Härliga, ljuvliga sommardagar!!   Jag lääängtar till "min" klippa vid sjön - men i brist på bröd, får man väl äta limpa. Och balkongen är inte fy skam heller. Fast ibland får jag lov att gå in och kyla av mig   Det fläktar inte precis som vid sjön.... Men emellanåt har jag tagit ut en bunke med kallvatten och i alla fall plaskat med fötterna i. På ett vis är det skönt OXÅ, att liksom vara hemmavid, om molnen eller en regnskur skulle släcka storlampan. Sen behöver jag ju inte packa nå´n massäck heller - bara att gå in och hämta ut nå´t ätbart. Ja, ja det gäller ju att försöka se det positiva.....

Jag är inte riktigt nöjd med mina balkongplanteringar i år. Köpte ju Husarknappar och så´na små prästkragar. Men Husarerna fick ju vätsekbrist, när jag var borta hemifrån för länge. Och dom som faktiskt överlevde blev till en present till Annsan. Så köpte jag gula Million bells istället. Men det blev alldeles för lite kontrast, blekt och intetsägande. Men - nu får det vara som det är..... Nästa år ska jag inte ge mig, förrän jag får tag i det jag VILL ha och inte nöja mig med ersättningsblomster..... bara jag får vara med ett år till.....

Ja inte nog med härligt sommarväder!! Jordgubbar har hittat hem till tanten då och då   Så ljuvligt gott med lite 4%ig matlagningsgrädde till!! Tror jag skulle kunna leva på gubbar!! Igår, när jag var och handlade, var jag faktiskt liiite stolt över mig själv. Inget fikabröd och ingen glass alls!! Som vanligt MÅSTE jag gå ner i vikt..... Hur det sen går vet väl alla vid det här laget.....  Men jordgubbar är i alla fall "tillåtet"

Och en ljuvlig sommarbukett var jag ut härom dagen och fick till

Idag har jag lyssnat på en gripande och fängslande bok "Ro utan åror" . Den handlade om en kvinna som får ALS. Och hur hon tacklar olika funderingar om döden och vägen dit, hur hennes barn ska få ta del av det som händer och - hur hon även kan känna en intensiv glädje inför små händelser och möten. Hennes yngsta son (i lågstadieåldern ) hade själv funderat fram "Varje sekund är ett liv".

Utan all annan jämrörelse, kan jag känna igen vissa tankar. Det gäller att ta tillvara, att se det positiva - även om svarta tankar kommer flygande emellanåt.  Jag brukar ju läsa mina blogginlägg för varje år det datum som är dagens. Och för några dagar sen, hade jag flera år i rad skrivit om "Sinnesrobönen". Alltid lika aktuell. Och nu har jag ju kämpat en del med att försöka acceptera, att jag inte klarar att åka till "min" sjö längre. Jag vet ju med mig, att jag tidigare har tänkt "den dag jag inte klarar, att ta mig ner till sjön, då är det lika bra att packa ihop livet". Men nääe - det är nog inte det!! Det finns så många fina små stunder, då jag kan känna en glädje över livet!! Och t o m lycka ibland!!  Så många vackra saker att se, så många varma, goa möten - inte minst med mina barn med sina respektive och mina barnbarn   Och mina vänner, som fortfarande vill ha mig med.....

Igår hade jag ett långt samtal med "min" Anita. Vi befinner ju oss på ett sätt i samma fas i livet. Sån´t som tidigare varit självklart, är idag omöjligt. Kroppen tappar den ena funktionen efter den andra. Vi tvingas inse, att det liv vi tidigare har levt, har förändrats negativt. Inte bara våra liv utan hela samhället har förändrats, så det är svårt, att hänga med och förstå. Och - hur lång tid, har vi kvar.... Vad kommer att ske på vägen mot slutet..... Ja många frågor finns, men inte mycket till svar - ännu..... 

Men ett är säkert - nu är det snart dax att parkera tanten i sängen för laddning av batterierna   

När jag åker bort måste jag alltid packa ner min mobila CD-spelare, minst två ljudböcker (utifall en skulle vara tråkig) hörsnäckor och ett antal batterier. Så kan jag ligga i sängen på da´n eller kvällen och slappna av med boken i örat.

Flera gånger har jag sett hur Ann-Louise och Erik går omkring och lyssnar på bok genom sin ajfåne. Det ser ju väldigt bekvämt ut - dom kan plocka ur diskmaskinen, duka fram frukost m m medan dom lyssnar. Utan att spelaren lägger av om den skulle utsättas för skak - den ligger där i fickan och inte behöver dom byta CD skiva heller. Så jag har grunnat ett tag och - bestämt mig för, att jag ska ha en ajfåne!! Jag - som ALDRIG i livet skulle ha en så´n där mackapär!! Men - man är väl inte sämre än att man kan ändra sig   

Och nu föll det sig så, att när Erik och Ann-Louise skjudsade hem mig nu senast, stannade vi vid El-Giganten i Västerås. Där råkade vi på en försäljare, som var bra på att snacka - men verkade rätt okunnig för övrigt. Själva frågandet stod ju Erik för, eftersom jag inte är kunnig på området. Och det bollades fram och tillbaka tills jag inte orkade längre, utan gick och satte mig....

Vi skippade Giganten och så for vi vidare till Media Markt. Där råkade vi på en försäljare, som inte snackade sig blå, utan verkade lite mer seriös. Pengarna som jag hade på kontantkortet flyttades över - vart vet jag inte riktigt.... Tecknade avtal med Telia - bundet i 24 månader!! En iPhone0 4s. Vid det här laget kändes det som inte en enda cell i min skalle fungerade - totalt blåst. Men jag litade på Erik. För mig gick det ju inte att lita på i alla fall.

Väl hemma skulle då Erik lära mig hur "man gör". Och jag var nog inte den mest läraktiga, om jag säger så. Jag var så fruktansvärt, hemskt vrååltrött - det kändes som fri passage mellan örona mina.....    Ann-Louise gjorde anteckningar - det var en massa frågor som skulle besvaras, innan fånen gick igång. Jag kände mig som hundrafemtio år minst - en gammal fossil som är obildbar.....

Men nu har det gått en vecka och jag har väl listat ut ett och annat. Jag kan välja ut böcker, ställa i "bokhyllan" på vänt och nu har jag faktiskt lyssnat på tre böcker redan!! Jag har en "app" som heter "storytel" och därifrån kan jag välja vicken bok jag vill och ladda hem till fånen. Jag har oxå lärt mig fota och kanske, kanske kan jag ringa oxå   Men mycket återstår att lära, innan jag kan få ut mesta möjliga för pengarna. HUR mycket pengar det kommer att kosta, har jag faktiskt inte riktigt grepp om. Men det visar sig säkert....  

Och jag tar tacksamt emot boktips!!! INTE deckare, INTE smörromaner typ hjärta/smärta.  Helst verklighetskildringar, biografier, andra världskriget, genomförda äventyrsskildringar...... Har du nå´n bok att rekommendera ge mig en kommentar tack!!

När jag ändå är igång, så kan jag väl lika bra fortsätta i ullstrumporna....

Fedagen den 13 juni !! kom alltså Johanna och hämtade mig för vidare frakt av tanten till Bennarby. Trots datumet gick allt så bra som det kunde. Även om hon emellanåt är liite tung i högerfoten   Men det är så skönt, att bara sitta bredvid - blunda ibland och emellanåt kolla in naturen som passerar..... Fredag är godisdag i Bennarby. Då är det "fritt fram" att stoppa in allt fettbildande i ansiktet. Och tanten tar ju seden dit jag kommer.....

På lördagen satt tanten på en sulky och körde häst minsann!!! En liiten häst - en minishetlandsponny, som heter Valle. Valle och Lillan (heter egentligen "Mormors lilla kråka!!) har varit bortlånade ett bra tag. Men har nu kommit hem, eftersom familjen dom var hos skulle skiljas.....

Det var mycket som skulle fixas, innan man kunde dra iväg. Johanna flätade manen, så att inte den skulle hänga ivägen. Och sen på med alla remmar och fina band - d v s seldonen.

Sen tog tanten plats och fick tömmarna i handen!!

Ja egentligen är välan fotot liite fusk, eftersom Johanna gick bredvid och höll i ett "snöre". Men det var kul, att sitta där på kuskbocken och känna mig lite märkvärdig och åka med i den lantliga sommaren. Ida och Ann-Louise gick före - Ida med sin Oki och Ann-Louise med Lillan.

Så fick vi upp gardinerna, som jag har sytt till köket. Inte alls nå´t märkvärdigt och tyget hade Ann-Louise sen förut. Det är tre fönster + en altandörr i köket deras. Och för att "muntra upp" gardinkapporna lite har jag sytt lite blommor, som man fäster med knappnålar. Så man kan ta bort dom, om man så vill. Sen fick vi upp draperiet, som ska dölja vad som finns under trappan. Tyvärr blev dom lite för långa, trots allt mätande. För att draperiet skulle bli lite personligt, har jag sytt på svarta katter lite här och där.

På lördag eftermiddag åkte vi till "Furuviks Brygga" - en resturang strax utanför Gävle. Och ALLA mina tre barn med respektive kom + alla mina barnbarn (förutom Dennis) + ett bonusbarnbarn!!! Jag vet inte om dom förstår hur lycklig jag kände mig - med alla runt omkring mig   Jag kunde ju omöjligt prata ordentligt med var och en. Men det räckte för mig, att bara se dom - känner mig så oändligt RIK!!! Sen blev det ju lite si och så med fotograferingen - hade innan tänkt mig att få en gruppbild med allihopa. Men jag får nog tillstå, att jag blev allt lite kring-kring i huvét. Överbelastning i hårddisken liksom.... Och som sagt - fotona blev därefter..... Men känslan o minnet finns kvar i hårddisken i alla fall   

Och god mat var det oxå - men det var ju inte så viktigt för mig.... Det var en rätt mysig resturang, med havet som tema kan man väl säga. Och det låg väldigt vackert med sjön/havet alldeles nedanför.... 

Det händer en hel del denna sommar - i alla fall med mina mått mätt....Den 29 maj åkte jag Riksfärdtjänst till Ankie och Stefan i Nylunda. Samma kille - Raimo - som körde hem mig sist. Och nog blev jag förvånad - 195:- enkel resa!! Ca 15 mil!! Känns nästan som ett litet dåligt samvete knackar på.... Men det förstås - jag skulle MYCKET hellre vilja kunna köra själv....

Visst har dom ett vackert hus där i Nylunda.... Till vänster skymtar den nya altanen.....

Och roligt var det, att träffa Ankie och Stefan och se hur dom har det i sommartid!! Det blir tyvärr alltför sällan..... Men det gick ändå inte att komma ifrån, att det kändes lite tomt efter vovven Seger    Tur att dom har Jiva kvar - en äldre dam - som är lite lugnare än Seger var. Och för mig kändes det, som om hon nu kunde ta lite mer plats. Blev så glad när jag kom, viftade på sin stora svans och ville bli kliad och klappad. Och rätt snart la hon sig på rygg och ville bli kliad på magen    

Och här i Nylunda händer det saker. Dom har byggt en stor altan, så dom kan sitta ute och fånga solen. Och Ankie påtar och planterar en ny rabatt framför huset - den går i olika nyanser i lila!!

Hon tar lite i taget och låter det hela sakta växa fram. Hon är ju inte trädgårdsarkitekt för inte.... Och visst finns det alltid sysselsättning - gräset ska klippas, ogräs ska rensas och veden ska fixas.....

Stefan for iväg på "gubbträff" på fredag morron ända till sena kvällen och ägnade lördagen åt att "återhämta" sig   

Så fick jag oxå träffa mina två dottersöner - Dennis och Pontus, vilket är rätt så sällsynt.  Dennis hade även sin flickvän Linnea med sig - en söt, brunögd liten pingla - dock lite tystlåten. Men det bli man nog bredvid Dennis. Han pratar som den värsta försäljare - hi hi!! Och "lille"bror Pontus ler sitt fina leende och kommer med små träffande kommentarer. Så  blev det allt diskussioner - som vanligt, när man släpper ihop Dennis och mormor    

På lörda´n var Ankie och jag iväg till Söderfors trädgård. Och jag tror aldrig jag har sett så många perenner tidigare!! Tur att jag inte har trädgård, för då hade jag kunnat ha bilen full på väg hem!! Tyvärr hade dom inget riktigt fik, så vi nöjde oss sen med varsin glass före hemfärd.....

Kändes skönt och varmt i magen, att sen åka färdtjänsten hem, efter att ha träffat lillflickan och hennes familj.... 

Jag sitter här och fundrar för mig själv.... Tänker att jag var nog inte alls förberedd på, att bli gammal. Undrar förresten - KAN man bli det?? Kanske om man har umgåtts med många äldre - eller haft någon nära, som man följt tillräckligt länge.

När man är ung, är man ju odödlig. Det är klart, att man VET, att man kanske blir gammal en dag. Men det är väldigt svårt, att tänka sig in i det - verkligen förstå. I alla fall begrep inte jag, hur det skulle bli. När jag blir pensionär, DÅ ska jag resa runt i världen, paddla på Amazonfloden, då ska jag lära mig måla, lära mig jobba med lera, gå på fotokurser m m - tänkte jag..... Men hej vad det sket sig!! I och för sig är jag nu väldigt glad och tacksam, att jag har mitt syende. Men inte blev det nå´t av mina storvulna drömmar precis....

Och tänk så hela min värld har förändrats!! Att inte kunna göra små självklara saker, som jag alltid har kunnat tidigare. Inte klara att resa mig från en sten i skogen!!! Hela tiden tänka mig för - KAN jag göra det där, ORKAR jag det där. Just nu vågar jag inte ens åka ner till sjön till min badklippa. Vet inte om jag fixar det. Inser att jag behöver ha sällskap första gången - för säkerhets skull.... Jag som en gång slängde mig ut och paddlade i en stor fors - och blev överlycklig av det!!

Men jag vill inte vara en hel klagotant. Visst finns det ljusa sidor. Jag kan se ALLT det vackra i det lilla och verkligen njuta av det jag ser! Jag kan bli alldeles lycklig av små, små saker - en vacker tavla, en liten fantastisk blomma, en vacker sten. För att inte tala om, att träffa mina barnbarn!! Jag känner mig lyckligt lottad och stoltheten kan växa i bröstet på mig.....

Så blir jag lycklig av, att se hur väl mina barn har artat sig!!  Ibland blir jag t o m glatt överraskad över hur kloka dom är, hur inkännande dom är och omtänksamma!! Mina små barnrumpor är vuxna!! Dom har klarat sig i livet, trots att dom fick en del dåliga saker med sig i ryggsäcken. Eller kanske just därför...?? Visst inser jag hur lyckligt lottad jag är!!

Tänker oxå - var går gränsen mellan vuxen och barn? Mina barn kommer ju alltid, att vara mina BARN. Men dom ÄR ju inte barn!! Inte i förhållande till mig heller faktiskt. Det är ju inte längre jag, som vet hur det ska vara med saker och ting. Dom har ju liksom vuxit om mig!! JAG har blivit den, som får deras råd och omtanke. Liksom blivit barn till mina barn istället. Ibland kan jag komma med helt insnöade kommentarer till dom - som OM dom vore barn..... Och önskar att jag kunde radera då.

I den här övergången är det ju oxå ofta svårt för mig, att visa mig så eländig, som jag ju har blivit. Jag försöker hålla masken så långt jag kan. Jag vet inte, om det är rätt.... Kanske undanhåller jag dem hur mycket skit jag mår?? Men å andra sidan vill jag ju INTE vara en belastning för dom . Jag VILL inte vara nå´n jäkla gnällkäring. Fast kanske ÄR jag det?? Jag minns så väl hur min pappa var på ålderns höst. Gnällde på precis allting - INGENTING var bra. Och jag var så jäkla less på honom. Orkade inte med hans negativitet.

Ja, ja det var lite av de saker jag ibland grunnar över. Men för det mesta vill jag nog påstå, att jag är mycket ytligare i mina tankar. Plantar blommor på balkongen och åker ut och hämtar mossa i skogen. Och fotar allt mellan himmel och jord. Känner ibland hur tjatig jag blir med alla bilder. Men jag älskar ju all vackerhet!!!

Det var ett bra tag sen jag tog in en hel bilder till bloggen. Men sen har det inte blivit av att skriva. Fast jag har allt haft behov av, att skriva av mig.... Som sagt en hel del bilder från mina vårinspektioner... i mitten på maj var jag ut en vända

Såg bl a en gul vitsippa!! Har jag aldrig sett förut!  Och "plocka vill jag skogsviol" - men dom är ju så små och väldigt vackra.... Häggen blommade för fullt - luktade underbart! Och kabbelekan lyste gul i strandkanten. 

Ett gammalt uttjänt träd är förvisad till vattnet. Och där ute - så nära, men ändå långt ifrån - ligger ön dit jag paddlade förr om åren och låg i avskildhet och stekte mig i solen!! Då  när jag ännu kunde paddla..... I strandkanten låg en träbit - välslipad av vattnet. Såg ut som ett djur av nå´t slag....

Så fångade jag en ovanligt vacker himmel och solnedgång en kväll från balkongen

För en dryg vecka sen var jag oxå ut en vända. Även då till Övre Vättern. Och bara på den korta tiden hade det hänt mycket med växtligheten! Det har ju varit högsommarvärme och allt har snabbt satt igång att växa och blomma.

Häggen hade blommat ut. Smörblommorna var i full gång, liksom dom där andra små gula + midsommarblomstren och rönnbärsträden blommade. Den där vita dunbollen todde jag först var en utblommad maskros. Men det var ju en utblommad tussilago!! Och den där lilla, lilla vita blomman, vet inte vad den heter, men den var bara millimetrar stor/liten.  Tycker faktiskt, att det blev en riktigt bra bild!!

Och sen vårens/försommarens höjdpunkt - de underbart vackra, ljuvligt doftande, efterlängtade liljekonvaljerna!!! Tänk att jag ännu ett år skulle få plocka en så´n här bukett - lyckliga jag!!!

Jag var ut till Janne på Överskottslagret och skulle kolla efter Pysslingkrage och klarröda Petunior. Men han hade inte det jag ville ha. Så stannade jag vid en söt liten stuga, som jag alltid tittat på, när jag åker förbi.

Denna gång var jag alltså så fräck, så jag gick in på tomten! På somrarna har det brukat växa vildvin på väggen och nu blommade ett stort äppel?träd. Och på en gammal stubbe (syns oxå på den andra husbilden) växte så´na där vackra parasitsvampar i massor. Men när jag nu inspekterade närmare, så såg jag ju massor av arbete som måste göras både här och där. Det mesta var gammalt och förfallet. Tur att jag inte är 20 år yngre och hade köpt stället   

Märker att jag inte riktigt har grepp om, när jag gjorde vad. Jag blandar ihop tidpunkterna. Det är nackdelen med, att inte sätta mig och skriva på en gång....

Men det som hände efter stugbesöket kommer jag inte att glömma i första taget!! Det var alltså den 16 maj. Tänkte jag skulle åka in på en liten sidoväg på väg hem. Där har jag sett ett väldigt konstigt myrbo för länge sen. Men jag tog fel och åkte in en väg för tidigt. Skit samma tänkte jag - det finns säkert nå´t att fota här oxå.

När jag har stapplat mig fram en liten bit, märkte jag att det här går inte. Jag måste sätta mig ner omedelbart!! Var så svag och totalt utan ork. Satt där ett bra tag, sen skulle jag försöka resa mig upp. Och det GICK inte!!! Stenen var ganska låg och jag orkade inte lyfta upp kroppen. Det fanns inget att ta tag i och dra mig upp. Jag lyckades hasa mig ner på knä och försökte häva mig upp med händerna - och försökte och försökte.... Kände smått panik - vad 17 skulle jag GÖRA?? Men till slut, med mycken möda, stor envishet och jävlar anamma, lyckades jag komma upp på fötter!! Genomsvettig, hela jag var alldeles skakig och som överkokt spagetti. Sakta till bilen och sen hem.

När jag precis kommit hem ringde en ilsken signal på dörren! Det var Annsan, som hade letat och letat efter mig tillsammans med Lotta. Jag hade GLÖMT att vi skulle åka och fira Birgittas 75-årsdag!! Och dom hade ringt och ringt och varit såå oroliga.... Varför hade jag inte mobilen på dumma tant!!!

När jag hämtat andan, försökte jag rekonstruera, varför jag hade blivit så matt och orkeslös. Och kom fram till, att jag hade druckit för LITE!! Jag hade inte druckit någonting sen jag tog min medicin på morron. Jag är ju så  van vid, att jag inte får dricka för mycket - även om jag är törstig. Så det fanns ju inte i mitt värld, att jag nu hade druckit för lite.

Och ni har så rätt Annsan, Lotta och Erik!! Jag måste komma ihåg, att alltid ha mobilen med mig och även slå på den!! när jag gör mina små utflykter.....

Sen har jag sytt LITE sen sist

Den gröna är ca 48 x 50 cm stor och har "No name"   Den röda kallar jag "Röde orm" och den är ca 85 x 43 cm. Ingen av dom har jag tagit till mitt hjärta..... Sen blev det en spishandduk till en vän.

Så har jag glömt att ta hit min "Glädjespridare", som jag köpte av min svärdotter för länge sen!! Hon kallar den "gulspridaren", men det visste jag inte, när jag döpte den. Spridaren sitter i alla fall ovanför mitt valv på den blå tapeten inne i rummet. Kul tycker jag!!

Så har jag då varit iväg och lämnat lite blod för koll - tjockt eller tunt?? Det visar sig.....

I förrgår kom jag hem från Bennarby. Såå härligt att träffa Ann-Louise o Erik, Ida och Johanna!! Dom är en så fin familj   Jobbar o sliter tillsammans - hjälps åt med det mesta. Och där finns alltid sysselsättning minsann!! Erik och flickorna jobbar tillsammans i det egna företaget. Och har mycket jobb. Så är det för närvarande sex hästar (tre är bortlånade), sex katter och en hund att ta hand om. Hästarna ska släppas ut o tas in, utfodras och vattnas - för att inte tala om mockningen!! En häst hade boxvila p g a sjukdom och han måste ha sällskap, så han inte skulle bli alltför spattig. Jaa jag blir trött bara av att se dom.....

Som vanligt bäddade dom om, så jag fick sova på nedervåningen. Och det är nå´t konstigt, men jag sover som ett barn, när jag är hos dom. Både på natten och en sväng på dagtid. Så skönt!! Känner det som trygghet på nå´t sätt, att vara där.

Ja så åkte jag ju riksfärdtjänst för första gången. Och det gick ju jättebra!! En tjej som körde mig dit och hon var lättpratad. Annars skulle det ju kunna bli lite pinsammt, att sitta i samma bil i 2,5 timmar och inte ha nå´t att prata om. Och hem var det en manlig chaufför (som oxå var lättpratad) men hade rätt svårt att hitta till Bennarby. Och det kan jag i och för sig förstå - GPSen fungerar inte där ute på vischan och han lyssnade inte så bra, när Ann-Louise beskrev vägen i telefon. Men hem kom jag till slut i alla fall Och billigt var det - 255 pengar dit och 220 hem!! Plus bekvämligheten att sitta på passagerarsätet!! Så kunde jag ju blunda av och till och inte bli så trött......

På första maj kom vintern tillbaka   Men guskelov smälte den bort dagen efter.....

Bara klickbilder idag:

Ja den solsängen skulle då inte jag vilja ligga i!! Och tredje fotot föreställer bakänden på en katt, som omedelbart ändrade sig och inte ville gå ut längre. Jag har stor förståelse för det....

En dag tog jag en liten fotopromenix med rullatorn bort till slutet på Bergefurs egna väg - träffade på lite hästar och en av katterna slog följde med mig en stund

Sen hade ju våren kommit även till Bennarby. En liten häggkvist hade slagit ut och luktade förunderligt gott   Och det lilla äppelträdet stod med knopparna bristfärdiga

Så fanns där andra vackerheter, som tanten uppskattade

Från tisdag kväll till torsdag kom Ankies o Stefans vovve Jiva och hälsade på, eftersom matte och husse skulle ut och resa. (Så fick jag träffa dom också!!) Men Jiva är inte så gla i Eddie, så dom låg och tittade på varandra genom gallergrinden. Jiva är ju en lite äldre dam och Eddie är alltid full med lek och spring i benen..... Så jag har en viss förståelse.... Sen kom Pontus och hans pappa och hämtade Jiva på fredagskvällen

En annan dag tog jag mig ut åt andra hållet - bakom stallet. Då fick jag sällskap hela vägen av en väldigt kelsjuk kisse. Hon önskade bli klappad och kliad hela tiden

Så kunde jag så klart inte låta bli att knäppa och knäppa på kamerans knapp   T ex en lav formad som ett hjärta på en sten!! Några små krumelurer invid en stubbe, som säkert kommer att växa sig stora. En trädrot som såg ut som en ödla eller krokodil på språng. Toppen på en gran, som såg orakad ut    

Här har det för länge, länge sen stått ett hus - bara lite stenar kvar som markerade husets grund i vinkel. Nog kan jag fundera vilka det var, som bodde här då..... Och hur levde dom - fanns det nå´n väg - nå´n brunn och vad åt dom.....

Sen kom jag tillbaka till nutiden och där fanns redan den gosiga kissen höst upp på en hög med takpannor - som kan se olika ut i olika vinklar   Och sen en rostig gammal mutter på en bult - föreställande vad??

På fredag kväll - (efter maten!!) blev jag bjuden på glassbuffé minsann!! Jag säger bara Hägendassglass åååå... som  fanns i Caramel- och Baileyssmak + Himmelsk röra + en lakritsglass..... Alla smaklökar klappade händer.....                 

Vilken förunderligt härlig vår det blev!! Solsken den ena dagen efter den andra!! Och jag ligger som en prinsessa i min solsäng på balkongen och drar åt mig så många strålar jag kan   Ändå är det faktiskt inte såå varmt i luften.

Igår - och dagarna dess för innan - var det däremot inte så roligt hos min yngsta dotter. Deras hund Seger blev så sjuk med feber, utslag och bulnader både här och där. Och han hade så ont, så ont - kunde knappt gå - han hade blödande sår under alla tassar. Sista natten sov varken vovve eller matte..... Och vid sista vetrinärbesöket sa vetten, att han bara blev sämre och sämre. Så det var bara att avsluta lidandet för Sigge Seger. Den vackra howavarten - kungen Seger över alla, hade gjort sitt i detta liv.    

Seger var en väldigt speciell vovve (som ju alla är i och för sig) Som yngre var han en vilde, som var oerhört svårfostrad. Även om han var duktig och lydig på dressyrträningar m m - det tyckte han ju var roligt. Mat tog upp en stor del av hans hjärna. Speciellt, när han var valp och yngling. Var man inte uppmärksam, kunde man snabbt bli av med smörgåsen till frukost..... Och nästan alltid var han glad och viftade på sin lurviga svans!!

Här är han en ganska ny liten bebis med husse Stefan. Sen en vild yngling....

Och sen en vuxen och stolt vofsing. Fotot är taget i augusti 2009

Jaa saknaden hör kärleken och livet till......

Själv har jag fått Riksfärdtjänst beviljad nu! Så den 29 bär det av till Bennarby   Hoppas jag - måste jag tillägga..... Jag har några dagar nu haft ont i halsen, varit röd och svullen och dessuton haft "sjukkänsla" i kroppen. Men så har det ju varit några gånger tidigare och bara försvunnit igen efter några dagar. Så jag hoppas det gör så denna gång oxå.... För nu vill jag verkligen fara "ut i världen" och träffa dotera, svärsonen och flickorna   Håller tummarna.....

Men nu är det kväller för tanten - sänger ropar på mig   

Litet tillägg för mitt eget minnes skull.... Fick besked idag, att mitt Waranprov (som jag tog igår) låg på 4,6. Det är alldeles för högt och det visste jag faktiskt redan innan provtagningen. Mitt tandkött blöder, när jag borstar tänderna och minsta lilla sår blöder så det rinner. Så nu ska jag minska dosen i två veckor. Sen får jag väl springa och ta prov varannan vecka ett tag...... Råttgift.....

För drygt en månad sen var rörmokar´n här och ordföranden i bostadsrättsföreningen. Dom stängde av vattnet, sen hölls dom i källaren och bökade. Dom spolade avloppet med högtryck och sen berättade dom, att det var bara en liten, liten passage i avloppsröret!! Inte alls konstigt, att det bubblade upp avloppsvatten hos mig, när grannen ovanför släppte ut sitt diskvatten. Men dom fick bort "skiten" - så nu luktar det inte avlopp hos mig i alla fall!! Såå skönt att det äntligen är borta!!