Liten försiktig skogspromenad idag. Det är ju dax att skaffa mossa och göra iordning älvlanskapet!! Fast älvorna får nog inte komma ut ännu - tror inte jag klarar, att få ner kartongen från överskåpet.... Men ut i skogen kom jag - ramlade inte en enda gång   Men visst är det lite balansträning, att ta mig fram bland gropar och stenar. Även om skogen är av den mera lättgågna.

Ååå det där måste jag ta ett foto av och sen ner med kameran i sin väska. För att efter två minuter ta upp den igen och fota nästa objekt o s v.... Jag tycker det finns så mycket vackert att se....

Dessa förunderligt vackra gamla stubbar   Och rotvältan på sista fotot här ovan, ser ut som ett stort djur bakifrån - en björn kanske   

Och på det sista fotot här har saven runnit utefter stammen på trädet..... Ja - jag säger som Annsan - jag har fotat detta många gånger, men likväl måste jag fota ännu en gång..... Och nog är det väl konstigt - våren har kommit regelbundet under alla år jag minns, men ändå är det ett underverk varje år!! Men allt är inte guld som glimmar - myggen har oxå vaknat.....

Idag på eftermiddan, när solen kommit till min balkong, har jag legat i min solsäng, lyssnat på bok och njuuutit!! Så himla skönt, när man så smått kan lätta på flieströjan och dra av tofflor och strumpor! Utan att fryysa!!!   

Igår ägnade jag en stund åt, att skriva ut min sjukhistoria. Läkarna brukar alltid fråga när fick du den sista stroken, vilket år blev du opererad för det o s v. Och inte minns jag sån´t på rak arm. Men nu har jag en liten lista, som jag kan sticka under näsan på dom. I september 2006 slutade jag röka t ex!! Förmaksflimret kom efter en lunginflammation 2007 och så blev det hjärtsvikten sen. Och det har jag levt med i över sex år nu!! Tiden springer!! Även om inte jag gör det längre   

Imorr´n ska det bli ännu en solskendag - härligt!! Då ska jag fixa på balkongen och ligga i solen och njuta  

"En 25 mil lång längtan - vilken färg har den?

Den är blå som blänket under sångsvanens vingar" 

Av Bengt Berg 

Apropå det, det verkar som om jag kommer att bli beviljad riksfärdtjänst till Bennarby i slutet av månaden!! Enligt telsamtal med "biståndshandläggaren" i måndax är jag lovad, även om jag ännu inte fått blanketten.... Enligt uppgift måste man varje gång ansöka skriftligt 14 dagar innan man vill åka. Men det är ju fantastiskt!! Skönt!! Ser fram emot att resa både till Björklinge och Gävle oxå framöver   

Nu håller jag visst på att bli tjatig - ett blogginlägg idag igen!!   Men lusten bara liksom föll på idag igen.....

Ny tavla färdig - kallar den "Faror i blå skogen"

Inte blev den som jag tänkte från början - men jag gillar den faktiskt!! Efter alla blå tavlor på sista tiden, bestämde jag mig för, att denna skulle bli grön. Så jag plockade fram olika gröna tyger, tänkte, la till, tog bort. Men det GICK inte!! Det var tvunget att bli en BLÅ skog....

Sen blev det månljust och då kom förstås spökena fram.... Sen fattades det nå´t - och till slut tände jag en liten brasa. Och från det att spökena försökte skrämmas, så blev DOM nu rädda!! Så växer där oxå några farliga, giftiga svampar - vackra och lockande....

Ja det här kan man ju tolka lite som man vill - om man vill   .... jag överkommer min rädsla för okända faror (spökena) och ser till att skrämma dom istället med min farliga eld. Då blir jag starkare och dom de svagare. Och för säkerhets skull lägger jag till lite rött gift, som dom kan få rysligt ont i magen av hi, hi   

Förra måndag morrón vaknade jag av ont i magen - ont i levern - aj, aj. Vis av erfarenheten förstod jag vad klockan var slagen - dax för akuten   Jag hade samlat på mig för mycket vätska. Om jag fått i mig för mycket vätska (eller ätit för mycket salt) märker jag det på tre sätt - först får jag inte av mig ringarna, sen får jag "överhäng" på ögonlocken och när jag får ont i levern, måste det hända nå´t. På en vecka hade jag ju oxå gått upp två kilo. Men NÄÄ jag ska banne mig inte iväg till det där förb...... sjuka huset.

Medicinerade mig själv med extra Furix, åt inget och drack inget. Jag hade heller ingen som helst lust att äta - det var liksom för fullt i de trakterna redan.... Framåt kvällningen kändes det skapligt. Sen fortsatte jag de följande dagarna av bara farten - drack te, åt några smörgåsrån, så småningom en banan, en mandarin. Och jösses vad bra jag mådde!! Kändes som jag lättade från golvet!! Känner igen känslan från tidigare svältkurer.....

Och efter en vecka hade jag gått ner 4,5 kilo!! Och - jag har inte ONT i vare sig levern eller övriga kroppen längre!! Nu vet jag ju, att de där kilona var vätska och att jag tömt magen försås. Så när jag börjar äta igen, så går jag naturligtvis upp en hel del igen....

Men det är oxå rysligt bekvämt!! Inga mattider som hänger över mig, ingen matlagning, ingen disk, inga inköp!! Kort sagt har jag fått extra tid till förfogande!! Och jag måste inte avbryta mitt syende, för att stoppa in nå´t i ansiktet....

Men oroa er nu inte, ni som eventuellt läser detta - jag SKA börja äta på "rätt" sätt igen. Så småningom.... Och jag kommer ju inte att svälta ihjäl i första taget     

Det blev alltså en liten ryggsäck till Milou. Den är inte stor - 27 x 29 cm. Och inte blev det nå´n Pippi, Emil eller Smurf, som jag tänkt från början (efter konsultation med modren) Kom fram till, att det inte skulle bli bra - själva rutorna var för små, för att kunna göra figurerna förståeliga. Så det blev streck"gubbarna" istället. Annsan tipsade mig om, att göra en ficka inuti, där man kan ställa en liten flaska eller termos och spänna fast den med kardborreband. Och oxå om att göra en "tvärslå" på axelremmarna fram på magen, så inte remmarna halkar ner på dom små axlarna. Så är den fodrad i ett nästan neongrönt tyg.

Den är ivägskickad och har kommit Milou tillhanda. Jag har ju inte fått nå´n respons på, om hon tyckte om den.... Men själv blev jag i alla fall rätt nöjd med den!! Lilla damen har börjat på förskolan idag - samma förskola som Maja gick på, när det begav sig!! Tänkte mig då, att lillan skulle ha sin egen rygga där älsklingsgosingen kan stoppas ner och nappen sättas fast på en karbidhake, som jag sytt fast inuti....

Så har G, min svägerska, lämnat livet.... Känns lite tungt - mest med tanke på min bästa bror, som har det jobbigt så klart. Han bor långt ifrån mig, så det är inte en chans, att jag kan åka dit heller. Inte för att jag skulle kunna mildra hans sorg - den måste han ju ändå gå igenom själv. Och han har ju vetat länge, att det skull gå så här. Den där jävla cancern tar många till slutet på livet "för tidigt".... Det har säkert varit en hemsk tid före slutet med hög stressnivå under lång tid....

Många tankar far ju genom huvet på den här tanten. Det gjorde det redan före det här

inträffade. LIVET - vad gör jag med det?? Vad VILL jag göra med resten av mina dagar?? Rent konkret VET jag ju, att det inte är såå himla långt kvar. Inte för att jag går runt dagligdax och tänker på slutet precis. Men nästa år fyller jag 70 år!! Jag har väldigt svårt att tänka mig som en såå gammal tant.... Och sjukdomarna har ju hopat sig. När jag fick diagnosen hjärtsvikt och förmaksflimmer, gick jag in på nätet och läste på. Det stod att "många lever med detta i upp till fem år" Sant eller inte??? Men dom fem åren har nog gått nu...

Men jag kommer alltid fram till, att jag kan bara leva JUST NU. Och göra det bästa jag kan avét. Fast ändå finns en liten stresshumla inom mig, som säger till mig, att gör det där och det där NU, medan du kan. Jag har många ideér på tavlor, som jag skulle vilja sy. Jag vill sitta i solen och känna värmen. Jag vill njuta av blommor och naturen. Jag vill se vackra saker. Jag vill få min hemsida klar. Jag vill utbyta tankar med mina vänner. Sist, men inte minst, vill jag träffa barn och barnbarn.... SE dom, tala med dom, ta lite del av deras liv.... Sen ÄR det ju faktiskt så, att jag måste vila allt emellanåt - vara overksam....

Njuta av naturen gör jag väl egentligen ganska snabbt här i Skinnsberg. Det finns så mycket att SE - skogarna, sjöarna och allt som finns där!! Jag har kommit fram till, att jag ska nog inte ha så mycket blommor på balkongen i år. Dom tar ju rätt mycket tid, att fixa med. Lik 17 stod jag som första kund och köpte penseér på Överskottet hos Janne!!

Och jag behöver ju bara gå utanför dörr´n, så växer den vackra Scillan bland annat!!

Jag har satt in glada Milou på startsidan nu. Så varje gång jag öppnar datorn eller avslutar ett program, så lyser Milous glada ögon emot mig   Då går det inte att låta bli, att dra på smilbanden...

Ett tag nu har jag varit på väg, att alldeles vända på dygnet. Inatt t ex stod jag och klippte håret!! Det är som om arbetslusten och tid att få saker gjorda, kommer över mig så där vid 19-tiden. DÅ har jag vaknat till ordentligt och såsat igång dagen. Men för grannarnas skull, får jag ju lov att avsluta syendet vid 21.

Men igår så bestämde jag mig - jag ställde alarmet på kl 9.00 och la telefonen långt ifrån sängen, så jag inte skulle snooza. Jag hade väldigt svårt att somna, men slumrade väl till lite då och då. Vaknade o tittade på klockan - 5.30 sen 6 och slutligen 8.30 var jag klarvaken och gick upp och stängde av larmet. Huvvaligen vad hemskt.

När jag klarat av morronbestyren, for jag ut med lilla Pippi till Överskottslagret. Och jag hade sån tur, att Janne just denna morron hade fått hem penséer!! Det blev fyra GULA!! Härligt!! Sen bar det ut i skogen, för att titta efter våren. Men jag må då säga, att den var rätt svår att hitta.... Visst solen sken så mycket den kunde. Men jäddrar vad det blåste kallt!! Jag stannade och gick små promenader med kameran i högsta hugg. Jo bryggan låg kvar och diverse små roligheter fastnade i kameran.....

Sjön var ju öppen och bara lite, lite snö fanns kvar i skogen. Jag gick aldrig ner till "mitt" ställe, utan fotade sjön genom dom svenska björkstammarna. Visst SER det härligt ut och jag kan längta ännu mer till VARMA sommardagar. Men tanten fick t o m lov, att dra upp huvan över skulten..... När jag tittade noga kunde jag se små, små blad som försiktigt kröp upp mellan fjolårets gamla löv. Och fåglarna kvittrade som om dom hade betalt - vad det var för fåglar?? Ja det vete bofinken.....

Och tussilagon lyste så fint vid vägkanten. Lärde mig en gång en sång "Lilla tussilago, lilla tussilull, har du målat kjolen din i solens klara gull" Tror blomman heter "Tussilago farfara" på latin.... Eller vad säger du Ankie, som är landskapsarkitekt??. Hur 17 den nu har kunnat få det namnet.... I min fantasi berodde det på, att det förr var brukligt, att farfar hade en rakborste, som var gul av ålder och nyttjande, så den såg ut som en tussilago - hi hi. Och som jag lärde Ida, när hon var liten, kallas den ju oxå hästhov. Eftersom bladen, som kommer efter blomningen, ser ut som hästhovar. Och Ida satte ihop det hela på sitt vis och kallade den "Hästilagår´n"!! Ungar är verkligen logiska. Så kommer det då en bild på blomman ifråga, sen är min föreläsning slut    

Sen hade jag tänkt skriva en hel del om mina tankar om livet - som om inte alltför länge, närmar sig sitt slut, får jag väl anta.... Men det orkar jag inte nu - tanten är liasom lite trött..... Bara ett foto på det senast sydda - heter "Rymdblommor" tänker jag mig...

Jag har tänkt på det tidigare : när barn och barnbarn är på väg att komma och hälsa på tanten, då sitter jag här och väntat och väntar - och minuterna blir långa som timmar. Det är sån´t man har läst om och hört talas om. Lite tragiskt har jag allt tyckt. Men aldrig trodde jag väl, att det skulle gälla mig oxå en dag.... 

Men så hörde jag en bil, som körde in på gården. Och där var dom!! Mamma Linnea, pappa Preben och yngsta barnbarnet - Milou!! Hon stegade kavat in hos farmor med våren i hela ansiktet   Så gick hon från det ena rummet till det andra och inspekterade, såg sig omkring, kollade vad som fanns bakom alla dörrar - inklusive garderobs- och skåpdörrar. Konstaterade vad hon såg och stängde sen dörren.

Så fick hon se guldpaketen och fick öppna de två som fanns. En känselpåse med olika små figurer i - kanhända var damet lite för liten - och föör nyfiken - för att uppskatta den.... Men nästa paket gick helt klart hem - en mjuk och go hunddräkt, som hon tog på sig nästan alldeles själv. Helt klart den sötaste hunden som hälsat på hos mig !!

Och vad hon pratade och pratade lilltösen - babblade som modern uttryckte det. Och hon undersökte allt som stod framme - farmors stora syskrin t ex, som innehåller allt mellan himmel och jord. Sen kollade vi på farmors knapplåda. Det tog sin lilla tid, att hälla ut ett knapprör i taget och sen stoppa tillbaka knapparna igen.

Så åt vi mat förstås och så småningom vispade farmor och Milou grädde till kladdkakan. Och ingen sur min på hela da´n, bara leenden som kom och gick.

Hon undersökte och kommenterade allt hon såg - och hon såg mycket. Tittade på farmors tavla och kände försiktigt efter så att pärlorna satt fast och konstaterade sen att fågeln har inget öga.... vilket var alldeles riktigt..... 

När sen grynet meddelade att hon var trött (hon hade inte sovit nå´t i bilen på väg hit) fick hon på sig hundoverallen igen och nappen i mun och nog tror jag allt, att hon sov på vägen hem. Farmor fick en hej-då-kram och vinkade iväg dom, när dom for tillbaka till Gävle.

Och det var allt tur, att dom inte sov kvar - det hade den här gamla farmor´n faktiskt inte orkat.... Jag parkerade mycket trött och mycket nöjd i sängen och sov faktiskt ett par timmar. Sen somnade jag för natten och sov till kl 10.00 och sov middag da´n efter oxå!! 

Många tankar kommer och går. Tänk vad rik jag är!! Det blev ju faktiskt sex fina barnbarn att älska!! 23 år mellan äldsta och yngsta. Synd var det, att inte Maja kom med - hade gärna velat se och träffa henne - nyss fyllda 14 år!! Men nöjd är jag ändå minsann. Som jag har längtat efter att få träffa lilla Milou!! Mamma Linnea skrev till mig på Facebook, att Milou dagen efter hade sagt "vill leka farmor" och "längtar farmor" Varmt i farmors hjärta   (Det där med "F" har hon inte riktig fått kläm på ännu....) 

Tyvärr orkar jag ju inte alls så mycket längre. Jag förstår inte VARFÖR jag ska bli så vansinnigt trött.... Det är som om ALLTING känns och går in i skallen - finns absolut ingen spärr eller sortering. Och jag blir alldeles groggy av trötthet - balansen blir sämre och sämre. Känns faktiskt som om jag vore rejält berusad. Fast inte nå´t behagligt alls. Jag får skärpa mig till max, för att försöka ha någolunda koll på vad som händer runt mig - och med mig. Skärpning för att prata, inte ta snedsteg, hålla någolunda koncentration.... Men - det är som det är.... Och jag har allt haft ett händelserikt, spännande och varierat liv - visserligen med en hel del sorger, men oxå med mycket glädje och lycka!!

Tack för att ni finns alla mina barn och barnbarn - ni FINNS att fortsätta längta efter  - det är så gott att veta  

Tidigare har jag ju sagt : ALDRIG mer Västerås!! Men nu inte bara säger jag - utan jag LOVAR mig själv : ALDRIG mer Västerås    Jag hade vissa funderingar på, att ta mig till Gävle nästa helg - Maja fyller ju år å Lillskruttan har jag inte sett på lääänge. Och då tänkte jag, att om jag provar att ta mig till Västerås en dag, så får jag se hur det går. Behövde handla färger till skrivaren och en ny kontorsstol. Och orkar jag Västerås, så orkar jag nog Gävle oxå. Men jag orkade INTE. Satte mig faktiskt o grät en skvätt (väldigt sällsynt....) när jag äntligen var hemma. Och ändå tog jag pauser både nu och då. Satte mig ner och bara blundade, satte mig och fikade o satte mig i bilen en stund och blundade. Jag gick och hängde på min vagn och såg avundsjukt på en man, som åkte förbi i sin permobil.....

På väg hem höll jag på att köra i diket!! Vid avfarten från Västeråsvägen till Skinnsbergsvägen gick jag in med för hög fart..... Turligt nog kom inga andra bilar och bromsarna fungerade bra. Det här skulle jag väl egentligen inte skriva på bloggen - mina barn o vänner skakar nog på huvet. Men en liten tankeställare fastnade allt i huvet på tanten......

Det som var lite roligt i kråksången var, att jag sen fick ett meddelande från Linnea och sen från Preben, att dom har funderingar på att komma hit i helgen!!! Det blev ett stort glädjeskutt inuti tanten   Men jag vågar ändå inte ta ut nå´t i förskott - mycket hinner ändras på några dar. Det vore oneklingen en stor lycka, att få träffa dom   

Jag har fått färdtjänst beviljad - inom kommunen!! Plus i kanten!! Nu är ju inte den här kommunen så stor precis, men jag ringde i alla fall till Taxi och fick färdtjänst till Annsan  i Riddarhyttan förra sönda´n - 93:- dit och 72:- hem!! Dyrt tycker jag för sådär 20 km.... (Men skönt att vädra rösten lite!!) Så skulle jag få ett plastkort och enligt uppgift, skulle jag då kunna ansöka om Riksfärdtjänst - d v s kunna fara till ungarna o hälsa på - i annan kommun. Men nå´t plastkort har jag ännu inte fått och jag har inte kommit till skott att ringa upp "biståndshandläggaren". Räknade ut att jag ändå inte skulle hinna få det beviljat o klart till Majas födelsedag. Får nu hoppas på att Gävleborna kommer i helgen....

Jag har hållit på en del med min blivande hemsida, men så blev det stopp, eftersom jag inte kunde komma in längre. Vill inte ringa o tjata på Tom, men jag ska väl ändå ringa honom framöver. Eftersom jag ska ha ett foto av mig själv på hemsidan, var Annsan så snäll o kom hem och fotade mig en kväll!! Och hon möblade med lampor o stativ, så det kändes nästan som en fotoateljé!! Men det är faktiskt svårt, att välja ett "selfie"foto!! Det här har jag beskurit lite - för det blev lite ful bakgrund...

En tavla har ändå blivit sydd "Blå timmen" kallar jag den. Faktiskt ganska nöjd!!

Jag har en massa ideér i skallen och jag har tagit fram tyger till en blivande idé. Tänkte att nu får jag väl ändå sy i nå´n annan färg än blått. Men se det går inte - det blev tvärstopp. Kommer inte vidare bara. Så jag får nog plocka undan de tygerna o börja om.

Idag har jag inte orkat laga nå´n mat - mest sängen som stått på menyn idag..... Kroppen vill inte som JAG vill. Men - det är ju bara att ta skeden i vacker hand. Vet att jag tänkte, när jag gick omkring och hängde på vagnen igår - "nu rasar jag snart ihop" - "nej för 17 Stina, då blir det bara ambulans.... du orkar Stina, man orkar alltid mer än man tror, man har alltid reservkrafter kvar" - "bara apoteket nu - sen bilen".... Ja visst GICK det, men det var ett högt pris....    

Ovanligt långdragen dag idag - men så gick jag ju upp 9.30 oxå!!!   Och det händer ju inte var dag precis.

Så är jag igång LITE med min hemsida.... Tom var här en kväll och satte igång mig. Men mitt närminne är ju ganska utslitet, så jag fastnade ganska snart. Och jag drar mig lite för att ringa honom och tjata. Försöker gå in i alla fall en stund varje dag - jag får in bilderna och skriver texten under. Men jag får inte in bilderna där dom SKA vara, utan i "biblioteket". Men, men det löser sig väl, sa han som sket i slasken.

Däremot har jag kommit igång med en tavla igen. Kanske blir jag så småningom nöjd med den.... Det känns inte som det är nå´n brådska precis. Jag har allt till en del släppt min tankegång om, att jag måste hinna så mycket som möjligt, innan det är för sent.... Dagarna går i ultrarapid - tyvärr tar spelen på Facebook för mycket tid. Det är ju helt inproduktivt att sitta där och knappa. Om man åtminstone lärde sig nå´t. Men - det är ju helt frivilligt - jag vet var avstängningsknappen sitter....

En tavla är i alla fall klar sen sist. Den tog lång tid på sig och fick lov att "ligga till" sig allt emellanåt.

"Iskalla vindar" heter den och är 53 x 48 cm. Som vanligt poppar ideérna upp, när jag ligger i sängen på mornarna (läs förmiddagarna!!) Likaså hur jag ska lösa olika "problem" i sömnaden.

Tänker mycket på barn och barnbarn i denna vintertid. Och längtar tills det blir isfritt och torr väg igen. Då ska jag nog prova att åka iväg och hälsa på dom i alla fall. Jag får väl stanna efter halva vägen och vila en halvtimme eller så. Nå´t svar på min ansökan om färdtjänst har jag ännu inte fått. Skulle jag få ett positivt svar, så beställer jag resa på en gång.....

Och läängtar efter sol och värme gör jag verkligen. Men nu är det ju på väg åt rätt håll i almanackan ändå. Tänk när jag kan åka ut och plocka de första liljekonvaljerna!!!   Och börja fixa på balkongen med blommor och blader - suck.... För att inte tala om, när jag kan sätta mig i ett hörn på balkongen och vända ansiktet mot en värmande sol!!!   Ljuvliga tider väntar....

Jag tycker jag fryser mer och mer. Tjocksockor, tofflor, långkalsingar och tjocktröja har blivit väl använda, kan jag nog säga. Men så mötte jag vice värden och han berättade att han har haft hit "värmegubbarna" och höjt temperaturen flera grader!! Och jag hade INTE klagat!! Och det märktes faktiskt!! Jag har t o m skruvat av värmen i rummet!! Det blev svårt att sova i värmen!!   Men det är rätt varmt o gött i köket och arbetsrummet nu - och på toan ..... Helt i min smak. Frysa kan jag allt göra emellanåt ändå - skönt att värma händerna på elementet!!

Sist jag var på "kontrollbesiktning" hos farbror doktorn, framförde jag, att min balans har blivit så dålig. "Ja det blir så, när man blir äldre - man förlorar känsel under fötterna och då blir balansen sämre" Skitsnack på ren svenska. Men jag höll tyst - bäst att hålla sig väl med läkarkåren. Jag är ganska övertygad om, att det beror på ögonen - kanske rester efter min sista stroke. Då fick jag ju dubbelseende, även om det värsta gick tillbaka efter ett antal dagar. Påtalade även att jag tycker, att mitt närminne blivit så dåligt. "Det tror jag inte är nå´n fara med det. Du verkar ju så redig" Så några tester var inte aktuella - varken av det ena eller andra. Kanske låg han efter i tidsplanen - det blev inte ens ett EKG taget - bara en snabb avlyssning på hjärtat. Ja, ja - jag lever i alla fall fortfarande....

För att lyfta tanten lite, var jag till frissan härom dagen. Och blev färgad i hårbottnen, så käringranden försvann. Sen gjorde hon slingor i håret, innan hon klippte mig!! Inte måttligt vad jag kostar på mig!! Men blev rätt så nöjd ändå - det blev en lite nyare tant   Sen lärde jag mig ju lite, hur man gör, när man ska bleka slingor. Det fixar jag nog att göra själv nu. Däremot tycker jag, att man borde klippa FÖRE man slingar - inte efter. Tycker det blev liksom "avklippta" slingor - som inte ser så naturligt ut.... Men - jag ÄR ju ingen frissa....

Nu ska det bli en kopp te och en vitlöksbaugett - mums!!

Nu äntligen!!! Begriper egentligen inte varför det blir så sällan jag öppnar bloggen och skriver lite. Men det är väl så, att skrivarhumöret inte har infunnit sig bara - förrän nu....

Julen gick bra - jag blev hämtad till Bennarby före jul och hemskjudsad, när den var över. Och som vanligt - mycket mat och mycket godis.... så det blev nog några kilon till av tanten.... Så åkte vi till Gävle på Prebens födelsedag. Såå roligt att träffa dom oxå - fick även en liten pratstund med Maja. Men Milou hade somnat strax innan vi kom. Så jag fick titta in till henne, när hon befann sig i drömlandet. Kan inte annat än känna mig glad, stolt och tacksam över mina barn och barnbarn    

Ja minnena bleknar ju lite vartefter tiden går - det är ju därför jag borde skriva oftare i bloggen. Men nå´n snö på juldagarna blev det inte - men nu är det - både snö och kallgrader    Och som vanligt känns mina fötter och händer som isbitar. Jag inhandlade en varmtröja på rean på Runes sport. En så´n med ludd både inuti och utanpå - mjuk och skön. Tyvärr täcker den inte hela kroppen min   

Jag höll på att skrämma slag på mig själv för lite sen. Höll på att plocka bort julen och skulle stoppa in julstjärnan i sin kartong. Och nå´nting vasst, jag vet inte vad, körde in i tummen - det gjorde skitont. Och blon skvätte för fullt!! Innan jag hade fattat vad som hände, hade jag blodat ner både här och där. Som i den värsta skräckfilm. Jag tog den blödande handen i den andra och sprang till köket och lyckades få tag i hushållspapper att linda om. Sen fick jag fram ett plåster och klämde fast det hårt runt tummetotten, så det slutade blöda. Det blev bara ett litet, litet sår!!

Nog hann jag fundera sen om Waranvärdet var skyhögt?? Men veckan efter var jag och tog prov, Och det låg bara på 2,6 - det ska ligga mellan 2 och 3. Jag kan tänka mig, hur snabbt blodet skulle rinna ur mig, om jag gjorde mig riktigt illa - typ bilolycka eller nå´t.... Huvva...

En kväll fick jag med mig Heffa till Fagersta och såg filmen "100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann". Och den var dråpligt rolig - så skönt att skratta ordentligt!!   Och filmen var definitivt bra mycket bättre än boken. Annars brukar det ju vara tvärsom. De bilder man gör inom sig av boken, brukar vara bättre än bilderna i filmen....

Så har jag haft en ganska intensiv syperiod. Först sydde jag två "konsum"kassar till Lotta. Det hade jag länge tänkt att göra, men - min framkörningstid är låång... Dom var så roliga att sy!! Men jag höll nog på säkert en vecka, innan jag var klar. Dom är vadderade och även då quiltade förstås. Lika stora som papperskassar. Och eftersom Lottas både arbete och fritid innehåller barn, så fick det bli just barn på kassarna. Dom är sydda som om det vore barn, som hade ritat dom - helt på symaskin på fri hand.... Och det är "viksömmar" på dom, så det lätt ska gå att vika ihop dom.... Och jag blev faktiskt rätt nöjd med dom!! Roligt att även Lotta gillade dom. Det blir ju xtra kul, när jag märker, att det jag syr blir uppskattat!!

Efter detta projekt hittade jag ett nytt!! Som oxå har legat och grott länge. På mornarna (ja, ja förmiddagarna...) brukar jag ligga och tänka hit och dit mellan snarkningarna. Jag hade ju bestämt mig för, att Annsan behövde en ny ryggsäck. Men hur den skulle se ut, tog sin tid att tänka fram. Jag kom fram till, att jag skulle använda jeanstyg i alla fall. Och eftersom Annsan är en Mumintrollälskare ville jag sy Mumintroll på den.

Jag klippte fyrkanter i olika former och storlekar och pusslade dom på arbetsbordet. Men såg att det skulle bli alldeles för rörigt. Klippte nya fyrkanter, alla lika stora 11 x 11 cm och med olika nyanser av jeans. Sydde ihop dom och gjorde stickningar på sömsmånerna, så dom höll sig isär och det inte blev knöligt. Sen sökte jag på internet efter hur trollen egentligen såg ut. Så började det roligaste - klippa till och sy dom olika figurerna på var sin jeansfyrkant!!

Så tänkte jag mig, att jag skulle ha vadd emellan även i denna väska. Sydde och quiltade fast genom jeanstyg, vadd och foder. Och kom fram till vid nästa morgontänk, att jag måste sprätta bort vadden - ryggsäcken såg ju ut som en bullig kudde.... Med jeanstyg behövs inget vadd - lärde jag mig.....

Så här såg den ut, innan det blev en ryggsäck!! Och då hade jag varit tvungen att ringa Annsan och fråga hur bred och hur hög hennes gamla ryggsäck var. Så hon visste ju, att en ryggsäck var i faggorna.....

Såå kul det var att sy dessa troll!! Och verkligen titta efter hur dom såg ut - lilla My såg arg ut på ögona, Muminmamman har ett röd- och vitrandigt förkläde och en svart väska, Muminpappa har en svart käpp och svart hatt, Snorkfröken har en guldring runt ena benet osv.....

Och jaaa - jag blev faktiskt riktigt nöjd!! Det var värt allt sprättande oxå!! Och det viktigaste - det gick inte att ta miste på, att även Annsan blev nöjd!!

I lördax åkte jag med Annsan till Lindesberg - vi gick runt på S:t Erikshjälpen. Jag har ju hittat tyg där förut. Och det gjorde jag även denna gång!! Mest olika enfärgade tyger - som metervara!! Sammanlagt blev det 12 meter tyg för 300 pengar!! Vi fikade där - sen blev det Mejk som fick en påhälsning. Många nya fynd - bl a lite födelsedagspresenter för framtiden. En sak är jag väldigt duktig på - att göra av med pengar rätt snabbt!! Fast å andra sidan gör jag ju inte av med några pengar, när jag sitter här i mitt lilla bo och trycker!!  Även om jag har gjort den erfarenheten, att man KAN beställa tyg på nätet oxå. Så nu väntar jag bara på, att nästa syprojekt ska infinna sig i huvet på den här tanten..... Det är laddat.....