn - Preben - vårt kärleksbarn   

Nu till höstbilderna de vackra....

Så har det ju förändrats lite på balkongen. Älvlandskapet är undanplockat - där "växer" stenar nu istället. Bl a stenansiktet Putin ;-)

Och ljungen har fått sätta sig i stolen ;-) Men balkonglådorna med Husarknappar och Lobelian på fönsterblecken har ännu så länge fått vara kvar. Tyvärr blir det ingen riktigt fart på det röda i mitt vildvin - även om lite har kommit. Tycker det är dåligt med rött på träden över huvud taget i år.... 

Nu matdax.... 

Så har jag då varit iväg och firat Ankie som har fyllt 45 år!! Såå kul att träffa dom alla! Dennis, Pontus o Stefans föräldrar kom oxå o käkade tårta på lördan. Och Ann-Louise, Erik o Johanna kom på söndagen.

På söndagen hann även Ankie och jag iväg på en konstutställning, som fanns alldeles i närheten. Och visst var det en del fina tavlor - även om dom inte var min stil riktigt. Visst är det skickligt gjort, när man kan avbilda den vackra naturen, så det ser ut som ett foto. Men min åsikt är, att då kan man ju lika bra fota istället.... ??

Men lokalerna där dom ställde ut!! Jösses!! En gammal smedja anpassad till utställningslokal!! Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ställa ut....

Med rätt marknadsföring skulle det nog kunna komma folk oxå.....

Efter detta besök åkte vi småvägar till Fullerö handel. Det var väldigt länge sen jag var där. Men det var definitivt värt att kolla runt! Dom hade utökat sen sist jag var där och hade mycket grejer i smide bl a. Trädgårdsprylar till max, husgeråd, textilier och ALLT mellan himmel och jord!! Jag fotade faktiskt lite med tanke på att framöver kunna sy nå´nting i samma stil...

Och Ankie köpte denna ståtliga ljusstake, som fick en fin plats i "salen"!

Den var gjord så, att den såg riktigt gammal och sliten ut. Tydligen gillar både Ankie och jag den stilen.....

Ankie fick oxå en vacker och annorlunda blomsteruppsättning av familjen Bergefur...

Jag tror det var sand i olika färger i botten (kaffe, oboy och socker?) Sen fanns ett lager med småsten, och ovanför det så´na där gelekulor, som växer i vatten, därefter lite bomull (?) och slutligen själva blommorna planterade i jord. Helt klart nå´t man kan ta efter och göra själv oxå. Även om det kanske inte blir lika snitsigt kanske...

På måndag morron åkte sen den arbetande delen tidigt till sina jobb. Huvva för att gå upp så tidigt :-( Medan tanten kunde ta de lugnt, innan jag vände näsan hemåt. Men först fick jag förtroendet att ta ut vovvarna i hundgården. Och det gick ju bra, när det gick att lura dom med lite hundgodis.... Tänk om dom visste, att dom kunde ha fällt mig som en kägla och rymt all världens väg.... om dom hade velat....

Upp och hoppa vovvarna!! 

Igår häftade jag fast tavlan "Äntligen vår" i ramen, som jag hade beställt från glasmästar´n. Och visst hade du rätt Ankie - tavlan såg genast mycket proffsigare ut!! Men det blir allt ett proffsigare pris oxå ;-) Det var lite pilligt och svårt, att få dit tyget i ramen, men det gick till slut...

Igår skrev jag även ut "affischer" (i A4 format) om min kommande utställning. Och idag åkte jag runt o satte upp lappar lite här och där!! Tänk att jag vågar saluföra mig så!! Det kallas visst för marknadsföring  ;-) Rysligt spännande ska det bli - lite roligt och lite läskigt...

Jag har oxå plockat bort sommaren på balkongen :-( Även om jag har lite kvar ännu. Och idag tog jag med lite vackra kvistar med löv hem. Tanken är ju, att jag ska sätta dom i glykos, så att dom håller sig gula och fina ett bra tag. Men jag är lite tveksam om det funkar - eftersom jag var lite sent ute.... Än så länge står dom i bara vatten ute.... 

Ja inte kan man väl säga, att jag är en flitig bloggare precis. Men, men - det är som det är och blir som det blir. Många tankar passerar och glöms snabbt....

Den 21 september kom min dotterdotter Johanna hit. Hon har börjat sälja Aloe Vera produkter och skulle nu presentera lite för mig och några av mina vänner. Det hela var ganska snabbt påtänkt, så jag lyckades bara skrapa ihop fyra stycken. Människor i min vänkrets är ganska aktiva, kan man väl säga ;-) Men vi resonerade som så, att det nog var bra, att det inte var så många vid Johannas första presentation. Sen blev det tyvärr manfall med 50 %!! Men hon körde sin presentation bra tycker jag. Det blev många frågor och funderingar och det hon inte visste, tog hon reda på. Och lite fick hon allt sälja ändå.

Sen var ju mormor så klart glad, att få ha en gounge här några dagar   Jag blev ju som vanligt trötter så både balans och tänkadet blev lite si och så.... Men Johanna sa "gå och lägg dig mormor o vila en stund - jag fixar maten"  Kan man bli annat än varm i hjärtat.... Och så här såg det ut på köksbordet, när maten var klar!! Hon kan nog bli kock oxå, förutom sköterska inom äldreomsorgen....

Ja nog är jag lyckligt lottad med alla mina barn och barnbarn!! Och vänner - icke att förglömma!!

Jag lämnade ju in Pippi på bilverkstad förut, för att få bromsskivorna bytta. Jag hade gu bevars bromsat för lite, så dom hade blivit rostiga! Efter det så gnällde och gnisslade lilla Pippi och var inte alls nöjd. Tillbaka till bildoktorn. Och det satt en liten, liten sten bakom höger bromsskiva, som gjorde att det lät!! Snabbt åtgärdat - kostade 0 pengar. Nålen på bilden är en vanlig liten knappnål.

Ordspråket "liten tuva stjälper ofta stort lass" kom för mig. Men nu var det ju ingen tuva, utan en liten sten och lasset stjälpte ju inte utan bara gnällde ;-)

När Annsan såg min tavla "Potpurri" tyckte hon, att det skulle vara en svart bakgrund till den. Och det låg kanske något i vad hon sa. Så jag sydde dit en svart bakgrund med vadd och baksida. Mycket jobb för lite, kan jag tycka. Men tavlan gjorde sig nog bättre på så sätt faktiskt.

Sen hade jag en idé som jag bara måste sy oxå - före utställningen...

Den blev ju inte, som jag hade tänkt mig från början minsann :-) Det blev den ena grejen efter den andra, som kom till på den!! Och inte är det ju en vackertavla precis - en toktavla kanske man skulle kunna säga! "Villa viller-valla" heter den och är 50 x 70 cm stor. Lite detaljer:

Nästa steg i min lilla värld, är en resa till lilltösen min, som har fyllt 45 År!! Det ska bli kul att träffa dem igen - hoppas pojkarna är hemma oxå! När jag ser på mina barn, förstår jag, att jag måste vara lastgammal! ;-) Om tre år fylle jag 70, om jag får va me. I och för sig har jag vänner, som är mer än 70 - t o m över 80. Och dom känns inte så gamla för mig! Men det blir väl lite konstigt, eftersom JAG inte är mer än sådär 40 inom mig - hi hi .....

Eftersom jag kunde övertala mig, att jag inte längre behöver örproppar (och sover gott ändå!) så försöker jag nu träna på, att jag inte behöver göra klart saker långt innan det är dax. T ex slog jag inte in Ankies presenter förrän idag!! Och ändå hade jag ju tänkt mig att åka förra helgen! Inte har jag packat ännu heller! Och jag har inte gjort klart allt till utställningen ännu!! Får se hur det går....

I tisdax var jag över till "min" Anita o hälsade på. Hon hade köpt en URsnygg tavla gjord i textil!! Den avbildade ett gammalt ödehus. Och den var såå fantastiskt gjord! T ex hade hon sytt himlen med olika jeanstyger, så det såg ut som ljuset verkligen föll ner. Och hon hade sytt träden med olika färgade batiktyger som skiftade. Där har jag verkligen en förebild och inspirationskälla!! Hennes hemsida är www.wikeberg-skog.se

Varje morron när jag öppnar dörren till arbetsrummet, känner jag en liten lyckokänsla! Det luktar TYG!! Nå´n annan kanske tycker att det luktar damm och instängt. Men jag tycker det luktar såå gott!! Och som Maja sa, när hon var här "Vicken lyx"!! Och det är det verkligen!! En lyx att ha ett helt rum för mina tyger,trådar, pärlor, knappar m m. Ett rum där jag kan bli glad av att få sy precis det jag vill för stunden!!