Jag ska väl börja med det roliga.    Det har ju kommit rätt mycket snö. Inte för att JAG tycket att DET är så roligt, men det är ju, som det är och inget att göra nå´t åt. Jag får väl lyckönska alla vintermänniskor!! Men jag TÅL bara inte kylan med isbjörnarna som kommer farande genom luften   som min dotter skrev på Fb

Men visst - det ÄR vackert ute!! På min balkong ser det ut, som om man kan vänta sig, att tomten ska komma farande.... Fast han undviker nog i och för sig mig, för jag är inte på snällhumör....

I fredax för en vecka sen, bestämde jag mig för att åka TÅG till Gävle i detta hemska vinterväder (efter Prebens förslag). Mitt yngsta barnbarn fyllde ju ett år!! Jag satt vid datorn säkert en timme och knappade för att få fram en bilett. Men det sket sig - jag chansade med ett lösenord, som jag inte kom ihåg. Så jag blev nobbad.... Ringde Preben och han fixade fram en biljett åt mig på fem minuter   

Så tog jag mig flåsande ner till Station och stod med ångest o väntade in tåget - som KOM!! Och dessutom i rätt tid!! Och resan gick ju bra. Framme i Gävle fick jag - under mer ångest -  först gå en bra bit, sen leta mig fram och ner för en snöig och hal trappa genom en tunnel och sen en uppförsbacke - där Preben väntade med bilen. Jag trodde att hjärtat skulle sprängas och att jag skulle rasa ihop i en hög!! Fy för den lede!!!

Jag åkte ju på fredagen, för jag hade läst på Fb att Maja skulle komma dit då (hon hade mammavecka) Sen fick jag höra, att hon inte skulle komma..... Nåja - hon skulle komma till kalaset på lördan i alla fall. Men hon kom inte då heller - hade feber sa hon. Så visst blev det en lite besviken farmor, som inte fick träffa storasystern    

Men Milou träffade jag ju!! Och som vanligt blev det ju en massa foton!! På enda barnbarnet, som inte protesterar - ännu...

Och visst blev det paket, som ettåringen fick lite hjälp med att öppna. Och du pappa - jag har hittat bruksanvisningen, så nu kan du få ihop lära-gå-vagnen!!  Och gå med den - klart det gick bra!! Pappis la i några uppslagsböcker för att få lite tyngd på den. Nästa paket var bara en klänning - helt ointressant.....

Ja lite käk måste man ha mellan varven och det är sååå kul, att äta själv - ser du att det är fullt där nere nu farmor?? Att dricka är ännu roligare - för jag kan gurgla, så det låter jättemycket!!

Sen blev det lördag och födelsedagsfirandet tog fart!! Jag fick en födelsedagsklänning på mig och t o m ett halsband!! Och flera paket!! Många paket!! Bl a en stor jättemjuk, vit Nalle, som jag tyckte var så go att gosa med. Köksbordet blev fullt med folk runt om!! Lite tårta fick jag oxå smaka, annars höll jag mig till majskrokar och mariekex.... Och jag fick sitta på pappas axlar och gosade med hans mjuka kortklippta hår.

När gästerna hade gått och det var sovdax, så kräktes jag JÄTTEmycket!! Så det slutade precis som en riktig vuxenfest kan göra ibland - hi hi hi  

På söndagen hade farmor tänkt sig hem till Skinnsberg igen. Då skulle ju Preben kunna skjudsa mig till tåget, hjälpa mig bära väskan och se till, att jag kom på rätt tåg. Svärdotra fixade bilett denna gång. Men så kom det gäster igen och vi glömde bort tiden. Åtta minuter innan tåget skulle avgå, kom vi ihåg!! Linnea försökte genast att avbestääla biljetten på datorn - men hann inte. Så det blev en ny biljettbokning till måndagen... Åhå-ja-ja  - ångest, ångest...   

På måndan åkte Preben till jobbet - JÄTTE-mycket att göra. Han hade varit ledig flera dagar och dessutom var det 20 grader minus. Så han var inte alls säker på, att han skulle hinna skjudsa mig till tåget. Linnea och Milou försvann till dagmamman för inskolning och där satt jag - med min ångest..... Jag ringde efter en taxi, som skulle komma kvart i tolv. Tanten var naturligtvis klar och stod ute och väntade. Men ingen taxi kom - ringde upp igen - jodå den "var på väg". Ångesten växte....    Klockan tolv kom den. Och visst hann jag. Gick till spår 2 S (södra), samma vända som när jag anlände - flås, flås - ångest, ångest.   Alldeles i onödan - men det brydde sig inte ångesten om, att jag sa.....

Jag kan lova, att det kändes väldigt SKÖNT, när jag äntligen var hemma - hemma hos mig....

Det är svårt att tänka, att jag faktiskt har rest runt halva jorden - ensam!! Och klarat flygplatserna i både Bankok och Kuala Lumpur!! Snorklat bland hajar, paddlat till en öde ö på Lankawi och paddlat forspaddling med mera. Men det var då det....

Och nu har det blivit matdax för tanten....