Ja då har jag plockat undan tygerna för ett tag igen då. Och att fota denna tavla var banne mig inte lätt. Så här blev den MED blixt :

Och jag TROR, att den är mest lik verkligheten. Utan blixt blev den så här :

Det är alltså ingen sista aprilbrasa jag hade tänkt mig ;) Utan höstfärger i skogen med en bäck rinnande framför den. Sen tyckte jag det skulle "hända" nå´t i tavlan. Så då parkerade jag en tjej i blå klänning på den stora stenen, när hon plaskade med fötterna i bäcken. Sen fick jag för mig, att det skulle vara ett litet troll med, som stod bakom stenen och tjuvkikade på människobarnet..... Tavlan är  ca 33 X 43 cm stor.

Och som sagt, nöjd är jag inte.... Känner mig lite som Preben, då han skulle börja rita, när han var liten. Han ritade och suddade, ritade och suddade. För det blev ju inte som han hade tänkt sig. Han hade ju sina äldre systrars fina teckningar, som sin inre förebild.... Och jag har min egen inre bild framför mig, när jag syr. Och den är för det mesta mycket vackrare i huvét, än när den kommer ut genom händerna.... Men, men - på´t igen.... En vacker dag blir det nog precis som jag vill....

Tror det är fler med mig, som ligger lite lågt med bloggandet. De känns som en stor gråhet, har sänkt sig över världen. Inte BARA över mig.Egentligen skulle jag behöva klippa och färga håret, men jag känner ingen lust till det. Men å andra sidan kan man ju inte känna lust till allt, som man ska göra. Så de är väl bara att sätta igång....

20 år sen idag, sen Berlin-muren föll!! Samma år som mitt första barnbarn föddes! Tänk vad människor riskerade, för att fly till väst innan dess!! Och ett tag var det nog som bäddat för tredje världskriget. När stridsvagnarna stod på rad, redo att börja skjuta på varann. Men i grevens tid lyckades Kennedy avstyra det hela. Och vilken lycka, när folk kunde gå över gränsen och de östtyska soldaterna inte sköt längre! Och muren kunde rivas!!

Nej nu får jag allt dra mig i håret och skriva ett litet inlägg. Så ni inte tror, att jag har lagt av. För det har jag inte. Det är bara det, att det händer ingenting!! Jag sitter här i min lägenhet, syr lite emellanåt, lagar lite mat emellanåt,  äter lite då och då, tittar lite på TV. Ja det är ju inget av nyhetsvärde precis. Grått ute, grått inne, grått i hjärtat, grått i sinne.....

Hostan har blivit betydligt bättre. Ett plus!! Nu kanske jag kan börja prata och umgås med folk, utan att oavbrutet falla in i en hostattack! Sen var jag kallad till Läkarstation i  fredax - för uppföljning. Och det är ju bra, att dom är mån om mig. Jag hade inga missljud på lungorna nu heller. Men hostade gjorde jag då, så det stod härliga till. "Nej men Stina, vad ska vi göra åt den där besvärliga hostan.... Till en del patienter brukar jag ordinera en rejäl dos med laxermedel - det kanske vore nå´t för dig?" Sade Dr Ola - varpå jag såg ut som ett frågetecken??? Vad 17 menade karl´n?? "Ja jag kan garantera, att då hostar man inte...." Så småningom trillade 25-öringen ner..... fniss....

Som sagt var - tavlan har jag sytt färdig. Tyvärr - som vanligt? - inte särskilt nöjd....

Det här är en liten bit av tavlan i makro. En liten trollgubbe, som gömmer sig bakom stenen. Hela bilden kommer imorr´n, då jag kan fota den i det dagsljus som finns. Färgerna blir lite konstiga med blixt. 

Visst finns det en massa "nyheter", som man kan reagera på. Landstingspolitiker, som går före i vaccinationskön t ex. För dom har ju ett sååå viktigt uppdrag. Och dom har minsann setat i väntrummet och tagit sin lilla gula nummerlapp PRECIS som alla andra..... Ska man skratta eller gråta?? Människan är minsann inte fulländad precis.... Av en händelse såg jag på programmet då man i forskningssyfte, sa åt olika frivilliga, att ge en person en elektirisk stöt, antingen dom svarade rätt eller fel på en fråga. I verkligheten fick inte personen nå´n stöt, men den som utdelade stöten trodde det. Och de flesta fortsatte att utdela stötar, tills personen skulle ha varit död!! Några försökte protestera, men blev tillsagda att fortsätta. Och det var helt vanliga människor - som du och jag.... Men man vill ju gärna tro, att man hade protesterat och gått därifrån..... Vet inte....

Igår kväll såg jag "Schindlers list" på TV till sena natten. Jag har sett den flera gånger tidigare. Och jag tycker den är så bra. Den ger ett litet hopp om, att människor kan vara goda, även om dom hör till "fienden". Något att verkligen tänka på i alla möjliga sammanhang. Ingenting är helt svart och ingenting är helt vitt.... Vi är nog lite skurkar och helgon allihopa.... Ja utom jag då förstås - jag är ju alltigenom god ;) hi, hi, hi....

Det finns dom som utropar "Ååå vad härligt!!" och "Så skönt, nu blir det lite ljusare!" Och det får dom så gärna tycka, om dom vill. Men JAG tycker det är gräsligt, hemskt, fasansfullt!! Skrapa is från bilrutor, klä på sig en massa kläder och frysa ändå - och det är så där 5 - 6 månader tills man kan börja leva igen! Låter jag pessimistisk?  Ja då får jag väl vara det då. För jag kan inte för mitt liv övertala mig till, att "det är härligt!!" Men - jag kan inte göra nå´t åt det - så det är väl bara att kapitulera och acceptera.....

Så här ser det ut från mitt köksfönster idag..... :( 

I alla fall har jag satt igång att sy lite igen. En idé jag fick den där sömnlösa natten. Och detta är början:

En massa små lappar i genomskinliga tyger i olika färger! Det verkar ju inte riktigt klokt och det kanske det inte är heller..... Framtiden får visa, vad det kan bli ave´t. Tycker själv att det ska bli lite spännande att se.... Återkommer.... Alla dom här tygerna - organza - köpte jag, när jag var i Cambodja. Billigt utav 17!! En meter av de flesta färger - 25 meter!! Plus en hel del råsiden. Jag fick lov att köpa en xtra väska, så jag fick med allt hem!! DET var en riktig godisaffär det :)

Sjukrappaport : Oförändrat.... Hosta, ont i revbenet och förbannat less på eländet. Men jag har inte feber i alla fall. Och jag kan gå och stå, köra bil och lyssna på bok. Och sy oxå då förstås.

Jag har ju sagt ända från det jag flyttade in i den här lägenheten, att det luktar illa från nå´nstans. Nu är ju visserligen tre golv utbytta och garderoberna ska oxå göras nå´t åt. Och inne på toan luktar det gubbpiss. Det är ingen diskriminering, utan vetenskapligt framforskat - gubbpiss luktar mer än gumpiss. Därför att herrarna har testoteron i sitt skval och det luktar - mer.....

Igår råkade jag av en händelse spola ut vatten på hela badrumsgolvet. Och vad tror ni rann fram från underdelen av toastolen? Jooo just det - gubbpiss - brunt, äckligt!! Det fullkomligt STANK!!! Så jag spolade och spolade tills vattnet var klart. Sen rengjorde jag så gott det gick med såpvatten. Misstänker att det ändå finns kvar en del där inunder. Men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Det går ju liksom inte att komma åt med nå´n borste. Funderar på att trycka in silikon eller fogmassa eller nå´t. Och i alla fall "kapsla in" skiten - förlåt pisset.... Är det nå´n som har nå´n idé???

Fy 17 för sömnlösa nätter!! Jag önskar att jag vore den sorten, som bara lägger mig ner och sover, när jag är trött. Och jag försöker verkligen göra "rätt", när det är sovdax. Ha fasta rutiner, mörkt och tyst. Men ibland hjälper ingenting - det går bara inte att stänga av hjärnan. Det är inte så, att jag ligger och grubblar. Nejdå - tankarna bara flyger omkring som fjärilar i skallen.

Ja när jag ändå är igång - denna förbannade hosta!! :( Plus att det inte går att ligga på vänster sida, för det onda revbenet. Det kanske ändå inte är sååå konstigt, att det blir en sömnlös natt emellanåt.... Och jag kan ju faktiskt lägga mig och ta en slummer, när som helst, när sömnen behagar falla på.....

Såg ett program på Kunskapskanalen om forskning på våra sömnbehov. Och där menade dom, att många inte alls behöver 8 timmars sömn. Så var det några, som skulle försöka vara vakna flera dygn i sträck. Två dygn klarade den otränade, medan en annan klarade dygn efter dygn efter dygn. Men jag undrar jag, om han inte "gick" på nå´t.... Det är ju himla dumt att jag, som är så beroende av min sömn, ändå inte KAN sova ibland. Men jag vet, att det är fler i släkten, som har samma problem - eller hur Ida? Å andra sidan har min yngsta dotter ovanligt lätt för att somna. Är hon trött, kan hon somna sittande. Inte bra vid bilkörning.... När hon var liten, kunde hon faktiskt GÅ och sova, om man höll henne i handen..... Så skönt det vore!!

Idag (igår!) blev jag av vice värden erbjuden, att få en parkeringsplats nästan precis utanför porten!! Det var verkligen generöst och omtänksamt! Naturligtvis blev jag jätteglad! Han skulle bara flytta på ett cykelställ, som står där nu. Om jag vill, kan jag oxå ta hit en elektriker, som kopplar in el till en stolpe, som finns där. Fast det får jag så klart betala själv. Men jag tror väl inte, att jag ska behöva motorvärmare och kupévärmare numera. Jag ska ju inte iväg till nå´t jobb på morrón och passa nå´n tid....

Nu ska jag ta mig en kopp te och sen se om hjärnan vill stänga hårddisken en stund....

En intensiv dag blev det igår! Ankie och Stefan kom i sin arbetsmundering och körde igång med att först få bort den gamla äckliga plastmattan i hallen. Och det var ju helt klart inte det lättaste! Dom drog och slet och skrapade - tog t o m stämjärn och hammare till hjälp för att få bort eländet. Och jag stod bredvid och önskade, att jag kunde vara till nå´n hjälp. Det var nog den jobbigaste biten i detta projekt. Mattan var ju limmad överallt, utom i mitten.

Så här såg golvet ut, efter att gamla matten tagits bort - bara betongen.

Delar av den äckliga plastmattan förpassad till soppåsar.

Vad roligt när det var dax, att få dit de första bitarna av de nya klickgplvet!! "Ljus ek" kallas det för - det ser ut som det är vitlaserat. Men vilket jobb det var - det oxå! Många mått och ursågningar. De är ju inte mindre än fem dörrar i hallen. Och diverse andra vinklar och vrår.

Det var faktiskt givande, att sitta bredvid och lyssna på dotera och svärsonen! Vilket samarbete!! De bollade ideér emellan sig, om hur dom skulle lösa olika detaljer. Ingen irritation alls. Ingen som tyckte sig kunna bättre än den andre. Ett givande och tagande hela tiden. Ett generöst samförstånd. Båda på samma villkor. Stefan har ju jobbat många år som glasmästare och har nu ett eget företag, där han använder sig av sin allmänna händighet i olika uppdrag. Och Ankie har ju tidigare jobbat som arbetsledare på byggen. Och är nu landskapsarkitekt. Så kunnande har dom båda två.

Här har dom kommit till slutet av hallen och lägger i de sista måttanpassade "plankorna". Och Seger ligger för tillfället snällt och väntar på att matte och husse ska bli klara. 

Jag fick oxå förklaringen på, varför det var så svårt för mig, att klämma ut silikonet!! Man skulle ju stoppa in tuben med silikon i en annan "klämgrej". Så att man med hjälp av den använde sig av hävert liksom. Och Stefan fixade ju silikonfogningen hur lätt och snyggt som helst! Och jag blev verkligen nöjd med mitt nya golv! Dom gjorde allt så noggrant och snyggt! Jag har inte velat lägga på min hallmatta ännu - vill kolla in golvet ordentligt..... Stort TACK till er Ankie och Stefan!!

Så kom dom oxå med en idé, att jag skulle lämna både dörrar och garderobsdörrar till en lackeringsverkstad. Istället för att stå och fippla och måla allt själv. Jag ska i alla fall höra mig för, om jag kan hitta nå´n så´n firma i närheten. Och vad det i så fall skulle kosta.

Rethostan håller sig fortfarande vi liv. Helst ska jag sitta still och hålla tyst.... Men idag ringde en vän och jag kom på mig själv med, att jag inte hostade! Jag blev väl så paff, när hon berättade, att hon ska bli farmor!! Så himla kul, att få sitt första barnbarn!! Verkligen ett stort GRATTIS till den blivande farmor´n!! Och naurligtvis till de blivande föräldrarna!!

Några biverkningar efter flunsasprutan har jag inte känt av. Lite öm i den överarm, där dom satte sprutan. Men annars ingenting. Så ge er nu iväg och ta sprutan tanter! De är mycket, mycket värre att få flunsan!! Mitt stackars revben känns däremot fortfarande, varje gång jag hostar. Månne man ska reklamera till Adam, att han gav mig ett svagt revben..... ;) idag har jag oxå legat i sängen och faktiskt sovit lite oxå på da´n. Efterverkningar från igår kanske - jobbigt att se de två golvläggarna jobba ;)

Ringde Läkarstation i förmiddax och frågade, när jag skulle kunna få min flunsaspruta. Och jag var välkommen dit kl 13.45 När jag sen kom in för sprutningen, vågade hon inte sticka den i mig. P g a min förbaskade hosta. Hon ville att en läkare skulle lyssna på mig och ta beslutet. Okej. Och han hörde inga konstigheter på mina lungor. Så tog dom en snabbsänka och den var lägre än förra gången - bara 16. Mot 37 förut. Han sa oxå, att den intensiva värken på vänster sida berodde på, att jag hade knäckt ett revben med min hosta....!! Men sprutan fick jag, innan jag gick därifrån. Så nu var det klart!! Den vanlig flunsasprutan får jag ta senare....

Jag hade tänkt att åka och handla sen. Men kände mig så fruktansvärt trött, så jag åkte hem och åt och parkerade sen i sängen. Funderade fram och tillbaka på, om jag skulle ringa och be någon komma med och hjälpa mig. Men så kände jag mig så pigg efter vilan, så jag fixade det själv! Skönt!! Tog itu med att bära in golvpaketen från bilen oxå! Och det gick!! Men när jag stod med det tredje och sista paketet vid bakluckan, kom det en tjej, som erbjöd mig hjälp!! Verkligen jättesnällt!!

Så nu är det mesta förberett, för att ta emot dotter och svärson imorr´n!! Pontus - Ankies yngsta - skulle till Fagersta för inebandymatch!! Fast han åker i och för sig tillsammans med sitt lag. Och tanten har handlat hem fläskfilé och potatisgratäng. Så jag hoppas i alla fall, att dom ska bli mätta och belåtna, när det blir matrast. Och så blir det alltså nytt golv i hallen! Ännu en bit på väg!! Det blir naturligtvis oxå kul, att ha Ankie och Stefan här en hel dag!!!

Jag fick ju kakel över efter köksjobbet. Så jag kom på att kakla mina fula "underverk" oxå - alltså grytundelägg! Det blev ju rätt effektfullt, även om dom blev lite tunga.... Men stadiga och bastanta....

Igår höll jag på hela da´n med att foga kaklet. Ja med avbrott för vilopauser förstås - ett antal. Men nu känns det riktigt skönt, att vara KLAR med köket!! Det enda som är kvar att göra nu, är att lägga i silikon mot diskbänken. Jag klarade helt enkelt inte av, att trycka ut silikonet från sprutan!! Sprutan är helt klart gjord för dom med väldigt starka tummar!! Gjord av män för män....

Och visst var det lite vågat, att lägga de blå plattorna helt oregelbundet! Men jag tycker det är snyggt och nu är jag sååå nöjd med mitt lilla kök!!  Visst har det tagit väldigt lång tid - men känns desto skönare, när det nu äntligen är klart!!

Eventuellt  kommer Ankie och Stefan hit i helgen  och hjälper mig lägga nya golvet i hallen!! Det skulle verkligen vara toppen, att få det gjort oxå!!  Imorr´n får jag veta OM dom kommer. När golvet väl är lagt, kan jag så smått börja måla och fixa resten i hallen oxå. Kul, kul!!

Sjukjournal : Fortfarande rethosta, rätt envis. En besvärlig, kraftig värk har infunnit sig till vänster om vänstra bröstet. Vilket gör, att patienten hostar bara i absoluta nödfall. Dock ingen feber.

Såg det sista avsnittet av "Den stora resan". Och egentligen är det ju makalöst vad mycket "onödiga" prylar vi "måste" ha i den civilisation vi lever i !! Inte för jag skulle vilja leva så spartanskt, som dom gjorde i dessa infödingsbyar. Men dom klarade sig!! Och verkade lyckliga! Dom hade tid med varandra och hade roligt. Och i en by tvättade sig aldrig kvinnorna!! Och överlevde ändå! Dom smorde in sig med nå´n röd salva och alla luktade lika illa - so what! Det dom behövde var några kastruller och en machete i princip. Resten fanns i naturen. Undrar vad dom skulle säga om mitt nykaklade kök??

Ja vi har verkligen olika villkor här i världen!! Och vi ser ju på TV dagligen om krig och svält. Men det är DÄR - väldigt långt borta från HÄR. Kommer liksom inte in i våra känslor helt och fullt. Vi skulle väl inte orka leva med KÄNSLAN av allt elände och orättvisor. Glömmer aldrig när jag första gången såg tiggande barn. Smutsiga trashankar med tomma ögon. Jag ville ta dom med till hotellet, tvätta dom, få på dom rena kläder, låta dom äta så mycket dom ville. Men - det gick ju förstås inte.... Dom var alldeles för många...... Jag fick lov, att stänga dom ute från mina känslor, försöka att inte se dom, intala mig själv, att jag ändå inte kunde hjälpa..... 

Idag var jag minsann uppe med tuppen! Hade ställt klockan på 8 och vaknade precis innan den ringde! Idag bar det av - fastande - till sjukan i Köping för 15 - årskontroll! Det var alltså 15 år sedan jag gjorde min misslyckade VBG-operation! VBG = Vertical Banding Gastric - vilket innebär att man förminskade magsäcken - för att ta det kortfattat. Men eftersom jag efter denna operation inte fick behålla NÅGON mat, så fick dom lov att operera om mig och klyva bandet! Vilket gjorde att maten gick ner precis som innan.....

Då för 15 år sedan gick jag med i ett forskningsprogram - SOS - vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Så jag har en "kompis" med liknande förutsättningar som jag, som INTE har opererats. Och med jämna mellanrum blir jag då kallad för genomgång och diverse enkäter, som jag ska svara på. Blev mottagen i Köping av syrror, som kände väl igen mig!! De visste att jag varit gift med både flickornas pappa och Prebens pappa! Konstigt att möta någon, som kände igen mig från den tiden - så långt tillbaka!! En av dom tyckte att Prebens pappa var en riktig snygging!! Ja flickornas pappa oxå för den delen! 

Och dom fick säkert tio rör blod från mig - från samma ställe!! Det har aldrig hänt i världshistorien! Jag hade tagit med mig vetekudden, som dom värmde upp mig med innan. Och dom kom ihåg hur svårstucken jag var - förra gången försökte dom sticka i foten till slut! Det känns faktiskt inte bra - om man säger så.... Och dom väger och mäter både högt och lågt. Sen kom farbror doktorn och frågade en massa frågor. Mindes tidigare utfrågningar och hade skrivit en lista på alla sjukhusinläggningar under de senaste fem åren. Han skrev och han skrev. Och han tyckte, att jag hade haft ovanlig otur, med min operation och komplikationer efteråt. Jag är nog böjd att instämma i detta..... Hade jag vetat vad jag vet idag, skulle jag aldrig gjort denna operation.....

Sen for jag vidare till Västerås och lämnade tillbaka kartongen med kakel på Bauhaus. Och bytte fogmassan till ljusbegie istället. Så nu kan jag börja foga så snart som andan faller på. Ska bli kul, att få det färdigt! Fick oxå ett SMS från Ann-Louise - hon har på sitt jobb sålt lapptäcksarbeten åt mig för 2000:-!! Under första dagen!! Kul, Kul!! Jag har ju satt ner priserna till värsta REA-nivån. Så nu kanske jag i alla fall kan få tillbaka kostnaderna för tygerna.... Humöret går alltså uppåt igen - kul, kul!!!!

Sen har jag i och för sig legat i sängen sen jag kom hem - och t o m sussat en stund.....