Jag bara måste skriva av mig. Har varit i nå´n sorts undergångskänsla ända sen Dr Amin ringde mig vid 5-tiden idag. Frågan är ju alltså, OM jag kommer att få min hjärtoperation..... Men före det studsade jag upp kl 9 och ringde Akkis. Lyckades till slut tala in ett meddelande och dom ringde upp mig strax efter 10. Sköterskan svarade, att min remiss hade kommit från Dr Amin. Och imorrón skulle dom ta upp mitt fall på ronden!!! Så skulle jag få ett skriftligt svar i nästa vecka......

Så ringde alltså Dr Amin från Köping. Han frågode om mina stroke, när jag hade haft dom och vilka symtom jag hade haft. Om jag hade gjort något ultraljud på halspulsådrorna efter det - vilket jag har gjort - utan anmäkning. Sen lät han väldigt tveksam - jag hade ju sänkt lungkapacitet vid spriometrin. SÅ JAG KANSKE INTE SKULLE FÅ NÅ´N OPERATION!!!! Det berodde inte på dålig kondition, KOL, astma eller lungembolin, sa han.  På torsdag skulle han diskutera mitt fall med andra läkare i Västerås..... Och jag skulle få besked efter det......

Nå´nstans har jag ju faktiskt TROTT på, att det SKULLE bli en operation. Så jag skulle kunna börja LEVA igen - åka och hälsa på barn och barnbarn - lära känna Milou,   gå ut i skogen, gå på konserter, gå på marknader, loppisar, utställningar, affärer och inte minst - kunna orka fara till sjön nästa sommar. Det är ju därför jag har stått ut med alla jäkla undersökningar den här hösten. Åkt som en jojo mellan Skbg och Västerås. Och dragit ut tänder (som jag hade kunnat ha kvar i många år till), eftersom det var ett krav för operationen.

Efter samtalet med doktorn, kröp ångesten upp i halsen och blev bara värre och värre. Till slut tog jag faktiskt några Stesolid. Men tankarna och känslorna snurrade. Försökte avleda med TV..... Känns just nu, som om jag bara skulle vilja ge upp - vad fan är det för idé, att tro att livet ska bli bättre   Kanske är det meningen, att jag ska dö långsamt, och till slut bli sittande och behöva hjälp med ALLT..... ett icke-liv. På ett vis skulle jag vilja prata med nå´n. Men å andra sidan vill jag gå under jorden och inte prata med en enda människa. Om jag åtminstone kunde gråta.... Försöker prata förnuft med mig själv - jag HAR ju faktiskt inte fått ett slutgiltigt beslut ännu. KANSKE kommer dom fram till, att lägga mig under kniven i alla fall.... Men känslorna tror nog inte riktigt på det. Nå´n gång ska du väl få så du tiger Stina Stjernström - mycket skit har jag mött i livet - det är väl bara att fortsätta försöka få ner mig i skorna ordentligt....

Nääe, jag vill INTE bli en bitter och grinig gammal kärring..... Kanske känns det bättre imorr´n....

 

Ruth

18 november 2014 22:55

Kan tänka mig in i din situation, jobbigt att inte veta vad som komma skall, man vill ju ha klara besked om framtiden. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för dig så du orkar med allt du vill göra framöver, håller tummarna !
Kramelikram ��

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...