Nu är då äntligen utställningen hängd på sin plats på bibblan. Och det var då verkligen tur, att Annsan var med!! Hon är en handlingens kvinna - medan jag bara snurrade runt som en trött vilsenpanna.

Vi började med att lägga ut alla tavlorna på golvet!! För att få en översikt och för att kunna se vilka tavlor som kunde gå ihop med varandra. Sen satt vi och tittade och tog ett litet beslut då och då....

Och Annsan hade fika med, så vi kunde stärka oss med på vägen!! Jag hade tänkt ta med fika, men inte kommit till handling.... Men jag hade inte glömt mig själv hemma i alla fall   

Så småningom kom då tavlorna upp en efter en "lite högre upp" - "lite mer till vänster" o s v. Och Annsans stackars finger blev misshandlat av alla nålar, som hon tryckte dit i väggen  

 Nålar ja - Anders bara skakade på huvét, när han fick reda på, att vi inte skulle sätta upp tavlorna med de "förträffliga" snörena, som hängde ner på väggen!! Tyvärr - man fick inte använda nålar, för det blir märken på väggen!! Och jag såg framför mig samma vända som förra gången, när jag var på vippen att avstyra utställningen p g a detta dilemma. Berättade för Anders hur diskussionen hade gått då, så till slut vågade han ge sitt medgivande till våra nålar!

Och Anders var så positiv och ändrade möblemanget efter våra ideér. Och till slut hamnade duken för bildspelet på en jättebra plats!! Där man kunde sitta vid bordet och kolla på bilderna. Tyvärr kunde inte projektorn stå kvar, annat än på vernissagen, eftersom den används i skolundervisningen. Men i ett hörn stod ju mina album, så om man är intresserad av vad jag mera gjort, så kan man ju kolla där. Och oxå skriva några rader i boken som oxå ligger där. 

Sen räckte faktiskt inte den stora väggen riktigt till!! Så Anders hämtade en skärm, där vi fick upp två tavlor till. Och två tavlor blev diskvalificerade, så jag tog hen dem igen   

Nå´n dag före hängningen sydde jag två värme"ljushållare", som gick lite i höstens färger. Och Annsan tog med en pidestal med en vas med vackra kvistar, som gjorde sig bra mot väggen. Och en höstfärgad duk + några fina stenar.....

Så i förrgår var det då dax för vernissage!! Kl 15.00 var den trötta tanten där och tog emot pressuppbådet - hi hi   vilket bestod av en ung Linus från Fagerstaposten!! Jag pratade och han skrev, så pennan glödde. Och han ställde faktiskt flera bra frågor - även en ung kille kan ha huvét med sig.... Jag bad att få läsa artikeln, innan den publicerades, men - "dom jobbade inte så"!! Idag ringde han mig och läste upp tre citat, som jag hade förmedlat.... Ska bli intressant att se, vad han har kokat ihop i morgondagens tidning!!

Så var min goda vän Lotta där med en stor vacker blombukett och diverse kompletteringar till bordet. Sen satte jag mig i en stol och tog emot folkets jubel hi hl   Ett tag fick jag en släng av panik - tänk som jag skulle bli sittandes där i tre timmar och inte en kotte kom!! Men turligt nog droppade det in en och annan i ett stadigt tempo. Och fyra tavlor har faktiskt fått en röd lapp bredvid sig!!

Sen följde Anita och hennes vän Lena med hem till mig och jag fick bjuda dom på en liten smörgåstårta + kladdkaka m grädde. Lena var allt en riktigt trevlig prick!! Hon har jobbat som textillärare och hon väver underbara mattor. Det märktes att hon var lite insatt, för hon frågade och undrade om både det ena och andra. Så gick hon oxå runt och kollade på både farmors och pappas verk. Och jag var så glad, att min goa Anita kom till mig oxå  

Men jag kan tala om, att trött bara har varit förnamnet dessa dagar!!   Jag har känt mig vinglig och liksom utanför mig själv, blytyngder i ögonlocken och inget tänk kvar i huvét.... Det är svårt att beskriva. Men om man tänker sig, att jag har haft en riktigt TRÅNG kroppsstrumpa på hela mig från topp till tå, som gjort mig begränsad i hela mitt varande - både psykiskt och fysiskt. Och igår kunde jag slita av mig denna kroppsstrumpa och bara släppa spänningen!!! Och SOVA, SOVA och SOVA!! Idag var jag iväg och handlade lite och jag var lika trött idag, kände jag. Så jag har sovit ett par timmar idag oxå på eftermiddán.

Jag hade tänkt ringa och höra om det passade, om jag hälsade på i Gävle i helgen. Men jag vet inte ännu, om jag orkar faktiskt. Får se hur det känns imorr´n..... Jag har nog tänkt, att detta var den sista utställningen jag haft. Det är inte värt all spänning.... även om det är kul....           

 

Annsan

18 oktober 2012 19:03

Tror du ja.... ;) Vänta bara det gått ett tag o du är igång med kreativiteten igen...

 

Ingegerd

19 oktober 2012 20:13

Tack för vernissagen! Helt underbara konstverk. Silverhöst var ljuvlig! Och tavlan med det roliga huset tycker jag mycket om! Du är verkligen dudktig. Vila ut nu, det var ju ansträngande.

http://vitplister.blogg.se/?tmp=450516

 

Anita

20 oktober 2012 17:44

Men kära StinaLill !! Vad underbart att få se din utställning. Så vackra tavlor ... Niger och bockar gör jag och beundrar dina verk verkligen. Jag bloggar sällan själv nu för tiden. Har en blogg men nu är det längesen jag bjöd till att skriva. Det är så mycket annat man lägger tiden på. Man är ju inte lika flink nu för tiden som man var förr ...Skillnaden är stor. Jag förstår att du var trött av arbetet med utställningen men det är det väl värt ?? Att visa detta är ju fantastiskt. Lycka till nu med vad somm kommer.
Stor kram från mig
//Anita

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...