Så var jag då på plats på mitt "hemma"sjukhus. Första besiktningen - hjärta, lungor - resulterade i ett besök på lungröntgen. Och det konstaterades, att jag hade fått lunginflammation..... med åtföljande feber. Så jag fick penicillin - Kåvepenin - stooora tabletter, som var svåra att svälja och satte fart på magen. Sen skulle dom ha blod ifrån mig för odling - å dom försökte och försökte.... Till slut stod det ett gäng sköterskor på knä nedanför mig och - fick till slut så det räckte från min fot.

Proffsigheten i Köping kunde dock inte jämföras med Akkis. Privata samtal personalen emellan - det mesta var lite hipp som happ. Antar att det var flera vikarier, som inte hade rutinerna. Fick fel medicin, fick medicin jag inte skulle ha och ibland utebliven medicin. Bl a skulle dom ha mig att svälja en blå tablett, som jag visste, att den inte hörde till mitt "sortiment". Det visade sig sen vara en morfintablett (som jag får kramp i gallvägarna av). Men den sköterskan kom i alla fall och bad om ursäkt sen.

Utsikt från mitt sjukrum. En andmamma hade rysligt sjå, att hålla alla sina tio barn under uppsikt! Till höger om trätrallen fanns en bassäng, där dom hade motionssim   

Johanna flyttade in i min lägenhet i Skinnsberg. För att hon skulle ha närmare att besöka mig   Men även för att skriva nå´n uppsats till skolan. Hon hade tidspress och hemma hos mig kunde hon ju vara ostörd. Och rätt som det var dök hon upp vid min sjuksäng med sitt glada leende!!

Även govännen Annsan kom å besökte mig och hade med jordgubbar, som jag dock inte vågade äta så många av. Solveig och Milos kom dom oxå och hade en bukett förgätmigej med sig + några chokladkakor. Som jag faktiskt gav bort till personalen. Eftersom jag inte längre gillade choklad!!   Över huvud taget skulle jag helst inte vilja äta nå´nting alls Allt smakade pest.....

Så ännu en tråkig sjukhuskorridor, som jag gick fram och tillbaka i.....

Men efter en vecka i Köping skrevs jag ut och kom hem till Skinnsberg - en liten stund. För att sen bli skjutsad till Bennarby av Johanna. Tämligen urlakad och illamående ockuperade jag Ann-Louise säng. Senare hyrde vi en rullstol i Tierp - dit jag fick åka för att ta PK prov oxå. Och där var dom skickliga med nålen!! I tre veckor fick dom blod på första försöket!!

I Bennarby var det full service!! Varje gång jag skulle gå uppför eller nerför trappen, fick jag assistans. Och alla mediciner - som jag nu hade tappat koll på. Både Johanna och Ann-Louise läste medicinlistan och försökte räkna ut, hur pillren skulle ligga i medicinlådan. Fortfarande var jag mer glömsk och virrig än vanligt....

En dag tog Ann-Louise med mig ut på långpromenad Hon körde rullstolen och när jag inte orkade gå längre, satte jag mig emellanåt i stolen. Jag minns hur lycklig jag var, för att jag orkade gå så långt   

Jag kunde även glädja mig åt alla mossbelupna stenar utefter vägen

För att inte tala om växterna och vyerna

Nu kunde jag bara bli bättre och bättre!! Och penicilinet fick jag till slut slippa. Och därmed blev det lite ordning på magen igen. Men mat var fortfarande väldigt motbjudande. Ann-Louise köpte energidrinkar åt mig, som jag petade i mig tillsammans med glass. Sen åkte det väl ner ett och annat smörgåsrån med ost på - dom äcklade mig faktiskt inte.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...