Gårdagen var allt en dag för sig. Det var dax för PK-prov och diverse andra blodprover. En vik labsköterska gjorde ett försök - fick inte nå´t blod från mig. Så kom en sköterska till och provade - inte nå´t nu heller. Så kom Ola - doktorn - och provade - nej. Han hade oxå nå´n läkar"praktikant" med sig. Sen hissade dom upp mig i stolen, så jag satt och tittade ner på allihopa!! Tog av mig strumpor och skor och Ola satte en nål i foten - och dom FICK blod!!!

Samtidigt satt jag där uppe i höjden och försökte förklara för Ola hur min  "brist på luft" - mitt flåsande - kändes - att jag är uppblåst i diafragman liksom. Inälvorna får inte plats. Och jag var ju inte svullen i anklarna eller händerna och inget bubbel i lungorna. Försökte förklara, att jag  inte KAN fortsätta så här - jag har tre barnbarn som tar studenten och ett som går ut 9:an. Och jag SKA iväg och fira dom!! Och så började jag gråta - sällsynt - för att vara jag..... men det gick inte att hejda.

Sen "chansade" Ola och sprutade Furix intravenöst. Jag hissades ner och fick sitta i väntrummet sen, för att invänta eventuell kissning. Och visst kissade jag - ordentligt flera gånger efter varann och det värsta flåset gick över!! - Jag ska nog bli läkare i mitt nästa liv.... Det måste ju varit levern, som dragit i sig för mycket vätska.....

Så här efteråt, kan jag skratta lite åt scenen där inne i labrummet!! Där satt jag som på en hööög tron och tittade ner på mina "undersåtar", som försökte fixa till mig. Doktorn satt och höll min fot, en sköterska assisterade med nålar och provrör, en sköterska assisterade med administration och en läkare tittade på och pekade. Jag satt och grinade och nästan skrek åt Ola "måste du alltid skoja om allting". Tyckte ju själv, att det inte var det minsta roligt. Och han är alltid skojfrisk. Men jag fixade inte hans skämt just då.

Idag var jag med Annsan till Lindesberg. Var in i en rolig tygaffär - konstigt va ;) Sen var vi på en handelsträdgård och gick sakta runt och fikade gott oxå. Så mycket vackert det finns!! Tyvärr för tidigt och kallt för att ta hem petunior och andra balkongväxter. Åkte förbi en så´n där rolig affär sen, där det finns allt mellan himmel och jord. Men Annsan sa ifrån - "det orkar inte du nu". Och det hade hon ju väldigt rätt i faktiskt....

Detta är en framodlad vitsippa!! Ser faktiskt inte riktigt "normal" ut, men rätt häftig! Men vem 17 är normal.... ;)

En annan vacker sippa -  nå´n sorts backsippa tror jag. 

Så en backsippa så som dom "ska" se ut. Synd att dom blommar över så snabbt! Men det är härligt att se alla vitsippsbackar nu med sitt överflöd på vita stjärnor!! Och björkarna har börjat skifta i grönt!! Ljuvligt!! Fast inte för Annsan - hon får svid i ögona av dom tyvärr. Och visst saknar jag den riktiga vårvärmen ännu, men den kanske kommer....

TACK så mycket även idag för kommentarer!! Tyvärr Ruth klarar jag inte några långpromenade längre - p g a min hjärtsvikt.... Men snart har jag ett sömnadsprojekt på gång igen!! Ideérna sitter i huvét än så länge.....