Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skulle kunna åka på en sol o badresa, när kylan överfaller   

Men, men så blev det inte.... Jag har ju cyklat på en motionscykel, för att träna flåset. Började så försiktigt med streck 1 (av 8) Sen ökade jag lite vartefter. Veckan innan jag åkte till Ankie o Stefan, blev det alldeles galet. Jag hade cyklat först 5 minuter på 5:an, så 20 min på 4:an och de sista 5 minutrarna på 5an. Jag var svettig, jätteflåsig och hela kroppen blev alldeles matt och skakig.

Ja, ja men det kanske bara var tillfälligt..... Så dagen efter tog jag samma cykeltur. Och det blev likadant   Matt i kroppen som om jag gick runt med 40 graders feber, spagetti i bena - och det höll i sig hela dan.....

Hade glatt planerat, att jag skulle följa med Ankie o Stefan, när dom gick ut på promenad med hundarna. Men det vågade jag inte nu. Jag var inte precis nå´n muntergök under det efterlängtade besöket. Och jag kände mig så jäkla deppig. Hade jag pajat nå´t i hjärtat?? Var det förmaksflimret som hade stegrats?? Eller vad inni helsike hade hänt?? Är hela denna jävliga operation bortkastad?? Veckan därpå ringde jag medicinmottagningen i Köping och fick så småningom en telefontid till Dr Amin. Han frågade och frågade och jag berättade så gott jag kunde om förloppet. Men han ville, att jag skulle ta det lite lugnare - "du behöver inte ha så bråttom".

Han trodde inte jag hade gjort nå´t fel. Och han trodde inte att jag hade haft sönder nå´t. Men han föreslog en dubblering av en medicin. Så fick jag en tid hos honom den 20 oktober. Och mina tankar snurrar bakom den där svarta gardinen..... Med huvét begriper jag mycket väl, att ingenting blir bättre av att tänka svarta tankar. Fast dom går ju inte att stoppa - tänk om jag kommer att fortsätta må så här pestigt - igen!! Allt det där jag ville och trodde att jag skulle kunna göra - åka till Gävle och leka med Milou å prata lite med Maja   gå på konserter, kolla marknader o loppisar, kunna kliva runt ute i skogen m m.....

Men visst VET jag - jag ska inne kasta ut barnet med badvattnet. Ändå har jag åkt ner i en så´n där jäkla svacka igen. Då jag inte orkar prata med folk, vill inte visa mig ute, känner mig värdelös och hopplös.... Och jag tror oxå att mag-gitarren har gjort sig påmind igen. I alla fall kan jag viska liiite försiktigt - jag tror jag är på väg uppåt lite grand - hoppas det......

 

Lambergsfrua

10 oktober 2015 14:41

Men kära vän i bloggvärlden!
Men så tokigt det kan bli! Du som har varit så positiv efter din tuffa operation och så kommer det här bakslaget. DEt gör mig ont att höra. Men vet du vad Stina, jag har en känsla av att du kanske har gått lite för fort fram med tränandet. Huvudet vill så mycket, men kroppen/hjärtat är inte riktigt med på noterna ännu.

Om läget hade varit riktigt krisartat är jag övertygad om, att din läkare hade ordnat en besökstid ät dig på stört. Nackdelen är förstås att du nu har flera dagar då mörka tankar rumsterar i ditt huvud.

Du kommer att orka förverkliga både det ena och det andra av dina drömmar, men måste nogf utrusta dig med en rejäl portion tålamod. TRis ord, jag vet.
Skickar en stor och varm stryrkekram och många ljusa tankar.
Lambergsfrua <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Inte har jag då sytt så mycket precis under denna sommar och höst.... Men lite har det ändå blivit. Tänkte mig, att jag skulle ha en ny väska - sommarväskan har blivit lite sliten under åren som gått. Så dom här tavlorna sydde jag först med tanke på ...