Inte hade jag tänkt att blogga nå´t idag. Mitt humör är ju lite grått, om man säger så. Jag får ju inga raka svar - eller svar alls förresten - på hur det blir med skrutthjärtat. Men det får väl visa sig - det händer i alla fall inget under detta år. Skit i det nu......

Jag gav mig ju 17 på, att jag skulle ha upp ljusslingan på balkongen och lyckades ta ner den från ett överskåp - försiktigt, försiktigt. Så sen blev det lite mer ljus på balkongen!! Även om tanten hade kokta spagetti i benen och flåsade som ett ånglok efter den bragden. När jag vilat en stund, tittade jag efter - lite grand - i resten av kartongen. Och fick se dom här glada tomtarna från Therese. Jag bara MÅSTE ta fram dom!!! Tänk att dessa tomtar får mig att dra på smilbandet varje år!!    

Hon som sitter i gungstolen har jag själv kompletterat med - samma skrot och korn liksom!!

Ja så kom den ena tomten efter den andra upp - mina tre (som har varit fyra) små glada och nöjda tomtenissar, som jag tycker så mycket om....

Och här är drulltomtarna - den ena har ryggskott och den andra har fallit rakt på magen med skägget före, när dom bestämde sig för att bestiga "berget".... dåligt foto, men det får hänga med ändå.....

Och det här är årets nyförvärv !! Dom ville så gärna följa med mig hem, när jag var till ICA och handlade!!!    Dom är så små, så små - bara sådär 7 cm höga, inklusive luvan.....

Ja till slut blev ju hela bordet fullt!!! Nog är jag väl lite knäpp, men det kan jag leva med   Det är ju inte ens jul ännu - första advent imorr´n. Men ska jag hinna med att njuta av dom, så var det välan bara att köra på. När sen julen är över, åker dom ner i sin låda igen....

Och idag för tre år sen föddes lilla Milou   Tiden går så oerhört fort.... Jag skickade allt ett paket till henne, men det hade inte kommit på plats. Kollade med posten - och ja det fanns på plats i Gävle - så avin hade väl dragit sig undan...... Men jag har skickat ID numret till dom och jag hoppas att Milou ska klara, att öppna ett paket om dagen på den adventskalender, som jag sytt till henne. Lilla gumman - jag skulle så väldigt gärna velat dela hennes födelsedag...... Hoppas på, att få se foton ändå..... Jag ringde henne och hörde "Hej farmor" och så fick sjunga lite för henne.... Sen hade hon inte tid längre - hon hade fått doktorsgrejer av Maja, som hon nu höll på att testa på nå´n docka   

I dagarna har jag på Facebook följt Ann-Louise på hennes bravader på "Sweden International Horse Show" på Friends Arena i Stockholm. Igår hade dom nå´n sorts invigningsspex där dotera var utklädd till munk och stod i en tunna på en kärra, som drogs av en fjording, tror jag det var. Och Viktoria anlände efter ett fyrspann - eller möjligtvis sexspann (???) för att invigningstala. Idag var det helt plötsligt snö i hela arenan - hur nu det gick till...... Sen har Ann-Louise hållit i trådarna för montern med info om Connemarasällskapet - hoppas det har funkat bra!!

Så har jag faktiskt tagit mig i nackskinnet och sytt en tavla!! Började med enda tanken, att det skulle vara ett hus med i bilden.... Sen växte bara motivet fram - av sig själv!! Jag har "målat med symaskinen" som Malin Lager uttrycker det. Bottentyget är nå´n sorts siden, tror jag - gråblått. Sen har jag sytt på olika chiffonger på det. Den speglar nog rätt väl min insida, som den har varit nu ett tag....

Jag bara måste skriva av mig. Har varit i nå´n sorts undergångskänsla ända sen Dr Amin ringde mig vid 5-tiden idag. Frågan är ju alltså, OM jag kommer att få min hjärtoperation..... Men före det studsade jag upp kl 9 och ringde Akkis. Lyckades till slut tala in ett meddelande och dom ringde upp mig strax efter 10. Sköterskan svarade, att min remiss hade kommit från Dr Amin. Och imorrón skulle dom ta upp mitt fall på ronden!!! Så skulle jag få ett skriftligt svar i nästa vecka......

Så ringde alltså Dr Amin från Köping. Han frågode om mina stroke, när jag hade haft dom och vilka symtom jag hade haft. Om jag hade gjort något ultraljud på halspulsådrorna efter det - vilket jag har gjort - utan anmäkning. Sen lät han väldigt tveksam - jag hade ju sänkt lungkapacitet vid spriometrin. SÅ JAG KANSKE INTE SKULLE FÅ NÅ´N OPERATION!!!! Det berodde inte på dålig kondition, KOL, astma eller lungembolin, sa han.  På torsdag skulle han diskutera mitt fall med andra läkare i Västerås..... Och jag skulle få besked efter det......

Nå´nstans har jag ju faktiskt TROTT på, att det SKULLE bli en operation. Så jag skulle kunna börja LEVA igen - åka och hälsa på barn och barnbarn - lära känna Milou,   gå ut i skogen, gå på konserter, gå på marknader, loppisar, utställningar, affärer och inte minst - kunna orka fara till sjön nästa sommar. Det är ju därför jag har stått ut med alla jäkla undersökningar den här hösten. Åkt som en jojo mellan Skbg och Västerås. Och dragit ut tänder (som jag hade kunnat ha kvar i många år till), eftersom det var ett krav för operationen.

Efter samtalet med doktorn, kröp ångesten upp i halsen och blev bara värre och värre. Till slut tog jag faktiskt några Stesolid. Men tankarna och känslorna snurrade. Försökte avleda med TV..... Känns just nu, som om jag bara skulle vilja ge upp - vad fan är det för idé, att tro att livet ska bli bättre   Kanske är det meningen, att jag ska dö långsamt, och till slut bli sittande och behöva hjälp med ALLT..... ett icke-liv. På ett vis skulle jag vilja prata med nå´n. Men å andra sidan vill jag gå under jorden och inte prata med en enda människa. Om jag åtminstone kunde gråta.... Försöker prata förnuft med mig själv - jag HAR ju faktiskt inte fått ett slutgiltigt beslut ännu. KANSKE kommer dom fram till, att lägga mig under kniven i alla fall.... Men känslorna tror nog inte riktigt på det. Nå´n gång ska du väl få så du tiger Stina Stjernström - mycket skit har jag mött i livet - det är väl bara att fortsätta försöka få ner mig i skorna ordentligt....

Nääe, jag vill INTE bli en bitter och grinig gammal kärring..... Kanske känns det bättre imorr´n....

Jag hoppas verkligen, att det inte blir fler läkarbesök nu - före operationen.... I förrgår var jag till Köping och träffade Dr Amin. Men först ett EKG - det är nog snart en ingångsbiljett för den här tanten   Gick med min rullator en lååång korridor med doktoren bredvid, som försökte gå så sakta han kunde. "Ta det lugnt, ta det lugnt"...... och såg väldigt medkännande ut. Jag har märkt, att när jag är stressad, blir det ännu svårare att andas.

Ja - för att försöka att inte brodera mera, så kom han att tänka på - att blev jag så flåsig, så kanske jag hade KOL!!! Och han hittade inte resultatet av min förra spirometri. Så han skrev - och ringde till Västerås. Och i taxin på väg hem, ringde dom därifrån och gav mig en tid till idag!!! Suck   Men Dr Amin lovade skicka remissen till Uppsala omedelbart och skriva i den, att jag vill opereras så fort som möjligt. Äntligen i mål!!!..... nästan....

Och det blev alltså en resa till Västerås i arla morgonstund för tanten. Och jag fick sitta i en "telefonkiosk" och andas in och andas ut - sakta och fort (i ett munstycke) Sen ut ur kiosken och fortsätta andas in och ut. Sen var hon bort till läkaren, som tittade på resultatet. Tydligen hade jag lite för liten lungvolym.... Så fick jag andas in typ Brikanyl i en inhalator, för att se om luftrören kunde vidga sig (för att utesluta astma)

Sen fick jag sitta ner i väntrummet en stund. Och jag började skaka hel och hållen - först i händerna, sen i hela kroppen!! Hon hämtade in mig och jag fick göra nya blåsningar. Så skakade jag så mycket, så hon gick och talade med läkaren igen. Och han ville, att jag skulle ligga och vila ett tag. Fy 17 vad läskigt det var!! Hjärtat rusade oavbrutet i 300 knyck - kändes som det skulle sprängas. Jag frågade till slut, om inte en läkare kunde komma o lyssna på hjärtat. Det blev ett EKG igen, blodtrycksmätning m m. Doktoren kom och lugnade mig - inte nå´t farligt - skulle snart gå över. Och han gav mig infon, att nå´n KOL hade jag inte   Inte astma heller.... Efter en och en halv timme lugnade hjärtat och skakningarna ner sig. Men det var en riktigt läskig upplevelse.....

Så nu är jag näästan i mål - bara att vänta på, att Akkis i Uppsala ska höra av sig......  Jag är så urless på alla förbannade läkarbesök - känns som livet bara bestått av min sjuka kropp, läkarbesök, prover och taxiresor..... Nu har jag i alla fall fått högkostnadsskydd för både läkarbesök, mediciner och sjukresor. Men drygt 5000 pengar har det kostat mig. Naturligtvis är jag tacksam för, att det FINNS högkostnadsskydd!! Tänk om jag skulle ha betalat allt detta ur egen kassa - det hade ju bara inte gått. I Amerika eller Afrika hade jag väl bara fått lägga mig ner och självdö..... Eller om jag hade levat för 100 år sen....

Apropå 100 år sen - ännu har jag inte "hunnit" göra rent min nygamla maskin. Men visst är hon vacker - vilka dekorationer och smyckningar dom la ner på en trampmaskin förr!!

T o m vid hjulet fanns det dekoration målad!! Och sidstycket på själva maskinen är i dekorerat "silver" - ävenså en öppningslucka på baksidan!! Nog kan jag undra - hur fanns det tid och ekonomiskt utrymme, att dekorera och försköna en symaskin då ??

Men rengjord i spolhuset har hon blivit och fått olja både här och där. Allt det här luddet och trådarna fanns i spolhuset - gammalt och legat länge, antar jag..... Det fanns tre stycken xtra spolar till i en låda. Om jag bara får tag i en ny rem, så kan jag nog få igång henne - hoppas jag. Inte för att hon skulle få bli min huvudsymaskin förstås - men det vore kul...