Trodde faktiskt att jag kände mig själv rätt bra..... Idag ringde jag till Akkis - jag skulle fråga om nå´t - vad har jag glömt..... I alla fall berättade sköterskan, att igår hade dom skickat ut kalleslse till mig!!!! Den 19 maj ska jag infinna mig på Akkis - för operation veckan efter!!! Konstiga känslor korsade mig i en enda röra..... Jag blev GLAD så klart!! Äntligen!!! Samtidigt blev jag rädd, nervös - alldeles upp och ner - tre veckor kvar!!

Vad ska jag göra - kontakta nå´n för att vattna blommor, ta in post.... Skriva under en bankgiroorder å be nå´n komplettera den å sen skicka. Vad ska jag ha med mig?? Ringa återbud till nästa PK prov. Vill sy färdig tavlan jag håller på mig.... STOPP!! Det är TRE veckor kvar - 21 dagar!!! Inser att jag har rätt många dagar på mig, att fixa allt.....  Sluta lyssna på alla irrelevanta tankar. Placera känslorna i magen å gå ut å sätt dig i solen människa - nu när den värmer......... Försökte - men det funkade inte - jag kan inte koncentrera mig på nå´n bok å sitta still............

Tar det där med påsken som var - då åkte jag med riksfärdtjänst till Bennarby på långfredagen. Det var lääänge sen jag var där...... Eddie tog emot mig med viftande svans bakom sitt elstängsel!!! Han skull nog ha gett rätt mycket, för att få överfalla både mig å taxichaffisen med idel, ädel glädje!! Men matte och husse kom ut och hindrade hans våldsamma glädjeyttringar......

I Bergefurska residenset hade dom vårstädat minsann - t o m fönstrena var putsade!! Så härligt att få krama om dom   Johanna var hemma oxå och Ida kom  da´n efter tillsammans med sin stora, nya kärlek Adam..... En trevlig kille, same till börden med härligt, norrlänskt tungomål!! Sen kom även Preben, Linnea och Milou - det lilla goa grynet. Anki med familj skulle oxå ha kommit, men dom mötte våren i Madrid tillsammans med barnen.

Den där godisskålen..... joo nog var farmor/mormor där och klämde i sig en del - fast inte så mycket..... På kvällen tog herrskapet och gömde skålen, vilket var en välmenad och snäll gest mot undertecknad......      

Så var det prat och skratt å massor med mat (å en fantastisk tårta gjord av Johanna - slurp!!) Farmor lyckades väl leka lite med Lillan och jag njöt i fulla drag..... av hennes ord, leenden och förtroenden. Vi gick husesyn, ritade lite och trollade med trollstaven...  

Här äts det saftig melon med tösen uppsatt på köksbänken   

Efteråt tog vi en tur ut till hästarna i hagen. Farmor och Milou med moder fick åka kärra efter fyrhjulingen...

Milou vågade faktiskt klappa dom stora djuren - tryggt i pappas famn förstås.....

Så höll en av dom - tror d var Julia - på att sabba Johannas fina frissa   Men vad gör välan d - när det finns så mycket kärlek att få och ge   

Ja - kärlek ja...... mmmm.... lyckades faktiskt fånga de nyförälskade i en puss t o m   

Och ja - även mormor fick sig ena rediga kramar av paret, när det var dax för dom att åka   

Framåt kvällningen blev det en solföreställning i Bennarby

 Och på söndaxkvällen blev det tid för gårdens innedjur

Storvoffsingen Eddie fick ligga i knä´t på Johannan för en liten mysstund. Och kissarna Chili och Chutney vilade och försökte sedan bedjande få dom där tvåbenta, att öppna dörren för lite kul utomhus.....

Ja det är verkligen lycka att få träffa mina fina, goa, vackra och omtänksamma barn och barnbarn......

Nu har det gått snart en vecka sedan jag fick beskedet om att operationen blir av. Och idag ringde Dr Amin från Köping och ville att jag skulle ta mig ner till Läkarstation och ta blodtryck BÅDE på vänster och höger arm!! Sen ska jag ringa till Medicin i Köping och meddela resultatet. Dr Amin måste nämligen ha dessa värden, för att han ska kunna skicka iväg remissen om ultraljud på halspulsådrorna till Västerås..... Så småningom blir jag välan kallad dit och sen ska då resultatet tillbaka till Dr Amin i Köping. Som sedan ska skicka svaret till Akademiska i Uppsala...... Liiite omständigt i mitt tycke ;-) Men det är la bara, att hänga med....

Med Posten idag fick jag ett tjockt kuvert från Akkis!!! Det innehöll information om hur operationen går till + lite enkäter som ska fyllas i - i vanlig ordning. Bl a ska jag återigen svara på om jag har varit inlagt i Gävle eller varit utomlands ??!! Jag har liite svårt att förstå vad man använder journalerna till..... Så fick jag även två tvättsvampar med särskild tvål, som jag ska duscha och tvätta mig med TVÅ gånger - "dubbeldusch" kallar dom det!! Detta före jag inträder på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Om jag duschar kvällen före, ska jag även byta lakan och på morron sätta på mig nytvättade kläder..... Bort med alla bacelusker som finns   

Jag kommer att bli kallad att infinna mig en - två dagar före operationen. (Jag har ännu inte fått något datum) Då ska jag prata med sköterska, läkare, narkosläkare.... å sen ska det sättas nålar både här och där. Ja det var en himla massa info med i kuvertet....

Just nu känns det bara spännande - men när jag väl är där, är jag nog inte så stor i korken misstänker jag. Redan har mina sömnvanor krakelerat = redan spänd. Och jag drömmer så intensivt, när jag väl sover. Inatt var jag t ex i nå´n storstad, där min man? och jag hade gått vilse in i skumma, mörka gränder. Jag sa, att vi MÅSTE få tag i en taxi, som kan ta oss till lite mer befolkade och säkrare områden. Sen visade det dig, att taxin var "köpt" av några riktigt mörka, skumma typer, som skulle råna oss och kanske döda oss. Vi lyckades springa iväg och då hade jag oxå en baby i famnen. Men skummisarna var efter oss...... Kanske inte så konstigt, att jag vaknade av att jag gnydde högt......

Egentligen skulle jag skriva om mitt besök i Bennarby i påskas. Men det får nog bli, när jag kan koncentrera mig lite bättre. Fotona har jag fört in redan i bildarkivet - så d e bar å skriv..... Annars har jag ägnat två dagar åt, att föra över teckningar som Milou har ritat till sydda tavlor. Dom är sydda på organsa ovanpå vitt bomullstyg med maskinbroderi på fri hand i silvertråd. Sen sprayade jag lite lim över det hela och strödde ut lite glittersand. Hoppas hon gillar dem - om inte annat kanske hon kan tycka, att det är kul att ha dom, när hon blir vuxen.... Ska skicka dem imorr´n, när jag ska iväg på blodtrycksmätning.

Den första ritade hon i december, när hon nyligen hade fyllt tre år. Och den andta ritade hon i påskas .....

Så måste jag ju skriva ner, att Johannas audition i Londom gick BRA - hon kom in på skolan dit hon sökt!!! Snacka om lycka!!!   Först ska hon gå ett år i en "förberedande" kurs på "Bimm". Sen är det tre år till..... som hon blir ett ännu mer sällsynt barnbarn. Men förhoppningsvis kommer hon att trivas bra och utvecklas vartefter. Hittills har hennes dröm gått i uppfyllelse och det är jag glad för!!!

Nå´t som jag kanske inte är lika glad åt, är att Dennis i juni ska åka ett halvår till Mali som militär..... Det kommer så klart att bli mycken oro och ångest över vad han kan råka ut för. Men - det är något han själv vill och har önskat. Och förhoppningsvis lär han sig en hel del på vägen. Så det är bara, att önska även honom lycka till!!     

Tänk att man kan bli så gla av ett telefonsamtal!!! 

Tidigare har jag ju fått besked om att jag inte får nå´n hjärtoperation - jag var i "för dåligt skick". Jag blev jättebesviken, eftersom det var min chans till ett fortsatt liv - ett liv värt namnet. Härom dagen ringde jag till medicin i Köping, för att få svar på ultraljudet dom gjorde genom matstrupen - i februari. Pratade med Eva - som jag känner ända från jag bodde i Kungsör. Och bl a frågade jag HUR man dör av hjärtsvikt.?? Jag har frågat flera läkare, men dom svarar väldigt undvikande. Men Eva svarade, att symtomen blir bara sämre och sämre. Svårare och svårare att andas, orkar mindre och mindre, får lättare och lättare vätska i lungorna (och som i mitt fall oxå) vätska som samlas i levern. Alltså en lång, lång pina, innan kroppen ger upp

Sen erbjöd sig Eva, att ringa till Akkis o fråga om svaret på ultraljudet. Och hon fick visst tag på "rätt" läkare, ringde tillbaka till mig och sa, att dom skulle diskutera mig den 15. Imorse fick jag en kallelse till Dr Amin i Köping - varför vet jag inte. Försökte ringa Köping, men fick bara tag i den där förb....ade telefonsvararen.....

Efter att jag sen varit till Ica o handlat, satte jag mig på balkongen med en kopp te (törstig som en öken) å tänkte lyssna på bok i solen. DÅ ringde en läkare från Akkis (nå´t namn minns jag inte) Sååå förvånad??? Men han berättade, att dom (hjärtteamet) hade diskuterat mitt fall idag. Och efter att ha tagit del av ultraljudet genom matstrupen (bättre bilder än tidigare) Även en "mycket erfaren hjärtläkare" var med i diskussionen. Och dom hade kommit fram till, att dom åtog sig, att operera mig!!!   

Att genomföra försök till "tätning" av klaffarna via ljumsken, skulle egentligen bara bli "palliativ vård" sa han. För att jag skulle kunna bli BÄTTRE, måste man operera. Det som talade emot, var min övervikt. Berättade att jag lyckats gå ner 5 kilo - han öste beröm över mig!! "Det vore ju utmärkt, om du kan klara att gå ner några kilo till" Så ville dom ha ett "färskt" ultraljud på halspulsådrorna - med tanke på mina tidigare strokes. Jag skulle få "dubbel förtur" och dom beräknade, att operationen skulle bli inom en till en och en halv månad!!!

Ja efter det samtalet bubblade det av glädje inom mig!! Högsta vinsten!! En andra chans!!! Kändes som glädjegråten bara var millimetrar bort. Måste bara prata med nå´n!! Ringde Annsan - hon jobbade o kunde inte svara. Ringde Lotta o hon föreslog, att jag skulle komma ner på en fika o prata av mig......

Naturligtvis VET jag och förstår, att en öppen hjärtoperation innebär risker. Läkaren sa, att även klaffen på höger hjärthalva har ett betydande läckage. Men eftersom det inte var samma tryck där, skulle det troligtvis vara lättare att åtgärda. Klaffen i vänstra hjärthalvan har högre tryck på sig. Och antingen räcker det med att man drar ihop klaffen, på nå´t sätt?? Eller så måste man byta klaffen. Men det kunde dom inte se förrän jag var öppnad.

Jag VET ju oxå, att jag kan få t ex lunginflammation eller infektioner. Att jag kan få proppar här och där. VET oxå, att jag faktiskt kan dö. Men det är en chans jag är beredd att ta. UTAN operation blir så småningom livet inte värt att leva. Jag vill VÅGA för att förhoppningsvis VINNA!!! Det känns bra, att alla tre barnen tyckte (förut, när operation var på tal) att jag gjorde rätt i att ta en operation.  Livet är ju faktiskt en förbrukningsvara - men en sista förbrukningdag går kanske att förflytta framåt för tanten