stinalill

Senaste inläggen

Av Stina - 20 mars 2015 01:34

Så blev det då en natt, då fjärilarna fladdrade runt i huvét, så det inte gick att somna. Men jag har inget att klaga över - det var väldigt längesen jag hade en så´n natt. Och nu kan jag ju passa på, att skriva av mig lite. Det var ju oneklingen länge sen sist.....


Egentligen mår jag oförskämt bra!!! Trots utebliven operation. Och jag har inte heller hört något från nå´n läkare efter det hemska ultraljudet i matstrupen. Dagarna går - och våren, kan man väl säga, är kommen!! Jag har kunnat sitta på balkongen och njuta av storlampan lite då och då!! Och snön är i princip borta. Perioden, när jag slipper frysa, närmar sig.....   


Just denna dag som gått, har det ändå varit lite turbulent. Igår fick jag reda på, att en nära vän till Preben och Linnea, har valt att lämna detta jordeliv. Det har jag all respekt och förståelse för. Livet är inte nå´n lätt sak att genomgå precis. Men det gör ändå ont i många hjärtan på dem, som kände henne bättre än jag...... Hon skulle ha fyllt 50 år i sommar..... Livet är sorgligt många gånger - sorgligt att så många skratt och samtal inte blev av för henne. Förhoppningsvis har hon det bra nu. Och många minns henne med värme - det märks om inte annat på alla inlägg på Facebook...... Så var hon oxå lite av en kändis i Gävle.


Idag ringde Preben. Och jag fick reda på, att Prebens farbror hastigt har dött - troligtvis i brusten kroppspulsåder. Han blev bara 61 år. Honom minns jag som en himla go unge. Han brukade hälsa på mig lite då och då och när vi var ut på byn, höll han mig i handen. Och jag kände mig både stolt och glad - att han ville det...... Ja - jag var ju förstås dödskär i hans äldre bror - Prebens pappa.....   


Prebens pappa har legat inlagd på Akkis i Uppsala i en och en halv månad. Det började med lunginflammation, så hostade han hål på lungan (!!!) sen blev han opererad för tarmvred och höll på att stryka med. Och nu får dom inte igång magen på honom - han har haft dropp hela tiden. Till allt detta så har han KOL Och idag hade dom tappat honom på en halv liter vätska från lungan. Jag har ju tänkt, att jag skulle ringa honom, men har inte fått något svar. Idag fick jag ett nytt telefonnummer av Preben och kom fram. Har tänkt som så, att han var ju mitt livs stora kärlek och jag ville prata med honom, innan det är för sent. Men han vet ju inte ännu, att hans lillebror har gått vidare, så därför är det "hemligt" Systrarna skulle hälsa på honom och berätta face to face i helgen.


Javisst kan livet vara hårt och deprimerande. Och jag tycker jag får understruket gång på gång - jag måste tänka på det som är positivt. Jag måste ta tillvara nuet och leva, verkligen LEVA mitt liv. Plocka upp guldtrådarna och glädjas åt dem...... När jag väl hade accepterat, att jag inte skulle få nå´n operation, var det som energin och gnistan kom tillbaka till mig!! Jag började sy igen!! Och sen åkte jag riksfärdtjänst till Gävle, när Maja fyllde 15 år. (kommer mer om det sen) Energin fick sig ännu en knuff och jag fortsatte att sy (efter att ha vilat i två dagar)


 

                                                  

Hade tänkt mig en vårduk till Heffa - men kanske blev det ändå en tavla.....??


 

                                            

Detta är en "papperssamlare" med två fack för papper och några småfack för pennor, sax m m till Lotta


   

                                


Ett brett armband, som stängs med kardborreband till Maja och två smala och betydlig mindre till lillasyster Milou


   

                                                


Eftersom jag tycker det lätt bli lite rörigt vid datorn med kom-ihåg-lappar, pennor, glasögon m m sydde jag en egen "pappershållare". Små fack på ena sidan och större fack på andra sidan. Så knöt jag upp den på en tvärslå på gaveln till "hylla Ivar", med småfacken inåt (så jag lätt når det jag för tillfället behöver)


Och det senast sydda blev en höna till Annsan. Den skulle ha varit klar för ett år sen - hon skulle ha den till förskolan där hon jobbar. Men nu kom hon inte ihåg hur hon hade tänkt använda den. Men - det löser sig nog, om jag känner henne rätt..... Hönan är alltså stoppad med vadd och har ett foder inuti. Alltså ett "tomrum" inne i hönan, där det kan hamna ägg t ex...... Jag är inte nöjd med detta fågelfä - hon hade kunnat få ha lite mera färg och stjärtfjädrar oxå. Men hon var ändå svår att sy - jag får ju prova mig fram, när jag inte har nå´t mönster eller förebild......


 

  

Av Stina - 20 februari 2015 11:16

Den första konserten i år för mig blev att se och lyssna till Arja Saijonmaa den 6 feb på Korpen här i Skinnsberg. Det var slutsålt och jag var en av de sista, som fick en biljett. Parkerad på en reserverad plats längst fram!! Och den konserten ångrar jag inte!! Arja - som faktist är lika gammal som jag!! - inga andra likheter  Vilken pipa (som min svärson brukar uttrycka det) och vilken stilig tant!! Klädd i en hellång granitgrå sidenklänning med foder i klarrött. Och  slitsar som räckte låångt upp. Och spirorna kunde vilken 20-åring som helst vara avis på.... Men naturligtvis var det sångerna som farsinerade och berörde mest. Hon sjöng bl a en egenskriven lugn och stilla låt "Min ensamhet" som jag hade kunnat skrivit själv, om jag hade haft den kompetensen. Den finns säkert på YouTube


"Jag har sovit djupt igen

I min ensamhet

Den har blivit som en vän

I min egen lycklighet"


"När en gång livet är förbi

Kan jag erkänna jag är fri

Jag har min vän, min ensamhet

Han är mig trogen, det jag vet"


Det är första gången jag hört någon annan uttrycka, att ensamheten kan vara en vän. Jag gillar ju verkligen ensamheten. Den är stilla, rofyllt och utan krav och prestationer. Naturligtvis kan den emellanåt kännas tung t ex när längtan efter barn och barnbarn faller på. Och visst inser jag, att jag ibland behöver få lite input utifrån. Men i det stora hela tycker jag, att ensamheten verkligen är en vän.


Nog förstår jag, att det KAN vara så, att jag på så vis skyddar och avskärmar mig från besvikelser och eventuell kritik utifrån. Men - so what.... Och jag vet, att många kan tycka synd om den som lever ensam. Men det är ju faktiskt alldeles onödigt, när det gäller mig. Ensamhet har ju en lite negativ klang, därför tycker jag att "ensamstående" borde bytas ut mot "singel" 

Och där gick alltså Arja rakt in i hjärtat på den här tanten   Så sjöng hon naturligtvis en massa andra låtar och avslutade med i mitt tycke den höjdare, som står sig "Jag vill tacka livet"..... Jag försökte fota med mobilen, men det blev verkligen inga höjdarfoton. Jag filmade oxå, men tyvärr klarar jag inte att överföra dem till bloggen


                                                 


Jag är inne i en period av mycket drömmar. Tokiga och roliga oftast. Och drömmarna följer mig in i vakenheten - jag pratar med folk och blir irriterad, när dom inte svarar   Oftast jobbar jag som chef i mina drömmar och försöker få allt under kontroll. Precis som det var i verkligheten för mer än 15 år sedan. Så har mina drömmar om, att jag inte hittar min bil återkommit. Antingen minns jag inte var jag har parkerat den och letar och letar på olika parkeringsplatser. Eller så har den blivit stulen och jag letar i skumma tillhåll efter bilen och tjuvarna.....


På sjukfronten inget nytt. Förutom att jag har fått kallelse till Västerås den 26 för att göra ultraljud på hjärtat från matstrupen!!! Hur nu det ska gå till - jag som är så lättspydd.... Men jag har släppt min stora väntan på den tilltänkta operationen som inte blev av. Känner nu att jag var nog otroligt spänd tidigare i min väntan. Nu känns det mer som att det blir vad det blir. Sinnesrobönen är alltid aktuell för mig.....


Efter konserten med Arja, kom mitt syende igång. Eller om det berodde på, att jag kunde bryta min stora väntan...... Det blev en tavla 57 x 65 cm och jag kallar den "Fönster mot världen". Jag är någolunda nöjd med den - men inte helt. Färgerna betyder nog mest för mig. Blått = frihet, lila = hopp och rött = starka känslor, kärlek, ilska....


 


En morrón, (vid 12-tiden!!) när jag just rest mig från sängen, ringde det ihärdigt på dörren. Det var Heffa som kom inom. Och gulle hon - hon hade med sig vackra tulpaner till mig!! Dom räckte länge - jag tycker ju även att åldrade tulpaner är vackra!!


 


                                 


Av Stina - 27 januari 2015 03:22

Inatt glömde John Blund mig igen - antar att han körde halkkörning i snövädret och for i diket..... Men han är så välkommen imorr´n istället   Tur man är arbetsbefriad, så det går att sova dagtid. Förstår inte varför det inte går att stänga av hjärnan, när det är dax för det. Tankarna fladdrar omkring som fjärilar.....


Men nu har jag nog ändå fått min resa till Akademiska sjukhuset i Uppsala på lite håll, så jag orkar att skriva om det. Den 19 tog jag PK-prov här i Skbg och fick sedan telsamtal från Dr N. Det låg på 2,6 och skulle ner till högst 2...... Den 20 i ottan bar det sen av i sjuktransport till Akkis. Och Ann-Louise kom och var med mig   i dagarna tre!! Först var det provtagning, EKG och allmän utfrågning. Sen bar det av till Spirometrin. Och tanten blåste ända nerifrån tårna omväxlande med att fylla lungorna med all luft som fanns. En rysligt trevlig kille, som var både pedagogisk och hejarklack. Tyvärr kom jag ändå inte upp i normalkurvan   


                       


Efter att ha fikat på kafeterian, var det dax för läkarsamtal. Minns faktiskt inte så mycket av det - kanske var det inte så intressant.... Men himla tur att A-L var med - läkaren var dansk och väldigt svår för mig att förstå. Denna dag blev det mycken väntan mellan turerna. Inte förrän vid 4-tiden kunde vi bege oss hem till Bennarby, där jag sov över natt. Såå roligt att träffa hela familjen Bergefur mitt i alltihop   


Både på kvällen och TIDIGT på morron fick jag duscha och tvätta mig med bakteriedödande medel. Det fick vara högst 12 timmar emellan......? Senare sa dom, att jag bara behövde duscha på morron nästa dag, för det bakteriedödande satt kvar i uppåt en vecka!! ?


Jag kommer faktiskt inte ihåg vilken dag dom gjorde skiktröntgen på hjärta och lungor. Men jag minns ATT dom gjorde det   Dessutom fick A-L vara med, förutom när jag åkte in i själva apparaten. Och dom fick allt bilder på tantens innanmäte - på en blå skärm ovanför "tunneln" stod det "Stina Stjernström"..... Så dom inte blandade bort mig   


                                                


Kl 8.00 den 22 skjudsades jag till hjärtkateteriseringen. Fick en tia Stesolid, men det tyckte jag varken gjorde till eller ifrån. Nervös var jag helt klart. Kändes så bra ändå, när Ann-Louise dök upp och kunde vara med mig även denna dag. Och hon fick även vara med inne i rummet. Höll mig i handen och fotade lite.


Dom satte bedövning i halsen strax ovanför nyckelbenet och även i handleden - gjorde ONT!! Det gjorde även ont, när dom körde in slangen i halspulsådern och handleden - trots bedövning. Men sen var det bara att ligga där under allt det sterila blå.... Och bakom en glasruta satt någon och registrerade värdena dom fick fram. Och själv kunde jag se på den blå skärmen, att en liten "orm" rörde sig framför min ryggrad!!


                        


Sen åkte jag sjuktransport hem till Skbg igen. Men det blev sightseeing runt halva Västmanland och tog sin lilla tid. Vi åkte snöig och halkig småväg - två gånger körde han fast, men tog sig ändå loss. Sen var det bråttom för tanten in å kissilera.....


Dom hade sagt, att dom skulle ringa och meddela mig resultatet i början/mitten veckan efter. Men redan på freda´n ringde en läkare och talade om, att dom hade tillsammans kommit fram till, att operation inte var aktuellt   Dels har jag lite dålig lungvolym, är överviktig och har förmaksflimmer. "Riskerna är större, än möjligheten att bli bättre. Du skulle må betydligt bättre, om du kunde gå ner i vikt och gå på nå´n diet"   Precis som om jag inte skulle veta det - jag gjorde ju inte den där VBG-operationen bara för att det var kul.....


EVENTUELLT skulle man KANSKE kunna gå in genom ljumsken och minska läckaget på den klaffen som läcker mest. Det var en tämligen ny metod. Men då måste man FÖRST gå ner i matstrupen och göra ett ultraljud på hjärtat därifrån, för att se om det är möjligt..... Ja sen gick jag med gråten i halsen. Ända tills Annsan ringde och jag kunde släppa "gråtspärren". Och på lörda´n kom hon inom och jag fick prata av mig. Hon hade blommor med sig och en "islykta" (gjord i en hink!!) till balkongen  


     


                                                           


Igår - måndag - ringde jag upp Akkis och bad att få en kopia på journalen plus kopia på remissvaret till Dr Amin. Dom skulle bevaka och se till, att jag fick dem hemskickade, så snart dom var utskrivna..... Men nu skiter jag i att tro, att det kan bli nå´t bättre med hjärttanten. Jag vill inte ha några förhoppningar, för att återigen bli besviken. Det är som det är och expertisen har sagt sitt.... Och jag vill inte slösa mer energi på att fortsätta vänta och hoppas.....






Av Stina - 14 januari 2015 20:21

Begriper inte, varför jag inte kan ta mig för nå´nting, för att jag ska göra något om flera veckor?? Jag skulle ju kunnat sy hur mycket som helst, färgat tyger, städat ("döstädat") i lådor och skåp. Istället sitter jag o spelar spel, lyssnar på böcker, tittar på TV och bara kastar bort tiden...... Ja, ja - jag kan inte skylla på nå´n annan än mig själv.....


Igår var jag i alla fall till frissan. Har klippt mig själv några gånger sen sist, men jag kan inte skingla håret bak. Och denna gång fick frissan till det så som jag vill ha det. Tyvärr hade hon i nå´t klet, så det känns som om jag inte skulle ha tvättat håret på månader. Jag frågade henne lite om mitt hår. Och det stämmer alltså, att man tappar fler och fler hårstrån, ju äldre man blir. Jag har alltså inte misstagit mig, om att mina hårstrån är fler numera på kläder och kudden. Kletet hon hade i, var lecitin, som skulle göra, att inte håret blir så torrt.


Så tog jag mig i alla fall till och knäppte några selfisar på mig själv. Mitt utseende har ju förändrats ganska rejält. Jag ser inte alls så fräsch och pigg ut som på tidigare presentationsbilder minsann. Numera är jag vithårig, blek och russinlik. Men det är som det är - jag är ju ändå snart 70!!!


                   

                          Utan blixt.....


                                      

                                       .....med blixt


Lite, lite har jag ändå sytt. Bl a sytt av ärmarna på några jumprar och så blev det några spishanddukar till yngsta dotera. Inga mästerverk precis, men hoppas de kommer till användning....


                                          

Och nästa vecka blir det "studiebesök" på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Prover ska tas i vanlig ordning + EKG och jag ska få ett samtal med en läkare. Är så tacksam att Ann-Louise har tagit ledigt från jobbet, för att vara med mig dessa dagar. Hon blir inte lika stirrig som jag och har rätt bra insikt i det medicinska. Så hon kan minnas så´n som gått mig förbi. Sen ska jag göra om spirometrin - hoppas det blir lite bättre resultat än i Västerås.


Andra dagen ska dom göra en skiktröntgen på hjärtat. Och på eftermidda´n blir det då hjärtkateterisering. Det blir spännande och lite läskigt. Tyvärr får väl inte Ann-Louise vara med då - det ska ju vara sterilt och jämställs med en operation. Men jag skulle nog behöva hennes hand i min..... När jag ringde Akkis idag, så sa sekreteraren, att jag troligtvis får vara kvar en natt till för observation efter detta. Men första natten kan jag i alla fall följa med Ann-Louise hem - det blir bra.


    

   


Ja att det har varit och är full vinter har väl inte undgått någon..... Nu är det fikadax - sen få jag väl se om det blir nå´t byte av profilbild.....  

 


Av Stina - 28 december 2014 15:33


Så var då julen över ännu en gång. Och det blev en riktigt trevlig jul. Både familjen Bergefur och Gustafsson/Eriksson var samlade i år!! Vilket den här tanten uppskattade mycket    Men jag ska väl börja från början kanske.....


Kvällen den 22 satt jag lugnt och stilla framför datorn och spelade spel och åt en mogen mango - gott!! Så ramlade en tand ur munnen på mig!!    En av mina framtänder i underkäken. Snacka om ångest!! Så´na mardrömmar brukade jag ha förr..... Det var denna tand, som dom hade opererat bort roten på. Och liksom "hängt upp" - limmat fast själva tanden mellan två andra tänder. Vasst var det och eländigt såg det ut. Jag tog en nagelfil och filade bort det mesta av det vassa. Jag får väl säga som Annsan sa förut - vad spelar väl några tänder för roll i det stora hela..... Ska ringa imorr´n till käkkirurgen och höra om dom kan limma fast den igen....


Da´n före julafton stod jag redo kl 12 och väntade på färdtjänsten. Posten kom precis, när jag stod där. Med en kallelse från Akkis!!! Vicken julklapp!! Så dit ska jag nu den 20/21 januari!! Samtal med sjuksköterska och läkare först. Sen en ny spirometri - bra!! Hoppas jag kan få ur mig mer luft än jag fick sist.... Dagen efter blir det skiktröntgen av hjärtat och sen hjärtkaterisering av hjärtat. Så är det bara att hålla tummar och tår, att jag klarar besiktningen!!!! Hoppas, hoppas.....


Åter till julen. Blev mottagen av yngsta dottern och svärsonen. Sen satt jag på en stol och tog del av julförberedelserna. Ankie fixade julgodis och efterrätten medan Stefan ordnade köttbullar, skinkan och annan mat. Det är så roligt, att se dom arbeta tillsammans!! Dom samarbetar verkligen!!


       

Och vovvarna måste ju rastas i det kalla men soliga julvädret. Äntligen fick jag träffa Bonus - en snäll och glad Flat Coat Retriver (rätt stavat??) Under tiden gick tanten runt och kollade in julpyntet på nedervåningen. "Du får inte gå upp för trappen, medan vi är borta".... Omvända roller.....


              

Allt är då så vackert och perfekt i detta hus - med många tomtar och julblommor......


Men inte kunde tanten avhålla sig från att snubbla ikull   Deras soffgrupp står liksom på en liten "upphöjning" på övervåningen. Och jag ramlade handlöst framåt och slog tumnageln i soffbordet, så ca en tredjedel av nageln bröts av. Men den satt ändå kvar i en liten bit. Men Ankie fixade kompress och teip, så den höll sig på plats......


                                     


En vacker julgran blev klädd och elden sprakade i kaminen. På förmiddagen kom Dennis och Pontus - lääänge sen jag träffade dom minsann!! Dennis hade skaffat sig ett välansat skägg, som han passade väldigt bra i och visst fick jag se Pontus vackra leende    Dennis hade med sig sin ryggsäck med akutsjukvård, som jag fick ta del av. Han har ju gått en motsvarande undersköterskeutbildning i det militära, för att kunna rädda liv, när han ska åka till Mali i juni...... Stefans dotter Jennifer platsade oxå i gänget - tyvärr dåligt foto....

 -

                                              


Vid 6-tiden anlände så Familjen Bergefur!! Båda döttrarna var med - söta som socker förstås!!   Himla kul att fira jul med båda familjerna på en gång!! Även om ögona gick i kors på tanten, kunde jag ta in dom - höra dom, se dom - lycka!!!


                                                  

Alla fick plats vid julbordet och åt av allt det goda som vanligt på julen, så magen stod i fyra hörn. Efterrätten : saffransglass (hemgjord) maränger (hemgjorda), hallon och vispgrädde. Senare diverse praliner (hemgjorda) med smak av citron, Baileys och Kaluha ...... oj, oj, oj.....


Precis som i gamla tider spelades det sen spel - "gamlingarna" mot ungdomarna 5 + 5. Det var ett spel liknande Trivial Pursiut. Många spekulationer och många skratt   Och tanten njöt i fulla drag även om det var genom trötthetsdimman...... Jag har mycket att vara glad och lycklig över   


                        

På annandagens eftermiddag var jag hemma i mitt lilla bo igen. Och visst har sängen fått fylla sin funktion    och tankarna har vandrat.....Det är välan tur, att julen finns, så jag får chansen att träffa dom alla. Tyvärr blev det ju ingen träff med Preben och hans familj..... Men man kan välan inte få allt här i världen...... 


Igår kväll satte jag upp mina vackra lyktor med silverljus, som jag fick av Ida och Johanna.    Och nu ska jag allt glänta på balkongdörren och tända dem igen i mörkret


Av Stina - 20 december 2014 19:27

Som så många andra går jag här och väntar på julen    Inte precis för att jag älskar julen.... Utan för att jag kommer att få träffa två tredjedelar av mina barn med familjer   Jag åker med riksfärdtjänst till Ankie och Stefan och på julafton kommer även Bennarbyborna dit!!

 


Jag VET, att jag kommer att bli alldeles kring-kring i skallen och fruktansvärt aptrött. Men jag ska försöka, att suga åt mig av dom och bara titta på dom och försöka vara närvarande. Mina fina barn och barnbarn   Några paket blir det ju inte - det har jag inte kunnat fixa. Men det kanske inte är huvudsaken längre - det är ju inte lätt att veta, vad storbarna önskar sig.

                                                  

   


Till Milou och Maja har jag skickat några paket med postverket - och Preben har oxå hämtat ut det!! Hoppas dom får en fin jul även i den familjen   Och Preben - lillpojken fyller 40 år i övermorr´n!!! hur nu det har gått till..... saknar..... Men för övrigt tycker jag allt, att julen är överreklamerad. Den som köper mest blir lyckligast, verkar det som. Fast visst är det liite kul, att ta fram småtomtarna och julstjärna m m!! Lite snö har väl dansat ner några gånger hittills, men smält bort igen. Annars måste jag erkänna, att det faktiskt kan vara rätt vackert, när snön lyser upp både träden och marken....

                                                  

                                     

Faktiskt har jag sytt mig en ny väska!! Liiite snurr på tanten är det - i alla fall emellanåt   

                                             

Jeanstyg med några "pärlor" som har hängt i ett gammalt halsband tidigare. Dom var ju i samma färgskala som jeanstyget. Denna väska är liite större än min tidigare jeansväska och stämmer bättre med allt jag "måste" ha i den..... Så har jag ännu en idé i skallen, men jag har inte kommit till skott - ännu..... Känner mig så seeeg - har legat i sängen flera timmar och slumrat av och till......


På hjärtfronten inget nytt. Förutom att jag har fått ett brev från Akkis, där överläkar´n skrev, att dom skulle kalla mig "i januari eller senast februari". För att då göra de där två testerna, som jag skrev om tidigare. Jag försöker nu ställa in mig på, att det inte blir nå´n operation. Tycker jag skymtade mellan raderna, att dom inte tror, att jag kommer att fixa det. Men, men - den som lever får se...... Tänker mig ändå, att jag ska försöka komma igång med mitt syende efter helgerna. Så jag i alla fall åstadkommer något annant än tomma timmar och dagar..... Jag är medveten om, att jag får för lite intryck utifrån. Det blir liasom lite dåligt med socialt inflytande och utbyte. Att göra en dagsutflykt till ICA ger ju inte såå mycket i den vägen   


Men å andra sidan kan jag sitta i timmar på nätet och kolla in "textil art"!! Det finns t o m videor, där man kan lära sig mer om olika tekniker. Och massor av olika foton av allt textilt mellan himmel och jord. Och går man in på en sida av någon konstnär, så finns där länkar till andra sidor. Där det i sin tur finns fler länkar..... oändlighet..... Nog finns det fördelar med det här datorsamhället - även om det så klart finns nackdelar oxå....


När jag låg och slötittade på TV idag, råkade jag se ett program på Kunskapskanalen, som handlade om åldrandet. Och för att man ska kunna leva länge utan sjukdomar, gällde förstås att man äter förnuftig och motionerar...... Bara 25 % av åldrandet var genestiskt betingat. Och det fanns forskare, som trodde att många, många fler än nu, kommer att bli 100-åringar. Så var det nå´n forskare, som hade gjort en sorts dräkt, som t ex en 50-åring kunde sätta på sig. Och på det viset känna och uppleva hur det var att bli gammal. Egentligen skulle ju ungdomar och yngre medelålders prova en så´n dräkt, för att få riktig motivation för att leva sunt!! Känna hur jobbigt det är med trappor tex, hur "långt" det är ner till golvet, hur allting tar längre tid att göra m m. Ja, ja - lite fundringar bara..... 

Av Stina - 3 december 2014 18:53

Eftersom den här tanten har liiite dåligt kom-ihåg, tänker jag skriva ner kort och koncist om höstens "begivenheter". Allt vill ju inte stanna kvar i hårddisken minsann. Och nu när jag ska byta almanacka, kan saker vara bra att pränta ner på ett samlat ställe.....


08-20   Åker ambulans till Köpings lasarett - mycket svårt att andas

08-21    Lungröntgen - utan anmärkning

08-22    Ultraljud på hjärtat - en klaff till som läcker

08-26    Sjuktransport hem

09-01     PK-prov Skbg

09-02    Sjuktransport Käkkirurgen V-ås (troligtvis fem tänder, som måste dras ut!!!)

09-05    Sjuktransport Käkkirurgen V-ås tandhygeinist

09-10     Sjuktransport Anestesimottagningen V-ås samtal

09-17     Sjuktransport KäkkirurgenV-ås tandhygeinist

09-18     Lämnat blodprover Skbg

09-19     Sjuktransport Hjärtmottagningen V-ås kranskärlsröntgen, utan anmäkning

09-23    Egen bil Annsan kör Käkkirurgen V-ås PK-värdet 3,1, ingen tandutdragning

09-29    PK-prov Skbg

10-01     Egen bil Annsan kör Käkkirurgen V-ås Tre tänder + en rot opereras bort

10-14     Sjuktransport Käkkirurgen V-ås stygn togs bort

10-20    PK-prov Skbg

10-22    Sjuktransport Köping medicinmottagn SOS-projektet 20-årskoll

10-28    PK-prov + 17 rör blod (till SOS) Skbg

10-29    Sjuktransport Käkkirurgen V-ås resterande stygn bort

11-03     Sjuktransport Köping träffar kardiolog

11-06     Sjuktransport V-ås medicinmottagningen Spirometri, låg lungvolym

11-11      PK-prov Skbg

11-13     Sjuktransport Käkkirurgen V-ås läkningskontroll

11-17 + 11-25  + 12-01 + 12-02 Ringt Akademiska i Uppsala


Och den 2 dec fick jag veta, att jag skulle genomgå två prover till på Akkis. Nå´nting som heter CP thorax-röntgen. Hon förklarade att det var som en skiktröntgen av hjärtat. Det andra provet hette hjärtkaterisering (säkert en annan stavning) Då går dom in via halsvenen ner till hjärtat, för att se hur hjärtat arbetar. (liten kamera antar jag) Troligtvis får jag ingen tid förrän efter trettonhelgen   Efter DETTA får jag sen reda på OM det blir operation eller inte   En överläkare prioriterar patiernternas turordning och en sekreterare bevakar tiderna som finns.


Nog 17 har denna höst varit inriktad på nästan enbart sjukdom, sjukdom och sjukdom. Kanske inte så konstigt, att tankarna snurrar och att jag är ofantligt less på skiten. Inte blir det ju bättre av, att jag inte orkar iväg på nå´nting - ingen konsert, ingen marknad, inget skogsbesök m m. Men jäklar anamma - jag klarar fortfarande att ta min lilla Pippi och åka till ICA och handla!!!   Och jag HAR faktiskt fått fram adventsstake och julstjärna oxå!! Och jag har beställt riksfärdtjänst till den 23 december!! Men vissa dagar känns omöjliga. Idag t ex blev jag flåsig och matt bara av att vattna blommorna......


Tänk om jag hade vetat, när jag var så här ung, (som fotona visar) hur livet skulle bli.... Då man kände det som att livet var oändligt och man troligtvis var odödlig..... Nja inte TROR jag, att jag skulle ha haft nå´n nytta av att veta det då..... Men så här i backspegeln kan jag i alla fall tycka, att jag var väldigt vacker!!! Vilket jag INTE tyckte DÅ!!! Jag var 19 år, lyckligt gravid med min äldsta dotter och ingen - inte ens frissan visste, att jag skulle gifta mig denna dag!! Den 5 december 1964.....

                                    


Men även innanmätet i gammeltanten har förändrats - till det bättre tycker jag nog. Det finns liksom liiite mer klokskap och erfarenheter i hårddisken numera ändå. Men skalet har allt kommit till bäst-före datum   Men ÄN FINNS JAG MED!!!

                                                       

När jag går/ligger/sitter här hemma i tystnaden, tar ju naturligtvis mina egna tankar överhanden. Och nog kan det verka, som bara min egen person gäller. Det blir ju liasom lite snålt med input. Men många tankar snurrar oxå om barnen med familjer och vännerna. Men mina många tankar och funderingar om dom, KAN jag ju inte skriva om, så här på bloggen - annat än ytligt. Det vore att utelämna dom. Men dom finns verkligen i min skalle och ibland kan längtan kännas tung. Men jag kan oxå känna stor tacksamhet över, att dom finns allihopa. Var och en av dom, har gett mig - och ger mig - så mycket glädje och kärlek    

Nä nu verkar det bli nästan snyftigt - det var inte tanken   Det finns så mycket att skriva om. Och jag har alltid haft svårt, att fatta mig kort. Men jag är lite mer tystlåten live.... Och nu före sängdax ska jag fixa mig en stor kopp hett te och några smörgåsrån med smör och ost på - dä ä gött dä   



        


Av Stina - 29 november 2014 19:54

Inte hade jag tänkt att blogga nå´t idag. Mitt humör är ju lite grått, om man säger så. Jag får ju inga raka svar - eller svar alls förresten - på hur det blir med skrutthjärtat. Men det får väl visa sig - det händer i alla fall inget under detta år. Skit i det nu......


Jag gav mig ju 17 på, att jag skulle ha upp ljusslingan på balkongen och lyckades ta ner den från ett överskåp - försiktigt, försiktigt. Så sen blev det lite mer ljus på balkongen!! Även om tanten hade kokta spagetti i benen och flåsade som ett ånglok efter den bragden. När jag vilat en stund, tittade jag efter - lite grand - i resten av kartongen. Och fick se dom här glada tomtarna från Therese. Jag bara MÅSTE ta fram dom!!! Tänk att dessa tomtar får mig att dra på smilbandet varje år!!    


 

Hon som sitter i gungstolen har jag själv kompletterat med - samma skrot och korn liksom!!


Ja så kom den ena tomten efter den andra upp - mina tre (som har varit fyra) små glada och nöjda tomtenissar, som jag tycker så mycket om....


 


Och här är drulltomtarna - den ena har ryggskott och den andra har fallit rakt på magen med skägget före, när dom bestämde sig för att bestiga "berget".... dåligt foto, men det får hänga med ändå.....


Och det här är årets nyförvärv !! Dom ville så gärna följa med mig hem, när jag var till ICA och handlade!!!    Dom är så små, så små - bara sådär 7 cm höga, inklusive luvan.....


Ja till slut blev ju hela bordet fullt!!! Nog är jag väl lite knäpp, men det kan jag leva med   Det är ju inte ens jul ännu - första advent imorr´n. Men ska jag hinna med att njuta av dom, så var det välan bara att köra på. När sen julen är över, åker dom ner i sin låda igen....

 


Och idag för tre år sen föddes lilla Milou   Tiden går så oerhört fort.... Jag skickade allt ett paket till henne, men det hade inte kommit på plats. Kollade med posten - och ja det fanns på plats i Gävle - så avin hade väl dragit sig undan...... Men jag har skickat ID numret till dom och jag hoppas att Milou ska klara, att öppna ett paket om dagen på den adventskalender, som jag sytt till henne. Lilla gumman - jag skulle så väldigt gärna velat dela hennes födelsedag...... Hoppas på, att få se foton ändå..... Jag ringde henne och hörde "Hej farmor" och så fick sjunga lite för henne.... Sen hade hon inte tid längre - hon hade fått doktorsgrejer av Maja, som hon nu höll på att testa på nå´n docka   


       


I dagarna har jag på Facebook följt Ann-Louise på hennes bravader på "Sweden International Horse Show" på Friends Arena i Stockholm. Igår hade dom nå´n sorts invigningsspex där dotera var utklädd till munk och stod i en tunna på en kärra, som drogs av en fjording, tror jag det var. Och Viktoria anlände efter ett fyrspann - eller möjligtvis sexspann (???) för att invigningstala. Idag var det helt plötsligt snö i hela arenan - hur nu det gick till...... Sen har Ann-Louise hållit i trådarna för montern med info om Connemarasällskapet - hoppas det har funkat bra!!


Så har jag faktiskt tagit mig i nackskinnet och sytt en tavla!! Började med enda tanken, att det skulle vara ett hus med i bilden.... Sen växte bara motivet fram - av sig själv!! Jag har "målat med symaskinen" som Malin Lager uttrycker det. Bottentyget är nå´n sorts siden, tror jag - gråblått. Sen har jag sytt på olika chiffonger på det. Den speglar nog rätt väl min insida, som den har varit nu ett tag....


 


    

Presentation


Fundringar från Tant Blå

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards