Tänk att man kan göra absolut ingenting under en hel dag!!! Jag har setat och lyssnat på "Rövardotter" av Jackie Ferm. (Svartenbrands dotter) Är inte färdig med den ännu - kände att jag måste ta en paus. Verkligen en bok jag kan rekommendera!! (tack för tipset Ankie!!)  Lite obegripligt hur en unge kan vara utsatt för så mycket - och ändå överleva. Även obegripligt att inte socialen ingrep tidigare och att dom till slut omhändertog ungarna på ett så oproffsigt sätt.... Man kan bli mörkrädd för mindre....

Fick ett foto av lilla Milou på Facebook idag!! Med texten "farmorsklänning"..... På min födelsedag skickade jag nämnligen en liten tjejig klänning till henne och hoppades att hon skulle kunna ha den. Hade tänkt att sy en till likadan men i andra färger till henne, men jag gav upp det. Är inte övertygad om, att så´na klänningar går hem.....

Hon är ju så himla söt och go lilla Milou - drygt 2,5 år numera.   Men nå´t konstigt hände  mig, när jag såg fotot - jag fick så´n jäkla ångest!!! Antar att det är, för att jag på grund av sjukdom och skit, missar även detta barnbarns uppväxt - liksom jag gjort med Majas. Jag kan längta så det värker..... Och tiden går så fort....

Att det har varit riktigt ordentligt sommarväder, kan ju ingen ha missat. Det har varit så varmt, att inte ens jag har kunnat sitta på balkongen annat än korta stunder. Till slut lessnade jag och åkte till sjön, (den 23 juli) fast jag inte visste hur det skulle gå. Men dit kom jag   Ljuvligt skönt!!! Tanten badade t o m!! Men mina fötter såg ju helt vanskapta ut!! Tog t o m ett foto på den ena.... och satte sen in på Fb tillsammans med vackerfoton. Och den ena efter den andra "beordrade" mig, att söka läkarvård....  

  Ja foten såg ju onekligen lite grotesk ut. Men svullnaden hade ju kommit undan för undan, så jag tyckte väl inte att det var så farligt. Men foglig som jag är, ringde jag nästa morron till Läkarstationen och fick en tid kl 13 till nå´n Dr Johan. På läkarstation blev dom lite förskräckta och jag fick två sprutor Furix. Och sen blev båda fötterna och underbenen lindade med elastisk binda!! Dom bekräftade att fötterna kunde spricka upp i sår, som skulle kunna bli väldigt svårläkta. Precis som T hade sagt mig på Fb..... Sen fick jag en tid till nästa dag oxå, då jag fick Furix i spruta igen + att doktorn ordinerade mig 2 + 2 Furix per dag - alltså dubblerade dosen.....

Så en del av min födelsedag tillbringade jag alltså på Läkarstationen!! Rätt typiskt den här tanten   Men nästa morron var fötterna så tunna, som dom inte har varit sen i vintras tror jag!! Och där den mest svullna bulan har varit, är nu en tom, skrynklig "påse". Så på kvällen hårdlindar jag nu mina ben och dom känns så lätta, så lätta på morron. Sen vägrar jag ha på mig de där varma lindorna dagtid..... Efter allt lindande har jag fått en hel del små blåmärken här och där. Men det är ju skit samma - bena duger att gå på i alla fall  

När jag ändå hade kontakt med en rätt social läkare, frågade jag en del. Bl a om lungblåsorna, som jag fick proppar i förut, återhämtar sig eller ej?? Det gör dom inte - dom är för alltid förstörda..... Så frågade jag, vad som kan hända, om jag tar ut mig fysiskt till max?? Då det känns som om hjärtat ska sprängas. "Du faller ihop, precis som alla andra som tar ut sig till max". Så hjärtat brister alltså inte - å det var skönt att höra   

När jag ändå är inne på min skröpliga kropp, kan jag konstatera, att det är nå´t knepigt med min hals. Då och då får jag så himla ont i halsen och blir alldeles röd. Och då tänker jag - nu är det kokta fläsket stekt - dax för en rejäl förkylning!! Dax att bunkra Fishermans friend..... Men det går över varje gång efter några dagar - och det är jag ju tacksam för så klart!! Fast lite konstigt är det ju.....

Sen har jag ju mina funderingar - var går gränsen - när jag inte har nå´t utbyte av livet längre..... Okej - jag kan sköta mig själv ännu. Jag kan åka ut på små utflykter med Pippi, jag kan sy och jag kan lyssna på böcker. Jag kan dela barns och barnbarns upplevelser lite grand   Även om det inte alls blir i den omfattning jag skulle vilja..... Fan - om jag ändå inte blev så förbaskat trött av allting!!! När jag blir tillräckligt trött, kan jag liksom inte uppskatta de goa människor (barn, barnbarn, vänner) jag har omkring mig ens. Det är så förb....t frustrerande, att inte orka leka med Milou ens - som jag så gärna skulle vilja.....

Dax för sinnesrobönen igen tror jag.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...