Tankarna fladdrar som fjärilar i huvét.... Till slut kom det tankar, som jag  vanligtvis gör allt för att skjuta undan..... Då tyckte jag det var lika bra, att lämna sänghalmen å kratta ner lite funderingar här istället.....

I fredax åkte jag alltså sjuktransport till Västerås, för att göra kärlkkrampsröntgen. Gick upp kl 5 - hutlöst tidigt!! Jag fick ett eget rum på hjärtavdelningen!! Med egen toa/dusch och egen stor platt-TV!! Alltså den nya delen av V-ås lasarett. Visst for tanken genom huvét - hjärtläkare står ju nästhögst i hirarkin (hjärnläkare står högst i kurs) - är det därför dom fått sina lokaler där......?

Jag fick byta om till operationsskjorta - som knyts i nacken. Så tog dom PK prov - med ett stick i fingret!! Så lite av tantens blod på en sticka, som sen sköts in i en handhållen apparat. Och nästan genast hade systern mitt värde - 2,6!! Jösses så gisvint!! Varför har dom inte så´na grejer på läkarstationerna...? Antagligen för dyrt, för att dela ut apparater till dem...

Jag hade ju min ajfåne med, så jag fördrev väntan med bok i örat. Slumrade nog till lite då och då oxå. Sen bar det av med tanten liggandes i sängen till röntgenavdelningen, där jag fick byta till en brits istället. Och där fanns några grönklädda varelser, som alla hade sina uppgifter. Tror det var två läkare och tre sköterskor. Eftersom dom inte fick in någon nål i armen uppe på avdelningen, så fick dom sätta den nu istället. Tydligen måste man ha en infart, utifall man skulle behöva nå´n meduxin eller om nå´t skulle gå snett.

Jag hade inte nå´n ångest över huvud taget!! Var förvånad över mig själv. Läkaren frågade, om jag ville ha lite Stesolid - men jag tackade nej!! Men så småningom kände jag, att jag var lite spänd i nacke och axlar, så då peta dom i mig lite ändå. Och det var bra, att jag sa till, sa doktorn. Om jag var avslappnad, så gick det lättare även för honom.

Så satte han lokalbedövning i högra handleden och stack sen in den stora nålen. Och DET gjorde ont minsann, men gick snart över. Sen sprutade han in kontrastvätskan och jag kunde se mina kärl som små svarta "ormar" på en skärm. Det kändes ingenting och var inte särskilt intressant egentligen. Då är det mer spännande att se, när dom gör ultraljud på hjärtat.... och man kan se den där fantastiska pumpen, som jobbar på år efter år.....

Jag fick av läkaren beskedet, att det fanns INGA förträngningar i mina kranskärl!! Mycket positivt besked!! Ett sorts tryckförband i plast med kardborreband sattes på min handled. Inuti "armbandet" fanns liksom en liten "kudde", som dom fyllde med luft, så det låg tight emot ingångshålet.

Det hela tog inte särskilt lång tid - sen fick jag "hoppa" upp i sängen igen och blev körd till avdelningen. Och där skulle jag dricka en och en halv liter saft och kissa minst en liter, innan jag var färdig för hemfärd. Så kom dom en gång i halvtimmen och släppte ut lite, lite luft i taget ur mitt tryckförband. Och jag fick stränga order om, att jag inte fick lyfta ens mobilen de första dagarna, inte köra bil på två dagar och inte lyfta tungt på en vecka. Jag skulle även dricka mer än vanligt det första dygnet - så att kontrastvätskan lämnade kroppen..... Jag for hemifrån 05.55 och var hemma 17.00 - en häftig arbetsdag!!!

Så var då den etappen klar på väg mot min hjärtoperation och sen är det dax att få en tid på tandkirurgen..... Och det var, när den tanken började snurra, som jag gav upp sovandet inatt..... En dag i taget, en dag i taget.....

Men jag ska inte förneka, att jag är rätt "nyfiken" på, om jag kommer att klara hjärtoperationen...... Tror nog att det blir rätt tufft. Minns hur jobbigt det var efter min senaste tarmvredsoperation - då var tanten nästan skrotfärdig. Men jag tog mig den gången..... 

Känner mig rätt tjatig med alla sjuka inlägg här på bloggen. Men jag skriver ju i första hand för mig själv - skriver av mig. Och allt detta sjuka upptar ju mina tankar. Nog skulle jag vilja skriva om mina barn och barnbarn - vad som händer dom, hur mycket jag tänker på dom, hur mycket dom betyder för mig och så stolt jag är över dom..... Dom lever sina liv - i både upp- och nedgång. Men det överlåter jag till dom, att skriva om själva - om dom skulle vilja det.....

Ännu en dag i Västerås - Taxi till ingång 27 käkkirurgen. Ännu en gång till tandhygeinisten. Denna gång tog hon bort tandsten - "men det var inte så mycket". Förr när tandsten har blivit borttagen på mig, kändes det som hela garnityret skulle lossna, när dom skrapade   Men inte nu!! Jag fick rött grejs på tänderna och hela tiden fick jag titta i spegeln. Dessutom fick jag skölja munnen med nå´n bedövningsvätska innan. Det hade inte behövts egentligen, för det hela var rätt snabbt avklarat!! Och jag fick beröm - "det märks väldigt väl, att du har använt småborstarna mellan tänderna"!!

Frågade henne varför man hade sagt mig, att jag skulle borsta både tänderna OCH tandköttet? "På den punkten har man kommit fram till, att om man borstar tandköttet, BLIR det fickor av tandborsten"!!! Så råkade jag se ett litet anslag med Listerine och andra "munsköljare". Det ska man absolut inte använda, för det torkar ut slemhinnorna!! OM man vill skölja munnen, ska man använda något som heter FLUX - vit eller blå.... för i dom finns det 2% fluor - som skyddar tänderna mot karies. "Men du är inte så kariesbenägen, så det behöver du inte alls".....

Tänk så olika dom kan vara dom där tandhygeinisterna!!! Den här damen var det ju en ren fröjd att gå till   Det bästa på allt var, att hon berättade hela tiden - förklarade. Och det uppskattas ju verkligen av en så´n kontrollfreak som jag är   

Men att det ska ta fem timmar fram och tillbaka Skbg - V-ås - Skbg med sjuktransport tycker jag känns rätt lång tid (inklusive en timme för besöket) Men det är ju så klart bra, att det finns och det kostar bara tvåhundra pengar. Och när man sammanlagt har betalat 1800, får man frikort.

Imorr´n ska jag bara till Läkarstation och lämna ett prov. Men på fredag kl 05.50 (huvvaligen!!) bär det av igen. Då ska jag in på kranskärlsröntgen. En hel del förberedelser hemma kvällen före och sen fastande efter 24.00 Det ska bli "spännande" att vara med om... Hoppas hjärtats egna kärl är till belåtenhet..... Om inte, ska dom göra ballongvidgning samma dag och sen sätta in stent. Eventuellt sova över natt på sjukan efter det. 

SEN ska dom "diskutera ihop" sig och komma fram till hjärtoperation - eller inte.... Om jag DÅ har kommit igenom nålsögat, så ska sen FEM tänder dras ut - UTAN sövning - MED lugnande..... hej och hå..... Hygienisten berättade, att när dom dragit ut mina bissingar, kommer dom att sy ihop tandköttet med små, täta stygn!! Det känns ju bra - jag hade ju gjort mina bilder av hur blodet skulle rinna ur munnen utan stopp nerför halsen på mig efteråt....

Jag mår ju pest och pyton egentligen. ALLTID knäsvag och matt och orkar ibland inte gå från balkongen till köket, utan att stanna och andas xtra. Två gånger har jag varit iväg och handlat själv och är gråtfärdig, när jag kommer hem. Men jag VET ju, att jag har vänner, som jag KAN be om hjälp. Men VILL ändå försöka klara mig själv så mycket som går. En dag lessnade jag på den här sjuka kroppen och bestämde mig för, att sy den där vetekudden, som jag hade lovat. Och det var nyttig terapi!! Sen har jag sytt FYRA (enkla utan lappar) till. Och fått en beställning av Johanna !! på en bordslöpare!! Det blev jag jätteglad för   Hoppas bara att jag kan knåpa ihop nå´t som hon gillar    

Egentligen är det ju fantastiskt, att dom kostar på en gammal tant allt denna sjukvård!!!Tänk vad allt detta KOSTAR tillsammans!! Men det är jag ju bara tacksam för så klart!! Och då kommer jag ju osökt in på valet som var i helgen. Jag har inte lusläst eller lyssnat på valpropagandan, som har vällt in över landet. Lite har jag väl sugit åt mig och så klart har jag röstat - fattas bara!! Och jag har INTE röstat på SD   Men nog förundras jag över hur stort utrymme dom har givits både före och efter - på alla sätt och vis?? Ja det finns mycket att säga och analysera - men det skiter jag i. Känns som jag nu har en del viktigare saker att lägga min energi på faktiskt. Även om jag försöker låta bli att tänka på tiden som kommer framöver..... EN dag i taget, EN dag i taget.....

I almanackan min ser det nästan ut som om jag har börjat jobba igen   1 sept var jag iväg och tog PK-prov - (mitt värde var 1,6 - ska ligga mellan 2 och 3), 2 sept sjuktransport till käkkirurgen i Västerås där dom röntgade mina tänder både i vidvinkel och tand för tand. Och så noga har jag väl aldrig blivit undersökt i matintaget..... Och dom kom fram till, att dom måste dra ut vissa tänder. Jag måste oxå gå till tandhygienisten..... Jag som hatar tandhygenister med sina pekpinnar. Tanten överraskade sig själv, genom att brista ut i storgråt, när jag satt där i stolen. Jag försökte och försökte hålla emot, men det gick bara inte..... Gråten bara vällde fram....

Så ringde tandläkaren upp mig, när jag kommit hem och berättade, att hon hade diskuterat med sina kollegor och kommit fram till, att dom måste dra ut FEM tänder!!! Kände då, att jag MÅSTE prata med nå´n, innan jag blev en blöt fläck. Det fanns bara elände, elände och mer elände.... Och Annsan kom till undsättning, lät mig gråta klart och pratade ner mig till verkligheten - "en dag i taget" Så tog hon tag i en väldigt eftersatt städning hos tanten (som oxå har hängt över mig eftersom min Rut är sjukskriven) och fixade sen en god omelett till oss. Stort TACK!!

Fredagen den 5 sept var jag då till hygeinisten på samma mottagning. Hon VAR faktiskt utan pekpinnar!! Och riktigt hyfsad!! Hon var pensionär, men jobbade xtra. Hon förklarade varför min mun MÅSTE vara ren från alla eventuella infektioner. Om jag inte skulle opereras, skulle tänderna ha kunnat vara kvar i många år till. Och hon menade, att fyrtiotalisterna genomgående hade sämre tandstatus än yngre generationer, eftersom det då inte var så vanligt med tandvård. Hon visade och berättade, att jag skulle INTE borsta tandköttet!! Som jag tidigare har blivit uppmanad att göra - för att hålla blodcirkulationen igång. Så fick jag borsta med små, små tunna borstar emellan mina trånga tänder. Och på onsdag ska jag tillbaka dit..... Då ska tandstenen väck.....

Eftersom dom i Köping upptäckte att mitt blodvärde hade sjunkit en hel del, så fick jag tre rör där att lämna avföringsprov i - tre olika dagar..... Kul, kul.... Nu blir jag ta mig 17 undersökt både utan och innan   Den 15 är det dax för PK-prov igen. Och den 19 ska jag till hjärtmottagningen i Västerås, där dom ska göra kranskärlsröntgen. Om så behövs blir det även ballongvidgning och en stent insatt. Den undersökningen tar hela da´n och eventuellt får jag sova kvar en natt.

Så damp det ner en kallelse till 20-årskontroll efter min magsäcksförminskningsoperation - den 22 sept!!! Och före det besöket ska jag samla urin i ett dygn och fylla i flera mastodontenkäter. Jag blev med i en stor forskningsundersökning genom Sahlgrenska i Göteborg då för 20 år sen - SOS = Swedish Obese Subjects. Så har jag blivit kollad först varje år sen vartannat och nu vart femte år. I den undersökningen har jag en "kompis", som i det mesta ska vara lik mig - ålder, vikt, längd m m, men som inte blivit opererad. Så ska dom jämföra våra olika resultat och sjukdomar. Fast man blir ju så klart avindentifierad, när sammanställningarna görs. Men mina personliga värden skickas till mig som info. 

Nå´n tid för själva hjärtoperationen är ännu inte inbokad. Men jag hoppas det blir så snart som möjligt. Just nu känns det som hela livet enbart är en väntan. Jag måste påverka mina tankar så gott det går - en dag i taget - tänk positivt - lita på läkarna - nästa sommar blir det nog sjön igen och hälsa på barn och barnbarn....  

Ska oxå passa på att hälsa till Birgitta och Gunnel (min mammas kusiner) Jag fick ett för mig, uppskattat mail från Birgitta, där hon berättade, att hon brukar läsa min blogg. Och Gunnel - jag ÄR minsann inte så glad och positiv alltid. Men försöker.....

Inte kan jag väl påstå, att jag mår bra precis..... Men ändå har jag varit till läkarstation och tagit Pk-prov, besökt apoteket, röstat och handlat lite på ICA.... Utan att falla död ner   Det är ju så, att man orkar (nästan) alltid mer än man tror.... Begärde och fick kopia på journalerna på mina sista två besök på läkarstation! Men inte 17 var mina provsvar med, som Dr Mohammed ringde mig för att berätta!! Och inte heller hans sista ordination per telefon. Förhoppningsvis är det hon som kopierade, som missade det sista bladet.... Ringer imorr´n.....

Usikt från mitt sjukhusfönster. Första kvällen var det en så´n vacker solnedgång - jag låg och saknade min kamera. Några dagar senare kom jag på - jag kan ju fota med ajfånen!! Och även om det inte blev nå´t höjdarfoto, så var det vackert med molnformationerna. Även den runda byggnaden med sitt koppartak och vackra fönster tilltalade mig..... Och skorstenen med kyrktornet bredvid. Och när det hade regnat hela da´n, speglade sig alltihop i vattnet på det platta sjukhustaket....

Jag vill berätta lite mer om mina "kompisar" från sjukan. Förutom stockhomstanten och undertecknad, låg det även en finsk kvinna på vårt rum. Lite allmänt trevlig - ingen högljudd sort - även om hon själv hörde dåligt. Lite svårt att kommunicera då.... Sen var det en annan tant oxå, som efter vad jag förstår - bodde tillsammans med sina två vuxna söner. Ja dom störde ju inte mina hörselnerver i alla fall.....

I korridoren träffade jag på ännu en kvinna. Man kan väl säga, att hon gjorde ett visst intryck på mig. Hon var 59 år och hade opererat hjärtat i Uppsala. Och det var ju spännande att höra om hennes erfarenheter. Hennes operation hade gått otroligt bra!! Hon hade inte behövt få någon blodtransfusion alls och läkaren hade sagt, att hon hade klarat operationen väldigt bra. Denna kvinna hade så´na ögon, som många troende har - öppna och glada. Men så hade hon ju oxå haft Jesus med sig..... host.... Så den här kvinnan uppmanade mig verkligen, att ta chansen att opereras.

Några dagar senare kom vi att sitta vid samma bord vid kvällsfikat. Hon frågade, om det var så, att jag hade undvikit henne. "Ja lite grand kanske" Men hon menade, att jag verkligen skulle försöka öppna mitt hjärta för Jesus. "Han är med dig genom alla svårigheter och han hör bön..... Du ska veta, att jag kommer att be för dig...." osv. Men inte 17 kände jag nå´n Jesus i faggorna   Så hon ödslade allt pärlor för svinen..... Men tanken var ju god.....

Och en så´n här säng skulle jag inte ha nå´t emot att ha här hemma   

Imorr´n ska jag iväg till sjukhustandläkaren i Västerås!!! Snabba ryck!! Dom ska "sanera tänderna"   Jag ser inom mig en tandläkare i full säkerhetsdräkt, som sprutar nå´t starkt och giftigt bakteriedödande in i min mun - hua..... Det ska ju bli "intressant" att se hur det går till i verkligheten. Men allt tandsten ska väck och dom ska se efter, så jag inte har nå´n dold infektion, som kan spridas i blodbanorna och sen hamna i hjärtat. Man får väl vara glad, att dom gör allt dom kan för säkerheten.....

Så ringde jag upp hjärtmottagningen i Västerås idag, för att fråga hur lång tid det tar, innan jag blir kallad för kranskärlsröntgen på hjärtat. Passade oxå på, att meddela att jag gärna tar en återbudstid. Nu minns jag inte, om hon sa, att dom skulle skicka kallelsen, eller om jag skulle bli kallad i vecka 38. Men det visar sig.....

Ännu en kallelse - det är 20 år !!! sen jag gjorde min magsäcksoperation och dom vill träffa mig för uppföljning den 22 september på medicinmottagningen i Köping!!! Helt plötsligt öppnas alla sjukhusdörrar för tanten!!! Jag få väl sätta det på plus"kontot" även om det inte känns så..... Idag har jag mått mer än vanligt pestigt. Infernaliskt törstig och illamående - höll på att spy två gånger, när jag borstade tänderna   Och inte har jag kunnat förmå mig, att äta nå´t heller.... Ja, ja - jag vet, jag måste äta för att kroppen ska orka..... Så jag SKA försöka....

Vet inte om dom visste, att jag knäppte foton på dom - men det här är tre bilder av tre av mina fina, fina tjejer - på besök hos tanten