Jag har tänkt på det tidigare : när barn och barnbarn är på väg att komma och hälsa på tanten, då sitter jag här och väntat och väntar - och minuterna blir långa som timmar. Det är sån´t man har läst om och hört talas om. Lite tragiskt har jag allt tyckt. Men aldrig trodde jag väl, att det skulle gälla mig oxå en dag.... 

Men så hörde jag en bil, som körde in på gården. Och där var dom!! Mamma Linnea, pappa Preben och yngsta barnbarnet - Milou!! Hon stegade kavat in hos farmor med våren i hela ansiktet   Så gick hon från det ena rummet till det andra och inspekterade, såg sig omkring, kollade vad som fanns bakom alla dörrar - inklusive garderobs- och skåpdörrar. Konstaterade vad hon såg och stängde sen dörren.

Så fick hon se guldpaketen och fick öppna de två som fanns. En känselpåse med olika små figurer i - kanhända var damet lite för liten - och föör nyfiken - för att uppskatta den.... Men nästa paket gick helt klart hem - en mjuk och go hunddräkt, som hon tog på sig nästan alldeles själv. Helt klart den sötaste hunden som hälsat på hos mig !!

Och vad hon pratade och pratade lilltösen - babblade som modern uttryckte det. Och hon undersökte allt som stod framme - farmors stora syskrin t ex, som innehåller allt mellan himmel och jord. Sen kollade vi på farmors knapplåda. Det tog sin lilla tid, att hälla ut ett knapprör i taget och sen stoppa tillbaka knapparna igen.

Så åt vi mat förstås och så småningom vispade farmor och Milou grädde till kladdkakan. Och ingen sur min på hela da´n, bara leenden som kom och gick.

Hon undersökte och kommenterade allt hon såg - och hon såg mycket. Tittade på farmors tavla och kände försiktigt efter så att pärlorna satt fast och konstaterade sen att fågeln har inget öga.... vilket var alldeles riktigt..... 

När sen grynet meddelade att hon var trött (hon hade inte sovit nå´t i bilen på väg hit) fick hon på sig hundoverallen igen och nappen i mun och nog tror jag allt, att hon sov på vägen hem. Farmor fick en hej-då-kram och vinkade iväg dom, när dom for tillbaka till Gävle.

Och det var allt tur, att dom inte sov kvar - det hade den här gamla farmor´n faktiskt inte orkat.... Jag parkerade mycket trött och mycket nöjd i sängen och sov faktiskt ett par timmar. Sen somnade jag för natten och sov till kl 10.00 och sov middag da´n efter oxå!! 

Många tankar kommer och går. Tänk vad rik jag är!! Det blev ju faktiskt sex fina barnbarn att älska!! 23 år mellan äldsta och yngsta. Synd var det, att inte Maja kom med - hade gärna velat se och träffa henne - nyss fyllda 14 år!! Men nöjd är jag ändå minsann. Som jag har längtat efter att få träffa lilla Milou!! Mamma Linnea skrev till mig på Facebook, att Milou dagen efter hade sagt "vill leka farmor" och "längtar farmor" Varmt i farmors hjärta   (Det där med "F" har hon inte riktig fått kläm på ännu....) 

Tyvärr orkar jag ju inte alls så mycket längre. Jag förstår inte VARFÖR jag ska bli så vansinnigt trött.... Det är som om ALLTING känns och går in i skallen - finns absolut ingen spärr eller sortering. Och jag blir alldeles groggy av trötthet - balansen blir sämre och sämre. Känns faktiskt som om jag vore rejält berusad. Fast inte nå´t behagligt alls. Jag får skärpa mig till max, för att försöka ha någolunda koll på vad som händer runt mig - och med mig. Skärpning för att prata, inte ta snedsteg, hålla någolunda koncentration.... Men - det är som det är.... Och jag har allt haft ett händelserikt, spännande och varierat liv - visserligen med en hel del sorger, men oxå med mycket glädje och lycka!!

Tack för att ni finns alla mina barn och barnbarn - ni FINNS att fortsätta längta efter  - det är så gott att veta