Som vanligt springer tiden fort.... Tanten fyllde år i juli - inget som jag bjöd in till. Utan dagen gick ganska obemärkt förbi. Några dagar senare åkte jag upp till Annsan o hälsade på. Då överraskade hon med sång, gofika och ett fint paket!!!

Ett blått o fint glas, som talar för sig själv   Stenen finns med på inslagspapperet bara för att det stämde så väl i färgen   

Härom dagen kom Lotta inom - väldigt länge sen vi sågs! Och hon hade med sig massäck och en vacker bukett med rosor!! Mycket att avhandla, när nästan hela sommaren har gått   

Så har Ankie och Stefan varit här på kärt besök   Och dom hade med sig en stor färsk - inte vacumförpackad - krabba!! Det var evigheter sen jag njöt av en så´n - sååå gott!! Så hade dom köpt med sig lite annat smått o gott oxå. Tanten rörde inte ett finger - ungdomarna fixade och ordnade, medan jag mest stod och vimsade.... Och vi satt uppe länge på kvällen och tog vara på tillfället att prata. Tyvärr glömde jag helt bort kameran, så några bilder blev det inte... Dom finns dock kvar i mitt huvud....

Lite - men bara lite - har jag sytt mellan solskensdagarna. Måste säga att denna sommar är jag allt nöjd med   Det har faktiskt blivit rätt många dagar vid sjön - och jag har njutit väldigt av värmen och harmonin vid "min" klippa   

En liten klänning till Milou knåpade jag ihop av en tunika, som jag fick av Solveig förut. Den stämde inte alls på mig, men tyget var så mjukt och skönt, så jag tänkte, att den kunde vara bra till lilltösen.... Sen har jag sytt färdig en tavla - ca 40 x 40 cm stor. Och jag håller på med en till i samma storlek - men den går i rött och gult....

Den 6 augusti var jag iväg till Norberg, för att se Maria Lagers utställning på Galleriet på Abrahamsgården. Och för att träffa "min" Anita förstås. Först gick vi på hotell Engelbrekt och åt oss mätta. Sen blev det en sakta promenad till utställningen. Och nu hade tanten med kameran - tycker det är så vackert i Norberg

Sen blev det då Galleriet. Och jag måste säga, att jag blev glatt överraskad av Maria Lagers (Malin Lagers dotter) milda akvareller!! Så mjuka och finstämda.... Det fanns flera, som jag skulle kunnat tänka mig, att ta med hem till mina egna väggar...

Ja bara entren var inbjudande med humlen som växte vid dörren

Många foton knäppte jag på hennes tavlor, men jag nöjer mig med dessa så länge.

Sen knallade vi vidare till Elsas där vi intog efterrätten   Länge, länge satt vi där och pratade och pratade. Faktiskt första gången som vi båda två egentligen talade om hur det var, när jag gick i terapi hos henne. Sååå mycket ångest jag hade och såå mycken gammal, sparad gråt, som hon fick ur mig, Hon gav mig liksom tillåtelse att känna hur det kändes, när jag var liten. Första året gick jag två gånger i veckan hos henne - 1,5 timmar varje gång. Och hon berättade hur mycken oro och ångest HON hade haft för min skull. Men det märkte jag ju inte det minsta av!! Hon var allt en fantastisk terapeut, som vågade gå egna vägar och göra det som kändes rätt, som var utanför de traditionella ramarna.

Många, många har ju sagt åt mig, att jag borde skriva en bok om mitt liv. Och i och för sig tycker jag ju, att det behövs en bok, som beskriver hur terapi går till. Jag har ju alla mail kvar, som växlades mellan henne och mig i princip dagligen. Men det skulle nog ändå vara ett alltför stort projekt för mig. Även om Anita skulle ha gjort kommentarer här och där från hennes roll som terapeut. Men, men - vem vet....??

I alla fall råkade vi titta i Anitas kaffekopp, innan vi gick ut från Elsas - och den talar ju för sig själv!!