Tänk att allt som fungerar, ska ändras ändå! Det är precis som alla omorganisationer - har man gjort en sådan - så har man GJORT nån´ting. Hur det sen fungerar under omorganisationen och därefter - det spelar inte så stor roll. Jag gillar INTE förändringar!!!

Hade ju tänkt att peta in den sista bilden av gubben far, men nu vet jag inte hur man gör. Men det kanske visar sig så småningom....

I förra inlägget blev ju pappa begravd. Säkert tyckte många, att jag var hemsk, som inte närvarade. Men varför skulle jag ha varit med...? Stå där och sörja falskt, det kunde jag bara inte. Men anledningen till, att jag nu KAN skriva ner det jag minns av pappa, är att jag nu har förlåtit honom. Han var en dålig pappa - okej. Han var en stor egoist - okej. Han kunde inte skydda mig mot Janne - nej det kunde han inte. För han klarade inte av det. Han var på många sätt en svag människa och borde inte ha haft ansvar för tre barn. För han klarade inte av det. Han kunde inte TALA med oss barn - delvis var det väl den tidens "sed", sen var han väl helt enkelt för rädd.

Men visst kan jag se och erkänna hans goda sidor oxå - numera. Han var nog en vänlig själ och ville väl. Och han hade en otrolig kapacitet att skapa! Tänk allt som han producerat i sitt liv!! Allt från sidenlena träsniderier, rustika möbler, allt mellan himmel och jord av lera, gips, plast, smide - stora och små saker, konst och bruksföremål!! Ibland kan jag undra var allt finns.....

Han var ju oxå barn av sin tid. Kan mycket väl tänka mig, att det inte fanns så mycket ömhet och kramar, när han växte upp heller. Min farmor var även mycket dominant och oxå elak emellanåt. Antar att pappas konflikträdsla hade sin grund i detta. Denna rädsla gjorde det oxå omöjligt för honom, att sätta gränser för min bror Jan. Han vågade helt enkelt inte! Sen hade han oxå SkåGustav som sin förebild och det gjorde ju inte saken bättre. Dessutom var han ju tvungen att under hela sitt liv hålla sig väl med sin mamma - det var ju hon som bistod honom med pengar, när det behövdes.... 

Naturligtvis har jag haft tid och möjlighet, att tänka efter vad min pappa "gav vidare" till mig. Bl a MIN konflikträdsla! Jag hade ju en bror, som oftast skällde och gormade och en pappa som inte sa varken bu eller bä till nå´nting. Och detta har ju i sin tur drabbat MINA barn!! Jag har haft rätt svårt, att sätta gränser. Och - inte minst - jag fick en otroligt dålig självkänsla. Jag hade fullt upp med, att under min uppväxt, försöka läsa av andra människor. För att vara beredd på "katastrofen".  Och för att i möjligaste mån, hjälpa min pappa - han den alltid lessna. Och naturligtvis trodde jag på barns vis, att det var mitt fel allting. Inte kunde jag lägga skulden på pappa - då hade jag ju inte haft nå´n, som över huvud taget hjälpte mig att överleva. Och gjorde JAG pappa lessen - det var det mest ångestfyllda som över huvud taget fanns!

I och med att jag har har tre barn själv, så vet jag ju, att det är minsann inte alltid lätt. Pappa gjorde misstag gentemot oss. Och det har jag gjort gentemot mina barn oxå. Tyvärr. Med facit i hand vet jag oxå, vilka fel jag gjort. Och sån´t går inte att göra ogjort. Däremot har jag försökt lämna öppet för dom, att prata om det. Jag har inte försökt mörka något av mina misstag. Och - sist men inte minst - jag har förlåtit mig själv för mina misstag. Jag gjorde så gott jag kunde, med den ryggsäck jag har haft. Och trots allt är jag stolt över hur fina, goa, kompetenta och tänkade människor dom har blivit!!         

Det gläder mig mycket, att mina barn har positiva upplevelser av sin morfar! Och det var väl så, att han förmedlade positiva känslor till dom. "Morfar var cool" skrev Ankie! Och jaa - han var verkligen en orginell man.

En gång kom han körande hem till oss. Men han kunde inte stanna länge, sa han "för han hade morsan i bilen". Jag hann tänka, att nu har det slagit runt alldeles - farmor hade ju varit död i flera år!! Men det visade sig, att han hade urnan med farmors aska i bilen!! Den skulle han köra till graven i Sthm, där den skulle placeras bredvid hennes man.....

Och som Chatarina skrev i en kommentar - han hade en guldring i örat! Och det var lååångt före, det kom i bruk bland män. Och ringen - det var hans senaste vigselring, omgjord till örhänge!! Dessutom, som Ann-Louise skrev, han groggade på mjölk!! Det blev nyttigare med mjölk än läskeblask! Så småningom började han även "berusa" sig med piller. Så det var piller, sprit och mjölk i en salig röra.....

Han blev oxå "ekonomisk" på gamla dar! En gång var det xtrapris på frusna höns i en affär. Och han plockade en hel kundvagn (en sån på hjul) FULL med höns!! Det var ju billigt! Minns att det kom fram en tant och skulle ta en höna ur hans vagn - hon trodde ju att dom låg liksom "kundskyltade" där i vagnen! Mat över huvud taget "samlade" han på - billig mat. Hela hans frysbox var PROPPFULL med billig mat....

En sommar kom han och hälsade på oss, där vi bodde ute på vischan. Flickorna och deras polkvänner bodde i princip hos oss då. Och dom hade rysligt kul med en gammal folkvagn dom hade köpt av en granne. Dom hade klippt av taket på den och gjort en cab och körde på lite småväg hemmavid. Ingen av dom hade körkort, men det såg jag mellan fingrarna på. Men så hade dom varit iväg till ett litet samhälle och tankat - soppan tog ju slut.....Jag, som aldrig hade sett min pappa arg förut, såg nu hur han öppnade fönstret och röt i nå´t om, att nu fick dom väl för fan ge sig. Men konflikträdd som han var, vågade han inte ta det öga mot öga.

Pappa drack ju friskt, när han bodde på Skarpmyrberget utanför Vilhelmina med sin destillator. Så skulle han en gång ta sig hem till Kungsör därifrån. Men han var väl alldeles under isen - han orkade inte köra längre än till Sveg. Där ringde han efter en bärgningsbil, som fraktade honom och bilen ända hem!! 7000:- !!  Men hem kom han!!

Jag hade flyttat till Skinnsberg Och så småningom träffade jag min sista make - en högstadielärare. När det var nytt, berättade jag glad i hågen för pappa, att jag träffat en ny kärlek "Jaha. Tänk om jag kunde träffa nå´n ny brud ändå" var hans enda kommentar....

Min man sa en gång, att jag blev så annorlunda, när jag pratade med pappa i telefon. Jag blev så kortfattad, menade han. Och en vacker dag slog ilskan ner som en bomb i mig! Jag var så förb...ad på pappa, att jag knappt kunde prata!! Jag som ALDRIG hade varit arg på honom!! Men nu exploderade årtionden av ilska upp i mig!! Och jag märkte, att det var inte farligt, att bli arg på honom! Han satte sig inte i ett hörn och grät hjärtskärande och han föll inte död ner! Det var en lättnad! Och sen bröt jag helt med honom. Jag tänkte inte fortsätta att vara hans mamma, trösta, lyssna och jämna vägen för honom. Han var inte min pappa längre - basta.

Sista gången jag såg honom, låg han på sjukan. Som en tunn, förvirrad fågelunge såg han ut, där han låg. När han dog, gick jag inte på hans begravning. Såg ingen anledning till det. Det enda jag ångrar, var att jag inte gav ungarna möjlighet, att gå på sin morfars begravning. Annars ångrar jag inte, att jag bröt kontakten.

Fortsättning följer.....

Vill börja med att tacka för alla kommentarer under "resans" gång. Blir så glad över er respons och suger även åt mig av berömmet!! TACK allihop!!

En sommar, när jag var riktigt under isen, tog pappa riktig sats och tog med mig, min bror Hans och en ytlig kompis till mig (som blev Hans´ tjej) ut på sjön i sin båt Tossa. Det var en mycket speciell båt, som pappa konstruerat och byggt själv. Den var flatbottnad, hade en inombordsmotor, fyra kojplatser och en vedspis att fixa maten på!! Se fotot! Och den var döpt av mig till Tossa! Den gick även att segla - ja - lite grand kanske.... Vi åkte genom Mälaren ut i skärgården och ner till Trosa. Min nya kanot var med - fastsurrad på Tossa under färd.

När jag var i tonåren kunde det bli riktigt pinsamt ibland. Så snart jag hade nå´n kompis i närheten av pappa, började han flirta och betedde sig som en ung charmör. Hatade honom för att han skämde ut mig.... På Luciamorgonen kom klasskamrater till mig hem till oss och skulle bjuda pappa på sprit! Skam, skam....

Pappa flyttade så småningom till en etta med ett stort rum och ett litet, litet kök. Han inredde den rätt trevligt och höll väl någolunda skiten ifrån sig. Där firade han oxå sin 50-årsdag med släkten inbjuden. Tror det var under denna period, som han fick sin sjukpension. Han orkade inte med "ungjävlarna" längre. Senare flyttade han ut till min bror Janne med familj. Där inredde han en liten lägenhet på övervåningen till en gammal skola, som stod på Jannes tomt.

Jag bildade familj i Kungsör. Men efter 6 - 7 år tog jag till sist beslutet att separera från flickornas pappa. Kommentaren jag fick från min pappa satte sig hårt hos mig. Jag kämpade med skilsmässan, dåligt samvete, dålig ekonomi och att ta hand om barnen mitt i kaoset. "Vad fan har du nu ställt till med jänta?" var hans stöd till mig. 

Av naturliga skäl hade vi inte någon närmare kontakt kommande år. Han bodde ju ute hos Janne och hade väl jämt göra med att hjälpa honom och hans fru. Vara barnvakt till Jannes barn och bygga och fixa åt dom. Jag flyttade till Västerås och gick ut förskoleseminariet där. Visst hälsade han på ibland och ringde då och då. Och jag var ibland hem till honom och röjde. Diskade disken som stått i veckor, bytte sängkläder och gjorde rent. En gång hittade jag en död råtta under lakanet i hans säng! Det säger något lite om hygienen....

Jag gängade om mig  där i Västerås. Min pappa och min nya man kom väldigt bra överens - dom var alkoholister båda två..... Det hände att pappa var med oss ut i skogen och plockade svamp ibland. Men annars hörde han liksom hemma hos Janne. Pappa blev "uppfångad" av miljörörelsen så småningom. "Uppslukad" kanske är ett bättre ord. Hela hans bil fylldes av diverse budskap och slogans. Det var Miljöpartiet, Greenpeace och Svenska Freds. T o m en högtalare installerade han på taket, för att åka runt och propagera. Men rökte som en borstbindare gjorde han - miljöpartist eller ej - Commerce utan filter....

Jag hade flyttat till Uppland med man och barn. Familjen hade utökats med en liten bror. När DEN skilsmässan var avklarad, nödd och tvungen, åkte jag på semester i vår bil bakefter morfars bil upp till Vilhelmina. Redan då hade han "uppfunnit" ekodriving! I VARJE nedförsbacke kopplade han ur och körde utan gas så länge som möjligt. Det blev alltså tämligen ojämn hastighet om man säger så. Men miljövänligt....

Pappa  bosatte sig några år nå´n mil ifrån där jag föddes. Han inredde stugan som han hyrde och hade som vanligt många ideér. Han inredde oxå huset med en destillator - "Brännvinet är ju så förbannat dyrt!" Emellanåt ringde han mig och talade om vilken snygg "brud" han hade träffat. Och vilka fina bröst hon hade o s v. Jag försökte som vanligt, att stänga ute alla hans historier om kvinnor - jag ville inte veta.

Fortsätttning följer....

Idag ids jag inte skriva nå´t om "gubben" för att använda min bror Hans´ benämning på våra dagars upphov. Slänger däremot in en bild på honom, från när han kommit upp i "mogen" ålder. Så "mogen" han nu kunde bli....

Jag dras fortfarande med svid i halsen av och till. Och vad jag kan sova!! Det är väl inte riktigt "normalt", att sova som jag gör. När man har kommit upp i ålder, har jag för mig, att man ska bli en så´n som vaknar i arla morgongstund ;) Men inte jag inte! Tänk vad mycket man skulle hinna med då!! Men jag kanske är lite för ung för de ännu *host*

Min reservsymaskin har fått gå för fulla muggar på dagarna. VAD jag syr - ja det får ni reda på efter den 2 oktober - då min dotter fyller år!! Var till bibblan och lånade nya talböcker idag. Håkan Nesser - "Maskarna på Carmine street".  Så blev det "Råttfångerskan" av Inger Frimansson och "Ödets hav" av Elisabet Nemert. Har börjat lyssna på den sist nämnda och den verkar bra - handlar om en kvinna på Gotland under 1300-talet.

Många tankar har dykt upp i skallen de här dagarna, när jag skrivit om pappa. Egentligen kände jag ju honom inte alls. Men det kanske är så, att man inte känner sina föräldrar? Sen är det lite svårt, att inte börja skriva om mig själv och alla de minnen som dyker upp - sån´t som jag upplevde, kände och tänkte. Naturligtvis kommer det med ibland, men det är åtskilliga historier, som jag har raderat. När jag har kommit på - vars tog pappa vägen nu då....

Så är det oxå så vansinnigt svårt, att skriva kortfattat. Jag klarar det inte bara. Orden bara rinner ur mig. Men jag vet, att det kan bli alldeles för kämpigt för andra, att läsa långa stycken. Detta är ju en blogg. Men jag kollade med Hans, när han ringde härom da´n, att det går att kopiera över texten till ett vanligt dokument. Så visst Medresenärskan - jag ska spara pappaberättelsen till eftervärlden! Om nu nå´n skulle vara intresserad.

Jag har oxå blivit lite förvånad över, att så pass många har läst min blogg de här dagarna! Fast texterna varit rätt långa. Att det är intressant för andra, att läsa om ett familjeöde...? Men det manar ju till fortsättning - fram till the bitter end..... Återkommer alltså.....

Denna kallade pappa för "Bruten vinge". Och det kan man ju se. Av farbror Gunnar fick jag för några år sen reda på, att pappa hade gjort den, när hans pappa, min farfar, dog. Det hade pappa berättat. Tänk vad lite man vet vad som rör sig i en pappas huvud.....

De här är dom huvuden pappa har gjort av mig. Den översta vita är gjuten i konststen och omöjlig att slå sönder - jag lovar!! Jag försöket nämligen en gång, när jag lät min ilska över pappa få utlopp en gång!!

Den undre är i gips och målad i bronsfärg. Detta är orginalet, men en kopia finns på Köpings bibliotek. Av en händelse fick jag där reda på, vad pappa kallade detta huvud - "Moderlös"!!

Det här är Pia, så som pappa såg henne. Den är gjuten i brons oxå.....

Detta är Elisabeth, som pappa skulpterade av. Denna är gjuten i brons, men orginalet är i vit gips och då med en ros nedanför halsen. Han kallade huvudet för "Fjällbruden".