Härliga, ljuvliga sommardagar!!   Jag lääängtar till "min" klippa vid sjön - men i brist på bröd, får man väl äta limpa. Och balkongen är inte fy skam heller. Fast ibland får jag lov att gå in och kyla av mig   Det fläktar inte precis som vid sjön.... Men emellanåt har jag tagit ut en bunke med kallvatten och i alla fall plaskat med fötterna i. På ett vis är det skönt OXÅ, att liksom vara hemmavid, om molnen eller en regnskur skulle släcka storlampan. Sen behöver jag ju inte packa nå´n massäck heller - bara att gå in och hämta ut nå´t ätbart. Ja, ja det gäller ju att försöka se det positiva.....

Jag är inte riktigt nöjd med mina balkongplanteringar i år. Köpte ju Husarknappar och så´na små prästkragar. Men Husarerna fick ju vätsekbrist, när jag var borta hemifrån för länge. Och dom som faktiskt överlevde blev till en present till Annsan. Så köpte jag gula Million bells istället. Men det blev alldeles för lite kontrast, blekt och intetsägande. Men - nu får det vara som det är..... Nästa år ska jag inte ge mig, förrän jag får tag i det jag VILL ha och inte nöja mig med ersättningsblomster..... bara jag får vara med ett år till.....

Ja inte nog med härligt sommarväder!! Jordgubbar har hittat hem till tanten då och då   Så ljuvligt gott med lite 4%ig matlagningsgrädde till!! Tror jag skulle kunna leva på gubbar!! Igår, när jag var och handlade, var jag faktiskt liiite stolt över mig själv. Inget fikabröd och ingen glass alls!! Som vanligt MÅSTE jag gå ner i vikt..... Hur det sen går vet väl alla vid det här laget.....  Men jordgubbar är i alla fall "tillåtet"

Och en ljuvlig sommarbukett var jag ut härom dagen och fick till

Idag har jag lyssnat på en gripande och fängslande bok "Ro utan åror" . Den handlade om en kvinna som får ALS. Och hur hon tacklar olika funderingar om döden och vägen dit, hur hennes barn ska få ta del av det som händer och - hur hon även kan känna en intensiv glädje inför små händelser och möten. Hennes yngsta son (i lågstadieåldern ) hade själv funderat fram "Varje sekund är ett liv".

Utan all annan jämrörelse, kan jag känna igen vissa tankar. Det gäller att ta tillvara, att se det positiva - även om svarta tankar kommer flygande emellanåt.  Jag brukar ju läsa mina blogginlägg för varje år det datum som är dagens. Och för några dagar sen, hade jag flera år i rad skrivit om "Sinnesrobönen". Alltid lika aktuell. Och nu har jag ju kämpat en del med att försöka acceptera, att jag inte klarar att åka till "min" sjö längre. Jag vet ju med mig, att jag tidigare har tänkt "den dag jag inte klarar, att ta mig ner till sjön, då är det lika bra att packa ihop livet". Men nääe - det är nog inte det!! Det finns så många fina små stunder, då jag kan känna en glädje över livet!! Och t o m lycka ibland!!  Så många vackra saker att se, så många varma, goa möten - inte minst med mina barn med sina respektive och mina barnbarn   Och mina vänner, som fortfarande vill ha mig med.....

Igår hade jag ett långt samtal med "min" Anita. Vi befinner ju oss på ett sätt i samma fas i livet. Sån´t som tidigare varit självklart, är idag omöjligt. Kroppen tappar den ena funktionen efter den andra. Vi tvingas inse, att det liv vi tidigare har levt, har förändrats negativt. Inte bara våra liv utan hela samhället har förändrats, så det är svårt, att hänga med och förstå. Och - hur lång tid, har vi kvar.... Vad kommer att ske på vägen mot slutet..... Ja många frågor finns, men inte mycket till svar - ännu..... 

Men ett är säkert - nu är det snart dax att parkera tanten i sängen för laddning av batterierna