Lite sytt har det ju blivit mellan varven - det kan jag inte avhålla mig från....

 Den här sydde jag till Majas 13-årsdag - det är som ett lite "insyns"skydd, att hänga upp i fönstret. Om den sen nå´nsin blir upphängd, känner jag mig lite tveksam till....

Det här är en sommarduk till min vän Annsan och hennes man Harry. Dom har ett lååångt köksbord och duken är nästen två meter.... Den tog lååång tid oxå ;-) Men jag hoppas innerligt, att dom gillar den....

En detaljbild.... Så blev det en ny spishandduk o grytlappar till

Denna skapelse har jag sytt efter mönster!! Även om jag gjort på mitt eget sätt förstås. Att sy efter mönster är inte min grej - jag vill nog helst hitt på själv.

Fortsättning på min sjukresa.....

Nere på akuten fick jag sen sitta i min rullstol i evigheter kändes det som. Men till slut rullade dom in mig på nästa "etapp" - kändes som jag närmade mig målet. Vi kom till "liggväntrummet" och där fanns en säng för mig!!! Såå skönt!! Efter en stund rullade de in mig i ett annat litet rum och dit kom Dr Malmkvist (en äldre läkare med låång erfarenhet) med flaxande vitrock. Han lyssnade på hjärta o lungor och frågade, frågade och sen ut igen..... Tillbaka till liggväntrummet.

Sen kom han på en snabbvisit och berättade att sänkan var skyhög!! Och röntgen visade vätska i lungorna. Han skulle skriva ut pencillin och hostmedicin. Det var ju rysligt skönt, att äntligen få ett svar - lunginflammation!! Även om det inte var ett så roligt svar, så var det i alla fall ett svar. Jag fick med mig några "starttabletter" och fyra små burkar med hostmedicin.

Så var det då sjuktransport hem igen. Taxichauffören öppnade dörren till framsätet, men jag avböjde - ville sitta bak och slippa vara social, bara blunda och vila..... När vi började närma oss Skbg, hördes en smäll och så en tvärnit. Det var ett rådjur, som hade oturen att springa upp på vägen just som vi kom. Men det sprang vidare och kan inte ha blivit särskilt skadat. Även minimala skador på bilen.

Hem ljuva hem!! Och min ljuvliga säng!! Laddade med te och en smörgås och tänkte peta i mig lite hostmedicin oxå. Men på alla fyra burkarna stod det "Coccilana" - den allra bästa hostmedicinen som finns. Men dr M och jag var rörande överens om, att den skulle jag inte kunna få, eftersom jag får kramp i gallvägarna av den!! Vilken tur att jag kollade på burkarna - annars hade det bara varit att ta nästa sjuktransport tillbaka igen.... 

Jag for alltså hemifrån 9.15 och var hemma vid 19-tiden!! En dag som gjord för tålamodsträning!! Och för eftertanke.... Landstingets dataenheter kan alltså inte kommunicera med varandra. Inte ens mellan akuten och röntgen med enheterna i våningsplan ett och två!!! Är detta vettigt?? Ekonomiskt?? Jag tycker att det inte verkar riktigt klokt!! Såå mycket man förlorar i effektivitet på detta!!!

Nu är jag ju inte närmare insatt i hur organisationen är uppbyggt mellan läkare, sjuksköterskor, kanslister och övrig personal. Men jag kunde inte ens ana någon fungerande organisation. Och jag hade ju ändå tid att iakkta, speciellt på liggväntsalen, där jag låg alldeles utanför kontoret. Alla sprang hit och dit och fram och tillbaka. Prover som man redan hade tagit, måste tas ännu en gång. Alla frågor skulle besvaras femitelva gånger....

Nog kan jag känna mig lite mörkrädd, inför den totala kolapsen av sjukvården.....

Efter en  veckas hostande natt som dag, tyckte jag att nu får det verkligen vara nog. Jag har sovit sittande små stunder och varit halvt bordomnad vissa stunder. Annars vaken och hostat och hostat.... Så idag ringde jag upp Läkarstationen på en gång kl 8, när dom öppnade. Och jag var välkommen dit kl 9.30 Till Dr Na kan vi kalla honom för. Jag brydde mig inte längre ett skit om vad det var för doktor - BARA JAG FICK HJÄLP!!!

Han förhörde sig om min status - feber? JA, gulfärgade upphostningar? - JA,  ont i halsen? JA osv osv. Dom tog BNP (visar hjärtats pumpförmåga) snabbsänka, gjorde EKG, lyssnade på lungor o hjärta. Även Dr Nä kom o lyssnade på lungona - dom var lite tveksamma till vad dom egentligen hörde och ville skicka mig till akuten i Köping . Sjuktransport beställdes till kl 12.35 och då var jag packad och klar. "Jag kunde bli inlagd", enligt Dr Na "men jag kunde oxå bli hemskickad igen"

Taxikillen ringde kl 12.45 och stod på Fagerstavägen och "det står 6 på en blå postlåda.... Men hur kommer jag till huset?". Vis av erfarenhet sa jag, att du befinner dig i Riddarhyttan och du ska till Fagerstavägen 6 i Skinnsberg..... GPS.....

Framme i Köping sa jag, att jag ska till röntgen. "Nej det stå akuten på min körorder". Så det fick väl bli så då. Och jag fick så småningom förklara varför jag var där för nå´n sköterska på akuten. "Ja med då måste du ju betala mellanskillnaden mellan läkarbesöket i Skbg och akutbesöket - har du remissen med dig?? Annars kan jag ju inte skriva i att du bara betalar mellanskillnaden!" Så lugnt jag kunde påpekade jag, att remissen finns säkert på röntgenavdelningen - du kanske kan skicka en förfrågan dit" - "Nej jag kan och får inte gå in i deras system" Till slut trodde dom mig ändå och skjudsade mig med undrande blickar i rullstol till röntgen. För Dr Na hade bestämt förklarat, att jag skulle till röntgen - han hade ju skickat remissen dit, sa han.

På röntgenavdelningen : "Vaddå remiss?? För Stina Stjernström?? Varför då?? Nåja till slut hittade dom väl på en remiss och jag blev röntgad - frys, frys... Så skulle det tas prover igen - BNP, sänka, blodtryck och hela baletten. "Ja men dom tog ju alla dom proverna i Skinnsberg,  framhöll jag. "Ja men vi har inte tillgång till deras datasystem - dom ville inte byta till vårt system" 

Nå´nstans finns ett systemfel!!! Fortsättning följer, när mitt system orkar....                                         

Till slut - efter många suckar och stönanden - kom jag till slut in på min blogg!! Datorer är som kaaarrar - går int o begrip sej på ;-) Och beter sig konstigt och nyckfullt gör dom oxå.....Är det månne någon som INTE längtar till våren?? Stackars dig i så fall - du är antagligen eskimå eller nå´t...... JAG längtar.....

Jösses vad skönt det ska bli, när man kan gå ut och plocka dessa ljuvliga blomster igen!!! Eller för all del - det räcker att kolla på dom :-))

I och för sig har det verkligen varit flera soliga dagar, då jag har setat på balkongen och sugit åt mig av strålarna. Utom de sista dagarna, som det har varit för kallt för en fryslort som jag.....

Joo det var allt länge sen jag skrev - inte för att det har hänt några revolutioner - men funderingar finns det ju alltid..... Härom dagen fick jag ett helt oväntat besök från M. Hon hade varit nere i Zimbabwe och gjort nå´n sorts slutrapport på Lärarförbundets projekt där!! OCH - hon hade träffat Petronella!! Den rektor som jag träffade, när jag var där år 2000 tror jag det var. Vi brevväxlade ju i flera år och hon bodde oxå hos mig, när dom var här nå´t år senare. Jag kom att tycka väldigt mycket om henne - hon var så levande och såå.... livfull. Hon hade ju HIV, även om hon inte talade om det. Gu bevars en "skamlig" sjukdom...

När M var dit en tidigare gång, så berättade hon att Petronella var så sjuk, så sjuk. Hon kunde knappt gå - dom ledde henne fram. Så då tog vi väl alla för givet, att hon hade avlidit, som så många andra där nere..... Men - icke sa Nicke!! Nu hade hon kommit springande emot M, omfamnat henne och varit lika livfull och glad som nånsin tidigare!! Dom hade haft nå´n fest på kvällen och hon hade lett sången - precis som förr!! Och hade sprudlat och varit så vacker!!

Så hade M med ett brev till mig från henne!! Hon berättade lite om hur hon levde nu och hur gamla hennes barn var - den äldsta skulle snart fylla 30 år!! Och den här tanten fick ju lite dåligt samvete, för att jag slutade skriva till henne. Men jag orkade inte leva mig in i hur eländigt allt var där nere. Då fanns det absolut ingenting där - ingenting att äta, inget att köpa och inga pengar..... Kände mig helt hjälplös i, att inget kunna göra för att hjälpa. Och - som sagt - sen var jag ganska säker på att hon inte fanns längre.....

M berättade, att nu fanns det mat igen, nu gick det att åka buss till jobbet - allt var mycket bättre igen. Och antagligen har Petronella fått bromsmedicin, så hon har blivit av med sina symtom!! Fantastiskt!! Hon kallar mig "MAI" - mamma och hon skrev hälsningar till sina "syskon" i Sverige - Ann-Louise. Ankie och Preben.... Så nu får jag allt sätta igång och försöka kratta ner nå´t brev på min knaggliga svenska. Synd att det ska ta så´n tid för mig..... Bara att skriva på svenska sitter ju långt inne numera ;-)

Visst har jag sytt lite oxå, även om det inte har varit full fart. Men alla foton kan jag inte ta in - eftersom det har blivit några presenter oxå, som inte har kommit till mottagaren ännu.....

"Ingångar och utvägar" heter denna dörrsida..... 70 X 56 cm stor.  Ganska nöjd faktiskt!!

Så har det blivit en tavla helt i maskinbroderi på fri hand + en träpinne på, som jag hittade på Solrosen, när jag gjorde mitt besök där. Den är 40 X 50 cm och jag tror den heter "Ödslighet"

Och nu orkar jag inte skriva mera - det tar tid för mig att skriva svenska..... oxå ;-) Allra helst som bloggplatsen är lite väl lynnig idag minst sagt....