När jag ändå är igång, så tar jag en vända till i bloggen  I söndax kom Adam och Ida och hälsade på helt oförberett   Det var såå himla kul, att få sån´t finbesök!! Mycket att prata om, vi fikade, åt jordgubbar å kollade på foton från när Idagumman var litet knytt. Mitt första barnbarn, som snart fyller 26 år - obegripligt!!! Varma, goa kramar   

Igår var det allt en dag för sig. Åkte kl 06.20 med sjuktransport till Akkis i Uppsala - där Ann-Louise mötte upp. Vi tog hissen upp till avdelning 50 D - hjärtkirurgen. Dom lyckade skaka fram en säng åt mig. Och dom tog EKG, blodtryck plus en hel del blodprover (hon lyckades faktiskt på första sticket!!). Vi fick prata med en väldigt trevlig sköterska, sen en läkare som inte var riktigt lika trevlig, en sjukgymnast och till sist en narkosläkare. Själva hjärtläkaren lyste med sin frånvaro - han hade väl annat för sig.....

Ännu en gång undrar jag varför sjukvårdspersonal måste fråga samma saker gång på gång. Och varför ska jag fylla i samma kryssfrågor gång på gång? Ibland undrar jag om dom har missat det där med journaler....? till förmån för pappersåtervinning kanske.....? Inte för det gör mig något, men i mitt tycke är det väldigt orationellt - i alla fall i dessa nerdragningstider. Men, men - det är inte mitt bord.....

Det mesta av tiden väntade vi och frös, väntade och frös. Dom hade sju patienter, som skulle opereras dagen efter!! Och alla ( + jag oxå!) skulle informeras och förberedas. Sängarna räckte inte till - vi fick flytta till ett undersökningsrum, när dom konstaterat hur trött jag var - och folk låg i korridorerna. Kanske är det väldigt svårt att planera för intagningar - det är ju många personer som är involverade i varje patient.

Informationen var rätt mastig. Det där med andning å sån´t efter op, kan jag ju sen tidigare ingrepp. Men tre dagar före op ska jag sluta med Waranet. Och meningen är, att jag ska opereras måndag den 21. Och läggas in på söndag eftermiddag. På söndag förmiddag ska jag "dubbelduscha" med hibiskrubb. MEN först ska jag ringa till avdelningen och höra om op-dagen står kvar. Den KAN bli framflyttad.... Om måndagen fortfarande gäller, ska jag alltså duscha - men det måste vara mer än två timmar och max 10 timmar tills jag ska duscha igen inne på sjukan sen.

Och OM op-dagen blir framflyttad, måste jag spruta mig själv i magen med Fragminspruta på måndag morr´n och kväll. Den ska ersätta Waranet, som då har gått ur kroppen. Men på söndagen finns ju inget apotek öppet, så jag kan hämta ut sprutorna - som är receptbelagda.  Ett mycket svårlöst problem   Därför fick jag efter många om och men, några sprutor med mig hem - utifall att.....

Jag är så glad och tacksam att Ann-Louise tog ledigt från sitt jobb och var med mig på sjuka huset denna dag. Hon är insatt i sjukvården och även intresserad. Hon kan ställa de rätta frågorna och komma ihåg allt som tanten redan har glömt..... TACK Ann-Louise   

Idag fyller ju mitt nästäldsta barnbarn Johanna 24 år!! Och på söndag eftermiddag har hon födelsedagsfika hemma i Bennarby. Men på fredag kväll kommer någon i familjen och hämtar mig i Skbg och så skjutsar även någon in mig till Akkis på söndagen...... Så jag hinner med att fira sångfågeln lite i alla fall   Hoppas jag hinner slänga i mig lite tårta oxå   

Ett är då säkert - måndag den 25 maj kommer att bli en mycket speciell dag......

Oj vad tiden går - eller rättare sagt springer. Men en dag i veckan som var, struntade jag i mina "att-göra-listor" och åkte iväg ut i våren   Såå mycket vackert det finns!! Träden är så där vårigt ljusgröna i olika skiftningar. Blommor och träd  blommar i överflöd..... det blir nästan stockning i halsen.....

På torget i Skinnsberg har dom äntligen röjt lite i baratten

Och trädet som Ankie kallade Rödhägg - tror jag det var - så ljuvlig mot den grå himlen

Och efter dikeskanten lyste Kabbelekor så glatt

Och - ta mig 17 - liljekonvaljerna är på gång!!!

Skogsvioler, hägg, maskrosor, tussilagofrön, käringtand, rävrompa å nå´n annan trädsort, som jag inte kallar nå´t alls..... Så mycken vackerhet!!

Så är ju den här tnten så glad i stubbar, som jag tycker är rena konstverken

För att inte tala om molnen och alla speglingar i vattnet                                          

Nog har vi mycket att glädjas åt!! Inga bomber faller, inga vulkanutbrott skakar om oss och våra hus, vi får äta oss mätta, vi har (ännu) tillgång till sjukvård  och bra skolor och ävenså äldrevård...... Känner mig tacksam över att bo i Sverige faktiskt - ÄVEN om det går utför....