Tänk att man kan bli så gla av ett telefonsamtal!!! 

Tidigare har jag ju fått besked om att jag inte får nå´n hjärtoperation - jag var i "för dåligt skick". Jag blev jättebesviken, eftersom det var min chans till ett fortsatt liv - ett liv värt namnet. Härom dagen ringde jag till medicin i Köping, för att få svar på ultraljudet dom gjorde genom matstrupen - i februari. Pratade med Eva - som jag känner ända från jag bodde i Kungsör. Och bl a frågade jag HUR man dör av hjärtsvikt.?? Jag har frågat flera läkare, men dom svarar väldigt undvikande. Men Eva svarade, att symtomen blir bara sämre och sämre. Svårare och svårare att andas, orkar mindre och mindre, får lättare och lättare vätska i lungorna (och som i mitt fall oxå) vätska som samlas i levern. Alltså en lång, lång pina, innan kroppen ger upp

Sen erbjöd sig Eva, att ringa till Akkis o fråga om svaret på ultraljudet. Och hon fick visst tag på "rätt" läkare, ringde tillbaka till mig och sa, att dom skulle diskutera mig den 15. Imorse fick jag en kallelse till Dr Amin i Köping - varför vet jag inte. Försökte ringa Köping, men fick bara tag i den där förb....ade telefonsvararen.....

Efter att jag sen varit till Ica o handlat, satte jag mig på balkongen med en kopp te (törstig som en öken) å tänkte lyssna på bok i solen. DÅ ringde en läkare från Akkis (nå´t namn minns jag inte) Sååå förvånad??? Men han berättade, att dom (hjärtteamet) hade diskuterat mitt fall idag. Och efter att ha tagit del av ultraljudet genom matstrupen (bättre bilder än tidigare) Även en "mycket erfaren hjärtläkare" var med i diskussionen. Och dom hade kommit fram till, att dom åtog sig, att operera mig!!!   

Att genomföra försök till "tätning" av klaffarna via ljumsken, skulle egentligen bara bli "palliativ vård" sa han. För att jag skulle kunna bli BÄTTRE, måste man operera. Det som talade emot, var min övervikt. Berättade att jag lyckats gå ner 5 kilo - han öste beröm över mig!! "Det vore ju utmärkt, om du kan klara att gå ner några kilo till" Så ville dom ha ett "färskt" ultraljud på halspulsådrorna - med tanke på mina tidigare strokes. Jag skulle få "dubbel förtur" och dom beräknade, att operationen skulle bli inom en till en och en halv månad!!!

Ja efter det samtalet bubblade det av glädje inom mig!! Högsta vinsten!! En andra chans!!! Kändes som glädjegråten bara var millimetrar bort. Måste bara prata med nå´n!! Ringde Annsan - hon jobbade o kunde inte svara. Ringde Lotta o hon föreslog, att jag skulle komma ner på en fika o prata av mig......

Naturligtvis VET jag och förstår, att en öppen hjärtoperation innebär risker. Läkaren sa, att även klaffen på höger hjärthalva har ett betydande läckage. Men eftersom det inte var samma tryck där, skulle det troligtvis vara lättare att åtgärda. Klaffen i vänstra hjärthalvan har högre tryck på sig. Och antingen räcker det med att man drar ihop klaffen, på nå´t sätt?? Eller så måste man byta klaffen. Men det kunde dom inte se förrän jag var öppnad.

Jag VET ju oxå, att jag kan få t ex lunginflammation eller infektioner. Att jag kan få proppar här och där. VET oxå, att jag faktiskt kan dö. Men det är en chans jag är beredd att ta. UTAN operation blir så småningom livet inte värt att leva. Jag vill VÅGA för att förhoppningsvis VINNA!!! Det känns bra, att alla tre barnen tyckte (förut, när operation var på tal) att jag gjorde rätt i att ta en operation.  Livet är ju faktiskt en förbrukningsvara - men en sista förbrukningdag går kanske att förflytta framåt för tanten