Om man inte känner mig, skulle man kunna tro, att jag älskar läkarbesök och sjukhus. Tisdag den 20 kändes det som om jag hade en stor platsbrist för lungorna - tog några xtra Furix o tänkte - det blir nog bättre imorr´n. Men se det blev inte bättre - jag kunde omöjligt få ner så mycket luft som behövdes i lungorna. Till slut var jag nära panik och ringde 112!! 

Jag vet ju, att när jag åker in så där akut, brukar jag snabbt packa ryggan med det viktigaste. Det - försökte - jag göra denna gång oxå. Men hjärnan var nog överbelastad. Jag stoppade ner medicinlådan, ett par trosor och - en banan!! Sen var det stopp..... Tänk så man kan bära sig åt i en krissituation!!

Ambulansen kom verkligen snabbt!! Jag gick själv nerför trappen hemma. Och sen hade dom hittat på nå´t nytt - dom tog fram en tvåstegspall och ställde bredvid båren!! Där fick jag klättra upp och sätta mig på båren - utan nå´t handtag att hålla i!! Men iväg kom vi - kändes som låång väg till Köping. Tänkte det skulle bli som "vanligt" på akuten - Furix intravenöst och sen kissilera länge och mycket....

Men dom satte rätt snart på mig ett "sjukhusband" på handleden - förutom att dom gav mig intravenöst Furix!! Dom ville behålla mig ett tag..... Att dom skulle behålla mig en hel vecka, hade jag bara inte kunnat tänka mig!! Jag som bara hade ett par trosor och en banan med mig   Men himla bra, att man numera får använda mobilen på sjuka huset! Så det blev till att ringa hittan och dittan. Lotta åkte ner till mig med det nödvändigaste...... Tack Lotta för de!!

Så blev det prover, prover och ännu mer prover. Rör efter rör med blod tog dom från mig - det blev allt blåmärken både här och där. Men det gjorde ju inte mig nå´t. Ett ultraljud gjordes oxå på hjärtat. Då upptäckte dom, att det nu var en till klaff som läckte. Så var det Dr Amin som gick ronden på torsdan!! Och han sa som det var - jag hade blivit sämre i min hjärtsvikt. Även förmaksflimret har blivit sämre. Och tyvärr - det blir sämre och sämre vartefter..... Så sa han nå´t om operation. Jag har ju sagt blankt nej till operation tidigare - eftersom jag inte tror, att jag skulle klara det..... Men NU sa jag JATACK!!!

Tänker som så - det kan ju hända att jag lever i två år till.... Men vilket jäkla liv!! Jag har ju märkt, att jag orkar mindre och mindre. Och det skulle bara bli värre och värre. Mer och mer begränsad och mer och mer hjälp skulle jag behöva. NEEJ - det VILL jag INTE!! Då är det faktiskt bättre att ta chansen, att en operation blir lyckad och att jag kan leva ett skapligt liv - i kanske tio år till...... Och jag får stöd av både mina barn och mina vänner i mitt beslut!! Det känns bra   

Solnedgång från min balkong i Vätterbo

Så remiss för kranskärlsröntgen är skickad till Västerås - fick bekräftelse idag. Dom måste kolla att hjärtats egna kärl är okej. Plus att jag måste göra en "tandsanering" - dom måste kolla, att jag inte har några infektioner i munnen.  För dom bakterierna kan gå genom blodet ner till hjärtat och ställa till det..... "Om vi har tur, så kan du vara opererad före jul" sa Dr Amin. Men såå snabbt tror jag i och för sig inte, att hjulen rullar inom landstinget....

Men visst - jag kommer att ha dunderångest före operationen. Det VET jag. Och jag kommer att må pest och pyton efteråt - innan jag är rehabiliterad. Men det är ju övergående ändå. Om jag nu kommer så långt.... Egentligen tycker jag, att det är fantastiskt, att sjuka vården satsar så mycket på en snart 70-årig tant!! En så´n tur jag ändå har, som bor i Sverige!! Trots Reinfeldt och kompani.....

Och det kändes så bra, att Ankie, Ann-Louise och Ida kom och hälsade på mig i lördax   Tur hade vi oxå, att Dr Amin tog sig tid, att prata med dom. Berättade och förklarade. Misstänker att dom kommer säkert ihåg mer, vad han sa, än jag gör.....

Det känns som om jag har massor att skriva ner. Men det får nog räcka så här för närvarande....

Det här nätet fanns på min balkong igår - häftigt!!