Till slut - efter många suckar och stönanden - kom jag till slut in på min blogg!! Datorer är som kaaarrar - går int o begrip sej på ;-) Och beter sig konstigt och nyckfullt gör dom oxå.....Är det månne någon som INTE längtar till våren?? Stackars dig i så fall - du är antagligen eskimå eller nå´t...... JAG längtar.....

Jösses vad skönt det ska bli, när man kan gå ut och plocka dessa ljuvliga blomster igen!!! Eller för all del - det räcker att kolla på dom :-))

I och för sig har det verkligen varit flera soliga dagar, då jag har setat på balkongen och sugit åt mig av strålarna. Utom de sista dagarna, som det har varit för kallt för en fryslort som jag.....

Joo det var allt länge sen jag skrev - inte för att det har hänt några revolutioner - men funderingar finns det ju alltid..... Härom dagen fick jag ett helt oväntat besök från M. Hon hade varit nere i Zimbabwe och gjort nå´n sorts slutrapport på Lärarförbundets projekt där!! OCH - hon hade träffat Petronella!! Den rektor som jag träffade, när jag var där år 2000 tror jag det var. Vi brevväxlade ju i flera år och hon bodde oxå hos mig, när dom var här nå´t år senare. Jag kom att tycka väldigt mycket om henne - hon var så levande och såå.... livfull. Hon hade ju HIV, även om hon inte talade om det. Gu bevars en "skamlig" sjukdom...

När M var dit en tidigare gång, så berättade hon att Petronella var så sjuk, så sjuk. Hon kunde knappt gå - dom ledde henne fram. Så då tog vi väl alla för givet, att hon hade avlidit, som så många andra där nere..... Men - icke sa Nicke!! Nu hade hon kommit springande emot M, omfamnat henne och varit lika livfull och glad som nånsin tidigare!! Dom hade haft nå´n fest på kvällen och hon hade lett sången - precis som förr!! Och hade sprudlat och varit så vacker!!

Så hade M med ett brev till mig från henne!! Hon berättade lite om hur hon levde nu och hur gamla hennes barn var - den äldsta skulle snart fylla 30 år!! Och den här tanten fick ju lite dåligt samvete, för att jag slutade skriva till henne. Men jag orkade inte leva mig in i hur eländigt allt var där nere. Då fanns det absolut ingenting där - ingenting att äta, inget att köpa och inga pengar..... Kände mig helt hjälplös i, att inget kunna göra för att hjälpa. Och - som sagt - sen var jag ganska säker på att hon inte fanns längre.....

M berättade, att nu fanns det mat igen, nu gick det att åka buss till jobbet - allt var mycket bättre igen. Och antagligen har Petronella fått bromsmedicin, så hon har blivit av med sina symtom!! Fantastiskt!! Hon kallar mig "MAI" - mamma och hon skrev hälsningar till sina "syskon" i Sverige - Ann-Louise. Ankie och Preben.... Så nu får jag allt sätta igång och försöka kratta ner nå´t brev på min knaggliga svenska. Synd att det ska ta så´n tid för mig..... Bara att skriva på svenska sitter ju långt inne numera ;-)

Visst har jag sytt lite oxå, även om det inte har varit full fart. Men alla foton kan jag inte ta in - eftersom det har blivit några presenter oxå, som inte har kommit till mottagaren ännu.....

"Ingångar och utvägar" heter denna dörrsida..... 70 X 56 cm stor.  Ganska nöjd faktiskt!!

Så har det blivit en tavla helt i maskinbroderi på fri hand + en träpinne på, som jag hittade på Solrosen, när jag gjorde mitt besök där. Den är 40 X 50 cm och jag tror den heter "Ödslighet"

Och nu orkar jag inte skriva mera - det tar tid för mig att skriva svenska..... oxå ;-) Allra helst som bloggplatsen är lite väl lynnig idag minst sagt....