Igår var jag iväg till tandis, för jag var helt övertygad om, att det var nå´n tand som behövde rotfyllas eller nå´t. Tandvärk så in i bäng. Och Johan röntgade, knackade och tittade. Men - det var inget fel på nå´n tand!!! Och det var ju bra i och för sig. Men han sa, att jag hade en "afte"blåsa långt uppe i tandköttet. Brukar även kallas virusblåsa - men det är inget virus!! Nå´t sån´t har jag aldrig hört talas om förut. Blåsor i munnen har jag ju haft och på läpparna oxå. Men de har då aldrig gjort så ont som det här!!

Det finns i princip inget man kan göra, utan de läker ut av sig själv på två till tre veckor!! Alltså ska jag ha så´n här "tand"värk i två veckor!! Jag käkar Tramadol och Alvedon forte, så jag blir alldeles groggy.... Men en himla tur, att jag har dom att ta till i alla fall. Och jag kan ju ligga i sängen oxå, när jag är så trött, att jag inte orkar stå upp. "Om man kan vara glad för lite, har man mycket att vara glad för" Jaa.... men nääe inte kan jag känna mig glad precis.....

Till på köpet var det ju meningen att Ann-Louise skulle hämtat mig ikväll och vi skulle åkt till Furuvik och ätit julbord imorr´n tillsammans med Ankie och Stefan..... Men efter mycket funderande fram och tillbaka, kom jag fram till, att det inte skulle ha varit nå´t nöje vare sig för mig eller dom. Dessutom sova borta, när jag kanske skulle behöva gå upp o vandra på natten  - för värken. Men å andra sidan skulle det ju vara så kul att träffa dom allihopa - jag längtar ju efter dom, så det känns en stor tagg i hjärtat. Men jag kom ändå fram till att ringa återbud. Och då slapp ju Ann-Louise köra 40 mil för att hämta mig och sen 40 mil för att få hem mig igen..... Till jul kommer hon och hämtar mig ändå - så då får jag i alla fall träffa familjen Bergefur.....

Idag skrev Ann-Louise på Facebook, att hon fått tips på en medicin som heter Oralmedic. Den skulle ta bort värken ganska omedelbart. Ringde till apoteket Hjärtat här i Skbg, men dom hade tyvärr inte den medicinen hemma..... Det hade jag i och för sig kunnat räkna ut med stortån. Men i Fagersta hade dom den hemma - fast dom stänger kl 17.00 Och inte öppet på lördagar.... Ja ja - man ska visst prövas heter det ju. Men prövas för vad?? Tålamod, uthållighet, jävlighet???

Ann-Louise kom med idén om att söka färdtjänst oxå. Nu tror jag ju inte att man kan få det, när man har egen bil. Men jag ringde ändå upp kommunen idag och hon skulle skicka över information och ansökningspapper..... hoppas kan man ju..... Tänk så skönt det skulle vara o bara ringa "nästa vecka på fredag skulle jag vilja åka till Gävle"!! eller till Björklinge eller Tobo!! Det är faktiskt mer än ett år sen, som jag var i Gävle och ett halvår sen jag var hos Ankie...... Tänk om jag hade vetat, att det skulle bli så här, att bli gammal - fy 17....

Jag har tidigare tvingat mig till att sy lite grand i alla fall. Så det ska välan dokumenteras i vanlig ordning...

Dom där små vetekuddarna är tänkta som handvärmare, att ha uppvärmda i jackfickan. Dom är alltså inte mer än 10 x 14 cm stora. Dom "vanliga" vetekuddarna är 48 x 18 cm. Förklädet har jag sytt upp på beställning - tyvärr hade jag inget mönster kvar - hoppas det kommer att passa ändå....

Och nu är det dax för sängen för mig igen.....    

Så har en depparperiod tagit greppet om tanten igen.... Men så i förrgår morse (ja okej förmiddag   ) vaknade jag och kände mig så där lustfylld igen   Jag VILLE gå ur sängen, jag VILLE göra saker!! Tänk vad det är härligt, när den där gråa filten lättar!! Genast började jag ju fundera över, hur det kom sig, att solen tittade in i tanten igen.... Men kunde inte finna någon anledning....? Fast det är ju egentligen skit samma.... När nu livet visar sin ljusa sida, så är det bara att tacka och ta emot och vara glad för det!! Men visst undrar jag, om jag på nå´t sätt skulle kunna förebygga, att den där våta, gråa filten kommer svepande över mig....

Jag hade ett samtal med en go vän för ett antal dagar sen - om att tänka efter och KÄNNA tacksamhet, när inte livet ler. Jag menar - visst har man så mycket, så mycket att vara tacksam för. Mina barn, barnbarn, mina vänner, mitt syende o s v. Men under den grå filten kan jag inte KÄNNA den tacksamheten. Även om jag VET med huvét, att det ÄR så. Visst kan jag tänka, att det är för jäkligt, att barn svälter, lider i krigens fasor, blir utsatta för tortyr m m. Men det hjälper liksom inte mig. Tvärtom - det blir ännu något för mig att känna deppighet över.... Jag brukar läsa nyheterna på text-TV, innan jag somnar. Men jag hoppar raskt över sidorna med innehåll om krig och dödande.....

Och idag fyllde mitt yngsta barnbarn TVÅ år!! Lilla gullet - vad jag saknar henne!! Fotot hade min son petat in på Facebook och skrivit "Milou har fått paket från farmor". Jag hoppas verkligen, att hon blev glad lilla prinsessan!! Det var inte alls några märkvärdiga grejer. Men det behöver det ju inte vara, när man är två år. Och inte fått begrepp om pengar och pengars värde ännu. Och visst blev det en stor klump i farmors hjärta, över att inte kunna vara med och dela hennes födelsedag. Men huvudsaken är ju, att tösen är nöjd och glad   

Härom kvällen blev jag vittne till en fantastisk solnedgång!! När jag först tittade ut, tänkte jag bara - ja, ja jag har så många foton på solnedgångar, så inte behöver jag rusa in efter kameran. Men det var jag bara tvungen att göra till slut! Det såg faktiskt ut som om hela himlen brann!! Såå intensiva färger!! Det är ju helt otroligt, vad naturen kan fixa till!!

Dom här är "klickbilder"

Så har jag sytt lite grand förstås. Till ex en liten vetekudde till Läkarstation här i Skbg. Det är ju så, att jag är väldigt svårstucken. Den nya tjejen på labbet, är i och för sig jätteduktig på att hitta rätt även på mig. Men helt klart kan man ju "locka" fram mina blodådror med värme - från en varm vetekudde t ex. Och kanske kan den oxå vara bra, att använda på andra svårstuckna. Vetekudden är ju inte stor, som en "vanlig" en - kanske hälften ungefär.

Så läste jag i bladet, att dom har ett nytt förslag till lag i Afganistan. Och jag blev arg, lessen och kände mig så maktlös. Och bilder hoppade upp inom mig.... Varför i helsike måste män ta sig en så´n MAKT!!!?? Männen måste tydligen vara skiträdda för att tappa den s k makten. Införa stening till döds som straff!!!   Hur många miljoner har inte lagts ner på att skapa fred i detta land!! Är det helt omöjligt, att förändra mäns syn på kvinnor?? För det är ju män - tyvärr - som har tänket. Kvinnor oxå förstås - fast dom har ju inte givits tillåtelse att ifrågasätta och tänka själva. Dom lever ju i undergivenhet från vaggan till graven. Utbildning, utbildning och utbildning.

Den här tavlan har fötts ur måånga tankar och våndor hos mig. Och den tog ovanligt lång tid att växa fram.... Nöjd - njaa - KAN man vara nöjd med en så´n tavla....??

Igår fick jag ett intressant och trevligt telefonsamtal!! Det var min mammas kusin Birgitta som ringde!! (hon är bara fyra år äldre än jag!!) Jag har aldrig träffat henne - visste inte ens att hon fanns!! Hon hade gått in på Vilhelmina kommuns hemsida och kollat på fotoarkivet där - och hittat min pappa Ova. Eftersom jag tidigare gått in på den sidan och kompletterat bilder om pappa, så fanns mitt namn med där. Och hon hette ju Stjernström oxå som flicka.

Sen gick hon in på nätet och sökte på mitt namn. Och fick upp min blogg!! Och läste och läste och förstod, att hon kommit rätt. Bl a hade hon samma fotografi som jag har från när mamma och pappa gifte sig och moster Ylva var brudnäbb!! Denna Birgitta har alltså hållit på med släktforskning på sin (och min!!) släkt.

Hon berättade : MIN morfar - Anders Stjernström - hade fem syskon; Anton, Signe, Holger, Greta och Ville. Anders var äldst (född u. ä.) Och Holger var pappa till denna Birgitta. Hennes familj hade haft lite "hand om" min mamma och hennes systrar, när dom var små. Detta eftersom min mormor dog i barnsäng, när min mamma var nio år (hon var äldst av systrarna, sen kom Majken, Ulla och Ingegerd) Ingegerd blev bortadopterad som baby. På den tiden kunde ju inte en stackars pappa ta hand ett litet knytt   

Sen berättade hon, att hon och hennes man som vuxna hade umgåtts med moster Majken och även Ulla och deras halvsyster Ylva. Ingegerd hade hon oxå träffat. Däremot hade hon aldrig träffat min mamma, eftersom det var så stor åldersskillnad dem emellan. Men hon visste, att dom hade flyttat till Malgovik utanför Vilhelmina. Birgittas pappa Holger hade en gång varit och hälsat på dem där.

Birgitta berättade även om små "egenheter" hos moster Majken, som jag mycket väl kunde förstå och le lite åt. Hon var en stoor materialist och var mycket mån om sitt utseende. Att vara brunbränd och vacker var stort för henne, likaså att få frotteras med den övre  klassen i samhället.....

Birgitta umgås med sin kusin Gunnel (dotter till Holger) När B hade läst min blogg, bjöd hon hem henne, för att även hon skulle få läsa min blogg!!! Tänk vad internet kan vara bra!! Människor i hela världen kan få reda på massor om relationer och olika nät(!!!)verk.... 

Jaa jag försöker att skriva ner lite av allt hon berättade. Tänker att det kan vara intressant för min bror Hans och även för mina barn och barnbarn att läsa. Och min brorsdotter Chatarina förstås, som även hon har hållit på lite med släktforskning. Visst snurrar det en del i huvét efter detta samtal. Men det känns viktigt och även roligt att ha fått lite info om min mammas (och min!!) släkt på den sidan.....

Ni som tillhör släkten (ja andra oxå förstås!) kan väl skriva ner lite spontana reflektioner i kommentarfältet!!??

Så har jag sytt LITE grand oxå. Har länge tänkt, att jag måste välan sy lite vetekuddar, eftersom jag har en nästan full säck med vete stående. Det börjar av nå´n konstig anledning bli rätt fullt i alla skåp och utrymmen i mitt arbetsrum.....   

Ja inte kan man väl säga, att det blir mycket skrivet på den här bloggen numera..... Men jag har i alla fall haft den igång i mer än fem år!! Och jag tycker det är lite kul, att kolla bakåt i tiden - som att läsa en dagbok. För fem år sen hade jag t ex kommit hem från sjukan och fått reda på, att jag skulle flytta hit till Vetterbo!! Och jag - som är så mycket för att bevara - skulle önska att jag kunder kopiera min blogg och skriva ut. Men jag vet inte hur.... Nå´n som möjligtvis vet?? Jag har försökt flera gånger att skicka mail till Bloggplatsen med frågan - men jag får inget svar....

I fredags kom Ann-Louise och Johanna och hämtade mig till Bennarby!! Himla gulligt av dom, att vilja köra hela vägen fram och tillbaka med tanten   Och sen till på köpet hem med mig oxå!! Två x 40 mil!! Men det var så kul, att träffa dom!! Till på köpet fick jag träffa Ankie och Stefan oxå, som kom till Bennarby på middag på lördagen!! Känns alldeles varmt inuti, när jag får se mina fina barn, barnbarn oxh svärsöner. Bara Preben med familj som fattades.... och Ankies pojkar oxå..... Men jag känner mig rik och stolt över dem, som ska "föra släktet vidare".

Johanna och Ann-Louise fixade efterrätten (plus för- och varmrätt oxå! ) Och då kom jag på kameran   

Melonen med ett värmeljus - som blev till en pumpa - välkomnade gästerna på förstubron. Halloweenbakelserna blev gravar med gravstenar på!! Som det egentligen skulle stå RIP på, men smeten blev för tjock. Gott ändå minsann!! Och Ankie o Stefan hade en kul blomma med sig - vet inte om det är nå´n slags Begonia med "skovliga" blad och "tentakler"..... Tanten blev väldigt trött så klart, men jag satt upprätt i alla fall hela kvällen.....

På måndagen jobbade hela familjen, så då passade jag på att sova ifatt lite - både på för- och eftermiddag. Sen tog jag mig ut på en liten, liten tur med kameran. Tänk vad mycket man kan hitta, som är vackert på sitt sätt!!

Sen hälsade jag på "grabbarna" i dn närmsta hagen - Angelous Oki Doki, Angelous Spinning Sparrow och Angelous Rookie. "Angelous" är alltså namnet på Idas stuteri. Oki är inriden och "färdig" - den äldste av pöjkarna..... Sen finns det en till, men han är bebis ännu - så han går med mamma i en annan hage - Vilde Wille kallad.... Ja jösses vad med jobb med hästar - förstår inte att dom orkar. Det är välan tur, att dom är flera i alla fall, som kan hjälpas åt.....

På måndagkvällen tog vi oss en tur till Johannas nya kryp in. En stor etta med kök - bara några kilometer ifrån Bennarby. Där har hon fått det så mysigt - förstår att hon trivs med en nu fungerande kakelugn oxå. Och hon är ju faktiskt en rätt huslig tös, så det är nog bra för henne att prova på ett eget hushålle. Så har hon två små söta kattungar som sällskap - minns inte namnen just nu....

Sen har jag allt sytt lite sen sist jag skrev här i bloggen

Gardinen var jag fruktansvärt less på, innan den var färdig. Klickbilden är tagen på kvällen och det stora fotot på dagen, när ljuset lyser igenom. Och faktiskt blev jag till slut rätt nöjd med den!!   Så fick jag slut på det blå enfärgade tyget, men blev skjudsad en snabbis till tygaffär`n i Västerås på väg till Bennarby. Så hemma igen har jag sytt den lilla duken till bordet i köket. Så har jag sytt en tavla tidigare - kallar den "Frihetens fågel" - oxå rätt nöjd med den faktiskt!! Bakgrundstyget är lite ojämnt blått och har glitter i sig från början.

Nog känns det lite tomt, att sitta här hemma i tystnaden, efter att ha varit borta.... Men å andra sidan är det väldigt vilsamt. Här rullar livet på i ultra rapid liksom, Och det finns plats för eftertanke och funderingar. "Döden, döden, döden" som Astirid Lindgren och hennes syster sa till varandra, när dom talades vid i telefon. Det är nog så, att alla som närmar sig slutet på livet har funderingar hur det ska gå till. Just detta, att man inte vet - det man VET är att man SKA dö. Men inte riktigt när - eller hur. Blir jag dement framöver?? Kommer pumpen att bara lägga av en dag?? Kan man ha det bra i dagens äldrevård?? Kommer jag att sitta tämligen orörlig i min lägenhet o titta ut genom fönstret??

Men - det är ju egentligen ingen vits, att fundera på så´na saker. Det är inget jag rår över - varken nu eller sen..... Bara önska, att det går fort - utan smärta.... Men en tanke som tilltalar mig är, att det kommer ett annat liv sen - efteråt. Med frihet, lugn och stilla glädje..... en evig sommar   och massor av glass - hi hi hi

Nääe nu e d sovdax för en gammal tant!!!

Börjar med det som ligger närmast i tid : en "bry-dig-om-dig-själv-kväll"!! Lotta och Yvonne stod för värdskapet och idén och för att inte tala om tilltugget!!

Obs klickbilder

Vi välkomnades med en drink - alkholfri och alkoholfull enligt eget önskemål ;-)

Att hösten var här, kunde ingen ta miste på - härliga dekorationer!!

Sen - ja vad ska man tänka och tro.....

Spökkväll - en massa rynkiga tanter, som tagit sig upp ur graven?? Ja jösses - vi hade kunnat gå ut på byn och skrämt vem som helst från vettet!!

      Det var var sin så´n här liten undergörande påse från Taiwan, som fick oss förvandlade från skrynkeltanter till barnrumpor  hi hi

Vi blev introducerade i kvällens begivenheter av värdparet, som pekade och berättade...

 Man kunde förse sig med gottis från bordet och sen sätta dig i massagestolen t ex - kändes faktiskt som om nå´n klampade och gick på ryggen     

eller så kunde man sätta fossarna i ett varmt fotbad och en kopp te handen!!   

Kanske en stunds avslappning på spikmattan eller på massagemadrassen?  

Eller varför inte stärka tänderna med att gnaga på ett ben?  

Sen kunde man uppföra sig lite mer "normalt" och sitta o fika vid bordet - kanske med en varm vetekudde på nacken....         och stoppa i sig av bordets läckerheter....       

Man kunde göra pedikyr och manikyr, smörja in sig med diverse salvor och krämer och oxå sminka upp sig som man ville.....

Så småningom kom en stoor smaskig smörgåstårta fram - så inte var då jag hungrig, när jag åkte hem     

Tack Lotta och Yvonne för en mysig, trevlig och fulländad kväll!!

En vecka tidigare hade jag bestämt mig för, att INTE åka iväg på den här kvällen. Vara social, prata, le? - omöjligt.... Det låg som en tung, grå filt över mig. Jag ville inte träffa nå´n, inte prata med nå´n - kände hur jag sjönk neråt i meningslösheten. Varför ska jag gå upp på morrón över huvud taget?? Vad är meningen med det här förbannade livet?? Jag är totalt onyttig och hopplös - har ingen uppgift att fylla... En riktig grin- och gnällkärring - bara sjuk och eländig.   Och inte visste jag hur det kom sig, att det kändes så här omöjligt heller - var kom allt det grå från.... Jag FÖRSÖKTE sy, men det blev en mörk, deprimerande tavla

Så kom Annsan farande en dag med en skål med höstens fägring i!!    Och en stunds sällskap och möjlighet att använda rösten och byta tankar   

Sen ringde Johanna den omtänksamma goungen    - hon hade börjat fundera över, hur det var med mig, eftersom jag inte hade synts till på Facebook på ett tag. Så fick jag ta del av en liten tårtbit av hennes liv....   

Sen ringde Ankie (o tackade för födelsedagspresent!)   Och var allmänt gullig och trevlig - så det blev en liten tårtbit av hennes liv oxå!!   Och nu började jag känna mig som folk igen....

Efter det ringde Linnea och Milou upp på skajp!!   Helt oannonserat! Visserligen var dom upp och ner i rutan och jag kunde inte höra vad dom sa. Men i alla fall.... Jag lyckades förstå, att Milou har slutat med blöja dagtid och Milou försökte stå på huvet - för hon hörde ju, att dom var upp och ner ;-)   Ja så kände jag mig riktigt glad igen!!

Så det var alltså det jag behövde - kontakt och få känsloförståelse för att människor faktiskt håller av mig! Jag VET ju - med huvet - att jag har många som tycker om mig. Men - när jag sjunker neråt i dyn så där, så är de negativa känslorna större än förnuftet....

Lite har jag ändå sytt, Den här ide´n fick jag faktiskt från Maja. Emellanåt går jag in på hennes sidor och tittar på hennes teckningar och målningar. Den tjejen är helt fantastisk på rita och måla!! Blir inte hon konstnär, så vore det mycket konstigt. Bl a hade hon ritat hjärtan som var ihopsydda - lagade. Så den ide´n knyckte jag - hoppas det var okej Maja??

När den väl var färdig sprättade jag bort båda ramarna och sydde om grunden i tavlan - den blev alldeles för bulig. Sen dit med ramarna igen. Och den ser fortfarande sne ut i ramen, men det beror på hur man drar i tyget - eller inte drar..... Men - ni ser väl guldhjärtat, som har dragit sig loss och är FRI!!

Sen blev det en liten löpare som gå-bort-present...

Jag har faktiskt även varit ute och försökt plocka lite av höstens färger. Men jag lyckades inget vidare. Tänkte sätta kvistar i glycerol, men jag tror jag var för sent ute i år oxå..... Men visst är höstens färger vackra!!

Vildvinet på balkongen har oxå skiftat färg.....

Så har hela september gått iväg till dåtid. För drygt en vecka sedan tyckte jag, att jag måste ta mig ut i "världen". Jag kan inte bara sitta här i mitt lilla bo och snöa in   Så jag begav mig iväg till Avesta - tänkte jag..... Men när jag kom till Västanfors Hembygdsgård, åkte jag in dit. Vackert solskensväder och kameran beredd. Tyckte jag kunde knalla ner till vattnet o fota lite. Men genast såg jag ju den vackra kättingen. Och gärsgården i hembygdsgårdens anda. Så fanns det ju faktiskt massor av blommor!! Och dom är ju mycket värda, när blomningstiden egentligen är över....

Javisst finns det ännu en massa vackerhet!! Gick vidare neråt sjön och såg alla canadensare ligga på rad..... Jaaa det var en gång en tant som älskade att paddla *längtar*

Och vilka härliga vyer naturen bjuder på!! Jag gick och jag gick - eller strosade kanske man ska säga. Och visst tänkte jag, att jag får inte gå för långt - jag ska ju tillbaka oxå.... Men fram till slussen ville jag och jag såg så mycket vackra foton!!

Jag knallade sakta förbi "Kronprinessan Victorias sluss" (vad hon nu ska med den till) Ett litet lusthus stod där och var vackert och ett valv under en terass. Till slut var jag faktskt ända framme vid keramikvekstan, som finns i det söta, röda lilla huset invid vattnet. Och så kom jag till "Lövparkens trädgård" som var öppet!!

Egentligen var jag nu så slut - jag fick lov att verkligen fokusera, så jag inte skulle vingla eller snubbla. Men handlade lite ljung och prydnadskål gjorde jag. Och fick lära mig, att ljungen vill ha vatten även under vintern!! Liksom oxå vinrankan och vildvinet ska man se till, att dom inte torkar ur helt!! Och när jag bäddar in dom i säckarna med frigolitchips, ska jag lämna säckarna öppna, så luften kommer åt.

Så skulle jag då tillbaka till bilen. Tänkte ett tag, att jag skulle fråga kvinnan i blomaffär´n, om hon kunde köra mig tillbaka. Men - hon var ju ensam i affär´n..... Så jag gick - fem steg i taget och övertalade mig själv - man orkar alltid mer än man tror - jag har klarat värre saker.... Så stannadejag och fotade lite då och då.....

Äntligen framme belönade jag mig med en kopp te och en fylld sockerkaka vid fiket. Satte mig inomhus - vägrade ta fler steg än jag måste   Hittade ett litet mysigt krypin, som gick i blått!!

Det tog sin tid, men nu är två tavlor till färdiga. Det är så KUL att sy och sy - att komma på ideér och lösningar mer eller mindre tokiga   

 Vad är då detta?? Jag vet faktiskt inte!! Hittade en bild bland mina foton, som såg ut som nå´t som liknande denna. Men det här är min tavla.... Nå´n sorts väv av olika tyger sned och vind - på flit förstås. Den var väldigt kul att sy i alla fall   

Jaaa - jag vet inte vad det här är heller - förutom silverormen då. Den blev till eftersom jag ville testa att väva ihop tyg"banden" på riktigt. Banden är alltså fodrade och är bara fastsatta i den inre ramen. Så tyckte jag att tavlan blev alltför fyrkantig och då kröp silverormen in i sitt bo   

Det är bra konstigt - när jag har sytt färdig en tavla och kommer till ramen - då tar det tvärstopp   Jag fundrar och fundrar - ska det vara en smal ram, en bredare ram eller först en tunn och utanpå den en bredare?? Och vilken färg ska det vara på ramen?? Jag provar att lägga tyger i olika färg bredvid tavlan och jag låter den "ligga till" sig ett tag. Och ibland konsulterar jag Annsan, som lägger sina förslag!! Förslag som jag ofta tycker verkar rätt och ibland inte.... 

eldkamin att

Igår var Tom hit och fick fart på min nya - lite större TV. Han fixade till kanalerna oxå och det blev jättebra!! Sen monterade han min gamla TV som dataskärm!! Perfekt!! Och dessutom är nu tanten ansluten till skajp!! (jag VET att det ska stavas "skype" - men det blir ju skajp - på svenska!!) Ännu har jag inte kommunicerat med någon, men de ska välan bli....

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jag blir liksom en eremit, när jag är inne i en syperiod. Och laga mat, diska, tvätta och sån´t blir ovälkomna avbrott   För att inte tala om, när jag måste ut och införskaffa påfyllning i kylskåp och skafferi. Eller ta PK-prov - som jag gjort idag....

Det där med ätandet har gjort mig mer eller mindre frågande. Jag började ju med den där 5 + 2 dieten. Men de två dagarna höll ju på, att ta kål på mig! Jag blev matt, knäsvag, yrslig och mer än vanligt trött. Så jag gick över till min gamla vanliga Viktväktar diet istället. Så bra med min CD, där jag skriver in allt jag äter. Och får besked så jag inte äter för mycket och inte heller för lite. Men när det kommer nå´t emellan, så jag inte kan äta mitt inrutade mål mat i rätt tid - då blir jag lika matt, skakig och spagetti i bena som med den förra dieten. Jag förstår inte vad som har hänt med min usliga kropp?? Jag som förut har kunnat låta bli att äta ända till kvällen, utan att känna nå´t konstigt. Längre tillbaka i tiden kunde jag ju fasta utan att känna vare sig hunger eller knäsvaghet. Men, men - det är väl åldern som sätter spår....

Och nu är det nog slut på solsken och VÄRME tyvärr..... Nu är tiden inne, då den här tanten fryser och fryser och - fryser..... Känner mig som ett vandrande kylskåp redan. Och då har ju inte vintern kommit ännu ändå. Men det är bara att finna sig - vetekudde, raggsockor, flieströja och plädar.... Så har jag ju min härliga, konstgjorda eldkamin att värma mig framför!!   

I lördax för en vecka sen ringde Annsan och väckte mig. Och det gjorde mig ingenting, för vi skulle iväg på utflykt!! Det var nämnligen marknad i Nora. Den här tanten älskar ju marknader!! Numera orkar jag ju inte så mycket, men jag laddade med rullatorn i baksätet. Från Riddarhyttan körde Annsan, så jag kunde sitta o blunda eller kolla på vackra vyer. Det är inte så lätt, att fota genom bilrutan, medan vi åkte. Men jag gjorde några försök....

Tänk ändå vad vackert det är i Sverige - det finns mycket att njuta av

Väl framme i Nora fanns det oxå en hel del vackert. Och mååånga människor!! Rätt bra med rullator faktiskt - folk gick liksom undan, när jag kom    Ja gamla tanter är ju inte alltid lätta att tas med - jag kunde ju ha kört på dom!! Jättemånga stånd fanns där förstås med allt mellan himmel och jord. Men det jag minns bäst är "Noraglassen" - glassälskare som jag är. En stoor strut med vanilj- och chokladglass i massor, lite sås på det och en chokladpralin på toppen   Tyvärr kom jag för sent ihåg att ta ett foto av den - men den var maffig!! Och mättande!! Sen gick vi förbi flera stånd med smycken - vackra smycken. Och inte kunde tanten låta bli - det blev några nya halsband....

Egentligen gick vi runt ett kvarter - och det räckte allt för oss - vi gick mot bilen. Och passerade en del vackerhet...

Annsan är ju minst lika fototokig som jag - vi gick förbi små söta hus med frodig grönska och en humle som hade fått för sig att en lyktstolpe var en hummlestör....

Hemma hos Annsan i Riddarhyttan igen, kunde jag inte låta bli att fota hennes pioner

Nog finns det variation på färger allt - såå vackra!! Väl hemkommen blev det sängen förstås. Men jag är så glad, att jag kunde hänga med. Stort TACK till dig Annsan!!   

Så har jag sytt lite mer. Först blev det ju en blå tavla, sen en röd. Så fick jag för mig, att sy en grön oxå - inte min färg precis. Men jag blev faktiskt nöjd. Så kom Annsan med en idé att jag skulle sy en vit oxå. Men det var lättare sagt än gjort!! Det GÅR inte, att sy med bara vitt!! Men jag la på lite olika tyger och sydde med olika trådar. Och till slut blev jag faktiskt rätt nöjd med den oxå!! Fast den blev något lite större, än de andra tre - men det får vara så....

Och ändå mätte och mätte jag alla avstånd på både på den inre och den yttre ramen. "Sommar", "Vår, "Vinter" - men vad skulle den mörka blå vara för nå´t?? Inte liknar den väl höst precis.... Men nu är jag klar med dom - dax för nästa projekt!! Det var så himla kul att sy igen   

Så var Tom hit i tisdax kväll och hjälpte mig med datorn. Han fixade lite smågrejer, som jag har undrat över och lärde mig lite småsaker. Så installerade han Skajp åt mig och fixade så att Viktväktarnas program funkar igen.

Han hjälpte mig oxå att beställa en ny TV - lite större än min nuvarande. Jag börjar ju se så glist - svårt att läsa texten emellanåt. Så blev det så klart en webkamera - så jag kan se Maja och Milou framför allt - när jag sen skajpar   Men en ny dataskärm tyckte han var alldeles onödigt. "Texten blir inte större, för att du har en större skärm" påstod han. Det har jag lite svårt att förstå.... Och CD-spelare - det kan jag lika bra använda datorn till, tyckte han Och det har han ju rätt i. Men senare kom jag på, att då måste jag ju ha ljudet på förstås. Och tar jag mig då en paus från syendet, för att spela lite puzzelspel, så blir det ett förfärligt liv   Och fortfarande kan jag ju bli halvt panikslagen, när det blir föör högt ljud. Så jag har fortsatt lyssna på ljudbok i min lilla CD-spelare, fastän jag måste har proppar i örona. Och måste ladda batterier i ett kör..... Och innan Tom gick sa han, att det är bara att du ringer, när paketen har kommit   Skönt att ha en Tom att vända mig till och få hjälp med nymodigheterna....