Tänk så många tankar som kan fladdra i skallen!! Fast jag inte vill det..... Alla VET vi ju att vi SKA dö. Vi vet inte när och inte hur. Egentligen är det ju det enda säkra vi vet om livet.... "Det är livsfarligt att leva, för man kan ju dö". Och rimligtvis ska jag dö före mina barn och barnbarn.... förhoppningsvis.....

Jag intalar mig, att jag väljer livet nu, när jag har sagt ja till operation. Men jag VET ju, att det är en stor operation. Och att mitt liv kan avslutas där på operationsbordet..... eller i komplikationer som tillstöter. Känner mig så lessen, när jag tänker på ungarna och barnbarnen..... Även detta måste dom gå igenom förr eller senare.....

Men klarar jag operationen, så kan jag kanske leva i tio år till.... Kanske kan jag få lära känna Milou närmare och få leka och gosa med henne   Kanske kommer jag rent av att kunna paddla lite igen!! Hälsa på ungarna, plocka svamp, gå i skogen, ta promenader, köra bil.... Jag måste nog försöka tänka lite fatalistiskt - inpränta i skallen, att livet ÄR ett lotteri. Varför skulle inte jag kunna få vinna en storvinst.....

Tänkte mig oxå, att skriva ner lite om min vistelse på sjuka huset. Jag blev inskjudsad på ett fyrabäddsrum med tre andra tanter. Kände mig allt lite omtumlad, när jag klämde fram ett "hej" till mina rums"kompisar". Men så småningom pratade vi ju faktisk en del. En tant, 83 år, var så söt och go. Hon fick besök av barn och barnbarn allt som oftast. Och varje gång dom kom, blev hon så livfull, skrattade och pratade på. När dom hade gått, så slocknade hon och sov snart. Ingen mat alls ville hon ha. Innan jag skrevs ut, blev hon flyttad till IVA. Ja hann säga hej då till henne och höll hennes hand - hon orkade knappt öppna ögonlocken.....

En annan tant - bara 61 år!! höll låda för jämnan!! Hon berättade om hela sitt liv - hon hade varit med om stora trauman de sista åren. Hennes dotter hade blivit mördad - skjuten - för några år sedan. Sen hade hennes son hängt sig och nå´n annan oxå hade avlidit. Och sen hade dom haft inbrott hemma. Hon skrek och svor till nå´n advokat i telefonen. Maten var jätteäcklig och det var AJ med stora bokstäver, när dom tog prover på henne. Hon hade varit flygvärdinna i 27 år och varit gift med en stridspilot - talade stockholmska med överklassaccent..... Och hon medgav, att hon hade druckit "lite för mycket" de sista åren. Och det visste ju jag, innan hon själv sa nå´t. Ryckig, orolig och ständigt upp och ner i sängen, ut och rökte, sparade sobril för kommande behov. Henned f d man - piloten - hade rätt nyligen avlidit och hon hade fått en miljon testamenterade av honom + ett månatligt underhåll på 11.000 tills hon dog. Ja jösses vilka människor man kan råka på   

Fortsättning följer en annan dag....

 

Lambergsfrua

31 augusti 2014 12:34

Tack Stina för att du delade med dig av dina tankar om ångest och livsvilja - och dina rumskamrater på sjuka huset. Det är så lätt att känna igen sig i dina tankar inför operationen, men det gäller att hålla humöret upp trotsa allt. Av hela mitt hjärta önskar jag dig lycka tillmed operationen.
Varm styrkekram,
Lambergsfrua <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...