Så blev jag då "riktigt" sjuk.... Snuba, hosta, huvudvärk, yrslig, feber, illamående och snurrig. Det sistnämnda kan i och för sig vara kroniskt, eftersom det har uppträtt under ganska lång tid.... ;-) Igår låg jag helt däckad - som nå´n sorts dvala liksom. Tror jag hade ganska hög feber. Men inatt SOV jag!! Underbart!! Och kände mig mycket, mycket bättre. Åt t o m lite frukost. Men, men - en vanlig bonnförkylning ska man väl ta sig igenom. Och vaccinerad är jag - så nå´t svin ska inte komma hit och jäklas. Sen vet jag, att när man väl är piggelin igen, så ler livet mot en och man känner sig så lycklig :-)

När jag har tittat tillbaka på bloggen "För ett år sen" och "För två år sen"  så har jag sett, att jag tydligen ÄR sjuk i januari!! Det ska tydligen vara så med mig.....

Många tankar går tillbaka till de dagar jag tillbringade i Gävle. Mina goa barnbarn!! Och Maja, lilla Maja - hon är snart lika lång (kort?) som jag!! Stora damen redan - med svarta tights i fuskläder och långa stövlar med klack!! Så lilla svarta väskan med pärlor på över axeln. Där förvaras den mest älskade julklappen - I-phonen!! Jag nog blir hon allt lite bortskämd av sin lilla pappa..... Men hon har inte börjat sminka sig ännu i alla fall....

Och sen Johannan.... Så ansvarsfull, men ändå full med bus och fnitter!! Nära till gråt, men oxå nära till skratt! Och hon SER människor runt omkring sig. Jag har sagt det förr, men jag tar det igen : hon skulle passa alldeles utmärkt på ett äldreboende!! Nej fy 17 säger hon själv - torka skit och byta blöja. Men jag kan inte komma ifrån, att jag tycker hon ska jobba med människor. Fast just nu är det hästarna, som får all hennes omtanke och kärlek - speciellt Ettan då förstås..... (se hennes blogg "dressyrnorden" på min länklista)

Jag har i dagarna fått veta, att Ankies äldsta son, Dennis, har kommit in på fallskärmsjägarna inom försvaret. Om det tycker mormor INTE. Men - jag får välan försöka vara glad för hans skull - detta är ju vad han allra helst vill. Han har väntat och väntat på, att få besked från försvarsMAKTEN. Skulle han inte ha antagits, misstänker jag, att det hade blivit stor besvikelse med många fula ord och och en och annan tår. Han ska väl prova på pojken.... Den 31 januari ska han inställa sig på Karlsborg.....

Livet lever sig självt liksom.... Liten baby blir stor och vuxen blir gammal tant... Men visst har det varit spännande, att få följa mina barnbarn - om än på håll för det mesta. Jag har mycket att vara tacksam för - att se hur dom artar sig väl..... 

Så har jag då varit i Gävle hos Majan från sönd den 9 till sönd den 16!! Och det var så kul, att får umgås med Maja lite närmare!! Mitt yngsta - och jag antar mitt sista - barnbarn.... Tyvärr har jag ju missat väldigt mycket av hennes uppväxt, eftersom jag har varit sjuklig....

När jag kom, var Björn hemma hos Preben - en kompis till honom. Han råkade fylla år just den dagen. Så då köpte jag med ett roligt ljus till honom (och ett till Maja oxå...) När man tände rosenjluset, så ändrade det färg - rätt läckert! Hur det går till - det vete 17??

Klickbilder:

Sen var det allt tur, att Johanna kom på måndag kväll!! Utan henne hade jag absolut inte klarat denna vecka!! Inte för att Maja är jobbig på NÅGOT vis. Men jag orkar ju ingenting - bara att vara i en annan miljö, hitta i skåpen, åka o handla, laga mat m m. Och Johannan är så gullig "gå o lägg dig o vila nu mormor, så tar jag rätt på det här". Och vilken god mat hon lagade till oss!!

Maja började skolan på tisda´n - hon gick ur sängen utan knot 6.30 Och kvart i 8 gick hon iväg. Då gick Johanna och jag i säng igen och sov några timmar till ;-) Så löpte veckan på - TV-spel, data, Trivial Pursuit, hästspel, kortspel m m.... Det var oxå roligt att se hur kusinerna lärde känna varandra!! Den äldsta 19, snart 20 och den yngsta 10, snart 11. Men knäppa nå´t kort på dom - näee - det var lögn i hellskotta! Då gjorde dom gemensam sak och gömde sig minsann!! Men man kan i alla fall urskilja Majas vackra hår!!

Så mormor/farmor gick runt i lägenheten och fotade istället... Fönstrena t ex, som jag tycker är så vackra! Sen må jag säga, att Prebens blommor växer som ogräs! Han har t o m fått en Monstera att blomma!! Även om det kan hända, att det var en nära-döden-upplevelse för blomman.... Den var tvungen att se till så att arten skulle leva vidare....

De här Herr och Fru Kaktus kommer från mor en gång i tiden!! Men har växt till sig betydligt under Prebens omvårdnad! Jag har här hemma "syskon" till dessa, som är som smala "pinnar" jämförelsevis....   

Sen var det ju Majas katter förstås! Men dom var ju hopplösa att fota! Just när jag knäppte, vände dom bort huvet eller skuttade iväg. Men några bilder fick jag ändå... Det här är Pancho - en numera kastrerad Bengal. Fin och dyr så det förslår -och len och mjuk i pälsen som siden...

Som sällskapsdam har han Kitty - en grå och söt bonnakatt. Hon är lite skrajsen av sig - så man får närma sig henne lite försiktigt....

Och glada i mat är dom minsann - Kitty liknar nästan farmor i formen ;-) Men det kanske blir så med oss, som inte är ute och springer om dagarna ;-) Däremot är Kitty en fena på att gömma sig. Man kan leta länge, innan hon till slut behagar visa sin lilla nos!

I söndax återbördade jag så Maja till hennes moder - och tog mig hem till Skinnsberg genom snösträngar, plask, splasch och halka.... Men det gick vägen och när jag kom till Fagersta tog jag mina sista krafter och handlade på Coop. Det var ju tomt i kylen hemma....

När jag sen skulle åka hemåt sista biten, såg jag, att det blinkade "OIL, OIL" på displayen!! Och en liten skiftnyckel satt bredvid. Tanten blev hispig förstås - är det slut på olja, kan ju hela motorn skära - har jag lärt mig.... Åkte till OK, ringde vänner, frågade runt - trött, trött och virrig. Till slut hittade jag symbolerna i handboken och det betydde, att det var dax för "mellanservice"!! Måste ha skett nå´t misstag i programmeringen av bilens dator - jag hade ju bilen inne på service strax före jul!!

Och den som skrev den handboken, måste ha varit en ännu virrigare person än vad jag är. I registret kan man kolla vilken sida Oljetrycket finns beskrivet - t ex 2.4 - vilket betyder andra kapitlet, sidan 4. Men där står inte ett ord om olja över huvud taget!! Utan man får bläddra igenom hela boken sida för sida, innan man förhoppningsvis hittar text om problemet ifråga.....

Lägg så till, att jag var orolig för, om jag över huvud taget skulle kunna ta mig hem. Så kan jag ju oxå lägga till en begynnande förkylning ovanpå den stora tröttheten. Men det ska jag väl inte klaga över egentligen. Jag blev ju faktiskt inte förkyld vid jul och inte heller vid nyår och bröllopet!! Här i bloggen har jag läst både ett och två år tillbaka och vid den här tiden har jag dragits med besvärlig hosta. Så det hör ju nästan till. Och det är ju ändock en övergående sjuka..... även om den just nu är väldigt påtaglig med både snuva och hosta....

Ja nog var det kul, att jag kunde genomföra denna vecka!! Att umgås med Majan + Johanna oxå = givande!! Och några problem med Maja kunde inte skådas - hur snäll som helst!! Gnäll och tvärsemot lär väl föräldrarna få ta emot, när farmor har åkt ;-)      

Jaha ja - då sitter jag här en natt igen - John Blund behagade inte komma till mig inatt. Men det var ju faktiskt länge sen han missade mig, så jag får väl inte gnälla på han.... Jag har nog inte riktigt smält undan bröllopet ännu - bilderna och olika sekvenser fladdrar och far. Så säger jag till mig själv - lämna det där nu - tänk på något lagom ointressant istället - så jag kan domna bort. Men vid halv 3 gav jag upp. Lika bra att skriva några rader istället och peta in några bilder från dagar som gått....

Det här är huset där min äldsta dotter med familj bor. I vinterskrud. Det är det sista huset på vägen, så dom bor verkligen enskilt, kan man säga. Inte kan man tro, att detta var ett litet torp för några år sen! Dom har höjt taket - nya takstolar - och byggt ut åt vänster, så dom fick plats med badrum och groventré. Ja jösses vicket jobb dom har lagt ner!! Men snyggt blev det ju....

På julafton gick jag runt i huset och fotade genom fönstena ;-) Vidrigt kallt ute. Och det blev ändå rätt skapliga bilder - fast fönsterglaset var emellan.

Mycket snö är det. Mer där i norra Uppland, än här hemma i Skinnsberg.

Sen sov jag ju kvar hos Ankie före och efter bröllopet. Och det var väl en himla tur, att jag slapp köra själv till Gävle och hem på nyårsdagen! Det var ett riktigt snöoväder. Och jag var så otroligt TRÖTT efter festen, så jag var halvt medvetslös. Jag visste, att jag skulle fråga Preben saker, innan vi lämnade festen. Men jag hittade inga ord alls och kom inte alls ihåg mina frågor. Sen minns jag att Stefan tog mig under armen på väg ut till bilen.

Men efter en natts sömn (sov så skönt i Dennis säng :-)) gick jag ut i vintervädret och fotade lite. Jag är ju absolut ingen vintermänniska, men det går väl inte att komma ifrån, att det är vackert.... även om sommaren är ännu vackrare ;-)

Så här såg voffarna Seger och Jiva  ut, när dom kom in från en snöpromenad!! Väldigt dåligt kort, jag fick ju så bråttom, när dom kom in, så jag glömde fälla upp blixten. Seger hade en vit matta av snö på sig!! Men Jiva tror jag har ruskat av sig, innan hon kom in....

Här är det gamla äppelträdet, som växer framför deras hus i Glädjen... Med fri utsikt mot slätten.

Och stackars blomkräk, som står där och fryser - tyngda av snö och kyla...   

Cykelsadeln är allt på högsta nivå ;-) Inte inspirerar den till, att ta sig en cykeltur precis...   

Bakifrån får man gissa sig till, att det är en cykel ;-) Två stora snökuddar...

Och här sitter Sigge Seger och poserar - The King of the world!! Han fick precis plats att sitta i den skottade gången....

När jag senare närmade mig det fagra Skinnsberg, mötte mig en färgstark solnedgång över Nedre Vättern. Jag stannade helt ogenerat efter vägen och tog en serie bilder. Och jag försökte röra kameran i sidled precis, när jag knäppte. Det blev rätt kul, tycker jag. Färgerna flyter liksom ihop och det blev liksom vertikala "ränder"!! 

Nå´t att sy så småningom kanske.....

Nu känns allt ögonen lite trötta. Och tidningen har kommit. Så nu kan jag läsa den tills ögonen faller ihop....     

Detta är då tavlan som Preben och Linnea fick i bröllopspresent av mig. Den föreställer en tidig vårdag med vårblommorna - både sydda och fotade. Och mitt i dansar Maja, Preben, Linnea och Unni - Linneas dotter fram på stigen. Helnöjd blev jag inte - men kanske kan dom se tavlan som ett minne. Och vintern gjorde jag om till vår - det kan ju vara vår inombords ;-)

Det blev en vacker solnedgång, när jag var på väg till Bennarby dagen före julafton.... Och det gick jättebra att köra, fast dom hade lovat både mycket trafik, snö och halka!! Jag måste lära mig, att ge 17 i, att oroa mig i förväg. Alldeles onödigt....

I år hade jag hoppat Prebens födelsedag - den 22 dec - och "lilla julafton" med Maja. Kändes tvunget att begränsa mig. Och julaftonen i Bennarby gick av stapeln helt enligt traditionen. Julgranen skulle kläs - i år var det en köpesgran. 300 spänn för en visserligen väldigt tät gran, men den luktade skunk och barrade genast. Dessutom hade den svårt att stå upp. Fick bindas fast...

Här dansar Erik runt med sopborsten och jagar barr.  

Tog inte med några foton på flickorna, när dom klädde granen, eftersom jag vet, att dom inte vill vara med på bild.

I all stress före Kalle Anka, dekorerade Ann-Louise´sitt fantastiska pepparkakshus.

Tyvärr blev det ingen traktor till Erik i år, för den här glupska vovven hann i ett obevakat ögonblick glufsa i sig den!!! 

Nog är han både söt, charmig och väldigt glad deras Eddie, men han lutar nog åt diagnos ADHD....

Ja sen blev det som brukligt är, Kalle Anka, massor med god julmat, paketöppning (jag fick en fin tunika och diverse nyttiga badgrejer) och sen "trugades" en massa smaskig choklad och julgottis in i ansiktet ;-). I år hade jag valt, att ge barnbarnen pengar och bara några småpaket. Ett : det är väldigt svårt att veta vad dom vill ha och två : mormor/farmor orkar inte springa i affärder längre.

Sen var herr och fru Bergefur så gulliga, så dom upplät sin säng åt mig på nedervåningen! Dom känner ju till mina snedsteg ;-) Själva sov dom på madrasser på övervåningen. Och jag sov faktiskt rätt bra!!

På juldagen blev det pulkaåkning efter fyrhjuling!! Jösses vad det gick!! Jag fick oxå erbjudande att åka, men jag avstod, även om det såg roligt ut.

Slutade med gapskratt för Ann-Louise och Johanna!!

Här är några av hästarna lite nyfikna på, vem den här tanten är för en luring...

Jag tror det här är fölisen Sparven, Julietta (eller möjligtvis Julia) och Moa, som har fått täcke på sig.

Senare på juldagen bar det av till Ankie, Stefan och pojkarna i Glädjen. Ankie hade gjort kyckling i ugn (istället för en 4 kilos kalkon!), väldens godaste sås och till det färskkokt brysselkål. Mums! Sen stod även här granen laddad med paket!

Det fyrkantiga paketet till höger på bild, fanns det två av - en till Pontus och en till Dennis. Det var från mamma Ankie och Stefan. Och innehöll en tom låda med locK!! Men inte vilken tomlåda som helst!!

För inne i lådan fanns bilder på en resa till London den 15 - 18 april - innehållandes en fotbollsmatch (Liverpool - United tror jag?), hotellrum och nå´nting annat, som jag inte minns. För HELA familjen : Ankie, Stefan, Dennis, Pontus och Jennifer - Stefans dotter. Hoppas verkligen dom får riktigt trevligt!! Och den klappen kan dom längta till allihopa!

Och här i Glädjen fick tanten en fin, oskriven bok (typ dagbok) plus en flaska med Mivitotal, som ska göra mig pigg och alert - hoppas jag.... Ser fram emot att ta den regelbundet. Jag provade i mellandagarna, men fick diareé, så jag har gjort "uppehåll" tills jag kommer hem från min kommande vecka i Gävle hos Maja. Den smakade skunk och luktade ännu värre. Men jag ska peta i mig varenda droppe  - blir jag av med tröttheten, är det värt vad som helst!

Det här är Howawarten Seger (Eddies morbror) , som ber såå snällt med ögonen om att få smaka.....

Annandagen åkte tanten hem - trött och nöjd! Såå roligt att träffa dom - det var så länge sen...    

Många vindar har blåst sen sist jag skrev nå´t.... Men jag börjar med det, som ligger närmast i tid. Alltså den 1/1 -11 då min son Preben gifte sig med sin Linnea!!   

Ett orginellt, okonventionellt och vackert bröllop!!! Kl 1 (så många ettor som möjligt!!) utomhus, i snöväder - turligt nog med bara ett par minusgrader.

Här vigdes dom

På en liten scen på gården innanför KFUM:s lokal. Marschaller var tända och ett och annat tomtebloss tändes av publiken, som stod samlade framför vigsel"rummet".

Stolen längst fram fick jag sitta på - jag hade aldrig orkat stå så länge... Men det blev ju första parkett för mig ;-) Bra utgångsläge för foto...

Sen kom då brudparet på plats - Preben i en orange kaftan i linne (som dom båda sytt!!) och naturfärgade linnebyxor. Och Linnea i en kort, vit klänning med en glest stickad tunika över - som hon stickat själv, vita stumpor med randiga knästrumor och vita skor. Rätt effektfullt faktiskt! Monika, en borgerligt vigselförättare (själv ganska orginell!) höll ett väldigt vackert och personligt tal. Synd att det inte blev inspelat....

Här är dom så man och hustru   Och vigselförättaren avslutade det hela med att sjunga en vacker kärlekssång acapella. Tyvärr minns jag inte vilken sång det var, men vackert och känslosamt var det. Linnea grät och jag tror oxå Preben hade tårar på gång.....

Sen bjöds det på tårta och fika. Och till det blev det ett litet tal av mamma/svärmor. Några små episoder från Prebens uppväxt - sån´t som Linnea - troligtvis - inta visste.... Men ett snällt tal - inget som han behövde skämmas för och bara ca 5 min långt. Och det var skönt, att jag fick positiva ord sen om mitt tal. Jag är ju liksom inte så van längre, att tala inför publik.....

Efter det blev det paketöppning - många vackra saker och en hel del kuvert - de hade önskat sig bidrag till bröllopsresan..... Så småningom, när alla var jättehungriga serverades kinamat - i massor!! Och till dessert glass med fruktsallad, tror jag det var. Mitt minne är av det flyktiga slaget.....

Jag lyckades även få brudparet för mig själv ett tag - då jag fotade  herr och fru Larsson-Holm lite enskilt - utan andras blickar.....

Så spelade Mattias (Ann-Louise´svåger) upp till dans och sjöng ljuvliga kärlekssånger. Och kameran var förstås oxå med även där!! Tror brudparet kände sig lite generade, när alla ville fota deras närhet.... Men sån´t får man ju tåla en så´n här dag!

Och som sista foto tar jag med när Linnea släppte ut sitt otroligt långa hår! För mig såg hon ut som en älva.....

Sen sov brudparet på hotell och igår kväll skjudsade Erik dom till Arlanda. Klockan 23.55 skulle planet lyfta till Sri Lanka för 14 dagars bröllopsresa!!! Inte för jag skulle vilja ha nå´n bröllopsresa precis, men 14 dagar i värmen - oj vad ljuvligt!! Men det är dom väl unnat - att få släppa ALLT och bara koppla av och rå om varandra....

Ja så var det snart jul igen då.... Och jag har lekt med mina tomtar på loftet ;-) Jag tog fram dom redan vid första advent, för jag tyckte dom kan få lufta sig ett tag före jul oxå....

De här västkusttomteparet får mig att le fortfarande! Dom ser så genuint glada ut!! Tack igen Therese!!

Försökte faktiskt gå in här i början på veckan. Och jag skrev ett lååångt inlägg. Men när jag tryckte på sparaknappen, så försvann alltihop!! Det har aldrig hänt mig förut, men det var lite konstigt medan jag skrev oxå. Bokstäverna kom liksom i efterskott. Och igår var det stört omöjligt, att komma in på Facebook. Datorer kan vara som karlar - helt omöjliga att förstå sig på ibland.... ;-)

För en vecka sen var jag tillsammans med Björktrastengänget till Aina (en f d kollega till mig) på adventsmiddag. Såå kul att träffa allihopa!! Det är nog egentligen ganska ovanligt, att arbetskamrater träffas regelbundet efter så lång tid. Det är säkert 10 år sedan förskolan Björktrasten stängdes.

Trevligt och roligt var det!! Och fast jag blev jättetrött ju längre tiden led, så var jag kvar hela tiden. Även om jag satt och blundade på slutet. God mat och en massa godis.... Så kom tomten oxå :-D Den där roliga tomten med konstiga glasögon. Och snälla hade vi nog varit allihopa, eftersom alla fick sig en julklapp ;-)

För drygt en vecka sen kom "min" Anita hit med bussen från Norberg. Jätte kul att träffa henne - som vanligt. Först åt vi lite. Den här tanten hade lyckats åstadkomma en paj med sallad faktiskt!! Sen åkte vi till bibblan för att kolla på utställningen. Hon gillade den och jag tror hon sa det från hjärtat. Inte bara för att göra mig glad.

Efter det for vi hem till mig igen och fikade. Så fick jag en jättefin bok av henne!! "Vild hjärta - en kär lek mellan människa och skog" (från Heidruns förlag www.heidruns.se) Gå in och kolla!! Har du någon naturintresserad, som du vill köpa en fin julklapp till, så rekommenderar jag den verkligen!! Hon som har skrivit den heter Maria Westerberg. Och hon har oxå fotat de mest ortoliga foton - fantasifulla och med fullt av humor och eftertänksamma ord därtill.... Verkligen en njutbar bok, som man kan titta många gånger i!!

Ja så har jag varit till farbror doktorn. En ny herre - Dr Gräsberg. Han tyckte jag såg sliten ut och föreslog, att jag skulle prova att dra ner en del på medicineringen. Han tyckte, att jag hade en hög dosering på Furix - vattendrivande. Jag åt 2 + 2 tabletter. (Jag har haft 3 + 3 förut!!) Nu är jag nere i 1 + 1 och jag märker ingen skillnad!! Den STORA tröttheten är kvar som tidigare. Sen har jag fått nå´t konstigt - sjukkänsla i kroppen, svid i halsen och spagetti i knäna. Har väntat på, att en förkylning ska bryta ut, men den kommer inte....

Ann-Louise har tipsat mig om att min trötthet skulle kunna vara nå´n sorts "sömnsjuka". Jag kollade på internet och det var många symptom som stämde väldigt bra. Så jag skrev ut några papper, skrev sen ett brev till Dr Gräsberg där jag frågade vad han trodde. Lämnade detta på läkarstation i tisdax, när jag var dit och tog PK prov. Men uppriktigt sagt tror jag inte han nappar på det.... Tror jag klassas som gnällkärring... Jag fick oxå med mig en utskrift av svaren på proverna som togs. Och det verkar i stort sett bra allting. Utom BNP (ett mått på hjärtats pumpförmåga), som låg på 2842. Det normala ska ligga på under 150. Men det var inget att oroa sig för, sa han. Det är faktiskt nästan så, att jag önskar, att något prov visade alldeles uppåt väggarna. Så jag blev betrodd och att det fanns något att göra....

Jag skriver ner det här, för att dokumentera detta för framtiden. Inte för att jag tror, att någon är intresserad av mina sjukeländen.... 

Så var då både hängningen och vernissagen över!! Och jag är så trött, så infernaliskt trött.... Men rätt nöjd faktiskt!! Kanske LITE stolt oxå, att jag "höll" hela vägen!!! Men jag hade INTE klarat det utan Lotta. Hon for som en tätting upp och ner på stegen, frågade "vad tror du om att sätta den här???" - " blir det här bra??" - "högre??" o s v....

Jag trodde ju, att det skulle bli för lite grejer. Men där slog mitt omdöme fel!! Tvärtom blev det nog lite för mycket!! Flera tavlor skulle nog gjort sig bättre med lite mer rymd runt om. Men jag tycker det blev bra ändå....

Det här är nog ungefär mitten på väggen....

Till vänster sen kommer den blå delen....

.... och till höger grönt, gult och sen svart/vitt.....

.... nästan hela väggen....

På väggen mitt emot blev det en liten milt blå del.....

Sen vernissagen.... Ja jösses!! Först stod Lotta och Heffa och tog emot mig med var sin blombukett!!! Blev alldeles överrumplad! Lotta ringde oxå och motade mig hemifrån först - för hon trodde att "tillställningen" började kl 14. Så jag fick ju nästan skrämselhicka!!! Hade jag missat?? Men nej - som tur var, var det Lotta som skrivit fel i sin almanacka.

Så satt jag där, som en riktig pascha och tog emot "folket" och fick beröm, så det var rent genant.... Men jag ska inte sticka under stol med, att det var rätt trevligt!! ;-) Håvade in kramar från än den ena, än den andra! Och bibblanpersonalen servade med cider, fika och tilltugg!! Så nog kände jag mig sedd alltid!! Tyvärr glömde jag alldeles bort kameran.....

Och blommorna - de vackra....

Här har jag fotat dom hemma. Tyckte det var häftiga och orginella buketter!! Från Lotta, Staffan och Heffa.... Blev glad över att Staffan tog sig tid, att komma oxå!! Han hade ju oxå sitt finger med i spelet, så att det verkligen BLEV en utställning....

Men att det var den sista utställningen för tanten - det är jag ganska övertygad om. Om det inte händer nå´t alldeles positivt underverk med den här kroppen.....

Måste oxå tillägga, att det blev faktiskt en hel del röda "ploppar" (= såld) ganska så på en gång!! Kul!! Kan köpa mera tyger, mera tyger ;-)

Imorr´n ska jag så till en doktor Gräsberg på läkarstation. Istället för Ola. Jag ska väl lite försiktigt fråga, om HAN eventuellt kan tänka sig nå´n annan anledning till min stora trötthet. Men jag tror nog inte riktigt på det längre. Det är väl så här det "ska" vara, när man har förmaksflimmer och hjärtsvikt. Men hoppas kan man ju alltid.... Det här läkarbesöket är inte för nå´t särskilt. Utan bara en årlig "kontroll", som skulle ha varit i somras, men blivit uppskjutet....

Så vill jag TACKA för kommentarer och alla "lycka till", som jag fått under resans gång - med utställningen!!  Jag rodde det iland till slut - tack vare att jag kunnat be om hjälp!! *rätar på ryggen*. Det känns, som om jag genomfört ett maraton, som jag laddat för under lååång tid. Men nu kan jag sjunka till ro ett tag och lyfta av mig pressen...             

Nu ska jag återgå till min sköna ullbädd igen, så blyet i ögonlocken kan lyda tyngdlagen....

Nu har jag legat i sängen färdigt för idag. Det blir till att vänta till kvällen nu.... Idag har jag faktiskt inte haft nå´t att göra!! Men da´n går ändå mot mörkret!! Med lite smått och plock. Allt är färdigt inför min hängning imorr´n ;-) Väggarna i arbetsrummet lyser kala utan alla tavlor....Det blev fyra storkassar + en mellanstor kabinväska att bära ut till bilen imorr´n bitti!! Jag ska gå ut och sätta igång motor/kupévärmaren senare ikväll.... Det ska faktiskt bli skönt, när detta med utställningen är över....

I förra veckan kom min vän Annsan inom med tulpaner till mig!! Redan!! Tulpaner = vår....? Ja det var inga vanliga tuipaner precis - jag har aldrig sett så´na här tidigare!

Häftiga!!

Så har min novemberkaktus insett, att det är november! Konstigt att den kan minnas det ;-) Och jag måtte ha skött om den, som den önskar - såå många blommor och knoppar därtill!!

Sen har jag ju faktiskt inte kunnat avhålla mig från att sy i veckan.... Även om jag tyckte att jag var klar....

Det blev två rätt tråkiga spishanddukar... men svart/vitt verkar ju vara inne. Och tyget på den begia tyckte jag var så vackert, så jag ville sy nå´t av det....

Men sen satte jag igång med en tavla, som jag faktiskt blev rätt nöjd med!! Den heter "Sista flyget till värmen" ;-)

Tänkte att där står jag i min svarta sorg och vet, att jag inte kommer att kunna flyga till varmare länder igen.... När sommaren är över och hösten har kommit.... Lite inspirerad av en Willow Tree figur är jag allt oxå. Men den heter "Happiness" - så det är lite motsatser i samma figur.... Men "i fantasin är allt tillåtet", som "min" Anita sa till mig en gång :-)

Anita ja.... goa människan.... När jag var till henne härom sistens, så fick jag efter fikat, när tröttheten slog till, lägga mig på hennes säng och vila ett tag. Och då satte hon sig på en stol bredvid mig och tog min hand i sin. Vilken värme hon delar med sig av!! Sen läste hon för mig ur en bok. Det är svårt att beskriva, hur det kändes.... Omsluten av lugn, trygghet och värme.... Bara att höra hennes röst, som läste för MIG!! Och att jag faktiskt kan TA EMOT det!! Utan att jag måste hoppa upp och göra nå´t för henne..... Ett minne jag har gömt nära hjärtat....

Ja visst finns det stunder i detta liv, som är fantastiska och rosafärgade.... eller blåfärgade - för min del ;-) Förr trodde jag nog, att man en vacker dag bara skulle nå fram till LYCKAN!! Och så skulle den bara FINNAS där. Men den inställningen har jag ju reviderat för ganska länge sen. Men STUNDERNA finns och är väldigt värdefulla. Och det behövs många gånger inte så stora grejer - nå´t vackert jag ser, nå´n skön musik.... Eller för allan delar - när jag blir helt nöjd med nå´t jag har sytt. Eller ett telefonsamtal.....

Härom dagen hade jag all anledning att bli lycklig. Ann-Louise hade skrivit på Facebook, att Erik hade varit inblandad i en köolycka utanför Göteborg!! Ja det blev jag ju inte lycklig av förstås. Men när jag fick veta, att han inte var skadad och kunde åka hem alldeles hel med alla kroppsdelar i behåll - då blev jag såå glad!! Mycket tar man ju för givet - men nog är det bra, att få sig en tankeställare då och då. Det kan gå så snabbt, att släcka ett liv. Det enda vi verkligen HAR är just nu.... 

TACK så jättemycket för kommentarer!!  Och visst är du väldigt välkommen till Skinnsberg Margit!! Vernissagen är på onsdag denna vecka mellan kl 15.00 - 17.00 Men bibblan är ju öppen alla vardagar - lite olika tider....