stinalill

Alla inlägg under oktober 2014

Av Stina - 31 oktober 2014 17:52

Nu ska jag välan äntligen komma till skott och dokumentera några hemska dagar på tandkirurgen i Västerås...... Den 22 september kl 16.45 ringde tandis och frågade, om jag skulle kunna komma in följande dag på morgonen..... (för att göra tandoperationen) Men hon ville ha snabbt svar, eftersom hon slutade kl 17 och dessförinnan oxå måste ringa återbud till en annan patient. Dessutom måste jag ha någon med mig - hon ville inte, att jag skulle åka den vanliga sjuktransporten. Jag ringde snabbt upp Annssan - som sen ringde tillbaka till mig, när hon ordnat ledigt. Redan innan hon ringt, hann tandis ringa upp två gånger!!


Så den 23 kl 5.45 ringde väckarklockan..... bara det var hemskt   Till saken hör, att jag måste ha ett färskt PK-prov taget samma morron. På hjärtmottagningen visste jag ju, att dom hade en apparat, som visade resultatet väldigt snabbt. Men den var "upptagen".... Alltså vidare till akutlabbet. Efter det väntan - vi fikade och åt medhavd frukost och jag tog en tia Stesolid (på uppmaning av tandis).


                                                  


Sen upp till käkkirurgen och tandis sa, att tyvärr kunde dom inte genomföra operationen, eftersom mitt PK var 3,1 och det måste vara under 3..... Tanten kunde inte hejda gråten. - tårarna rann och Annsan tröstade   Förra gången grät jag för beskedet ATT dom måste dra ut tänder. Nu grät jag, för att dom INTE kunde dra ut dom!! Här hade jag laddat för att eländet skulle komma ur världen och så funkade det inte!!!   När jag lugnat mig, gjorde dom sen  tandavtryck. Dom stoppade nå´n sorts ljusblå specialgips i en form, sen fick jag bita med den i munnen ett tag, innan dom tog ut den. Den skulle skickas till en tandtekniker, som skulle tillverka nya bissingar åt mig.


Ja det var den dagen det.....


Den 1 november var det dax för nästa omgång. Annsan fixade ledigt igen och sen var det upprepning. Men - denna gång låg PK värdet under 3!! Så vi förflyttade oss in till operationsavdelningen. Snacka om att vara nervös - spänd som en fiolsträng. Så fick jag nå´t i en liten mugg att svälja - det var väl lite tillägg till Stesoliden. Dom satte en nypa på ett finger, så dom kunde se hur mycket syre jag fick i mig och hur pulsen låg. Annsan höll mig i handen och sa åt mig "andas nu Stina" - "ta ett djupt andetag ända ner i magen nu Stina". Jag var nog mer eller mindre borta, men jag hörde ju, vad dom sa.


Efteråt fick jag se tänderna, när jag frågade. Bläää.... Annsan brättade sen, att en av tänderna hade hon hållit på med i 40 minuter, innan hon fick ut den!! Just den tanden hade jag plöjt ner årskilliga tusenlappar i och till slut satte tandis  här i Skbg en krona på den - för dyra pengar. Sen dess har den hållit sig hel och bra..... tills nu då..... Så fick jag förhållningorder - tandis hade ju sytt ihop tandköttet med små stygn. Jag skulle inte borsta tänderna samma kväll. Och jag fick en flaska med nå´t bakteriedödande, som jag skulle skölja munnen med varje kväll. Jag skull oxå se till att ta smärtstillande regelbundet. Tur att jag har mina dunderpiller......


Och Annsan då - hon är den perfekta vännen, att ha med på så´na här "äventyr". Lugn och trygg - inte rädd för fan själv. Hon är verkligen en äkta pärla - en så´n vän har jag aldrig tidigare haft.....


                                     


Efter någon dag svällde jag upp på högersidan. Jag såg ut som om jag hade påssjuka, alternativt blivit misshandlad. Och "misshandlad" hade jag ju i och för sig blivit..... Sen var ju det där med ätandet. Det blev soppa, potatismos, te och smörgåskex. Men jag var inte  alls sugen på att äta nå´t heller. Så jag tappade allt några kilon - utan att det gjorde ont   Fast jag tror allt, att jag kommer att ta igen det ganska snart - tyvärr.....


Efter två veckor var jag tillbaka på käkkirurgen och hon tog bort stygnen. Men inte alla, för det hade inte läkt helt. Efter ytterligare två veckor var jag dit ännu en gång och hon tog resterande stygn. Plus att hon provade in mina "nya" tänder. Och dom såg då inte mycket ut för världen!! Dessutom skulle en "krok" sitta runt en tand innanför - en tand som jag påtalade från början, att den inte var okej. Jag har en ficka bakom den, där det brukar kunna göra ont emellanåt.


Hon informerade mig om, att om det gjorde ont av dom nya, så skulle jag ta ut dom. För det kunde lätt bli sår. som blev svårläkta. Jag fick lära mig, att ta ut dom och sätta in dom. Och varje gång jag hade ätit något, måste jag ta ut dem och skölja av dom!! Jag fick inte borsta dom med tandkräm, utan istället använda t ex diskmedel!!!


När jag så äntligen knallade ut därifrån, så skulle jag äta en banan till "frukost". Och det gjorde ont på första tuggan!!! Och så småningom kom jag fram till, att dom där xtratänderna kommer jag nog inte att använda..... Känner att jag blev lite syrak - kunde dom inte ha haft något, som jag fick provtugga på, innan jag for därifrån??? Väl hemma åkte dom ut fortare än kvickt. Sen hade jag ont både här och där i munnen - små knölar (ungefär som finnar) både i gommen och bredvid tandgarnityret. Så det blev IG från min sida..... Men trevliga, snälla och omtänksamma har dom varit annars minsann   


Den här senaste gången (i förrgår) blev en riktigt sne dag. Jag satte klockan på ringning till 6.30 Naturligtvis for jag genast ur sängen, så jag inte skulle somna om. Gjorde mig iordning och kollade på klockan - jag hade gått upp redan kl 5.30 En hel timme "till godo".... Tog äggklockan och satte den på en timme och la mig sen i sängen med kläderna på - inte sova - bara vila.... Äggklockan tickade som den värsta bomb - så till slut la jag en kudde över den. Vaknade sen av att telefonen ringde!!! Det var taxichaffisen som stod o väntade på mig!! Snabbt på med skor och jacka och sen iväg. När jag var framme, skulle jag borsta tänderna före besöket hos tandis. Men jag hade glömt tandborsten - hade bara tandkräm och tandborstfodralet med mig!!! Ja, ja det fick gå ändå.....


Så HELA dagen gick i gäspningar. Äggklockan låg där under kudden och skämdes..... Nya tänderna var kass....  Och jag var/är så inni hellskotta TRÖTT på alla sjukresor, alla läkarbesök och - till syvende och sist - har jag gått igenom nålsögat, så jag får min hjärtoperation??? Antagligen får jag veta på tisdag, då jag ska till Dr Amin i Köping..... Om inte.......???



Av Stina - 22 oktober 2014 19:34

Denna dag har jag tillägnat forskningen   Väckarklockan ringde redan kl 6.00 - huvva..... Men vad gör man inte för framtidens överviktiga. Jag har alltså varit på 20-årskontroll - 20 år sedan jag gjorde min misslyckade magsäcksförminskning. Om jag hade vetat då, det jag vet nu - så hade jag absolut inte bidragit till överviktsforskningen   


På "dagmedicin" i Köping tog dom emot mig med sprutorna i högsta beredskap kl 8.45 Och - tro´t eller ej - dom tog 17 (sjutton) rör blod från mig!! Helt otroligt skickligt!! Därav 12 rör från samma ställe och sen blev det två stick till för de övriga fem. Resultatet av alla dessa prover skickas till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg - till det s k SOS-projektet - Swedish Obese Subjects.


                       


Sen blev det blodtryck, vägning, mätning av längd och omfång på alla tänkbara ställen - dom använde t o m vattenpass för att få centimetrarna rätt!! Påklädning och skjuds i rullstol ner till medicinmottagningen för EKG. Därefter blev jag serverad frukost med te, smörgåskex och ost - underbart - eftersom jag varken ätit eller druckit något sedan 20.00 kvällen före. Och de två sköterskorna, som hade hand om mig, var så gulliga och omtänksamma hela tiden - kände mig riktigt ompysslad. När dom såg att jag frös - som jag ju gör hela tiden - fick jag två täcken på mig   


Sen blev det väntan till kl 13.30, då jag fick träffa en läkare. Och hon fortsatte med en massa enkätfrågor om allt mellan himmel och jord - nästan i alla fall. Hon var väl förberedd och hade läst mina journaler !!! både från Västerås och Köping. Och var väldigt tacksam för min egenhändiga "minijournal" och läkemedelslista, som jag avyttrade till henne.


Undrar hur många enkätfrågor som dom har producerat i SOS-projektet..... Först svarade ju jag på flera papperscentimetrar med frågor hemma. Så hade sjuksköterskorna flera enkäter och sen läkaren ännu fler enkäter. Ja - sen sammanställs allt detta till statistik. Och som läkaren sa - det är ett väl omtalat projekt och dom är väldigt stolta över att ha genomfört det. Och det är ju ovanligt lång tid dom har hållits - 20 år. Men nu var detta sista gången som jag blev kallad. Sen ska jag visst få svar hem på alla resultat av mina prover.


Hemma sen vid 15.30 Jösses vad skönt det var att lägga mig i sängen sen med mina varma vetekuddar och slumra lite!!


Jag har varit rätt dålig på, att dokumentera mina besök på tandkirurgen - men jag tror det kommer, när jag får smälta den pärsen lite. Så fick jag ju helt oväntat besök av mina två äldsta barnbarn - Ida och Johanna - i söndags!!     Så gulligt av dom, att titta till sin gamla mormor!! Johanna hade med sig soppa oxå!! Och så kul och givande, att sitta och prata ostört med dom!! Konstigt att mina småtjejer nu är vuxna kvinnor som redan har bildat sig en uppfattning om livet och världen..... Så fick Johanna ta med sig duk, grytlappar och spishandduk, som jag hade sytt till henne. Hoppas hon har användning för dem.....


 


Och min goa vän Annsan tittade in med hemlagad soppa till tanten   Och i lördax hjälpte hon och hennes trevliga "svärson" mig, att bära hem matkassarna till mig. Plus att sätta in kupevärmaren i bilen och bära ut en säck med avfall från mina sommarväxter..... Känner mig nästan lite bortskämd....

Av Stina - 13 oktober 2014 19:04

Igår så kom då äntligen familjen Larsson-Holm och hälsade på farmors-tanten - som jag har längtat och väntat!! Tyvärr var inte tonåringarna med - men Maja hade jag haft lite SMS-konversation med innan   


Tänk att det kan vara så ljuvligt för en farmor att se yngsta barnbarnet!! Jag tror den damen har en sol inombords.... De förutseende föräldrarna hade tagit med sig modellera, som vi kunde baka lite med. Och då kunde ju farmor försöka titta sig mätt på solstrålen   

Sen blev det ju en liten inspektionsrunda i lägenheten, för att kolla på farmors alla pryttler. Och vi hittade en regnbågs-vetekudde till Milou, en vetekudde till mamma Linnea, en till pappa Preben, en till syster Maja och en till syster Unni.


Regnbågskudden med små fjärilar på = glädje.... Färgerna till Linneas kudde hämtade jag från en tavla, som jag fick av henne förut. Preben fick en i orange nyanser, eftersom jag vet att han gillar den färgen. Maja fick en med frihetens fåglar, som flyger över himmel och hav och även genom natten.    Unni känner jag egentligen inte, men hon fick en i ljus- och mörklila - så som jag uppfattar henne...... 

                          


Så blev det ju mat oxå förstås - det enklaste enkla. Potatisgratäng (från ICA), från hemmafrysen - tidigare tillagad fläskfile och likaså broccoli. Tanten vimsade i vanlig ordning runt och skulle hämta än det ena, än det andra. Fast ögona gick i kors och benen knappt bar. "Säg till vad vi ska göra"..... jovisst..... Men jag fanns i mammarollen ända tills någon av dom nästan röt fram "SITT"!! Då reagerade tanten omedelbart som en strykrädd hund och satte sig lydigt!!      Till efterrätt blev det likaså det enklaste enkla - kladdkaka (ICA) med vispgrädde. Fröken Holm ville hjälpa till med vispgrädden - stod sen och höll för örona, när pappa väsnades med maskinen.... "Titta farmor, jag har gräddskägg".....

                                                     

Efter matintaget gick Milou och farmor in till rummet (medan pappa och mamma diskade) och hälsade på Lilla Pip, vita Nallen och bruna Nallen och lilla musen Little Stuart. Och vi kollade igenom farmors smyckskrin och stora syskrinet, som rymmer allt utom sygrejer!! Vi tittade även på foton från när pappa var lika liten som Milou. Och farmor njöt av varje sekund, varje minut.....


                                                  

Så småningom blev lilla damet trötter och gosade en stund hos mamma med den uppvärmda vetekudden. Och snart så var det då dax, att styra näsan hem till Gävle igen..... Efter att pappa värmt upp några flera vetekuddar.....


                                                

Mamma hjälpte på med dom söta små skorna och en likadan luddtröja som farmor hade på sig - fast svart. Farmor frågade efter en hej-då-kram och visst fick hon det - lilla goa unge - jag skulle kunna sitta här ännu och krama dig    

 


När det var ordentligt hej-då-vinkat till slut och farmor lika slut - återstod bara sängen för tanten. Jag kände mig tacksam och glad och även lite sorgsen.... Men inom mig sjöng det "kom farmor så leker vi" och "Jag vill tacka livet..... "


   

Presentation


Fundringar från Tant Blå

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards