Gårdagen var allt en dag för sig. Det var dax för PK-prov och diverse andra blodprover. En vik labsköterska gjorde ett försök - fick inte nå´t blod från mig. Så kom en sköterska till och provade - inte nå´t nu heller. Så kom Ola - doktorn - och provade - nej. Han hade oxå nå´n läkar"praktikant" med sig. Sen hissade dom upp mig i stolen, så jag satt och tittade ner på allihopa!! Tog av mig strumpor och skor och Ola satte en nål i foten - och dom FICK blod!!!

Samtidigt satt jag där uppe i höjden och försökte förklara för Ola hur min  "brist på luft" - mitt flåsande - kändes - att jag är uppblåst i diafragman liksom. Inälvorna får inte plats. Och jag var ju inte svullen i anklarna eller händerna och inget bubbel i lungorna. Försökte förklara, att jag  inte KAN fortsätta så här - jag har tre barnbarn som tar studenten och ett som går ut 9:an. Och jag SKA iväg och fira dom!! Och så började jag gråta - sällsynt - för att vara jag..... men det gick inte att hejda.

Sen "chansade" Ola och sprutade Furix intravenöst. Jag hissades ner och fick sitta i väntrummet sen, för att invänta eventuell kissning. Och visst kissade jag - ordentligt flera gånger efter varann och det värsta flåset gick över!! - Jag ska nog bli läkare i mitt nästa liv.... Det måste ju varit levern, som dragit i sig för mycket vätska.....

Så här efteråt, kan jag skratta lite åt scenen där inne i labrummet!! Där satt jag som på en hööög tron och tittade ner på mina "undersåtar", som försökte fixa till mig. Doktorn satt och höll min fot, en sköterska assisterade med nålar och provrör, en sköterska assisterade med administration och en läkare tittade på och pekade. Jag satt och grinade och nästan skrek åt Ola "måste du alltid skoja om allting". Tyckte ju själv, att det inte var det minsta roligt. Och han är alltid skojfrisk. Men jag fixade inte hans skämt just då.

Idag var jag med Annsan till Lindesberg. Var in i en rolig tygaffär - konstigt va ;) Sen var vi på en handelsträdgård och gick sakta runt och fikade gott oxå. Så mycket vackert det finns!! Tyvärr för tidigt och kallt för att ta hem petunior och andra balkongväxter. Åkte förbi en så´n där rolig affär sen, där det finns allt mellan himmel och jord. Men Annsan sa ifrån - "det orkar inte du nu". Och det hade hon ju väldigt rätt i faktiskt....

Detta är en framodlad vitsippa!! Ser faktiskt inte riktigt "normal" ut, men rätt häftig! Men vem 17 är normal.... ;)

En annan vacker sippa -  nå´n sorts backsippa tror jag. 

Så en backsippa så som dom "ska" se ut. Synd att dom blommar över så snabbt! Men det är härligt att se alla vitsippsbackar nu med sitt överflöd på vita stjärnor!! Och björkarna har börjat skifta i grönt!! Ljuvligt!! Fast inte för Annsan - hon får svid i ögona av dom tyvärr. Och visst saknar jag den riktiga vårvärmen ännu, men den kanske kommer....

TACK så mycket även idag för kommentarer!! Tyvärr Ruth klarar jag inte några långpromenade längre - p g a min hjärtsvikt.... Men snart har jag ett sömnadsprojekt på gång igen!! Ideérna sitter i huvét än så länge.....

 

Margit

5 maj 2010 23:28

Hej Stina!!
Förstår att det nu lättat med andningen!! Bra att dom "äntligen " kom på att pröva med väskedrivande...och det gav ju effekt...på direkten...
Förstår att det skulle varit " en rolig syn"..när du satt där uppe i luften...och alla som höll på med var sina grejer..på dej...
Du är tydligen en väldig "svårstucken" person...och det var ju bra att dom prövade så småningom med foten...och DÄR lyckades det..
tREVLIGT ATT DU HA EN BLOGGVÄN OCKSÅ DÄR DU BOR...så att ni fick följas på affärsrundan...
Önskar dig en GOD NATT..och en fin morrondag!!
Kramen min kära bloggvän!!

http://margitholm.blogg.se

 

Lambergsfrua

6 maj 2010 20:56

Kära Stinalill!
Vilka äventyr du bjuder med oss på ;) Kan se dig framför mig där på läkarstationen upphissad på en "tron" med folk 0mkring dig som inte vill något hellre än att få lite blod av dig - rena Draculaceremonin *fniss*
Jag blir i alla fall glad över, att du verkar ha lyckats kravla dig upp ur den djupaste känslan av meningslöshet. Jag håller tummarna för att du ska känna dig ännu bättre, när du jobbar med ditt nya konstnärliga projekt.
Varmaste kramar till dig min vän!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Love

21 maj 2010 20:24

Tänker på dig och hoppas att allt är bra.
Här får man passa på att blogga mellan åskskurarna.
Önskar dig en trevlig helg och väntar med spänning på ditt nya projekt.
Kram.
Love.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...