Så har jag då varit ner till Köping för slutbesiktning hos Dr Jalal Amin!!! Det var alltså tack vare denna människa, som läkarna i Uppsala så småningom ändrade sig och ställde upp på att hjärtoperera mig. Det var HAN som talade med läkaren som operreade mig, så att dom ändrade sig. Som Jalal sa idag "annars hade det varit kört". Jag tackade honom verkligen ordentligt å han fick sig även en kram..... Såná läkare växer inte på trä´n minsann   

En ros till Jalal Amin....

Jag frågade och frågade under besöket. Och han menade, att jag kan betrakta mig som FRISK från hjärtsvikten    Men ju äldre jag blir, desto tröttare blir jag ju = helt normalt. Hjärtsvikten kommer däremot inte tillbaka!! Fast förmaksflimret är dock kvar - därför måste jag fortsätta med meduxinerna. Men det står jag väl ut med..... 

Minns när jag besökte honom sista gången före operationen. Jag hade rullatorn och gick genom den långa, långa korridoren - flåsade som en utsliten hund, blev som kokt spagetti i knäna, kunde inte prata med Jalal, som gick bredvid mig och sa "ta det lugnt, ta det lugnt". NU kunde jag gå hela den långa korridoren på en gång med raska steg utan det minsta snedsteg...... Livet e fantastiskt!!! En gul glädjeros till mig med, som nu idag klarat mig igenom 12 veckor efter operationen....

Och en riktig sommarbukett till var och en av er alla som hjälpt, stöttat och peppat mig hela tiden!!! Jag behöver väl inte säga, att jag verkligen uppskattat det....

Dr Jalal trodde liksom jag, att jag har B12 brist, eftersom jag tappar så mycket hår och naglarna går sönder hela tiden. Så han skrev ut ett piller om dagen för den skull. Däremot ville han INTE, att jag skulle äta Diklofenak för min onda axel. Några dagar, när det blir alltför besvärligt, kan jag göra det. Men inte kontinuerligt, eftersom den meduxinen spär på den blodförtunnande effekten av Waranet. Så det rådet får jag väl lyda.

Att jag blev psykotisk efter operationen, sa han oxå, att det berodde nog på syrebristen, som jag fick, när dom kopplade in hjärt-lungmaskinen. Likaså trodde han det var orsaken till, att jag fick flimmermigrän gång på gång efteråt. Och han menade oxå, att jag fick bättre tillförsel av syre till hjärnan efter operationen - därför försvann min dåliga balans. (inte att jag tappat känsel under fötterna som Dr G sa, att min obalans berodde på ..... ) Att jag sväller i benen och fötterna - mest i vänstra delen - har inte så stor betydelse, sa han. Jag ska tänka på, att sätta upp fötterna högt, när jag kan. Och ta xtra Furix, när jag bedömer att det behövs. Ooch så träna upp konditionen förstås - inte att förglömma.....

Så nu är det "bara" att fortsätta leva det liv som återstår. Jag blev ju 70 år - det trodde jag faktiskt inte före operationen...... Nu kanske jag kan bli 80 oxå   Och njuta av dagarna som kommer..... Bl a vid mina tre favoritsjöar   Och NU ska jag äta upp resten av krabban + lite kex å go ost   

Igår kom då alla mina barn, svärsöner, svärdotter och alla barnbarn (utom ett) hit till Skinnsberg för att fira tanten!!! Så härligt att få krama om dom, titta på dom, iaktta dom o ta in dom i hjärtat!!!   Kände mig så himla lycklig och - tacksam...... "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket....." Dom är så fina o goa - alla på sitt vis. Tänk om dom visste HUR mycket dom betyder för mig ......

Milou grattade mig med ett konstverk som hon själv gjort - med hjärtan, stjärnor o glitter, även en liten inramad tavla med ett foto av sötnosen själv  Av Dennis (hemma på semester från sin tjänstgöring i Mali) fick jag en fin afrikansk trämask   Och av Nylundafamiljen fick jag en liten kylväska med bl a en hel massa kantareller i och en FÄRSK krabba och en massa ostar, vindruvor, jordgubbar, choklad o annat gottigotti i en "korg" med festligt cellofan kring!!   Men viktigast av allt var att dom kom - allihopa!!!   

Så packades allt som skulle med - smörgåstårtor, tårta, kaffe, läsk, öl o allt och vi åkte iväg i fyra bilar!!! till Kärrgeten. Vi tog inte "min" sjö, eftersom där skulle inte Milou kunna bada och så måste man slänga sig ut ner i vattnet där. Vicken ljuvlig dag - solen stod som spön i backen, filtar o badlakan breddes ut!! Fler än jag trodde ville bada och vi njöt av sommarvädret och varandra   Den vuxna delen av befolkningen ville inte vara med på bild - bara Milou..... så där blev inte såå många foton...... Men den här bilden tycker jag visar en riktig sommardag..... när Milou har fått med sig mamma Linnea ner i vattnet..... Och Milou badade och badade och däremellan fick hon med sig Erik ut i skogen o plockad lingon och sen blåbär i en mugg.....

Ska jag stänka på dig farmor??? 

Farmor frågade om jag fick fota tösabiten - och hon ställde sig bredvilligt upp!! Först "okej då, sätt igång o knäpp", sen blev hon lite generad och sen lite besvärad - gullungen   

Härligt blåbärsblå i mammas knä i skuggan en stund....

Några av dom badande i motljus - vilka det är syns ju inte   

Visst var jag trött, när gänget sen åkte hem. Men absolut inte den där äckliga tröttheten, som jag hade förut - före operationen. Utan en "vanlig" trötthet som efter en dag i solen vid sjön...... Och tänk att jag utan vidare kunde planera och genomföra denna dag, uan att hjärnan la av och jag blev stirrig och virrig och utan balans!!! Som sagt - "Jag vill tacka livet...." för det - eller kanske landstinget   

Och idag var storlampan tänd igen!! Men jag höll mig ändå hemmavid och satt på balkongen av och till. Å jag åt av tårtan, som var över och jordgubbarna - jag åt av den goa, färska krabban (som allt räcker till imorr´n oxå) Det är väl inte mycken mat man måste ha tång och hammare till   Men jag knackade, bankade och pillade i mig av det goda - mums!! Ibland är det allt synd, att man inte bor i storsta´n där det finns så´n här godsaker.....

Ja som present från Annsan, fick jag alltså välja ett utflyktsmål den första augusti!! Och jag valde trädgården i Lindesberg. Till att börja med hade vi tänkt oss att ta oss till S:t Erikshjälpen först, men där var det stängt. Så det blev en liten rundtur i Lindesberg - en mysig och fin stad!!

Annsan har introducerat mig i trädgården tidigare. Men så här i slutet på blomperioden, tänkte jag, att jag inte skulle kunna förköpa mig   Men det fanns otroligt mycket vackerheter att förundras över!!! Men först blev det fika med en go macka..... Sen gick kameran varm.... sååå många vackra rosor!! Många på rea, för den som är sugen att "rosa till" sig - tur jag inte har nå´n trädgård   

Detta var bara ett liiitet urval av alla rosor.... suck.... Men visst fanns det andra växter oxå

Som avslutning köpte jag två krukväxter, som nu fick plats hemma, eftersom jag slängde    två stycken Sankt Paulur från mitt fönster här hemma..... 

Tack Annsan för en fin och mysig dag!!!