Den första konserten i år för mig blev att se och lyssna till Arja Saijonmaa den 6 feb på Korpen här i Skinnsberg. Det var slutsålt och jag var en av de sista, som fick en biljett. Parkerad på en reserverad plats längst fram!! Och den konserten ångrar jag inte!! Arja - som faktist är lika gammal som jag!! - inga andra likheter  Vilken pipa (som min svärson brukar uttrycka det) och vilken stilig tant!! Klädd i en hellång granitgrå sidenklänning med foder i klarrött. Och  slitsar som räckte låångt upp. Och spirorna kunde vilken 20-åring som helst vara avis på.... Men naturligtvis var det sångerna som farsinerade och berörde mest. Hon sjöng bl a en egenskriven lugn och stilla låt "Min ensamhet" som jag hade kunnat skrivit själv, om jag hade haft den kompetensen. Den finns säkert på YouTube

"Jag har sovit djupt igen

I min ensamhet

Den har blivit som en vän

I min egen lycklighet"

"När en gång livet är förbi

Kan jag erkänna jag är fri

Jag har min vän, min ensamhet

Han är mig trogen, det jag vet"

Det är första gången jag hört någon annan uttrycka, att ensamheten kan vara en vän. Jag gillar ju verkligen ensamheten. Den är stilla, rofyllt och utan krav och prestationer. Naturligtvis kan den emellanåt kännas tung t ex när längtan efter barn och barnbarn faller på. Och visst inser jag, att jag ibland behöver få lite input utifrån. Men i det stora hela tycker jag, att ensamheten verkligen är en vän.

Nog förstår jag, att det KAN vara så, att jag på så vis skyddar och avskärmar mig från besvikelser och eventuell kritik utifrån. Men - so what.... Och jag vet, att många kan tycka synd om den som lever ensam. Men det är ju faktiskt alldeles onödigt, när det gäller mig. Ensamhet har ju en lite negativ klang, därför tycker jag att "ensamstående" borde bytas ut mot "singel" 

Och där gick alltså Arja rakt in i hjärtat på den här tanten   Så sjöng hon naturligtvis en massa andra låtar och avslutade med i mitt tycke den höjdare, som står sig "Jag vill tacka livet"..... Jag försökte fota med mobilen, men det blev verkligen inga höjdarfoton. Jag filmade oxå, men tyvärr klarar jag inte att överföra dem till bloggen

Jag är inne i en period av mycket drömmar. Tokiga och roliga oftast. Och drömmarna följer mig in i vakenheten - jag pratar med folk och blir irriterad, när dom inte svarar   Oftast jobbar jag som chef i mina drömmar och försöker få allt under kontroll. Precis som det var i verkligheten för mer än 15 år sedan. Så har mina drömmar om, att jag inte hittar min bil återkommit. Antingen minns jag inte var jag har parkerat den och letar och letar på olika parkeringsplatser. Eller så har den blivit stulen och jag letar i skumma tillhåll efter bilen och tjuvarna.....

På sjukfronten inget nytt. Förutom att jag har fått kallelse till Västerås den 26 för att göra ultraljud på hjärtat från matstrupen!!! Hur nu det ska gå till - jag som är så lättspydd.... Men jag har släppt min stora väntan på den tilltänkta operationen som inte blev av. Känner nu att jag var nog otroligt spänd tidigare i min väntan. Nu känns det mer som att det blir vad det blir. Sinnesrobönen är alltid aktuell för mig.....

Efter konserten med Arja, kom mitt syende igång. Eller om det berodde på, att jag kunde bryta min stora väntan...... Det blev en tavla 57 x 65 cm och jag kallar den "Fönster mot världen". Jag är någolunda nöjd med den - men inte helt. Färgerna betyder nog mest för mig. Blått = frihet, lila = hopp och rött = starka känslor, kärlek, ilska....

En morrón, (vid 12-tiden!!) när jag just rest mig från sängen, ringde det ihärdigt på dörren. Det var Heffa som kom inom. Och gulle hon - hon hade med sig vackra tulpaner till mig!! Dom räckte länge - jag tycker ju även att åldrade tulpaner är vackra!!