Nu har oron, spänningen och väntan släppt :-) Barnbarnet är hemma från Afghanistan levande och oskadd :-D Skönt är bara förnamnet.... Den 28 maj landade dom i Karlsborg, sen har dom haft lite för sig där, innan vi åkte ner dit. Jag åkte tåg från Skinnsberg !! 16.16 i torsdax till Örebro. Där hämtade Ankie och Stefan upp mig för vidare färd till Karlsborg. Och dit anslöt även Erik och Ann-Louise....

Vi åt gemensam middag på en resturang i Karlsborg. Trevligt att umgås en stund med döttrar och svärsöner   Dom är verkligen fina och goa :-) Och god mat blev det oxå minsann. Sen sussade vi på hotell - så gott det gick.... Och tanten gick upp vid 6.30 Före larmet från mobilen..... Gissa om jag var groggy..... Men frukost fick vi i oss och sen iväg till förläggningen, regementet eller vad det nu heter. Det var ett jättestort område med massor av hus - både riktigt gamla och lite nyare.

Dagen till ära var det ett ordentligt regnande och - kyligt :-( Jag skulle ha behövt vinterjacka, långkalsonger, vinterkängor med raggsockor och tjockvantar..... Men - det hade jag ju inte.  Vi väntade och väntade på soldaterna, som skulle marschera förbi på paradgatan inför alla anhöriga...

Många paraplyer minsann....

Men kommer inte sonen snart - lååång väntan.... Tre månader av ängslan och oro och ska äntligen få SE honom hel och oskadd efter att han oxå varit inblandad i eldstrider.... huvvaligen.... 

Mååånga soldater var det, som sen marscherade förbi oss i hällande regn. Dom hade inga paraplyer förstås :-( Men jag fick lära mig, att deras uniform kallas "sanduniform"!! Till skillnad mot de gröna, som väl var infanterister, tror jag. Dom hade även olika färg på baskrarna. Tror att de som bar gröna baskrar var jägarsoldater. Sen var det svarta, röda och oxå EN blå basker. Någon permissionsuniform existerar inte längre verkar det som. Det minns jag, att Prebens pappa hade på sig, när han hade permission. Det var ju rätt snyggt..... tyckte jag på den tiden..... förälskad som jag var.... 

Därefter gick alla vi anhöriga genom en lång, lång gång och kom ut på en stoor grusplan. Där hann jag träffa på och få en kram av soldatens lillebror - fina Pontus    Goa Stefan bar med sig en hopfällbar stol åt mig, där jag blev placerad i första ledet bland åskådarna.... alldeles bredvid medaljbordet. Och flottans musikkår spelade och stod i - man får väl anta att dom var vana vid väta ;-)

Sen kom dom..... Först en grupp, som ställde sig i perfekt gruppering....

Sen en grupp till, där jag så småningom lyckades upptäcka barnbarnet ganska långt bak....

....sen ännu en grupp....!!!  En och annan kvinnlig soldat skymtade oxå här och där.....  

Så var det lite tal av försvarsministern och nå´n överbefälhavare tror jag. Guskelov inte så långrandiga.

 Några rekryter bar snällt ut brickor till medaljutdelarna, som satte en medalj på varenda soldat - 22 sekunder var vikt till var och en ;-) Honnör och handskakning till varje soldat.... Militär uträkning, exakthet och organisation..... Och ALLA fick sin medalj. Även killen, som hade fått benen bortskjutna och satt i rullstol... :-( han fick visst en speciell medalj..... Och bombsökarhunden..... med hundföraren. 

Och ALLA frös.... och det regnade oavbrutet.... Det kunde inte ens försvarsMAKTEN mäkta att ändra på ;-)

Så fick sig mormor en snabb kram och ett snabbt foto av soldaten. Liksom snabbkram till mamsingen, Stefan, pappa, lillebror, moster, morbror, farfar och farmor.....   Pöjken frös, så han skakade och så hastade han iväg för att byta om till civila kläder och lämna in resterande militära persedlar. Det skulle serveras fika nå´nstans, men jag parkerade mig i Erik och Ann-Louise´bil, så pöjken fick sitta i mammas bil hem. Väl hemma väntade kompisar med välkomstfest..... Och om två dagar ska han iväg och ta jägarexamen . ( Inte så´n jägarexamen, så han får skjuta älgar typ, utan militär jägarexamen....) Verkligen intensivt liv....

Men mormor lutade sig tillbaka i baksätet och kunde äntligen slappna av och så småningom tina upp ;-) Och jag blev skjutsad ända fram till porten - tack för det Erik och Ann-Louise!!

Och nu får jag väl återhämta mig från denna upplevelse - och grunna lite på rätt och fel..... Det är ju en ganska intressant bekantskap med försvarsmakten - om jag säger så.... Ingen platt organisation precis - men organisation finns det helt klart.

Så småningom får jag gå tillbaka och skriva om min senaste utflykt med Annsan och mitt pysslande på balkongen. Men nu ska tantens huvud få vila mot kudden....