.... att bli förkyld - snörvel, nysningar och röd näsa.... Ja varför skulle just jag klara mig...? Och värre sjukdomar kan man väl hitta på ;-) Men nog är det obehagligt - och sova gick inte :-(  Jag hade faktiskt beställt tid hos en frissa för klippning till imorr´n - för första gången på fleera år. Men den tiden avbeställer jag allt - har ingen lust, att sitta där och snora.....

Annars springer jag hos en sjukgymnast numera. Jag hoppas ju på, att hon ska få väck min värk i högeraxeln. Den som lever får se.... Hon kör med laser och "mobilisering". Och hon tror - liksom jag - att det är en inflammation som spökar. Inte artrosen i sig. Och mitt högra nyckelben är vridet och svullet!! Tänk om jag istället finge äta Diklofenak i  två - tre veckor. Då skulle jag garanterat vara av med värken... Ja, ja vad kan man vänta sig av gamla tanter....

I början på januari hände tråkiga saker i Bennarby. Idas häst Julia fick ju ett föl i somras - Angelos Hello Darlin. Mycket efterlängtad. Ida hade planerat, att hon skulle avla på Darlin sen och föra Julias gener vidare. Men lilla fölet - 7 månader gammal - fick kolik (tarmvred ungefär). Och jag vet ju, hur ont det gör :-( De skjudsade henne till Ulltuna och där gjorde de en buköppning. Och när dom fick tag i knuten på tarmen, så sprack den och innehåller rann ut i bukhålan!! Så hon vandrade vidare till andra sidan.... Stoor sorg och besvikelse.....

Nåja - ALLT är inte negativt här i världen! Igår hade jag en riktig städdag. Dammsög ordentligt överallt och torkade sen golven!! Såå njutbart sen med golv - (nästan) utan alla små trådändar, som sprids överallt i lägenheten efter mitt syende. För att inte tala om den goa såplukten!!

Den här tavlan är mitt senaste alster. Den mäter 62 x 62 cm och själva kransen är xtra vadderad, så den höjer sig över resten. Tyvärr blev jag ju inte nöjd.... Kransen är alldeles för färglös. Jag borde ha valt ett tyg med mera kontrast. Det fåniga är, att jag var nära, att välja ett tyg med röda rosor på. Men jag tyckte då, att det hade blivit föör stor kontrast. Men man lär sig av misstagen. Nu vet jag det till nästa gång.... jag ska inte vara rädd för kontrasterna. Som Ankie så riktiigt framförde till mig en gång....

Igår öppnade jag ett mejl från min bror. Och jag blev faktiskt väldigt förvånad!! HUR har han fått fatt i detta gamla foto, som föreställer min mormors begravning 1926!! Jag ser min morfar - en mycket sluten och tystlåten man - med min moster Ulla - tror jag - i sin högra hand. Och på vänster sida om honom gick min mamma. Hon var då alltså 9 år gammal - äldst av systrarna. Jag som alltid trott, att hon var i sjuårsåldern, när hennes mamma - min mormor - dog. Nästa syster bredvid mamma måste ha varit moster Majken. Sen fanns det en syster till - Ingeborg , som var yngst. Men jag tror, att hon blev bortadopterad. Troligtvis var det nog så, att min mormor dog i barnsäng...?? Men det har jag inget belägg för. --- Så småningom gifte min morfar om sig med "Kitten" - som min bonusmormor kallades.  Och mamma fick en liten halvsyster - Ylva. Hon var väldigt söt med blonda korkskruvslockar. Som vuxen blev hon sen fotomodell....

Men nog verkade det allt vara en riktig "överklass" begravning!!! Höga hattar på herrarna och även små hattar på flickorna..... Men egentligen vet jag ju inte från vilken sorts familj min morfar kom - vad hans far hade för yrke och dylikt. Och visst fundrar jag ju lite, hur mamma påverkades av sin mammas död?? Jag vet ju hur JAG påverkades av MIN mammas död - även om jag bara var fyra år då. Och då pratade man inte om vad som hänt. Och man gjorde det väl ännu mindre, när mormor dog på den tiden. Och min morfar var ju som sagt, inte talträngd precis. "Barn glömmer så fort" sa man förr.... Man visste väl inte bättre....

Det vore intressant att höra om du Hans - min bror - har något att tillägga??? Jag har ju vissa minnen av, när du och jag var hos Kitten och morfar. När vi busade i hängmattan och jag skrattade hejdlöst!! Jag var så glad över, att du lekte med mig :-) Minns oxå hur jag fick äta så mycket jordgubbar jag ville. Sen fick jag diarré på natten efter - rysligt skämmigt. Och Kitten hade en skål med hårda karameller i ett skåp. Men man fick bara ta en enda karamell åt gången....

Det här är bilder, som jag länge tänkt att jag skulle ta in på bloggen. Fotona tog min bonusmamma Elisabeth, när jag var ca 5 år gammal. Jag har ju på Facebook menat, att min bror Hans` dotterson Emil är väldigt lik mig som liten. Och det är väl i och för sig inte nå´t konstigt med det. Kvalitén på fotona är ju inget vidare. Jag har scannat av en uppförstorad bild. Men visst är det roligt att se, att jag kunde le även efter att mamma dött!! Tyvärr lämnade även Elisabeth vår "familj" senare....

Det är egentligen konstigt hur mycket som händer under ett liv!! Jag har ju skrivit ner min livsberättelse tidigare. Men nya minnen kommer i dagen då och då. Kanske är det att vara lite förmäten, om man tror att ens liv skulle vara av nå´t intresse för andra. Det enda jag vet nu - är att JAG skulle tycka det hade varit intressant, om jag hade fått ta mer del av mina föräldrars liv - hur dom hade det, vad dom tänkte och tyckte. Hur deras ursprungsfamilj fungerade enligt deras egen utsago.