Vilken förunderligt härlig vår det blev!! Solsken den ena dagen efter den andra!! Och jag ligger som en prinsessa i min solsäng på balkongen och drar åt mig så många strålar jag kan   Ändå är det faktiskt inte såå varmt i luften.

Igår - och dagarna dess för innan - var det däremot inte så roligt hos min yngsta dotter. Deras hund Seger blev så sjuk med feber, utslag och bulnader både här och där. Och han hade så ont, så ont - kunde knappt gå - han hade blödande sår under alla tassar. Sista natten sov varken vovve eller matte..... Och vid sista vetrinärbesöket sa vetten, att han bara blev sämre och sämre. Så det var bara att avsluta lidandet för Sigge Seger. Den vackra howavarten - kungen Seger över alla, hade gjort sitt i detta liv.    

Seger var en väldigt speciell vovve (som ju alla är i och för sig) Som yngre var han en vilde, som var oerhört svårfostrad. Även om han var duktig och lydig på dressyrträningar m m - det tyckte han ju var roligt. Mat tog upp en stor del av hans hjärna. Speciellt, när han var valp och yngling. Var man inte uppmärksam, kunde man snabbt bli av med smörgåsen till frukost..... Och nästan alltid var han glad och viftade på sin lurviga svans!!

Här är han en ganska ny liten bebis med husse Stefan. Sen en vild yngling....

Och sen en vuxen och stolt vofsing. Fotot är taget i augusti 2009

Jaa saknaden hör kärleken och livet till......

Själv har jag fått Riksfärdtjänst beviljad nu! Så den 29 bär det av till Bennarby   Hoppas jag - måste jag tillägga..... Jag har några dagar nu haft ont i halsen, varit röd och svullen och dessuton haft "sjukkänsla" i kroppen. Men så har det ju varit några gånger tidigare och bara försvunnit igen efter några dagar. Så jag hoppas det gör så denna gång oxå.... För nu vill jag verkligen fara "ut i världen" och träffa dotera, svärsonen och flickorna   Håller tummarna.....

Men nu är det kväller för tanten - sänger ropar på mig   

Litet tillägg för mitt eget minnes skull.... Fick besked idag, att mitt Waranprov (som jag tog igår) låg på 4,6. Det är alldeles för högt och det visste jag faktiskt redan innan provtagningen. Mitt tandkött blöder, när jag borstar tänderna och minsta lilla sår blöder så det rinner. Så nu ska jag minska dosen i två veckor. Sen får jag väl springa och ta prov varannan vecka ett tag...... Råttgift.....

För drygt en månad sen var rörmokar´n här och ordföranden i bostadsrättsföreningen. Dom stängde av vattnet, sen hölls dom i källaren och bökade. Dom spolade avloppet med högtryck och sen berättade dom, att det var bara en liten, liten passage i avloppsröret!! Inte alls konstigt, att det bubblade upp avloppsvatten hos mig, när grannen ovanför släppte ut sitt diskvatten. Men dom fick bort "skiten" - så nu luktar det inte avlopp hos mig i alla fall!! Såå skönt att det äntligen är borta!!

Liten försiktig skogspromenad idag. Det är ju dax att skaffa mossa och göra iordning älvlanskapet!! Fast älvorna får nog inte komma ut ännu - tror inte jag klarar, att få ner kartongen från överskåpet.... Men ut i skogen kom jag - ramlade inte en enda gång   Men visst är det lite balansträning, att ta mig fram bland gropar och stenar. Även om skogen är av den mera lättgågna.

Ååå det där måste jag ta ett foto av och sen ner med kameran i sin väska. För att efter två minuter ta upp den igen och fota nästa objekt o s v.... Jag tycker det finns så mycket vackert att se....

Dessa förunderligt vackra gamla stubbar   Och rotvältan på sista fotot här ovan, ser ut som ett stort djur bakifrån - en björn kanske   

Och på det sista fotot här har saven runnit utefter stammen på trädet..... Ja - jag säger som Annsan - jag har fotat detta många gånger, men likväl måste jag fota ännu en gång..... Och nog är det väl konstigt - våren har kommit regelbundet under alla år jag minns, men ändå är det ett underverk varje år!! Men allt är inte guld som glimmar - myggen har oxå vaknat.....

Idag på eftermiddan, när solen kommit till min balkong, har jag legat i min solsäng, lyssnat på bok och njuuutit!! Så himla skönt, när man så smått kan lätta på flieströjan och dra av tofflor och strumpor! Utan att fryysa!!!   

Igår ägnade jag en stund åt, att skriva ut min sjukhistoria. Läkarna brukar alltid fråga när fick du den sista stroken, vilket år blev du opererad för det o s v. Och inte minns jag sån´t på rak arm. Men nu har jag en liten lista, som jag kan sticka under näsan på dom. I september 2006 slutade jag röka t ex!! Förmaksflimret kom efter en lunginflammation 2007 och så blev det hjärtsvikten sen. Och det har jag levt med i över sex år nu!! Tiden springer!! Även om inte jag gör det längre   

Imorr´n ska det bli ännu en solskendag - härligt!! Då ska jag fixa på balkongen och ligga i solen och njuta  

"En 25 mil lång längtan - vilken färg har den?

Den är blå som blänket under sångsvanens vingar" 

Av Bengt Berg 

Apropå det, det verkar som om jag kommer att bli beviljad riksfärdtjänst till Bennarby i slutet av månaden!! Enligt telsamtal med "biståndshandläggaren" i måndax är jag lovad, även om jag ännu inte fått blanketten.... Enligt uppgift måste man varje gång ansöka skriftligt 14 dagar innan man vill åka. Men det är ju fantastiskt!! Skönt!! Ser fram emot att resa både till Björklinge och Gävle oxå framöver   

Nu håller jag visst på att bli tjatig - ett blogginlägg idag igen!!   Men lusten bara liksom föll på idag igen.....

Ny tavla färdig - kallar den "Faror i blå skogen"

Inte blev den som jag tänkte från början - men jag gillar den faktiskt!! Efter alla blå tavlor på sista tiden, bestämde jag mig för, att denna skulle bli grön. Så jag plockade fram olika gröna tyger, tänkte, la till, tog bort. Men det GICK inte!! Det var tvunget att bli en BLÅ skog....

Sen blev det månljust och då kom förstås spökena fram.... Sen fattades det nå´t - och till slut tände jag en liten brasa. Och från det att spökena försökte skrämmas, så blev DOM nu rädda!! Så växer där oxå några farliga, giftiga svampar - vackra och lockande....

Ja det här kan man ju tolka lite som man vill - om man vill   .... jag överkommer min rädsla för okända faror (spökena) och ser till att skrämma dom istället med min farliga eld. Då blir jag starkare och dom de svagare. Och för säkerhets skull lägger jag till lite rött gift, som dom kan få rysligt ont i magen av hi, hi   

Förra måndag morrón vaknade jag av ont i magen - ont i levern - aj, aj. Vis av erfarenheten förstod jag vad klockan var slagen - dax för akuten   Jag hade samlat på mig för mycket vätska. Om jag fått i mig för mycket vätska (eller ätit för mycket salt) märker jag det på tre sätt - först får jag inte av mig ringarna, sen får jag "överhäng" på ögonlocken och när jag får ont i levern, måste det hända nå´t. På en vecka hade jag ju oxå gått upp två kilo. Men NÄÄ jag ska banne mig inte iväg till det där förb...... sjuka huset.

Medicinerade mig själv med extra Furix, åt inget och drack inget. Jag hade heller ingen som helst lust att äta - det var liksom för fullt i de trakterna redan.... Framåt kvällningen kändes det skapligt. Sen fortsatte jag de följande dagarna av bara farten - drack te, åt några smörgåsrån, så småningom en banan, en mandarin. Och jösses vad bra jag mådde!! Kändes som jag lättade från golvet!! Känner igen känslan från tidigare svältkurer.....

Och efter en vecka hade jag gått ner 4,5 kilo!! Och - jag har inte ONT i vare sig levern eller övriga kroppen längre!! Nu vet jag ju, att de där kilona var vätska och att jag tömt magen försås. Så när jag börjar äta igen, så går jag naturligtvis upp en hel del igen....

Men det är oxå rysligt bekvämt!! Inga mattider som hänger över mig, ingen matlagning, ingen disk, inga inköp!! Kort sagt har jag fått extra tid till förfogande!! Och jag måste inte avbryta mitt syende, för att stoppa in nå´t i ansiktet....

Men oroa er nu inte, ni som eventuellt läser detta - jag SKA börja äta på "rätt" sätt igen. Så småningom.... Och jag kommer ju inte att svälta ihjäl i första taget     

Det blev alltså en liten ryggsäck till Milou. Den är inte stor - 27 x 29 cm. Och inte blev det nå´n Pippi, Emil eller Smurf, som jag tänkt från början (efter konsultation med modren) Kom fram till, att det inte skulle bli bra - själva rutorna var för små, för att kunna göra figurerna förståeliga. Så det blev streck"gubbarna" istället. Annsan tipsade mig om, att göra en ficka inuti, där man kan ställa en liten flaska eller termos och spänna fast den med kardborreband. Och oxå om att göra en "tvärslå" på axelremmarna fram på magen, så inte remmarna halkar ner på dom små axlarna. Så är den fodrad i ett nästan neongrönt tyg.

Den är ivägskickad och har kommit Milou tillhanda. Jag har ju inte fått nå´n respons på, om hon tyckte om den.... Men själv blev jag i alla fall rätt nöjd med den!! Lilla damen har börjat på förskolan idag - samma förskola som Maja gick på, när det begav sig!! Tänkte mig då, att lillan skulle ha sin egen rygga där älsklingsgosingen kan stoppas ner och nappen sättas fast på en karbidhake, som jag sytt fast inuti....

Så har G, min svägerska, lämnat livet.... Känns lite tungt - mest med tanke på min bästa bror, som har det jobbigt så klart. Han bor långt ifrån mig, så det är inte en chans, att jag kan åka dit heller. Inte för att jag skulle kunna mildra hans sorg - den måste han ju ändå gå igenom själv. Och han har ju vetat länge, att det skull gå så här. Den där jävla cancern tar många till slutet på livet "för tidigt".... Det har säkert varit en hemsk tid före slutet med hög stressnivå under lång tid....

Många tankar far ju genom huvet på den här tanten. Det gjorde det redan före det här

inträffade. LIVET - vad gör jag med det?? Vad VILL jag göra med resten av mina dagar?? Rent konkret VET jag ju, att det inte är såå himla långt kvar. Inte för att jag går runt dagligdax och tänker på slutet precis. Men nästa år fyller jag 70 år!! Jag har väldigt svårt att tänka mig som en såå gammal tant.... Och sjukdomarna har ju hopat sig. När jag fick diagnosen hjärtsvikt och förmaksflimmer, gick jag in på nätet och läste på. Det stod att "många lever med detta i upp till fem år" Sant eller inte??? Men dom fem åren har nog gått nu...

Men jag kommer alltid fram till, att jag kan bara leva JUST NU. Och göra det bästa jag kan avét. Fast ändå finns en liten stresshumla inom mig, som säger till mig, att gör det där och det där NU, medan du kan. Jag har många ideér på tavlor, som jag skulle vilja sy. Jag vill sitta i solen och känna värmen. Jag vill njuta av blommor och naturen. Jag vill se vackra saker. Jag vill få min hemsida klar. Jag vill utbyta tankar med mina vänner. Sist, men inte minst, vill jag träffa barn och barnbarn.... SE dom, tala med dom, ta lite del av deras liv.... Sen ÄR det ju faktiskt så, att jag måste vila allt emellanåt - vara overksam....

Njuta av naturen gör jag väl egentligen ganska snabbt här i Skinnsberg. Det finns så mycket att SE - skogarna, sjöarna och allt som finns där!! Jag har kommit fram till, att jag ska nog inte ha så mycket blommor på balkongen i år. Dom tar ju rätt mycket tid, att fixa med. Lik 17 stod jag som första kund och köpte penseér på Överskottet hos Janne!!

Och jag behöver ju bara gå utanför dörr´n, så växer den vackra Scillan bland annat!!