Nu ska jag välan äntligen komma till skott och dokumentera några hemska dagar på tandkirurgen i Västerås...... Den 22 september kl 16.45 ringde tandis och frågade, om jag skulle kunna komma in följande dag på morgonen..... (för att göra tandoperationen) Men hon ville ha snabbt svar, eftersom hon slutade kl 17 och dessförinnan oxå måste ringa återbud till en annan patient. Dessutom måste jag ha någon med mig - hon ville inte, att jag skulle åka den vanliga sjuktransporten. Jag ringde snabbt upp Annssan - som sen ringde tillbaka till mig, när hon ordnat ledigt. Redan innan hon ringt, hann tandis ringa upp två gånger!!

Så den 23 kl 5.45 ringde väckarklockan..... bara det var hemskt   Till saken hör, att jag måste ha ett färskt PK-prov taget samma morron. På hjärtmottagningen visste jag ju, att dom hade en apparat, som visade resultatet väldigt snabbt. Men den var "upptagen".... Alltså vidare till akutlabbet. Efter det väntan - vi fikade och åt medhavd frukost och jag tog en tia Stesolid (på uppmaning av tandis).

Sen upp till käkkirurgen och tandis sa, att tyvärr kunde dom inte genomföra operationen, eftersom mitt PK var 3,1 och det måste vara under 3..... Tanten kunde inte hejda gråten. - tårarna rann och Annsan tröstade   Förra gången grät jag för beskedet ATT dom måste dra ut tänder. Nu grät jag, för att dom INTE kunde dra ut dom!! Här hade jag laddat för att eländet skulle komma ur världen och så funkade det inte!!!   När jag lugnat mig, gjorde dom sen  tandavtryck. Dom stoppade nå´n sorts ljusblå specialgips i en form, sen fick jag bita med den i munnen ett tag, innan dom tog ut den. Den skulle skickas till en tandtekniker, som skulle tillverka nya bissingar åt mig.

Ja det var den dagen det.....

Den 1 november var det dax för nästa omgång. Annsan fixade ledigt igen och sen var det upprepning. Men - denna gång låg PK värdet under 3!! Så vi förflyttade oss in till operationsavdelningen. Snacka om att vara nervös - spänd som en fiolsträng. Så fick jag nå´t i en liten mugg att svälja - det var väl lite tillägg till Stesoliden. Dom satte en nypa på ett finger, så dom kunde se hur mycket syre jag fick i mig och hur pulsen låg. Annsan höll mig i handen och sa åt mig "andas nu Stina" - "ta ett djupt andetag ända ner i magen nu Stina". Jag var nog mer eller mindre borta, men jag hörde ju, vad dom sa.

Efteråt fick jag se tänderna, när jag frågade. Bläää.... Annsan brättade sen, att en av tänderna hade hon hållit på med i 40 minuter, innan hon fick ut den!! Just den tanden hade jag plöjt ner årskilliga tusenlappar i och till slut satte tandis  här i Skbg en krona på den - för dyra pengar. Sen dess har den hållit sig hel och bra..... tills nu då..... Så fick jag förhållningorder - tandis hade ju sytt ihop tandköttet med små stygn. Jag skulle inte borsta tänderna samma kväll. Och jag fick en flaska med nå´t bakteriedödande, som jag skulle skölja munnen med varje kväll. Jag skull oxå se till att ta smärtstillande regelbundet. Tur att jag har mina dunderpiller......

Och Annsan då - hon är den perfekta vännen, att ha med på så´na här "äventyr". Lugn och trygg - inte rädd för fan själv. Hon är verkligen en äkta pärla - en så´n vän har jag aldrig tidigare haft.....

Efter någon dag svällde jag upp på högersidan. Jag såg ut som om jag hade påssjuka, alternativt blivit misshandlad. Och "misshandlad" hade jag ju i och för sig blivit..... Sen var ju det där med ätandet. Det blev soppa, potatismos, te och smörgåskex. Men jag var inte  alls sugen på att äta nå´t heller. Så jag tappade allt några kilon - utan att det gjorde ont   Fast jag tror allt, att jag kommer att ta igen det ganska snart - tyvärr.....

Efter två veckor var jag tillbaka på käkkirurgen och hon tog bort stygnen. Men inte alla, för det hade inte läkt helt. Efter ytterligare två veckor var jag dit ännu en gång och hon tog resterande stygn. Plus att hon provade in mina "nya" tänder. Och dom såg då inte mycket ut för världen!! Dessutom skulle en "krok" sitta runt en tand innanför - en tand som jag påtalade från början, att den inte var okej. Jag har en ficka bakom den, där det brukar kunna göra ont emellanåt.

Hon informerade mig om, att om det gjorde ont av dom nya, så skulle jag ta ut dom. För det kunde lätt bli sår. som blev svårläkta. Jag fick lära mig, att ta ut dom och sätta in dom. Och varje gång jag hade ätit något, måste jag ta ut dem och skölja av dom!! Jag fick inte borsta dom med tandkräm, utan istället använda t ex diskmedel!!!

När jag så äntligen knallade ut därifrån, så skulle jag äta en banan till "frukost". Och det gjorde ont på första tuggan!!! Och så småningom kom jag fram till, att dom där xtratänderna kommer jag nog inte att använda..... Känner att jag blev lite syrak - kunde dom inte ha haft något, som jag fick provtugga på, innan jag for därifrån??? Väl hemma åkte dom ut fortare än kvickt. Sen hade jag ont både här och där i munnen - små knölar (ungefär som finnar) både i gommen och bredvid tandgarnityret. Så det blev IG från min sida..... Men trevliga, snälla och omtänksamma har dom varit annars minsann   

Den här senaste gången (i förrgår) blev en riktigt sne dag. Jag satte klockan på ringning till 6.30 Naturligtvis for jag genast ur sängen, så jag inte skulle somna om. Gjorde mig iordning och kollade på klockan - jag hade gått upp redan kl 5.30 En hel timme "till godo".... Tog äggklockan och satte den på en timme och la mig sen i sängen med kläderna på - inte sova - bara vila.... Äggklockan tickade som den värsta bomb - så till slut la jag en kudde över den. Vaknade sen av att telefonen ringde!!! Det var taxichaffisen som stod o väntade på mig!! Snabbt på med skor och jacka och sen iväg. När jag var framme, skulle jag borsta tänderna före besöket hos tandis. Men jag hade glömt tandborsten - hade bara tandkräm och tandborstfodralet med mig!!! Ja, ja det fick gå ändå.....

Så HELA dagen gick i gäspningar. Äggklockan låg där under kudden och skämdes..... Nya tänderna var kass....  Och jag var/är så inni hellskotta TRÖTT på alla sjukresor, alla läkarbesök och - till syvende och sist - har jag gått igenom nålsögat, så jag får min hjärtoperation??? Antagligen får jag veta på tisdag, då jag ska till Dr Amin i Köping..... Om inte.......???

 

Annsan

1 november 2014 23:56

Vad har man vänner till Stina? <3 Är du hemma måndag eftermiddag? Tänkte våldsgästa då om det passar frun...? Kramen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...