Det går inte att förneka längre - sommaren är förbi   Även om det var en härlig soldag igår, då jag kunde ligga i lä på min solsäng på balkongen. Nu är det höst och bara att vänta på nästa vår. Jag hoppas verkligen att den komer till mig ännu en gång....

En tavla till färdig. Att se fram emot utställning, verkade vara en verklig motor för mig!! Idéerna bara ploppar upp i ett kör och verkar aldrig ta slut. Men efter en avslutad tavla, brukar jag ta några "vilodagar" ändå. Det är ju annat, som måste göras oxå - diska, städa, tvätta, handla o laga mat - störande inslag i vardagen....

Denna tavla heter nog "Svart-vitt potpurri", är ca 55 x 55 cm stor och är sydd med applikationer. Trodde aldrig, att jag skulle gilla nå´t i bara svart och vitt, men jag tycker faktiskt om den!!

För att åtegå till sommarens begivenheter - den 17 augusti for jag iväg till Ankie och Stefan i Nylunda utanför Björklige. Pontusen fyllde 18 år minsann den 19!! Och han blev naturligtvis firad som sig bör av släkten vid långbord i trädgården. Så fick mormor träffa Dennis en stund oxå. Jag vet, att Pontus inte gillar att man tar foton av honom, men nu fuskar jag lite och tar in ett.... Mormor tycker ju, att han är en riktig snygging   Men det som har betydelse är ju naturligtvis hans goa insida....

Oavsett födelsedag, så pågick allt lite arbete på gården. Ankie fixade saft och kakor i köket och Stefan snickrade ihop en grind. Dom har ju inhägnat hela tomten för hundarna och då måste det ju finnas en och annan grind....

Och mormor gick runt och njöt av trädgården, medan Seger och Jiva latade sig och Ankie plockade svarta vinbär. Seger hade fått rävskabb - därav tratten på honom. Han behandlas med cortison och pencillin och var helt klart på bättringsvägen. Men han fick ju inte slicka och klia på såret.

På kvällen blev det kräftor och en helt underbar Västerbottenostpaj!! Och det slank ju ner utan protester   

Den 26 augusti blev jag inbjuden till Norberg av Anita. Hon och hennes kör sjöng i kyrkan och det var riktigt vackert! Norbergs kyrka tycker jag om - den är liksom lite "ombonad" tycker jag. Så har den ett vackert kyrkofönster och den snickrade Maria i trä, som alltid står där och alltid har en röd ros bredvid sig...

Både dirigenten och Anita hade hembygdsdräkter på sig. Och fler med dom. Folkdansare dansade runt i kyrkan, samtidigt som kören sjöng. Anitas Norbergsdräkt hade tillhört hennes mamma en gång.

Efter föreställningen i kyrkan gick vi hem till Anita och fikade. Hon är så go "min" Anita - hon får mig att känna så´n värme och trygghet   Tänk vilken tur jag hade, när jag satte mig i stolen mitt emot henne en dag i april 2000!! Och jag frågade henne, om hon kunde hjälpa mig med min ångest och meningslöshet. En familjerådgivare tog ju emot familjer och jag var ju singel.... Men joo det gick bra!! Det var måånga timmar jag tillbringade i den stolen under flera år. Och hon fick mig på fötter till slut efter floder av tårar, sorg och förtvivlan. Hon helade mig med sitt tålamod, sina ord och sin värme. Så´na terapeuter finns det inte många av minsann.... Och sen blev vi vänner ett tag efter vårt avslut. Vilket jag aldrig hade kunnat tro innan. Så småningom föll hon ju ner från sin terapeut-"pidestal" för mig. Men Anita läste av mig och vågade ta in mig som vän - gulle hon!!

Jag har försökt att träna mig till, att vakna tidigare på mornarna. Samhället är ju uppbyggt efter att dagen ska börja rätt tidigt. Och själv tyckte jag, att dagarna liksom blev så korta. Jag hann ju inte med att sy så mycket jag ville under en dag. Och ett tag tyckte jag, att det gick ganska bra. Jag började gå upp redan vid 9-tiden. Men nu verkar jag ha återfallit i mina sov"mornar". Det är så gudomligt skönt, att ligga kvar i sängen efter att jag har läst tidningen. Och grunna lite på hur jag ska använda dagen och så slumra till lite då och då. Förresten har jag slutat använda öronproppar efter 36 år!! Jag började med det, när Preben var baby, för jag kunde inte sova, när han bökade och lät i sin säng. Men nu övertalade jag verkligen mig själv, att jag inte behöver dom längre. Och det gick bara bra!! Jag sover lika bra som förut!! 

Men - det jag skulle komma fram till var, att när jag gick upp så där tidigt och åkte ner till sjön, hade inte solen hunnit fram till "mitt" ställe ännu!! Så for jag till ett annat ställe, där solen fanns så dax. Och jag kunde ligga där på bryggan och njuta och kolla in sjön och växterna runt om kring!! Sen när solen försvann där, åkte jag hem och sydde!! En lagomdag i solen....

Några små skogsbesök frampå sensommaren har det oxå blivit - med betoning på små... Och det kan allt vara såå himla vackert i skogen!! Känner mig riktigt lycklig, när jag snubblar fram i vackerheten!! Men sist gick jag i stenig mark och det är inget för mig. Jag ramlade tre gånger (har mobilen med mig!) gjorde inte illa mig alls, men jag blev blöt och hade ett himla sjå, att ta mig upp igen. Tur att ingen såg mig!!  Men där fotona är tagna, är det mjuk, tjock, skön mossa överallt....

Det sista fotot är på en myrvägskorsning! Rätt fantastiskt, att dom små myrorna stretar på i samma spår, så det blir en stig till slut!!

Som avslutning på min sommardagbok 2012 ska jag visa, att jag KAN faktiskt vara LITE huslig ibland!! Även om det är väldigt sällsynt.   Jag tycker nämnligen att min gurka är godare än den köpta och jag äter gurka på mackan varje kväll!!  Dessutom åstadkom jag en omgång till med inlagd gurka - förutom de på fotot!! Ibland är det ingen måtta - allt eller inget - svart eller vitt!! För att återknyta till tavlan jag började dagens inlägg med   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...