Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av. Men måånga gånger har jag tänkt - det måste jag dokumentera på bloggen. Dagarna har gått - så har det blivit så länge sen jag skrev, så det kändes rätt omöjligt att överbrygga. Fast så - den sista dagen på 2015 - blir det då ett ryck!!!

Först tar jag och klämmer in lite bilder på sån´t jag sytt sen sist. Eftersom Lotta var så snäll och tog hem en säck med vetekorn till mig, så blev det några vetekuddar

Senare blev det två annorlunda vetekudde"ormar" att värma hals o nacke med till två av mina vänner

Och tre småtavlor med pepparkaks"gubbar" på, som tack vare sin kärlek fick en liten pepparkaksunge, som dom höjer till skyarna    

.....och två hängande vägg"tavlor", som man även kan hänga i fönstret.

Efter att ha kollat på nätet lite, fick jag inspiration till dom här. Men så inspirerande tycker jag inte att dom blev - men dom blev ju i alla fall....

En tavla med himmel och hav..... "Kontraster" heter den. Och en väska av jeanstyger till julklapp åt Maja (med lite prassliga pengar inuti) Den var faktiskt rätt knepig att sy och jag har ingen aning, om hon gillade den.... På baksidan strök jag fast ett ansikte av Maja som baby och ramade in det med ett blixtlås....

..... så en speciell kudde till Milou i julklapp - bak- och framsida. Den var rolig att sy, även om den inte blev som jag hade tänkt från början. Jag hade tänkt, att jag skulle sy in Milous ansikte, när hon lekte med de olika grejerna i trädgården. Men jag kan inte Photoshop tillräckligt bra, för att klara det.....

Det har blivit en liten, liten tavla, som jag försökte mig på att brodera på. Men brodera hör inte till mina starka sidor precis    Ramen har jag målat genom att "dutta" med vit färg på den blå ramen.

Sen till slut kommer den senaste tavlan, som jag blev färdig med igår. "Vägval" tror jag den heter.....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställa de frågor jag så lätt glömmer att ställa. Och - kaske framför allt - komma ihåg vad som egentligen sas.....

Han tog sig verkligen tid med mig - kände mig inte stressad alls. Och när jag gick därifrån, satte jag mig och skrev ner det jag kom ihåg just då. T ex förmaksflimret gör, att hjärtat inte kan pumpa optimalt - det försämrar syresättningen då hjärtat inte får ut blodet så mycket och så snabbt som behövs.

Eftersom jag har nedsatt lungfunktion, måste jag andas snabbare och oftare än normalt vid ansträngning. Så har lungorna oxå blivit lite "stela" efter lungembolin jag hade förut. Han blev glatt överraskad, då jag berättade, att jag fortfarande cyklar en halvtimme varje morgon ;-) Fast nu med mindre motstånd än tidigare. Och han slog fast, att det är perfekt att cykla, men att jag INTE får överanstränga mig. Lite svårt dock, att veta var gränsen går mellan ansträngning och överansträngning, tycker jag.....

Sen är hjärtat inte i "ursprungligt" skick, även om jag har blivit opererad, menade han. Men han betonade, att jag har blivit bättre - jag kan gå på plan mark och oxå prata samtidigt. Och - försämringen av hjärtat har avstannat. Jag är inte döende längre, utan tanten kan hänga med ett tag till   

Han satt och kollade lite i min journal och "upptäckte" att jag har haft lågt blodvärde under en längre tid. Min trötthet kan delvis komma från det. "Du behöver en påse blod" !! Men det ger man inte, utan att först ha kontrollerat, att jag inte blöder från mage eller tarm. Så det blir en gastroskopi och en coloskopi (fel?) Uschanimej - vidrigt.... Men visst vore det ju bra i förlängningen om man kunde få bort lite trötthet.

Ja inte är tant Blå en frisk tant precis..... som jag trodde jag skulle bli.... Allt jag tänkte att jag skulle kunna göra - leka med Milou, åka och hälsa på ungarna nu och då, gå i skogen, bada på sommaren, tvätta bilen ordentligt, tvätta mattorna i tvättstugan - kanske t o m åka o hälsa på Johanna i London..... Nej det blir inget av med det. Så beklagade doktoren att jag blivit besviken, att jag hade haft lite för stora förväntningar. Men som han sa, du får titta på det halvfulla glaset - inte det halvtomma....  Det tycker jag mig ha hört nå´n gång tidigare   Den svarta gardinen som dras ner lite då och då.....

Och sy kan jag faktiskt fortfarande!! Även om min deppighet har minimerat engagemanget en del.

"Motsatser" d v s himmel och hav, dag och natt.... och kanske den mörka gardinen i mitten   

Denna sydde jag efter ett mönster - och tänk så svårt det då blir   

Dessa två sydde jag paralellt. Tänkte först sy en stor, men ångrade mig och klippte isär tyget till två tavlor istället. Sen växte det fram vartefter.... Ingen höjdare i mina ögon, men ett test 

Inte har jag då sytt så mycket precis under denna sommar och höst.... Men lite har det ändå blivit. Tänkte mig, att jag skulle ha en ny väska - sommarväskan har blivit lite sliten under åren som gått. Så dom här tavlorna sydde jag först med tanke på väska. Men det stämde inte, tyckte jag, Så småningom blev det alltså två tavlor istället.....  

Efter besöket på Perssons Magasin knyckte jag idén att sy hjärtan på tråd  som en mobil! Roliga att sy och dessutom gick det rätt snabbt   Och mellan varje hjärta sitter det olika pärlor och knappar... Och rätt nyligen träffades vi i "gänget" igen för att fira Ainas 85-årsdag. Vi hade bestämt, att som present till henne, hade var och en med en flaska vin. Och då sydde jag en höstig vinväska till den flaskan jag hade med mig....

Jag bad Lotta tidigare, att hon skulle köpa en säck vetekorn till mig, om dom hade vägarna förbi Granngården nå´n gång. Och så hade hon gjort det och kom kämpandes in till mig med den tunga säcken..... Då fick tanten inspiration till att sy vetekuddar!! Jag har en back med tyger, som jag sällan använder, eftersom det är så stormönstrade tyger. Men nu tog jag och använde en del av dom tygerna på olika sätt.....

Och där emellan tog jag itu med att sy en väska igen - och denna gång blev det verkligen en väska!!! Egentligen är jag rätt nöjd med den. MEN - den blev liiite för hög och facken inuti hamnade för långt ner. Så när jag ska leta efter ajfånen i sitt fack t ex, så finns den på samma nivå som börsen och allt annat som ligger i botten på väskan..... Men, men det får välan gå ändå.....

Idag hade jag då tänkt mig, att sätta igång att sy en tavla. Och jag försökte och försökte - men jag fick inte till det   Får se om det blir nå´n annan tavla imorr´n kanske

Ajfånen har jag verkligen användning för faktiskt!! Det köpet ångrar jag inte   Jag lyssnar på den ena boken efter den andra. Nu sist blev det "Mig äger ingen" - tror jag har lyssnat på den tidigare på CD, så jag visste ju ungefär hur den var.

Men en sak på ajfånen är inte 100% och det är kameran. Visst är den bra att ta foton med rakt upp och ner. Men sen lär man ju redigera efteråt och man kommer inte riktig nära. Så igår tog jag steget och beställde en ny digitalkamera med Toms hjälp. Den gamla digitalen fick ju en repa på linsen, så det blev en grå fläck mitt på fotot. Det blir spännande att se, om jag kan lära mig funktionerna på den.....

Tyvärr fick vi lite ont om tid, när Tom var här. Men jag hann ändå få den nya Hemsidan påbörjad i alla fall. Men jag behöver allt en lektion till, för att få till den som jag vill.....

Textilhantverk.se - välommen att titta in!!

Om 14 dagar ska jag infinna mig på Akkis i Uppsala för inskrivningssamtal och information från sjuksköterskor, thoraxkirurg, sjukgymnast och narkosläkare. Efter denna dag får jag åka hem!!! För att komma tillbaka "troligtvis i början på veckan efter"...... Känns ju lite snopet - va 17 kan dom inte ta fram kniven på en gång för..... så det blir gjort.... Men dom måste väl ha öppet för eventuella nytillkomna akutpatienter. Och så måste dom veta att det finns plats åt mig på intensiven efteråt.

Jag förstår fullkomligt, om en och annan är utless på att höra om den här tantens sjukdomar och eländen. Men jag kan väl säga som så, att ingen kan vara mer less än jag   Dag efter dag väntar jag och väntar.... och väntar..... Öch hostar och hostar.... Jag försöker göra andra saker - men jag vill ju inte ut å vara social heller. Ingen får smitta mig med några eventuella bakterier eller virusar. Sån´t ska i alla fall inte stoppa den här tantens fortsatta liv. Förra veckan var jag ner till Läkarstationen, för att be om en snabbsänka och att en läkare skulle lyssna på lungorna. Inget skvalp i lungorna, ingen lunginflammation och sänkan låg på 9..... Så de va ju bra!!

Så har jag äntligen, äntligen sytt färdigt en tavla. Kan nog säga, att jag var väldigt less på den oxå, innan den var klar. Många dagar fick den "ligga till" sig i väntan på fortsatta stygn. Och inte blev jag nöjd med den. Men - den är i alla fall klar...... Den är 45 x 45 cm och jag kallar den - just det: "Väntan"   

Väntan på utflykt till skog och sjö, väntan på att molnen ska lätta, väntan på att kunna hoppa i badet från bryggan, väntan på värmen och solen...... Men - så är det ju på det viset, att det är dömt att misslyckas, med att efterlikna naturen. Det är som att skriva dikter - det blir ju inte likt nå´nting, om man skriver rakt upp och ner om sakernas tillstånd. Det måste till liknelser och omskrivningar till något som var och en kan tolka i sitt huvud. Om man inte heter Malin Lager förstås..... Men såå skicklig som henne kommer jag aldrig att bli. Och inte eftersträvar jag det heller.... Jag syr på mitt vis   

Idag har jag testat att kopiera ett foto av mig, som Ruth har fixat till åt mig. Tack för det Ruth!! Och jag fick faktiskt över det till en av mina fotomappar!!! Tänkte ta in den som profilbild här på bloggen. Men jag tror inte jag har lyckats. Jag skulle behöva en del lektioner i datateknik. Men det värsta är, att jag glömmer så snabbt, hur jag har burit mig åt tidigare. Allt nytt måste tjatas in i bollen....

Idag trodde jag att spisen hade pajat. Ingenting fungerade på den. Drog ut den å fick i alla fall städat bakom/under    Kollade säkringen - nejdå - ingen "plopp" hade lossnat. Skulle försöka med att byta säkring, men hade ingen 20 Ampere. Stängde av strömmen helt och pillade lite på den blå ringen, som sitter innanför proppen. Och se - spisen funkade igen!!! Tänk vilka magiska fingrar jag har!!! Och tusenlapparna som en ny spis skulle ha kostat, fick jag behålla!!!

Nästa stordåd blir att sy ett nytt "örngott" till min bästa vetekudde. Vill ha en fräsch med mig till sjuka huset. Imorr´n ska jag handla på Ica, på torsdag kommer min städhjälp (guskelov!!) och nästa vecka ska jag besiktiga lilla Pippi. Så det är väldigt mycket att göra    i det här hushålle...... Och  mycket plats för tänkandet.....

Jag skulle ha skrivit för läänge sen, om mitt besök i Gävle - det var den 6 - 9 mars!!! Och nu är det sista dagen i mars - bäst jag skyndar mig, så det inte blir nå´t aprilskämt av inlägget   

Maja-gumman fyllde alltså 15 år den 6 mars!! Tiden rusar, så man kan bli skraj för mindre..... Och hon har verkligen blivit äldre..... och längre. Å söt är hon ju, så det räcker och blir över   För dagen var hon "iklädd" ett rosa hår i tjocka flätor + piercing i näsan och  piercingpärlor på hakan. Jag fick tillfälle, att prata lite själv med henne och jag måste allt säga, att hon verkar mogen och genomtänkt i sina åsikter. Förstår inte hur jag har kunnat få så förnuftiga barn och barnbarn   Därtill är hon en fena på att teckna - där har vi en konstnär!! Nu är jag liiite tveksam till, om jag ska peta in det enda fotot jag fick ta av henne på 15-årsdagen.... Men jag chansar..... I litet format, syns hon ju inte så bra.... Även om JAG skulle vilja ha henne på storbild....

Sen kom fyra av hennes kompisar på middag.... Och då blev det liv i luckan vill jag lova!! Att fem 15-åringar över huvud KAN låta så mycket, är för mig obegripligt!! Vi "andra" hörde emellanåt inte vad vi själva tänkte.   Och mamma kom med hörselkåpor till lillasyster....

Kul hade dom ju helt klart och tårta och cheesecake klämde vi allt i oss till efterrätt!! Och till slut trillade poletten ner hos den här farmor´n - jag kände ju faktiskt igen två av tjejerna!! Även om det måste ha passerat många födelsedagar sen jag såg dom sist..... Lite senare på kvällen dök så faster Ann-Louise och kusin Johanna oxå upp och grattade 15-åringen !! Bonus för tanten   

Ja sen blev det ju mest lillasyster Milou, som fastnade i farmors kamera. Hon visade mig olika sätt att "stå svårt" 

Och hon lekte på alla sätt som finns, tror jag. Vi pusslade, målade, "degade", Milou var fjäril  å hon dansade. I hela hennes stora rum fanns det leksaker både högt och lågt. En farmor blev alldeles snurrig i bollen.....

 När mamma Linnea sen satt framför TV:n och broderade ville ju dotera göra likadant. Kanhända liite för svårt, men hon fick ju försöka....  

Före läggdax blev det pappagos "jag vill alltid vara hos min pappa"

Fullt ös för en farmor, som allt då och då måste uppsöka soffan, för att ligga och blunda en stund..... Många intryck och försök att hänga med. Men ack så roligt, att få träffa allihopa och se och höra dom!!   Jag är verkligen lyckligt lottad.....

Höll på att glömma - jag fick ett besök hos min favvokonstnär i hans atelje oxå!! Rickard Arvizu Johannson - han är otrolig!! Jag har ju sett och beundrat många av hans tavlor på Facebook, så jag visste att jag gillade hans alster. "Tyvärr" hade han sålt en hel del föregående helg. Men jag hittade ändå två tavlor att älska...... Det stod "Stina" på båda två, så dom fick följa med mig hem    

Och nu hänger dom på "vackerväggen" nedanför min säng - att beundras både morr´n och kväll. Tack Annsan, för att du hjälpte mig att klura ut hur och i vilket sällskap dom skulle hänga!!

När jag sen kom hem, blev det i princip två dagar i sängen. Men det var d värt!! Och sen bubblade energin upp!! Ville sy igen - men jag visste inte vad. Tog fram en gammal ofärdig tavla, som jag i princip hade kasserat som hopplös. Men jag utmanade mig själv och resonerade - KAN det bli nån´ting av det här. Och visst blev det - så småningom.... Inte världens underverk precis - men det blev...... nå´t.....

Den här fick "arbets"namnet "Avtryck"

Det fanns mer kvar av den kasserade hopplösa. Och då tog jag i, så jag själv blev förvånad   "Kontrast" tänkte jag och det blev det..... Trodde väl aldrig, att jag skulle åstadkomma nå´t dylikt...... Men "kontraster" heter den rätt och slätt.....

Så blev det då en natt, då fjärilarna fladdrade runt i huvét, så det inte gick att somna. Men jag har inget att klaga över - det var väldigt längesen jag hade en så´n natt. Och nu kan jag ju passa på, att skriva av mig lite. Det var ju oneklingen länge sen sist.....

Egentligen mår jag oförskämt bra!!! Trots utebliven operation. Och jag har inte heller hört något från nå´n läkare efter det hemska ultraljudet i matstrupen. Dagarna går - och våren, kan man väl säga, är kommen!! Jag har kunnat sitta på balkongen och njuta av storlampan lite då och då!! Och snön är i princip borta. Perioden, när jag slipper frysa, närmar sig.....   

Just denna dag som gått, har det ändå varit lite turbulent. Igår fick jag reda på, att en nära vän till Preben och Linnea, har valt att lämna detta jordeliv. Det har jag all respekt och förståelse för. Livet är inte nå´n lätt sak att genomgå precis. Men det gör ändå ont i många hjärtan på dem, som kände henne bättre än jag...... Hon skulle ha fyllt 50 år i sommar..... Livet är sorgligt många gånger - sorgligt att så många skratt och samtal inte blev av för henne. Förhoppningsvis har hon det bra nu. Och många minns henne med värme - det märks om inte annat på alla inlägg på Facebook...... Så var hon oxå lite av en kändis i Gävle.

Idag ringde Preben. Och jag fick reda på, att Prebens farbror hastigt har dött - troligtvis i brusten kroppspulsåder. Han blev bara 61 år. Honom minns jag som en himla go unge. Han brukade hälsa på mig lite då och då och när vi var ut på byn, höll han mig i handen. Och jag kände mig både stolt och glad - att han ville det...... Ja - jag var ju förstås dödskär i hans äldre bror - Prebens pappa.....   

Prebens pappa har legat inlagd på Akkis i Uppsala i en och en halv månad. Det började med lunginflammation, så hostade han hål på lungan (!!!) sen blev han opererad för tarmvred och höll på att stryka med. Och nu får dom inte igång magen på honom - han har haft dropp hela tiden. Till allt detta så har han KOL Och idag hade dom tappat honom på en halv liter vätska från lungan. Jag har ju tänkt, att jag skulle ringa honom, men har inte fått något svar. Idag fick jag ett nytt telefonnummer av Preben och kom fram. Har tänkt som så, att han var ju mitt livs stora kärlek och jag ville prata med honom, innan det är för sent. Men han vet ju inte ännu, att hans lillebror har gått vidare, så därför är det "hemligt" Systrarna skulle hälsa på honom och berätta face to face i helgen.

Javisst kan livet vara hårt och deprimerande. Och jag tycker jag får understruket gång på gång - jag måste tänka på det som är positivt. Jag måste ta tillvara nuet och leva, verkligen LEVA mitt liv. Plocka upp guldtrådarna och glädjas åt dem...... När jag väl hade accepterat, att jag inte skulle få nå´n operation, var det som energin och gnistan kom tillbaka till mig!! Jag började sy igen!! Och sen åkte jag riksfärdtjänst till Gävle, när Maja fyllde 15 år. (kommer mer om det sen) Energin fick sig ännu en knuff och jag fortsatte att sy (efter att ha vilat i två dagar)

Hade tänkt mig en vårduk till Heffa - men kanske blev det ändå en tavla.....??

Detta är en "papperssamlare" med två fack för papper och några småfack för pennor, sax m m till Lotta

Ett brett armband, som stängs med kardborreband till Maja och två smala och betydlig mindre till lillasyster Milou

Eftersom jag tycker det lätt bli lite rörigt vid datorn med kom-ihåg-lappar, pennor, glasögon m m sydde jag en egen "pappershållare". Små fack på ena sidan och större fack på andra sidan. Så knöt jag upp den på en tvärslå på gaveln till "hylla Ivar", med småfacken inåt (så jag lätt når det jag för tillfället behöver)

Och det senast sydda blev en höna till Annsan. Den skulle ha varit klar för ett år sen - hon skulle ha den till förskolan där hon jobbar. Men nu kom hon inte ihåg hur hon hade tänkt använda den. Men - det löser sig nog, om jag känner henne rätt..... Hönan är alltså stoppad med vadd och har ett foder inuti. Alltså ett "tomrum" inne i hönan, där det kan hamna ägg t ex...... Jag är inte nöjd med detta fågelfä - hon hade kunnat få ha lite mera färg och stjärtfjädrar oxå. Men hon var ändå svår att sy - jag får ju prova mig fram, när jag inte har nå´t mönster eller förebild......

Den första konserten i år för mig blev att se och lyssna till Arja Saijonmaa den 6 feb på Korpen här i Skinnsberg. Det var slutsålt och jag var en av de sista, som fick en biljett. Parkerad på en reserverad plats längst fram!! Och den konserten ångrar jag inte!! Arja - som faktist är lika gammal som jag!! - inga andra likheter  Vilken pipa (som min svärson brukar uttrycka det) och vilken stilig tant!! Klädd i en hellång granitgrå sidenklänning med foder i klarrött. Och  slitsar som räckte låångt upp. Och spirorna kunde vilken 20-åring som helst vara avis på.... Men naturligtvis var det sångerna som farsinerade och berörde mest. Hon sjöng bl a en egenskriven lugn och stilla låt "Min ensamhet" som jag hade kunnat skrivit själv, om jag hade haft den kompetensen. Den finns säkert på YouTube

"Jag har sovit djupt igen

I min ensamhet

Den har blivit som en vän

I min egen lycklighet"

"När en gång livet är förbi

Kan jag erkänna jag är fri

Jag har min vän, min ensamhet

Han är mig trogen, det jag vet"

Det är första gången jag hört någon annan uttrycka, att ensamheten kan vara en vän. Jag gillar ju verkligen ensamheten. Den är stilla, rofyllt och utan krav och prestationer. Naturligtvis kan den emellanåt kännas tung t ex när längtan efter barn och barnbarn faller på. Och visst inser jag, att jag ibland behöver få lite input utifrån. Men i det stora hela tycker jag, att ensamheten verkligen är en vän.

Nog förstår jag, att det KAN vara så, att jag på så vis skyddar och avskärmar mig från besvikelser och eventuell kritik utifrån. Men - so what.... Och jag vet, att många kan tycka synd om den som lever ensam. Men det är ju faktiskt alldeles onödigt, när det gäller mig. Ensamhet har ju en lite negativ klang, därför tycker jag att "ensamstående" borde bytas ut mot "singel" 

Och där gick alltså Arja rakt in i hjärtat på den här tanten   Så sjöng hon naturligtvis en massa andra låtar och avslutade med i mitt tycke den höjdare, som står sig "Jag vill tacka livet"..... Jag försökte fota med mobilen, men det blev verkligen inga höjdarfoton. Jag filmade oxå, men tyvärr klarar jag inte att överföra dem till bloggen

Jag är inne i en period av mycket drömmar. Tokiga och roliga oftast. Och drömmarna följer mig in i vakenheten - jag pratar med folk och blir irriterad, när dom inte svarar   Oftast jobbar jag som chef i mina drömmar och försöker få allt under kontroll. Precis som det var i verkligheten för mer än 15 år sedan. Så har mina drömmar om, att jag inte hittar min bil återkommit. Antingen minns jag inte var jag har parkerat den och letar och letar på olika parkeringsplatser. Eller så har den blivit stulen och jag letar i skumma tillhåll efter bilen och tjuvarna.....

På sjukfronten inget nytt. Förutom att jag har fått kallelse till Västerås den 26 för att göra ultraljud på hjärtat från matstrupen!!! Hur nu det ska gå till - jag som är så lättspydd.... Men jag har släppt min stora väntan på den tilltänkta operationen som inte blev av. Känner nu att jag var nog otroligt spänd tidigare i min väntan. Nu känns det mer som att det blir vad det blir. Sinnesrobönen är alltid aktuell för mig.....

Efter konserten med Arja, kom mitt syende igång. Eller om det berodde på, att jag kunde bryta min stora väntan...... Det blev en tavla 57 x 65 cm och jag kallar den "Fönster mot världen". Jag är någolunda nöjd med den - men inte helt. Färgerna betyder nog mest för mig. Blått = frihet, lila = hopp och rött = starka känslor, kärlek, ilska....

En morrón, (vid 12-tiden!!) när jag just rest mig från sängen, ringde det ihärdigt på dörren. Det var Heffa som kom inom. Och gulle hon - hon hade med sig vackra tulpaner till mig!! Dom räckte länge - jag tycker ju även att åldrade tulpaner är vackra!!

Det finns mycket att kratta ner - nu när jag skriver så sällan..... T ex om ajfånen, Ip-telefoni, trådlöst fibernät, Wifi och allt vad det heter. Jag har haft en lång och omfattande kommunikation med Kundtjänst på Telia. Teleteknikern (en ung man som såg ut som tonåring) ingav mig inte särskilt stort förtroende. Det "fattades" ett nätverkskort i paketet, som kom skickat till mig - sa han. Så efter att ha grejat en del o provat med en gammal telefonsladd, som jag hade liggande(!!) fick han till slut igång telefonen i alla fall!! Hurra!! Sen tänkte ha dra. Men den här tanten ger sig inte. Han fick väl absolut fixa, så datan går in på fiber - Wifi - så jag kunde ladda hem ljudböcker. Det var ju det som var vitsen med den här cirkusen.

Så han gnuggade sina geniknölar och var till slut ut till bilen och hämtade kabel. Sen kopplade han helt sonika en kabel som nu ligger tvärs över hallen och in till datan!! Sen uppmanade han mig, att köpa ett nätverkskort och installera det. Tack och ajö..... Jag hör säkert till en av hans besvärliga kunder. Men Telia tycker jag är ännu besvärligare. Dom lovade runt, men höll tunt....

Sen kom min goa bror Hans och hälsade på i söndax!!! Han hjälpte mig att beställa ett nätverkskort på nätet!! Så nu är det bara att vänta på det. Sen kanske Hans kan instruera mig per telefon, så det blir rätt...... Över mailen har jag blivit lovad 500:- avdrag på nästa faktura från Telia. Sen som en liten bonus, skulle jag få 200:- i en samtalspott.... Men - skulle det inte vara gratis att ringa med detta arrangemang?? Bara en månadsavgift..... Ja, ja....

Som sagt så kom bror o hälsade på. Det var så roligt, att träffa honom. Och visst hade vi en hel del att prata om. Vi har ju vår barndom gemensam. Och åldern till det. Det är minsann inte ofta vi ses. Han såg så ungdomlig ut - trots att hans hår blivit vitt   Han hade sin söta hund Sigge med sig också. Det var faktiskt också befriande, att han sa som det var sen : att han längtade hem. Det har ju jag all förståelse för - det är jobbigt, att vara borta. När han ringde idag, berättade han, att han i princip sovit hela gårdagen. Och det känns ju också igen av den här tanten.....

Igår var jag iväg och tog PK prov. Den vanliga labsköterskan var tillbaka - skönt. Hon fick blod på första försöket. Så var jag in på Runes och köpte de dyraste skor jag nå´nsin inhandlat!! 899:- för ett par Ecco-sandaler!! Exakt likadana som jag redan har! Det var därför jag ville ha ett par likadana, eftersom jag vet hur bra dom är. Så nu blir det inga mer sandaler i denna livstid för den här tanten!!

Eftersom solen står som spön i backen och det är riktigt sommarvarmt, ville jag igår kolla in ett ställe där jag vet, att jag kan köra bil ända ner. Inget trevligt ställe egentligen - ett nödställe   om man säger så..... Men vatten fanns det och jag gick ut en bit med sandaler på, eftersom det var stenigt. Och jag låg på min solmadrass ett tag - gick runt och fotade lite. Men jag hade inte ro, att vara kvar särskilt länge.....

Så lite blomster från Annsans trädgård

I fredax var jag hem till Annsan och vi satt i trädgården och fikade: Hennes gamla mamma var ännu kvar hos henne. Sen visade Annsan mig, hur jag skulle ta mig till en tjärn för eventuella kommande bad i relativ avskildhet. Ett ljuvligt ställe med sandstrand!! Tyvärr liite långt att gå - men med rullatorn så.....

Där var det massor med små Blåvingefjärilar!!! Måånga.... Och rätt svåra att fånga på bild, eftersom dom dansade runt nästan hela tiden.... Men såå många har jag aldrig sett förut - hundratals!!!

För övrigt mår jag inte särskilt bra fysiskt. Och det påverkar det psykiska välbefinnandet också så klart. Under en tid har jag svullnat om underbenen och fötterna. Fötterna ser ut som välgräddade vetebullar. Och vänsterfoten har ändrat lite färg - mörknat lite liksom. Men det är absolut inte så illa, att jag behöver träffa nå´n läkare!! Eva på labbet igår tyckte jag skulle gå in på apoteket och fråga efter stödstrumor - usch   Men jag gjorde som hon sa. Och dom hade många olika kvaliteer och sorter. Så mätte dom mina ben. Sen ruskade han på huvét - tyvärr, så stora strumpor fanns inte...... suck..... Det är inte lätt att vara vanskapt...... Sovandet har blivit lite rubbat - vaknar tidigt på mornarna!! Och jag försöker och försöker somna om - ibland lyckas det. Men visst - jag somnar som klubbad på kvällen   

Ätandet har även det spårat ur. Inte för att jag äter såå mycket bakverk och glass precis. Men det blir väldigt sällan riktig mat. Och ingen ordning på tider precis. Lite te och mackor, när andan faller på, varierat med smörgåsrån och hårdbröd mackor och lite frukt. Kanske kan det bli nå´n ordning , när sommaren går mot sitt slut. Helt klart mår inte kroppen bra av den oordning jag har nu i alla fall.... Och det påverkar orken negativt tror jag....

Sytt har jag gjort minimalt. Ett köksförkläde med tillhörande handduk och grytlappar till Harry, som har hjälpt mig med så mycket i lägenheten. Det var han som fixade köket åt mig, satte upp torkställningen, satte upp TV:n och draperiskenan i rummet. Dessutom slet han med björken till balkongen!! Ja han är verkligen värd ett stort tack!!

Sen har jag sytt en tavla sen sist - inte särskilt nöjd med den..... Den yttre rymden har säkert alla hört talas om. Men den här heter "Den inre rymden".... vad nu den kan innehålla