Jag har satt in glada Milou på startsidan nu. Så varje gång jag öppnar datorn eller avslutar ett program, så lyser Milous glada ögon emot mig   Då går det inte att låta bli, att dra på smilbanden...

Ett tag nu har jag varit på väg, att alldeles vända på dygnet. Inatt t ex stod jag och klippte håret!! Det är som om arbetslusten och tid att få saker gjorda, kommer över mig så där vid 19-tiden. DÅ har jag vaknat till ordentligt och såsat igång dagen. Men för grannarnas skull, får jag ju lov att avsluta syendet vid 21.

Men igår så bestämde jag mig - jag ställde alarmet på kl 9.00 och la telefonen långt ifrån sängen, så jag inte skulle snooza. Jag hade väldigt svårt att somna, men slumrade väl till lite då och då. Vaknade o tittade på klockan - 5.30 sen 6 och slutligen 8.30 var jag klarvaken och gick upp och stängde av larmet. Huvvaligen vad hemskt.

När jag klarat av morronbestyren, for jag ut med lilla Pippi till Överskottslagret. Och jag hade sån tur, att Janne just denna morron hade fått hem penséer!! Det blev fyra GULA!! Härligt!! Sen bar det ut i skogen, för att titta efter våren. Men jag må då säga, att den var rätt svår att hitta.... Visst solen sken så mycket den kunde. Men jäddrar vad det blåste kallt!! Jag stannade och gick små promenader med kameran i högsta hugg. Jo bryggan låg kvar och diverse små roligheter fastnade i kameran.....

Sjön var ju öppen och bara lite, lite snö fanns kvar i skogen. Jag gick aldrig ner till "mitt" ställe, utan fotade sjön genom dom svenska björkstammarna. Visst SER det härligt ut och jag kan längta ännu mer till VARMA sommardagar. Men tanten fick t o m lov, att dra upp huvan över skulten..... När jag tittade noga kunde jag se små, små blad som försiktigt kröp upp mellan fjolårets gamla löv. Och fåglarna kvittrade som om dom hade betalt - vad det var för fåglar?? Ja det vete bofinken.....

Och tussilagon lyste så fint vid vägkanten. Lärde mig en gång en sång "Lilla tussilago, lilla tussilull, har du målat kjolen din i solens klara gull" Tror blomman heter "Tussilago farfara" på latin.... Eller vad säger du Ankie, som är landskapsarkitekt??. Hur 17 den nu har kunnat få det namnet.... I min fantasi berodde det på, att det förr var brukligt, att farfar hade en rakborste, som var gul av ålder och nyttjande, så den såg ut som en tussilago - hi hi. Och som jag lärde Ida, när hon var liten, kallas den ju oxå hästhov. Eftersom bladen, som kommer efter blomningen, ser ut som hästhovar. Och Ida satte ihop det hela på sitt vis och kallade den "Hästilagår´n"!! Ungar är verkligen logiska. Så kommer det då en bild på blomman ifråga, sen är min föreläsning slut    

Sen hade jag tänkt skriva en hel del om mina tankar om livet - som om inte alltför länge, närmar sig sitt slut, får jag väl anta.... Men det orkar jag inte nu - tanten är liasom lite trött..... Bara ett foto på det senast sydda - heter "Rymdblommor" tänker jag mig...