Igår var jag upp till Riddarhyttan och hälsade på hos Annsan med familj. Och Annsan vet vad hon gör :-) Den grå filten har lättat och humöret känns lättare! Sååå skönt!!

Ankie skrev i en kommentar på Facebooki förrgår "du kanske längtar efter dina barn". Och det var ju precis mitt i prick!! Att jag inte hade kommit fram till det själv.... Fast visst känns det lite, som om jag får skylla mig själv. Jag har ju gjort valet att bo kvar i Skinnsberg. Med skogarna och sjöarna och vännerna.... Men det gör ont att längta.... Och det är väl som "min" Anita säger - när man lever singel, så fastnar man i sina tankar och känslor. Man får liksom inget bryt eller input. Men det fick jag alltså igår :-)

Vi satt i den underbara solen och fikade först - en fantastisk god "godis"paj med dumlekola och nå´n mer choklad ;-) Och så vispad grädde till det - mums fillibabba!! Så tillbringade vi eftermiddagen i solens ljuva värme och gjorde oxå en vårinspektion i trädgården..

Många knoppar är på bristningsgränsen - månne dom har öppnat ut sina blad idag.....?

Sen är ju både Harry och Annsan vänner av naturen och ser alla former som naturen skapat i pinnar, stockar och rötter! Därav en liten samling på tomten : 

Detta skulle man ju kunna tro är ett navigeringsmärke ute på havet;-) Men det är stötta för vildvinet att klättra uppför.... Han är ju liasom lite händig - han Harry ;-) och Annsan har många ideér och uppslag.... 

Det känns så fantastiskt med alla blommor, som finns bäde här och där i dessa vårtider :-) Här en liten viva, som har vågat sig fram!!

Det här ser ut som förgätmigej - men det är nå´t annat - minns inte vad. Men jag minns så vacker den var!!

Sen alla vitsippor förstås!! Tyvärr tycker jag inte, att dom gör sig så bra på foto, när man fotar många. Men vi kom överens om, att en vitsippsbacke bland björkar är det svenskaste som finns :-)

Sen några "upplysande" minipåskliljor som Annsan plantat ut....

Men även förra årets gamla blomställningar är vackra på sitt sätt, tycker jag..... 

Och inomhus fanns det oxå blomster minsann! Fantstiska dubbla tulpaner i färger som jag aldrig sett tidigare!!

För att inte tala om denna "Svärmors tunga", som jag inte visste, att den KUNDE blomma!!! Det har jag aldrig sett vare sig på bild eller i verkligheten tidigare!!

Ja sen har jag gräsliga foton på Annsans ryggsäck!!! :-( Hu jedane mig så den ser ut!! Jag får ju skämmas över att tillstå, att jag har sytt den en gång.... Urblekt och trasig har den blitt. Men Annsan har gillat den och använt den länge och mycket... Och det är ju bra i och för sig. Men tant Blå har ju vissa funderingar hur en nyare variant skulle kunna se ut.... En får väl se, när andan faller på.... Men enligt fotona så brådskar det, innan Annsan får bära sina pryttler i famnen....      

Jag begriper inte riktigt vad det är med mig. Våren är här och solen skiner och det är helt underbart!! Äntligen!!! Ändå har en grå filt svept in mig och jag känner mig riktigt deppad.... Jag känner igen sättet jag beter mig på - drar mig undan - gör ingenting. Saknar att prata med folk, men eftersom jag är så tråkig, tar jag inte kontakt. Den kontakt jag vet att jag egentligen skulle behöva. Ja, ja det löser väl sig - sa han som sket i vasken.....

Bara härom dagen tog jag mig en tur ut i skogen. Nästa ALL snö är helt plötsligt borta!! Både tussilago, blåsippor och vitsippor blommar!! Jag gick genom skogen ner till "min" sjö. Och jag bara förundrades över vad allt var vackert!! Isen var på gång att gå på sjön, det var en murken issörja kvar. Men det var vackert!!

Det gnistrade i isen, när solen lyste. Och det lät om den - liksom knastrade och sprakade!! Och emellanåt hördes det som en sorgesång... Isen var tvungen att ge upp för den här säsongen....

Och bara på den korta biten jag gick, hittade jag allt möjligt vackert!

  Nå´n sorts små, små svampar, som växte vid ett murket träd nere i en grop.

En gren som var full med lav - förunderligt mönster!

  En liten röaktig växt, som jag inte vet vad det var...

  ...och förra årets blomster, som har blivit en så vacker stjärna med sina spröt.... Egentligen utgår allt det vackra från naturen. Och människan försöker på alla möjliga och omöjliga sätt att återge i foto, målningar, sömnader och diverse skulpturer. Minns att när jag gick där i skogen, kände jag mig så förundrad. Tänk att varenda vår återkommer livet till växterna och naturen!! Jag VET ju att det ÄR så. Men ändå är det liksom en överraskning varje vår!! Och det känns, som det blir en större och större märkvärdighet för varje år som går!!

Och ändå har deppigheten överfallit mig..... 

Det var då fasligt vad slö jag har blivit på den här kommunikationsstationen.... Antingen har jag fullt upp med att sy, eller så gör jag något annat, som jag tycker är viktigare för tillfället. Så ska jag nog erkänna, att Facebook har tagit över min uppmärksamhet till stor del. Där kan jag snappa upp vad mina barn, barnbarn och vänner har för sig - det blir liksom lite snabbare kommunikation där. Sen finns det ju massor av "snälla" spel, som jag roar mig med emellanåt :-)

Den här ljuvliga vårbuketten hade min vän Annsan med sig till mig härom dagen!! VÅREN är på väg!!! Två eftermiddagar har jag kunnat sitta på balkongen och njuta av solen!! Helt fantasatiskt underbart!! Tänk att den här tiden till slut kom ändå, efter denna gräsliga vargavinter!! Som jag har väntat och längtat.....

Förra söndagen var jag till Gävle och firade Majas 11-årsdag. I år firades den hemma hos Majas mamma. Av farmor fick hon ett lite för mig ovanligt halsband. En kedja där det fanns diverse pryttler fastsatta med små karbidhakar - bl a några små hästar och en bricka, som det stod "Allting är möjligt" på. Sen fick hon en bok med stickning av Linnea. Lilla damen har börjat sticka minsann! Sen hade hon själv betalat 3000:- och mamma, morfar, mormor och pappa betalade resten till önskepresenten - en digital systemkanera!! Och lycklig var hon förstås!!

Så var det ju trevligt att träffa sonen med hans fru Linnea oxå!! Preben har numera lite hår på knoppen - snyggt tyckte mor - även om det inte längre är rött. Maja däremot har riktigt rött hår - en mycket vacker färg, tycker farmor. Skulle gärna velat ha det håret själv.....

Så har jag experimenterat lite med rostiga spikar ;-) Men det blev inte nå´t bra :-( Fick liksom inte till nå´n bra "händelse" i tavlan och figurerna blev rätt misslyckade.... Men ändå - här är "Gammal kärlek rostar", som jag kallar den

Sen blev det en liten spishanduk till Heffa. Eftersom jag såg att hennes gamla såg rätt sliten ut....

Igår blev jag däremot klar med en tavla, som jag faktiskt är NÖJD med!! Jag började med att sy ihop olika nyanser blått tyg + en bit rött. Sen skar jag itu det stycket lite kors och tvärs och sydde ihop igen. Sen quiltade och quiltade jag med olika mönster och olika tråd över alltihop. Sen blev det lite hjätan och pärlor.... "Reproduktion" var "arbets"namnet men sen blev  det "Hjärtebarn" - och då tänker jag på mina tre barn....

Lite närdetaljer först på ett "barnhjärta"....

.... sen på "mammahjärtat".....  

.... sen på kärlekens spjutspetsar, som är quiltade med guldtråd.... 

Sen har jag lite fler idéer i huvet, men jag tänker skynda långsamt och njuta av solen så mycket jag kan :-))

Det verkar som om jag har kommit in i en sovrytm nu, som passar mig. Jag kan sova till ca 10, så läser jag tidningen i sängen och slumrar till lite efter det. Och då klarar jag mig utan sängläge ända tills kvällen!! När jag är hemma vill säga.... Om jag är iväg nå´nstans blir jag fortfarande dundertrött och behöver en dags återhämtning efter det. Som när jag var till Gävle t ex eller till Västerås på mammografi och inköpsresa. Men det kan jag väl acceptera. Undrar om det verkligen är ommöbleringen av vissa meduxiner, som har satt sina spår?? Plus en avsevärd minskning av de vattendrivande pillerna - från sex per dag till två!! Och inte har jag fått några akuta andningsproblem efter det heller!! Kroppen har kanske anpassat sig...? Skit samma - rätt skönt är det i alla fall!! 

Men visst är det skit att bli gammal. T ex när jag skulle fylla på vatten till vindrutetorkarna på bilen - Jag tog en pet-flaska med vatten med mig inifrån för att blanda i den koncentrerade blandningen. Så råkade jag tappa pet-flaskan, så den rullade ner under bilen. Så jag gick ner på knä, för att få fatt i den. Sen kunde jag inte resa mig!!! Jag försökte på alla vis ta sats, spänna alla de få muskler som finns i skånkerna, men inte!!! Smått panik - vad skulle jag göra?? Till slut lyckades jag flytta mig i sidled, så jag kunde grabba tag i motorhuven på bilen och dra mig upp!! Det var en lättnad att stå upp igen vill jag säga!! Undrar hur länge jag hade fått stå där på knä, innan någon hade kommit till min hjälp?? Huvvaligen.... Men visst måste det ha sett lite komiskt ut, när jag stod där på knä och försökte ta mig upp gång på gång ;-)   

Så blev då kökssoffan klar idag. Jag hade bara zig-zag av sömsmåner kvar + slutstrykning. Sen har jag "trätt på" dynan och använt min lilla häftpistol.... Så här i efterhand tycker jag nog, att jag skulle ha valt att strö ut lite av tulpanerna på den istället. Men, men - gjort är gjort och lort är lort. När jag väl har tagit mig till IKEA och köpt kuddar, så ska det allt bli två kuddar att lägga bakom ryggen oxå - med nå´n tulipan på kanske....

Den här kökssoffan har jag lånat av Ann-Louise och Erik. Den fick dom i bröllopspresent för sådär drygt 21 år sen!! Egentligen skulle den behöva slipas och lackas om - den är väl använd minsann. Men det har jag inte kommit till skott med..... Behöver dessutom en slipmaskin då.

Skulle ha dammsugit alla trådar, som är spridda i hela lägenheten, idag. Men - det skjuter jag till morro´ndagen. Jag har möblat om med CD-spelaren och ställt den på sybordet istället. Hoppas jag slipper störa grannen då. Det blev ett himla trasslande med sladdar och skarvdosor, innan jag fick allt på plats. Tänk så beroende av el man är!! Till datan, skrivaren, elbrasan, strykjärnet, symaskinen, CD-spelaren och tre punktlampor!! Det borde finnas fler eluttag i detta rum.....

För övrigt känner jag mig lite låg idag. Men man kan ju inte vara sprudlande varje dag - hi hi hi Inte för jag brukar vara det alls egentligen. Är nog inte en så´n sort tror jag. Även om glädjen allt finns emellanåt. Jag säger bara - vååren KOM!!! 

Jag är nästan klar..... Köksgardinen är färdig och upphängd. Trots lite fel här och där, är jag ganska nöjd!! Det är faktiskt rätt effektfullt, när ljuset går igenom tyget och alla sömnsmåner är rätt strukna. Vilket var rätt svårt faktiskt på de här tygerna. Sen har jag en liten "busig"  fyrkantslapp, som har hoppat ur mönstret ;-) Tänkte sprätta först, men fick en kommentar på Facebook, som gjorde att jag accepterade sakernas tillstånd. Nu kommer väl den som ev. läser detta, att leta aktivt efter den busen :-D Typ "finns fem fel"....

Så här ser den ut, när inte ljuset lyser igenom. Vanliga blockhus, men rätt smala remsor....

När det blev så gult och vårigt i mitt kök, var jag ju tvungen att fortsätta. Och byta bort de blå textilierna, så det blir enhetligt och tilltalar en färgnojig tant ;-)

Så det blev en liten tulipanaduk på köksbordet. Den är inte quiltad förutom blomman - får se om det funkar. I blomman la jag ett xtra vaddlager, så den höjer sig lite över resten.

Sen är jag i princip färdig med kökssoffans överdrag. Tyvärr ringde grannen in och påtalade att han blev störd av min ljudbok. Tänkte då att han blir väl störd av min symaskin oxå. Så han får vara sjuk i tystnad resten av kvällen. Det blir en dag imorr´n oxå - förhoppningsvis.... Lite dumt är det ju, att min arbetsrum (som egentligen är sovrum) ligger vägg i vägg med grannens sovrum.

Det är ju sååå vackert ute med all snö :-I Även om jag hatar vintern med all snö och kyla, så öppnade jag balkongdörren och fotade lite!! Jag har en stooor plogvall utanför balkongen!! En "fördel" med det, är ju att jag inte behöver se den fula ICA-parkeringen ;-) Och en blåsig dag hade vinden skulpterat så snyggt så det lockade till foto...

Idag har jag gjort av med 1200 pengar! Det var gjort på en kvart.... Tandläkaren.... En gammal amalgamfyllning, som hade givit upp. Och jag tänkte, att det är väl bäst, att hålla efter de gaddar man har kvar.

Tidigare i mitt liv har jag haft riktig tandläkarskräck. Det var en väldig pina varje gång. Inte bara under själva besöket, utan före - då jag inte kunde tänka på annat, än det stundande besöket. Det hände t o m att jag började gråta i stolen och jag ville alltid ha bedövning. Nu går jag sen många år hos en tandläkare, som talar om allt han ska göra och han är så mjuk och snäll. Så jag har kommit att lita på honom. Och kan - nästan - slappna av. Men framför allt, är jag inte nervig före!! Höjden av avslappning var nog idag, då jag GLÖMDE att borsta tänderna, innan jag for dit!!! (Men jag sa inget... och inte han heller....)

I början på denna månad hade jag verkligen "sömnstörningar". Flera nätter då det bara inte GICK att somna. Jag var så trött, så trött, men ändå fladdrade tankarna kors och tvärs. Och jag tog till alla de knep jag lärt mig under åren. Men NU har jag kommit in i rytmen igen!! Så himla skönt!! Men min dygnsrytm stämmer INTE överens med samhällets!! Det ideala för mig, är att somna vid 12 och sen sova till 10-snåret. Sen läsa tidningen i sängen och därefter slumra till lite då och då. Sen frukost vid 12!! Dagen blir kort, men då måste jag inte gå och vila nå´nting på da´n. Så för mig känns det mest NORMALT - men opraktiskt. "Alla andra" sätter ju igång dagen betydligt tidigare. Och det gjorde ju faktiskt jag oxå - förr.....

Annars händer inga revolutioner här hos tanten. Och det får man väl vara glad för!! Jag är oxå glad att jag kan fördriva dagarna med min sömnad. Tänk - vad skulle jag annars göra!!? Jag ser oxå fram emot våååren - tror aldrig jag har längtat så efter den tidigare!!! Och den närmar sig.....

Så sitter jag då här - mitt i natten.... Jag som var så övertygad om, att jag skulle somna som en klubbad säl.... Nej, se det gick inte. Tankarna fladdrar och flyger och ideér poppar upp - till slut tyckte jag, att det var lika bra att gå upp. Satte mig att skissa ner en idé i min "idébok", som jag fick i julklapp :-)

Dagen som gick blev jag helt klar med gardinen, som data-Tom önskade sig. Han vill ju inte ta just nå´t betalt av mig, när han hjälper mig med dataskrället, då det kör ihop sig för mig. Så jag frågade vad han skulle vilja, att jag sydde till honom. Och då nämnde han en så´n gardin, som jag har i rummet. I blått.... Väldigt tråkigt att sy en likadan till - men vad gör man inte ;-) Den är 160 cm bred och det är lite andra tyger än i min gardin. Hoppas han blit nöjd bara...

Idag har jag tagit itu med att klippa av lite hårtestar. En dag är håret bara fööör långt. Och det måste klippas omedelbart!! Nog skulle det vara skönt, att gå till en frissa då och då. Men då blir det ju minst en veckas väntetid. Och jag står inte uut så länge!! Och så länge jag klarar, att klippa själv, så får det bli så. Sen färgar jag ju oxå själv. Men det tror jag, att jag är för sparsam, för att gå till en frissa med. När jag gör det själv, kostar det ca 50:-, eftersom en förpackning räcker två gånger till mig.  Vad det kostar hos en frissa - ja minst en femhundring skulle jag tro. Och det är det inte värt....

Dennis - den "lilla" militären - blev till sin egen lycka uttagen till befälsutbildning  i Karlsborg. Det är tydligen meningen, att han ska bli fallskärmsjägare - gu bevars!! I tre månader ska han gå grundutbildningen. Han har hittills klarat av en vecka. Antar att det är höger och vänster om plus fys-träning. Sen kan han - om han vill - skriva på för anställning inom försvaret med "riktig" lön. Och då "riktig" utbildning till fallskärmsjägare.

Då ska han, som färdigutbildad, vara beredd på utlandstjänstgöring - hemska tanke :-( Afganistan, Sudan, Irak eller vad 17 det kan bli.... Mormor få ångest av bara tanken. Tänk om han sen kommer hem trasig i både kropp och själ.... Jag håller både tummar och tår, att han ska backa från den banan. Ingen människa blir nog sig lik igen efter en så´n påfrestning. Och han är ingen hårdhudad stridis, pöjken. Önskar såå att jag kunde påverka honom, att släppa denna inriktning. Men, men - han är myndig och ska själv ta ansvar för sin framtid och sitt yrkesval. Och en ska väl inte oroa sig i förväg - det hjälper ingen....

Så läste jag Anitas blogginlägg om mobbing. Och all mobbing fördömer jag verkligen!! Men - vad ÄR mobbing egentligen?? Är det, när nå´n skrattar åt en som har trillat på ändan?? Eller när nå´n retas, för att någon inte vågar göra nå´t?? Det finns tusen exempel på olika sätt, att skoja, att skratta åt nå´n o s v. Men var går gränsen??

Grov mobbing kan man ju lätt urskilja : ständigt återkommande förlöjligande av en person, uteslutande från gemenskapen, bli hånad och kanske t o m slagen. Och då MÅSTE någon utomstående rycka in med pondus och kunskap för att räta till situationen.

Men det där "vardagsgnabbet" - är det mobbing?? Jag tror att ALLA någon eller några gånger har fått känslan av, att vara bortgjord. Att bli "småretad" lite då och då. Men det sätter inga spår i själen egentligen. När man inte är "utvald" till direkt mobboffer. Dåligt självförtroende skulle jag däremot vilja säga, är grunden för att bli mobbad. Och - att det finns någon, som är rädd, att BLI mobbad - och då mobbar istället. Eller???

Något jag tycker att alla skolor behöver, är ett ämne benämnt "ETIK". Man skulle kunna ha rollspel, prata om mina och dina känslor, sätta sig in i hur andra känner, ha självförtroendeövningar, låta elever "vara" varandra m m. Där anser jag, att det finns MYCKET kvar att utveckla....

Nu kom tidningen, så nu ska jag lägga mig i sängen och läsa den. Så får jag se, om jag kan slumra lite - nu när jag har skrivit av mig lite tankar.... 

I fredax tog jag mig iväg till Fagersta. Kände att jag måste ut och se nå´t annat än här hemma. Och handla lite käk var jag ändå tvungen till. Och Apoteket här i Skinnsberg är inte världens roligaste - om man säger så. Så jag var in på Apoteket vid Bergslagssjukhuset. Och allt på bilden ovan fick jag med mig i en kasse hem!!! Det är mina meduxiner för tre månader!! Tror ändå det fattas nå´n sort....

Visserligen har jag minskat på antalet Furix - från 6 tabletter om da´n - till två. Men jag tycker det är gräsligt med så mycket piller :-( Kanske man ska vara glad, för att det finns mediciner som kan hjälpa mot flimmer och hjärtsvikt.... Och förebygga stroke och depression..... ?? Men det känns inte bra..... Tur i alla fall att det gick på högkostnadsskyddet - jag betalade inte en krona för alla piller ;-)

Jag handlade oxå på Coop. Och tvärs över gatan skrek det "REA, REA, REA" i skyltfönstrena till Franzens klädaffär!! Jag som älskar att kolla på rea och inte har varit på en enda rea sen 1800-kallt!! Gick in och hittade en flieströja, en plyschtröja, flera skjortor - till provhytten!! Drog av mig min egen tröja och - kände att det här fixar jag inte. På med min tröja och jackan, sen lämnade jag bara provhytten med fina kläderna och allt!!! Och knatade sakta iväg till bilen min....:-( Nåja - jag behövde ju egentligen ingenting.... 

Har setat och sytt lite mellan näsfräsen - nosen min är alldeles utsliten ;-) Men jag är glad, att jag ändå sluppit den där djupa hostan, som jag brukar få..... Och sover på natten gör jag oxå....

Det har blivit två spishanddukar till en kompis, som han hade beställt. Jag syr vanligtvis inte på beställning. Men ingen regel utan undantag....

Sen skulle jag egentligen börja på en gardin, som en annan vän har beställt - typ tjänster och gentjänster. Men jag hade en idé i huvet, som jag ville testa först. Det blev en liten tavla ca 20 x 27 cm.... Hade tänkt göra den större först. Men jag hittade ingen lämplig ram....

"Ung brud" kallar jag den. Fotot har jag scannat och skrivit ut på t-shirtstryck. Sen har jag blandat - lite spets, lite småpärlor, lite knappar och vitt tyll ovanför huvet, som sticker upp på ramen. Nå´n tyllslöja hade hon inte i verkligheten. Ramen har jag först målat vit, sen slipat med sandpapper, så den ska se lite gammal och nött ut. Och fotot - javisst är hon vacker!! Kan faktiskt inte låta bli, att beundra detta vackra flickebarn, som gifte sig i december 1964!! Och jag var så lycklig!! Jag hade ju fått bekräftat, att det fanns ett litet växande barn i min mage!! :-D   

Vi hade inget bröllop i vanlig mening. INGEN visste ens, att vi skulle gifta oss!! Annat än att det hade lysts för oss tre gånger i körka. Som det gjordes på den tiden. Jag hade en fodrad, benvit, glesvävd linnedräkt på mig, som jag hade sytt själv. Och jag var till frissan, som gjorde en fantastisk håruppsättning av mitt långa, tjocka hår! Brudbukett hade jag oxå med rosa rosor i och till fotografen var vi oxå. Men själva vigseln ägde rum i prästgården med två okända vittnen.Till denna prästgård återkom vi efter siså där 7 år för medlingssamtal med prällen. Det var ett obligatoriskt samtal, som skedde före en skilsmässa :-l  

Det som förundrar mig mest är - var jag såå jäkla vacker?? Inte tyckte jag det då - tyckte jag var tjock och FUL!!! Förresten - kanske det var tur, att jag tyckte det - annars hade jag väl gått sta och blivit stor i korken och gått med näsan i vädret ;-)

..... till en varm solig dag, och vada ut i vattnet för ett dopp....

.... sen sitta i solen och värma sig riktigt och titta på solglittret i vattnet....

Och plaska lite lätt med fötterna, medan man äter sin massäck....  

Nääee - tänkte väl de - det är ju så VACKERT med vintern, så HÄÄRLIGT skidföre och det nyper i kinderna.... Jaa nu kanske jag är lite elak, men jag tycker faktiskt det är GRÄÄSLIGT med vinter!! Alltid frysa och klä på sig lager på lager, för att ta sig utanför dörren. Men, men - sinnesrobönen i förra inlägget - den får jag tydligen ta och läsa på - igen.... Och vi närmar ju oss faktiskt våren!! Då jag kan sitta på balkongen och värma upp mig. Och möbla i älvbordet igen....

Idag tog jag mig faktiskt ut och handlade lite - var nödd och tvungen. Och det gick ju, även om jag kände mig som ett nyfött föl i skånkerna. Köpte oxå en färdig fiskgratäng - orkar fortfarande inte laga nå´n mat. Men inte går tanten under precis - jag har många kilon att ta av....

När jag var på affär´n såg jag en medelålders man i KORTärmad t-shirt och mjukisbyxor, som visade halva baken. Håret stod på ända och det bara stod "alkoholist" runt om honom. Stackars människa - han måtte väl ha sjunkit så långt ner till botten det går att komma.... Skulle velat gå fram till honom, dra upp byxorna på honom och pratat snällt med han. Men harig som man är - han kunde ju ha blivit förbannad, jag kunde ju ha "kränkt hans integritet".... Förresten hade han nå´n så´n?? Jaa jag gjorde ingenting - precis som alla andra.... Skäms på dig tanten :-I

Samtidigt kände jag mig så TACKSAM för allt JAG har - kläder så jag inte fryser (inte så mycket i alla fall ;-) pengar till mat, en varm och skön lägenhet, fantastiska barn och barnbarn m m.... Det hade faktiskt lika gärna kunnat vara jag, som hade hans roll - en alkoholist på dekis. Så lätt gjort att ta till spriten, för att döva ångest, för att kunna sova, för att stå ut med livet. Och beroendegenen har jag ju i arvsmassan....

Jag är faktiskt glad, att jag är jag!!! Och nu har sömnads ideérna börjat poppa upp igen!! Trots förkylning och början till bihåleinflammation - tror jag.... Jag har skissat ner några ideér i en bok (oskriven med tomma blad) som jag fick av Ankie med familj i julas. Så att jag inte glömmer tills "framkörningstiden" är över ;-) Och så dröjer det ju inte sååå väldigt länge, innan våren kommer!!! :-D