I fredax kväll var jag och Annsan till Korpen och kollade på "Claes Jansson & Trio X". Dom sjöng och spelade Tage Danielssons visor och texter. Och berättade även om honom. Alltså Tage var ju suverän - han kunde verkligen sätta huvet på spiken med sin samhällskritik - med så mycket humor! Det mesta av vad som framfördes, kände jag ju igen. Bl a monologen om Harrisburg - sannolikheten att det som hade hänt, verkligen hade hänt.....

Fastän timmen var sen, när det var slut, följde Annsan mig hem och bar in hjulet åt mig!! Och jag är så nöjd, så nöjd :-) Tycker det är så vackert med det gråa, gamla träet och rostiga järndelar!!

Så ägnade jag en hel dag åt, att sy ett nytt örngott till min sovkudde. Ibland undrar jag, om jag är riktigt klok - skär sönder örngottstyget i remsor, för att sen sy ihop det med mycken möda till ett örngott.... Dessutom med en fram- och en baksida. Men jag sover gott på kudden i alla fall ;-)

Så sydde jag färdig min soltavla igår. På första bilden (utan blixt) syns det, att solen är vadderad och alltså "högre" än det övriga motivet. Hjärtat är oxå stoppat med vadd och bara fastsytt i spetsen. Mycket jobb ligger bakom, kan jag försäkra. Solen sydde jag först ihop med små lappar i olika gula färger, sen klippte jag till den och kastade kanterna. Sen sydde jag maskinbroderi med bling-bling-tråd över hela solen. Och tråden gick av hundra gånger - det krävdes allt en och annan svordom, innan den var färdig att sys fast på "under"tyget ;-) Den är 55 x 55 cm och "Soldyrkan" tror jag att den heter....'

Klickbilder:

Nog vandrar tankarna efter mitt besök i Bennarby. Tänk att man kan älska ALLA sina barn och barnbarn så mycket!! Alla har olika personligheter och olika kvaliteér. En del egenheter känner jag igen från mig själv, en del hör bara hemma i en individ. Och jag kan ibland även se de mindre bra sidorna, men ändå känna en så´n värme för dom. Allt eftersom åren har gått, har jag ju oxå förstått vilka misstag jag har gjort emot dem. Men jag har förlåtit mig själv för dessa misstag. Eftersom jag gjorde så gott jag kunde efter mina förutsättningar. Nå´n mamma har jag ju inte haft att efterlikna eller kunnat tänka - så där ska jag aldrig göra ;-)

Och alla är ju en produkt av de föregående generationerna och ingen är fulländad nå´nsin. Det känns oxå skönt, att jag har kunnat förlåta min pappa, för att han inte kunde skydda mig. Jag har faktiskt även förlåtit min äldsta bror för hans beteende emot mig. Han hade i sin tur ingen ledning, när han växte upp. På det här sättet känner jag mig tillfreds i min ålderdom. Det är liksom att känslan och förnuftet går hand i hand numera. Och egentligen tänker jag rätt sällan på det som varit - även om jag kan använda mina erfarenheter bakåt i tiden ibland, för att försöka förstå andra människor.

Visst händer det att ångest och lessenhet, kan dyka upp emellanåt. Men då kan jag se, att det beror på något i nuet - eventuellt förstärkt av min barndoms ärr.  Och jag behöver inte bli så rädd, att jag stänger av mina känslor. Jag VET, att det går över. Jag VET, att jag klarar att genomlida de svåra känslorna och jag kan TRO på, att jag kommer att bli glad igen så småningom.