Jag sitter här och fundrar för mig själv.... Tänker att jag var nog inte alls förberedd på, att bli gammal. Undrar förresten - KAN man bli det?? Kanske om man har umgåtts med många äldre - eller haft någon nära, som man följt tillräckligt länge.

När man är ung, är man ju odödlig. Det är klart, att man VET, att man kanske blir gammal en dag. Men det är väldigt svårt, att tänka sig in i det - verkligen förstå. I alla fall begrep inte jag, hur det skulle bli. När jag blir pensionär, DÅ ska jag resa runt i världen, paddla på Amazonfloden, då ska jag lära mig måla, lära mig jobba med lera, gå på fotokurser m m - tänkte jag..... Men hej vad det sket sig!! I och för sig är jag nu väldigt glad och tacksam, att jag har mitt syende. Men inte blev det nå´t av mina storvulna drömmar precis....

Och tänk så hela min värld har förändrats!! Att inte kunna göra små självklara saker, som jag alltid har kunnat tidigare. Inte klara att resa mig från en sten i skogen!!! Hela tiden tänka mig för - KAN jag göra det där, ORKAR jag det där. Just nu vågar jag inte ens åka ner till sjön till min badklippa. Vet inte om jag fixar det. Inser att jag behöver ha sällskap första gången - för säkerhets skull.... Jag som en gång slängde mig ut och paddlade i en stor fors - och blev överlycklig av det!!

Men jag vill inte vara en hel klagotant. Visst finns det ljusa sidor. Jag kan se ALLT det vackra i det lilla och verkligen njuta av det jag ser! Jag kan bli alldeles lycklig av små, små saker - en vacker tavla, en liten fantastisk blomma, en vacker sten. För att inte tala om, att träffa mina barnbarn!! Jag känner mig lyckligt lottad och stoltheten kan växa i bröstet på mig.....

Så blir jag lycklig av, att se hur väl mina barn har artat sig!!  Ibland blir jag t o m glatt överraskad över hur kloka dom är, hur inkännande dom är och omtänksamma!! Mina små barnrumpor är vuxna!! Dom har klarat sig i livet, trots att dom fick en del dåliga saker med sig i ryggsäcken. Eller kanske just därför...?? Visst inser jag hur lyckligt lottad jag är!!

Tänker oxå - var går gränsen mellan vuxen och barn? Mina barn kommer ju alltid, att vara mina BARN. Men dom ÄR ju inte barn!! Inte i förhållande till mig heller faktiskt. Det är ju inte längre jag, som vet hur det ska vara med saker och ting. Dom har ju liksom vuxit om mig!! JAG har blivit den, som får deras råd och omtanke. Liksom blivit barn till mina barn istället. Ibland kan jag komma med helt insnöade kommentarer till dom - som OM dom vore barn..... Och önskar att jag kunde radera då.

I den här övergången är det ju oxå ofta svårt för mig, att visa mig så eländig, som jag ju har blivit. Jag försöker hålla masken så långt jag kan. Jag vet inte, om det är rätt.... Kanske undanhåller jag dem hur mycket skit jag mår?? Men å andra sidan vill jag ju INTE vara en belastning för dom . Jag VILL inte vara nå´n jäkla gnällkäring. Fast kanske ÄR jag det?? Jag minns så väl hur min pappa var på ålderns höst. Gnällde på precis allting - INGENTING var bra. Och jag var så jäkla less på honom. Orkade inte med hans negativitet.

Ja, ja det var lite av de saker jag ibland grunnar över. Men för det mesta vill jag nog påstå, att jag är mycket ytligare i mina tankar. Plantar blommor på balkongen och åker ut och hämtar mossa i skogen. Och fotar allt mellan himmel och jord. Känner ibland hur tjatig jag blir med alla bilder. Men jag älskar ju all vackerhet!!!

Det var ett bra tag sen jag tog in en hel bilder till bloggen. Men sen har det inte blivit av att skriva. Fast jag har allt haft behov av, att skriva av mig.... Som sagt en hel del bilder från mina vårinspektioner... i mitten på maj var jag ut en vända

Såg bl a en gul vitsippa!! Har jag aldrig sett förut!  Och "plocka vill jag skogsviol" - men dom är ju så små och väldigt vackra.... Häggen blommade för fullt - luktade underbart! Och kabbelekan lyste gul i strandkanten. 

Ett gammalt uttjänt träd är förvisad till vattnet. Och där ute - så nära, men ändå långt ifrån - ligger ön dit jag paddlade förr om åren och låg i avskildhet och stekte mig i solen!! Då  när jag ännu kunde paddla..... I strandkanten låg en träbit - välslipad av vattnet. Såg ut som ett djur av nå´t slag....

Så fångade jag en ovanligt vacker himmel och solnedgång en kväll från balkongen

För en dryg vecka sen var jag oxå ut en vända. Även då till Övre Vättern. Och bara på den korta tiden hade det hänt mycket med växtligheten! Det har ju varit högsommarvärme och allt har snabbt satt igång att växa och blomma.

Häggen hade blommat ut. Smörblommorna var i full gång, liksom dom där andra små gula + midsommarblomstren och rönnbärsträden blommade. Den där vita dunbollen todde jag först var en utblommad maskros. Men det var ju en utblommad tussilago!! Och den där lilla, lilla vita blomman, vet inte vad den heter, men den var bara millimetrar stor/liten.  Tycker faktiskt, att det blev en riktigt bra bild!!

Och sen vårens/försommarens höjdpunkt - de underbart vackra, ljuvligt doftande, efterlängtade liljekonvaljerna!!! Tänk att jag ännu ett år skulle få plocka en så´n här bukett - lyckliga jag!!!

Jag var ut till Janne på Överskottslagret och skulle kolla efter Pysslingkrage och klarröda Petunior. Men han hade inte det jag ville ha. Så stannade jag vid en söt liten stuga, som jag alltid tittat på, när jag åker förbi.

Denna gång var jag alltså så fräck, så jag gick in på tomten! På somrarna har det brukat växa vildvin på väggen och nu blommade ett stort äppel?träd. Och på en gammal stubbe (syns oxå på den andra husbilden) växte så´na där vackra parasitsvampar i massor. Men när jag nu inspekterade närmare, så såg jag ju massor av arbete som måste göras både här och där. Det mesta var gammalt och förfallet. Tur att jag inte är 20 år yngre och hade köpt stället   

Märker att jag inte riktigt har grepp om, när jag gjorde vad. Jag blandar ihop tidpunkterna. Det är nackdelen med, att inte sätta mig och skriva på en gång....

Men det som hände efter stugbesöket kommer jag inte att glömma i första taget!! Det var alltså den 16 maj. Tänkte jag skulle åka in på en liten sidoväg på väg hem. Där har jag sett ett väldigt konstigt myrbo för länge sen. Men jag tog fel och åkte in en väg för tidigt. Skit samma tänkte jag - det finns säkert nå´t att fota här oxå.

När jag har stapplat mig fram en liten bit, märkte jag att det här går inte. Jag måste sätta mig ner omedelbart!! Var så svag och totalt utan ork. Satt där ett bra tag, sen skulle jag försöka resa mig upp. Och det GICK inte!!! Stenen var ganska låg och jag orkade inte lyfta upp kroppen. Det fanns inget att ta tag i och dra mig upp. Jag lyckades hasa mig ner på knä och försökte häva mig upp med händerna - och försökte och försökte.... Kände smått panik - vad 17 skulle jag GÖRA?? Men till slut, med mycken möda, stor envishet och jävlar anamma, lyckades jag komma upp på fötter!! Genomsvettig, hela jag var alldeles skakig och som överkokt spagetti. Sakta till bilen och sen hem.

När jag precis kommit hem ringde en ilsken signal på dörren! Det var Annsan, som hade letat och letat efter mig tillsammans med Lotta. Jag hade GLÖMT att vi skulle åka och fira Birgittas 75-årsdag!! Och dom hade ringt och ringt och varit såå oroliga.... Varför hade jag inte mobilen på dumma tant!!!

När jag hämtat andan, försökte jag rekonstruera, varför jag hade blivit så matt och orkeslös. Och kom fram till, att jag hade druckit för LITE!! Jag hade inte druckit någonting sen jag tog min medicin på morron. Jag är ju så  van vid, att jag inte får dricka för mycket - även om jag är törstig. Så det fanns ju inte i mitt värld, att jag nu hade druckit för lite.

Och ni har så rätt Annsan, Lotta och Erik!! Jag måste komma ihåg, att alltid ha mobilen med mig och även slå på den!! när jag gör mina små utflykter.....

Sen har jag sytt LITE sen sist

Den gröna är ca 48 x 50 cm stor och har "No name"   Den röda kallar jag "Röde orm" och den är ca 85 x 43 cm. Ingen av dom har jag tagit till mitt hjärta..... Sen blev det en spishandduk till en vän.

Så har jag glömt att ta hit min "Glädjespridare", som jag köpte av min svärdotter för länge sen!! Hon kallar den "gulspridaren", men det visste jag inte, när jag döpte den. Spridaren sitter i alla fall ovanför mitt valv på den blå tapeten inne i rummet. Kul tycker jag!!

Så har jag då varit iväg och lämnat lite blod för koll - tjockt eller tunt?? Det visar sig.....

I förrgår kom jag hem från Bennarby. Såå härligt att träffa Ann-Louise o Erik, Ida och Johanna!! Dom är en så fin familj   Jobbar o sliter tillsammans - hjälps åt med det mesta. Och där finns alltid sysselsättning minsann!! Erik och flickorna jobbar tillsammans i det egna företaget. Och har mycket jobb. Så är det för närvarande sex hästar (tre är bortlånade), sex katter och en hund att ta hand om. Hästarna ska släppas ut o tas in, utfodras och vattnas - för att inte tala om mockningen!! En häst hade boxvila p g a sjukdom och han måste ha sällskap, så han inte skulle bli alltför spattig. Jaa jag blir trött bara av att se dom.....

Som vanligt bäddade dom om, så jag fick sova på nedervåningen. Och det är nå´t konstigt, men jag sover som ett barn, när jag är hos dom. Både på natten och en sväng på dagtid. Så skönt!! Känner det som trygghet på nå´t sätt, att vara där.

Ja så åkte jag ju riksfärdtjänst för första gången. Och det gick ju jättebra!! En tjej som körde mig dit och hon var lättpratad. Annars skulle det ju kunna bli lite pinsammt, att sitta i samma bil i 2,5 timmar och inte ha nå´t att prata om. Och hem var det en manlig chaufför (som oxå var lättpratad) men hade rätt svårt att hitta till Bennarby. Och det kan jag i och för sig förstå - GPSen fungerar inte där ute på vischan och han lyssnade inte så bra, när Ann-Louise beskrev vägen i telefon. Men hem kom jag till slut i alla fall Och billigt var det - 255 pengar dit och 220 hem!! Plus bekvämligheten att sitta på passagerarsätet!! Så kunde jag ju blunda av och till och inte bli så trött......

På första maj kom vintern tillbaka   Men guskelov smälte den bort dagen efter.....

Bara klickbilder idag:

Ja den solsängen skulle då inte jag vilja ligga i!! Och tredje fotot föreställer bakänden på en katt, som omedelbart ändrade sig och inte ville gå ut längre. Jag har stor förståelse för det....

En dag tog jag en liten fotopromenix med rullatorn bort till slutet på Bergefurs egna väg - träffade på lite hästar och en av katterna slog följde med mig en stund

Sen hade ju våren kommit även till Bennarby. En liten häggkvist hade slagit ut och luktade förunderligt gott   Och det lilla äppelträdet stod med knopparna bristfärdiga

Så fanns där andra vackerheter, som tanten uppskattade

Från tisdag kväll till torsdag kom Ankies o Stefans vovve Jiva och hälsade på, eftersom matte och husse skulle ut och resa. (Så fick jag träffa dom också!!) Men Jiva är inte så gla i Eddie, så dom låg och tittade på varandra genom gallergrinden. Jiva är ju en lite äldre dam och Eddie är alltid full med lek och spring i benen..... Så jag har en viss förståelse.... Sen kom Pontus och hans pappa och hämtade Jiva på fredagskvällen

En annan dag tog jag mig ut åt andra hållet - bakom stallet. Då fick jag sällskap hela vägen av en väldigt kelsjuk kisse. Hon önskade bli klappad och kliad hela tiden

Så kunde jag så klart inte låta bli att knäppa och knäppa på kamerans knapp   T ex en lav formad som ett hjärta på en sten!! Några små krumelurer invid en stubbe, som säkert kommer att växa sig stora. En trädrot som såg ut som en ödla eller krokodil på språng. Toppen på en gran, som såg orakad ut    

Här har det för länge, länge sen stått ett hus - bara lite stenar kvar som markerade husets grund i vinkel. Nog kan jag fundera vilka det var, som bodde här då..... Och hur levde dom - fanns det nå´n väg - nå´n brunn och vad åt dom.....

Sen kom jag tillbaka till nutiden och där fanns redan den gosiga kissen höst upp på en hög med takpannor - som kan se olika ut i olika vinklar   Och sen en rostig gammal mutter på en bult - föreställande vad??

På fredag kväll - (efter maten!!) blev jag bjuden på glassbuffé minsann!! Jag säger bara Hägendassglass åååå... som  fanns i Caramel- och Baileyssmak + Himmelsk röra + en lakritsglass..... Alla smaklökar klappade händer.....