Det blev alltså en liten ryggsäck till Milou. Den är inte stor - 27 x 29 cm. Och inte blev det nå´n Pippi, Emil eller Smurf, som jag tänkt från början (efter konsultation med modren) Kom fram till, att det inte skulle bli bra - själva rutorna var för små, för att kunna göra figurerna förståeliga. Så det blev streck"gubbarna" istället. Annsan tipsade mig om, att göra en ficka inuti, där man kan ställa en liten flaska eller termos och spänna fast den med kardborreband. Och oxå om att göra en "tvärslå" på axelremmarna fram på magen, så inte remmarna halkar ner på dom små axlarna. Så är den fodrad i ett nästan neongrönt tyg.

Den är ivägskickad och har kommit Milou tillhanda. Jag har ju inte fått nå´n respons på, om hon tyckte om den.... Men själv blev jag i alla fall rätt nöjd med den!! Lilla damen har börjat på förskolan idag - samma förskola som Maja gick på, när det begav sig!! Tänkte mig då, att lillan skulle ha sin egen rygga där älsklingsgosingen kan stoppas ner och nappen sättas fast på en karbidhake, som jag sytt fast inuti....

Så har G, min svägerska, lämnat livet.... Känns lite tungt - mest med tanke på min bästa bror, som har det jobbigt så klart. Han bor långt ifrån mig, så det är inte en chans, att jag kan åka dit heller. Inte för att jag skulle kunna mildra hans sorg - den måste han ju ändå gå igenom själv. Och han har ju vetat länge, att det skull gå så här. Den där jävla cancern tar många till slutet på livet "för tidigt".... Det har säkert varit en hemsk tid före slutet med hög stressnivå under lång tid....

Många tankar far ju genom huvet på den här tanten. Det gjorde det redan före det här

inträffade. LIVET - vad gör jag med det?? Vad VILL jag göra med resten av mina dagar?? Rent konkret VET jag ju, att det inte är såå himla långt kvar. Inte för att jag går runt dagligdax och tänker på slutet precis. Men nästa år fyller jag 70 år!! Jag har väldigt svårt att tänka mig som en såå gammal tant.... Och sjukdomarna har ju hopat sig. När jag fick diagnosen hjärtsvikt och förmaksflimmer, gick jag in på nätet och läste på. Det stod att "många lever med detta i upp till fem år" Sant eller inte??? Men dom fem åren har nog gått nu...

Men jag kommer alltid fram till, att jag kan bara leva JUST NU. Och göra det bästa jag kan avét. Fast ändå finns en liten stresshumla inom mig, som säger till mig, att gör det där och det där NU, medan du kan. Jag har många ideér på tavlor, som jag skulle vilja sy. Jag vill sitta i solen och känna värmen. Jag vill njuta av blommor och naturen. Jag vill se vackra saker. Jag vill få min hemsida klar. Jag vill utbyta tankar med mina vänner. Sist, men inte minst, vill jag träffa barn och barnbarn.... SE dom, tala med dom, ta lite del av deras liv.... Sen ÄR det ju faktiskt så, att jag måste vila allt emellanåt - vara overksam....

Njuta av naturen gör jag väl egentligen ganska snabbt här i Skinnsberg. Det finns så mycket att SE - skogarna, sjöarna och allt som finns där!! Jag har kommit fram till, att jag ska nog inte ha så mycket blommor på balkongen i år. Dom tar ju rätt mycket tid, att fixa med. Lik 17 stod jag som första kund och köpte penseér på Överskottet hos Janne!!

Och jag behöver ju bara gå utanför dörr´n, så växer den vackra Scillan bland annat!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...